Emedan Kung Bore underhåller mig med sitt bistra skådespel utanför fönstret, ett skådespel där sydosten förvandlar mjuka flingor till vass och svidande is, kan jag inte hindra mina tankar från att landa i den makalöst fina Sizzi - en del av den nationalskatt Dan Andersson lämnat efter sig.
Jag kommer senare under dagen sannolikt att nödgas ta igen det jag inte hann med i garaget igår, och eftersom jag då inte satte min fot i garaget är det ju en del att hämta upp... En god start och ett bra sätt att gaska upp sig är att spisa ömsom punk, ömsom svensk visa, medan man mellan de nedplitade raderna fuktar strupen med kaffet som dagen till ära innehåller ett uns Konjak.
Mitt mentala armod gör sig dock påmint i situationer som denna, att alltid vilja vara där man inte är är onekligen en outtömlig källa till svårmod.
Att vara i garaget och i alla fall försöka göra något kreativt resulterar, så gott som alltid, i att den inbillade rofylldheten som uppstår då man ligger i sin fållbänk och läser en trevlig pamflett eller annan upplyftande lektyr, uppfattas som ett mycket trevligt alternativ till att fila på något som har till enda uppgift att lyfta den egna fåfängan till nya höjder - sett ur ett rent materialistisk perspektiv alltså.
Skulle man hoppa över garaget, och på så sätt förfördela det faktum att allt som behöver göras inte kommer att göra sig självt, dröjer det inte lång stund innan den mycket välbekanta känslan av oduglighet och inaktivitet kommer krypande...
Moment 22.
Jaja... Skaffning till att börja med, sen är det bara att fälla ned visiret på kravallhjälmen och börja veva, så får man se hur länge man kan hålla sig stången mot dom inre demonerna?
Tur att den charmoliserade alltid har Bacchus vid sin sida.
Dan hade naturligtvis gett fan i allt och diktat lite istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar