fredag 28 juni 2013

Veckans pärla.

Fredagen är här igen och vad skulle då passa bättre än inrapporterade brottstycken ur den vanliga daglönarens jämnmodiga och understundom ganska taffliga tillvaro?
Jag bereder kabinettets scen till förmån för alla de estradörer som söker dämpa den uppdämda ångest, och den paranoia, som formligen pyser ur dess håliga och maskätna själar efter att under veckan ha tvingats gå i det kapitalistiska patriarkatets ledband.
Sjung ut!
Sjung ut om vanmakten och den blomstrande galenskapen, sjung ut om undfallenhet, förnuftets förfall och den mänskliga ynkedom som så prunkande pryder det moderna samhällets marmorpiedestaler.
Eller...
Sjung ut om livets prakt och skapelsens oändliga härlighet, om storheten och stoltheten i de handlingar som utgör och färgar den personligt egna lilla fliken av det söndertatuerade hudstycke som vi känner som vardagen. Sjung ut om längtan efter bacchi nektar och vari lockelsen efter dess mjuka famn ligger.

Att bemästra scenen är inget för den av blygt blod, men för den som trotsar dess auktoritet kommer strålkastaren att förbli tänd tills ridån går ned. Inga skuggor kommer heller att falla över de tappra eller dumdristiga som väljer att ta scenen i besittning, ty från kabinettets estrad faller skuggorna ut över publiken och inte det omvända.

Sjung ut. - Och kom ihåg att mitt kabinett har högt i tak...

Som avslutning vill jag ta tillfället i akt och informera om att jag för egen del kommer att inleda fredagens afton med ett eller ett par glas Prosecco, efter det hoppas jag att vi blir två eller tre på en tulo...

onsdag 26 juni 2013

En förlägen avbön, men också ett vittnesmål om den sanna glädjens effekt på en förminskad individs förmåga till rehabilitering.

Jag vill med detta inlägg återta de på gränsen till oacceptabla påhopp och ohyfsade utfall jag tidigare riktat mot min ARD modifierade Fairbanks Morse magnet. - F.ö en av dom mest genuina produkter som någonsin tillverkats och saluförts i det land som hos gemene man starkast förknippas med frihet och tapperhet.
Magneten har sannolikt gjort sitt jobb klanderfritt under hela den senaste tidens känslomässiga bergochdalbana, problemet verkar istället ha legat hos det brittiska imperiets absoluta skamfläck. - Jag tänker naturligtvis, som den världsvane och högst medvetne läsaren redan listat ut, på Amal!
Efter att jag tillintetgjorts mentalt ett flertal gånger av trajjans oförmåga att fungera enligt de för förbränningsmotorer rådande normerna, valde jag att helt sonika köpa ett par nya förgasare. Den här gången föll valet på Wassell´s version av den klassiska Concentric modellen.
Efter att förgasarbytet ägt rum blev det ett helt annat ljud i skällan och motorcykeln går numer ganska rent på båda burkarna - lite justeringar kommer nog att ge resultat framöver.

Grovjustering utfördes under gårdagens senare timmar och till min hjälp hade jag min gode vän Jerker och naturligtvis min advokat. - Som en passus bör också nämnas att dessa två herrar har ett förflutet inom såväl "trajja med långt framhjul"svängen som inom den något mer folkliga "vanliga choppers och bobbers med tyngdpunkt på hemgjort"svängen.

Lite mindre grova justeringar utfördes av undertecknad efter att jag njutit en uppsjö av så kallade "starka korvar" som aftontraktering.
Att starka korvar har smugit sig in i den svenska livsmedelsfloran under dom senaste åren har säkerligen inte undgått någon, dessutom verkar den starka korven ha tagit svensken med storm och dess popularitet är i det närmaste gränslös. -  Personligen väljer jag som vanligt internationalistspåret och tolkar det som att svensk flyktingpolitik ännu en gång visat var skåpet ska stå.
Utan inblandning från utomstående nationaliteter - ingen stark korv.
Som tur är så slipper vi nu bry oss om hur Sverige hade sett ut utan den starka korvens segertåg över landet.

Efter att det nödvändigaste i justeringsväg utförts kunde jag inte hålla mig längre så jag tog mitt blindbygge på en liten tur ner till byn.
Frambromsen låg på en del, kopplingen slirade och det gick inte att koppla ut ordentligt. Framgaffeln var något svajjig vid låga hastigheter och  den korta bakskärmen, avsaknaden av kedjeskydd samt den öppna transen är en trygg borgen för att man heller inte ser ut som en konfirmand när man har kört en sväng.
Sammantaget funkade hojen bra och det var väldigt roligt.
Tyvärr säger den mycket modeste läsarpredikanten inom mig att det inte är okej att brassa runt med raka rör i byn när folk kanske vill sova, på grund av det så blev det bara en sväng och jag får vänta till en annan dag innan jag förkovrar mig vidare i ämnet Tonton Macoute. - Mina egna barn behöver tydligen också sova om man ska tro Ljuset i mitt liv...

För att bl.a. fira mitt delvis läkta psyke och att min något stukade stolthet riktats upp en smula, passade jag, efter provturen, på att ta ett par bilder i utomhusmiljö.
Jag bör sanningsenligt tillägga att en annan anledning är jag fick halvseg av hojens utseende framifrån.

Emmellertid är det skönt att kunna tänka på nånting annat än en trajja som står hemma i garaget och hånskrattar åt en hela dagarna!
Nu är jag äntligen, om än bara för ett litet tag och inte fullt ut, befriad från den av grubblerier gestaltade mara som ridit mig varje natt den senaste tiden. Att vakna som en spillra av sitt forna jag, i ett hav av svett och med den alltför bekanta känslan av en klart försämrad tarmfunktion, är något som jag hoppas att jag kommer att slippa en tid framöver.
Synd att min makalösa karaktär hindrar mig från att ta mig en drink eller två, det hade varit kronan på verket.

Varsågoda!




torsdag 20 juni 2013

Förnimmelse av Strut...

Nu är struten hemma och lossad, det enda som återstår nu är att invänta vintern så att jag kan sätta min djävulska plan i verket.
Vissa justeringar kommer sannolikt att krävas...

Låt mig presentera den första bilden på projekt "Sinkadus"
Varsågoda!

Inte guld, rökelse och myrra men väldigt nära.

Idag när jag skulle hämta vår förstfödde stötte jag på min vän Kyrkoherden, han var stressad men tog sig ändå tid att växla några ord och att överlämna en present?
Efter att han hastat vidare funderade jag på varför jag fått presenten, men när vi senare talades vid i telefon så framgick det att presenten var som tack för hjälpen med backslaget. Jag tycker visserligen att presenten var en smula överdådig i förhållande till vad jag faktiskt gjort, men det gör mig inte på något sätt mindre glad eller tacksam. Det här var precis vad jag behövde efter det att jag haft ett fyradagars kärleksgnabb med min förbannade Triumph.
Mina tankar kommer därför att vara hos oljekylaren snarare än hos Trajjan när jag njuter punsch och cigarr under midsommarhelgen. När jag kommer hem så ska jag dessutom berätta för trajjan vad jag gjort under helgen - bara för att såra den.

Mitt fullständigt tillintetgjorda psyke repade sig en smula av det faktum att jag fick ett så storartat tack för något som, i min värld, inte varit något exceptionellt.
Om sanningen ska fram så blev jag faktiskt så pass upplivad av omtänksamheten att jag passade på att fira genom att åka till Länna och hämta min strut...

onsdag 19 juni 2013

På gymmet...


Man bör tänka på att hålla sig i trim och en god fysik är, som alla vet, en förutsättning för ett levande libido.

Man mot maskin.

Eftersom trajjan inte behagar fungera än fick jag ösa mera kärlek över den under aftontimmarna.
Ställde/justerade tändningen och magnetens inre ett oräkneligt antal gånger, kollade flottörnivåer, ställde ventiler, kollade gnistor med och utan stift både på längden och tvären.
Det enda som återstår nu är att skifta förgasarna.  - Hoppas att den manövern kan föra in oss på en väg bort från vårt totalt havererade förhållande, ett förhållande som tidigare kantats av ömhet och uppriktig ömsesidig respekt.
Jag återkommer med information gällande resultatet av det.

Min advokat har hjälpt mig mycket, och dessutom är han det lugn och den mognad jag lider grav brist på, för det är jag honom väldigt tacksam. - Tack Arnold.

Slutligen slänger jag, som bonus, in ett par bilder på ARD´s finaste produkt. Håll till godo och god afton.



måndag 17 juni 2013

Sveket...

Med endast den djupaste kärlek som drivkraft fortsatte jag att fippla med magneten idag. Efter lite pyssel hade jag återigen ordentliga gnistor på båda stiften och vid test utan stift hoppade gnistan åtminstone tjugo millimeter om man hade lite rulle på grejerna.
Så.
Återmontering av magneten, ställa tändningen, flöda, kicka - skiten hoppar igång men går fortfarande taffligt på ena burken.
Bytte stift - samma visa.
Amfetaminskruvade på fuggarna - ingen skillnad.

Nästa scen:
Huvudpersonen lägger sig ned på golvet och tänker på den obesvarade kärlek han sköljt över sin Triumph. Den otacksamhet den visat honom på sista tiden var obeskrivlig. Var detta tacken? Hade dom till slut nått vägs ände? Hur skulle han förhålla sig till deras relation efter det inträffade - OM det nu fortfarande fanns någon relation kvar efter detta? - Han var i nuläget inte övertygad om att så var fallet...
Det snurrar i hans huvud, han reser sig på ostadig ben och raglar ut i försommarnatten. Månen är i nedan och tunga mörka moln tornar upp sig österut.
Han faller på knä utanför sin verkstad och tittar med tårfyllda ögon in genom den halvöppna dörren. - Där står det, monstret han skapat, vad som skulle ha blivit diamanten i hans amatörmekaniska krona och tillika det yttersta beviset på att den narcissistiska ande som valt att använda hans kropp som boning var ytterst verklig.

Månen går i moln och det blåser upp en smula, han anar att ett duggregns subtila entre var i faggorna, han reser sig återigen upp och skjuter igen garagesporten medan han föraktfullt spänner ögonen i sin nemesis.
"Jag orkar inte med dig längre din djävul!" väser han innan han vänder på klacken och går in i bostadshuset. Han noterar att den fräna doften av svek ligger tung över fastigheten
Precis då känns inget mera självklart än att låsa garaget och kasta bort nyckeln, han antar dock att några timmars sömn kommer få honom att som vanligt släppa alla sunda tankar och åter promenera in i den mentala ohälsans svalt upplysta kallbadhus.

Ridå!

Nu är det uppför kan jag meddela, orkar inte med fler moment nu...


söndag 16 juni 2013

Raggarfest med Gamla Pengar

Igår blev jag osams med Trajjan igen, jag är tydligen alldeles för dum i huvudet för att kunna få snurr på skiten!
Hursomhelst så gick den bara på en cylinder - jag fipplade lite med magneten och vips så gick den inte alls.
Jag rullade in skiten i garaget igen och försökte muntra upp mig genom att påminna mig om det befängda i att åka motorcykel, det gick sådär...

Gårdagskvällen bjussade på raggarsexa utanför Uppsala, en del bra vagnar och en del bekanta ansikten gjorde det hela till en ganska trevlig tillställning.
Jag och mina närmaste valde dock att avvika omedelbart efter att Gamla Pengar hade spelat.

Bilderna är ovärderade och visar ett övre genomsnitt. - Att bilderna är av lite halvkass kvalitet är uppenbart och kräver därmed ingen vidare diskussion.







lördag 15 juni 2013

Strutfredag.

Fem minuter kvar av veckans finaste dag.
Så många frågor...
Vilka drycker har allmogen slukat under aftonen?
Vilka vedermödor har åsamkat lidande under veckan?
Vad ska man bygga av en gammal Wide glide?
Varför finns det inga fönster på SE Service och varför var det inte öppet?

Jag önskar er den allra vackraste natten.
God afton.


fredag 14 juni 2013

Äntligen! Del 2.

Efter mycket om och men har gnistan gett sig till känna.
När jag bytt "brytarplattan", brytaren och kondingen så ville det ju såklart ändå inte fungera. Anledningen till det var att loben med kilspåret för rotorn satt 180 grader fel. - Dessutom satt den med ett hemgjort styrstift som jag var tvungen att plocka bort för att kunna montera den rätt på ankaret som det ska vara.
Jag fattar ju ingenting om magnettändningar men jag antar att lobens 180 graders, högst avsiktiliga felmontering måste ha varit ett led i att få den att fungera med högervarvsprylar i?

Borde det inte vara omöjligt att få till det med fel brytare, med tanke på magnetfälteten i ankarets förhållande till tändspolen när brytaren öppnar? - Att det "taktar fel". Eller nåt...

Hursomhelst.
Nu sitter magneten åter monterad på motorn igen i alla fall, imorgon måste jag fan ha igång grejerna!

Efter den här persen ska jag nog kosta på mig att Brommaröka en filtercigarett och dricka en kopp kaffe på trappan medan jag funderar på om jag ska köpa en strutshovel...

God afton.

torsdag 13 juni 2013

Äntligen!

Idag dök det upp. - Paketet med brytare och "brytarplatta" för vänstervarvsmagnet.
Nu vore det väl själva faan om jag inte får gnista!
Dags att skruva lite, jag återkommer.

onsdag 12 juni 2013

Rapport från himlen. - Förvisso en halvklar till mulen himmel, men ändå...

Igår kväll gjorde jag och min mor en utflykt till släktens sommarresidens, delikata uppgifter såsom klippning av gräsmattan och blomplantering stod på agendan.

När jag väntade på att min ömma moder skulle plocka upp mig i Uppsala fick jag syn på, vad jag vid första anblicken trodde var, en gammal Morgan tre-hjuling.
Givetvis blev jag uppspelt och begav mig i riktning mot bilen i hopp om att få se en bedårande JAP-vinkel, när jag kom närmare stod det klart att det naturligtvis var en flång ny Morgan.
Fronten hade krönts med en mustig men alldeles otroligt intetsägande S&S puffra och det som kunde ha blivit en stund av ångande åtrå blev inget annat än en kalldusch.

På vägen upp stannade vi till för att avlägga en liten artighetsvisit hos min farbror. Han hade tidigare gjort en liten röjning i sitt barndomshem, dvs mina farföräldrars hus, och där hittat en produkt som, när den den tåtågade in på den svenska marknaden, måste ha gjort en makalös succé.
Produkten jag talar om är, som ni såklart redan listat ut, Liktornsmedlet Döda Lätt!
En swinjuste produkt i en förpackning som på samma gång som den insinuerar en ganska omild behandling av liktornarna, också förmedlar en ytterst sober känsla av finess.

Så jävla synd att man inte har liktornar!

När gräsklippningen efter mycket om och men väl kommit till skott hände det som inte fick hända.
Storsidan slutade driva!
Efter ett kortare depåstopp konstaterades att rem och remhjul var helt kronslut, som tur var är vinkelväxeln fortfarande i ett skick som motsvarar mina ganska högt ställda krav.
Klippningen fick därför färdigställas med min egna fysik som enda källa till framdrivning.

Just det!
Tvåtaktar´n behövde som vanligt inte mer än ett "Tjenare!" och ETT, vänligt men bestämt, ryck för att stå till min tjänst. Angenämt.




Makalös trofévägg!

Det är inte utan att man undrar hur
många liktornsmedel det fanns att välja på?


Det ligger ett skimmer av missbruk över prylarna när
man mekar på grus.

lördag 8 juni 2013

Marint guldkorn.

Dagen bjöd på festligheter iform av oljekylarbyte i backslaget på Kyrkoherdens segelbåt.
Efter bortmontering, byte av oljekylaren samt återmontering kan jag informera om att det är klart begränsat maskinutrymme i en Beneteau 411.
Eftersom oljekylaren, som för övrigt bara består av ett rör instucket i ett annat, hade frusit sönder och således svällt inuti backslaget blev det till att slå ihop hela pipan på alla ledder för att få ut den.
Att efter bytet och montering av "kopplingskåpan" få uppleva glädjen i att fiffla i axeln i kopplingen med backslaget på raka armar, ståendes i partär utan att se nåt var i det närmaste att likna vid en utomkroppslig upplevelse.
Vi blev i alla fall färdiga så nu är det bara en tidsfråga innan det återigen är dags för sjörövning.

Såhär med facit i hand hade Jokers och till och med Bug run smällt aningen högre...

I informationssyfte bifogar jag även ett par bilder som inte har ett dugg med saken att göra:
1.Advokatens nya sporthoj - Eller "PVC Bidé" som Gunnar har lärt mig att det kallas...
2.Min nyinköpta Fairbanks Morse i bruksskick.
3.Kaffebrickan som dukades fram när respekterade reportern från Höglunda förärade mitt gods med en visit.






1.
2.
3.




I efterdyningarna av en åldrande mans vattenkastning. Del 4.

Efter att helt apropå påmint sig om den där natten på Grand Hotel Plaza i Rom hade han ådragit sig ett leende som inte alls ville lämna det av väder och vind fårade ansiktet.
Han reste sig från bron på ett sätt som gemene man alldeles säkert skulle uppfatta som mycket representativt för en man i hans ålder, det tog sin tid och han förbannade både sina dåliga knän och sin eländiga rygg, som för dryga fyrtio år sedan hade förärat honom med att packa ihop fullständigt.

Det var närmare bestämt 1968 som han hade legat som ett vrak på golvet i sitt hemman. Det hade onekligen varit ett rent helvete med den enda uppsidan att han läst varenda ord i varenda tidning han kunnat lägga vantarna på.
I och med det hade en hel del saker av samhällsomvälvande karaktär etsat sig fast i hans minne.

Kårhusockupationen i Stockholm som en del av den så kallade "Majrevolten", tillsammans med i princip allt som hände i efterdyningarna av den kinesiska Kulturrevolutionen, utgjorde en del av dessa minnen. Han hade redan då fascinerats av det faktum att människor har så extremt olika uppfattning om hur man ska driva ett samhälle och hur man ska förhålla sig till vad man anser vara problem i samhället - saker som i sin tur är subjekt för en högst personlig tolkning...
Konkreta bevis på detta hade varit saker som att den obotlige drogromantikern Sture Johannesson mottagits med öppna armar av den dåtida socilistiska gräsrotsrörelsen.
Att en människa som Johannesson överhuvudtaget fick något som helst gehör för sina galenskaper, iform av både konst och viss agitation, hade Boré antagit berodde på att flertalet av de dåtida socialistiska gräsrötterna varit av samma människotyp som Johannesson själv. - Dvs den mest urlakade och livsodugliga formen av mänsklig massa.

Sovjetunionens invasion av Tjeckoslovakien hade förvånat honom. Enligt hans egen logik hade Brezjnevs replik på det tjeckiska försöket att närma sig ett värdigt samhälle varit ett utomordentlig gott exempel på den hänsynslösa kominterns agenda. Naturligtvis hade han själv varit övertygad om agendan men han trodde inte att Brezjnev ville skylta för omvärlden med vilka medel han "samarbetade" med Sovjetunionens satellitstater. Han hade antingen varit fel ute i sin övertygelse eller så hade Kreml tagit några förhastade beslut angående hur man skulle tackla tjeckernas, som man uttryckte sig, fjärrmande från Sovjet.
Det senare förefaller osannolikt då Sovjetunionen,i och med Bratislavadeklarationen i Augusti 1968, deklarerade sin avsikt att ingripa om något land inom Wazawapakten avsåg att införa flerpartisystem. Efter Bratislavadeklarationen fick satelliterna vackert vänja sig vid att leva under Brezjnevdoktrinen.
Såhär i efterhand, och med facit över kommunismens härjningar i hand, skämdes han nu betydligt mindre över sin tidigare något  okonventionella syn på socialismens företrädare, än vad han gjort när det begav sig.

Han var framme vid postlådan och kunde inte låta bli att skratta högt när han slogs av tanken att 1968 också var det år då Erlanders gunstling, den gravt nikotinberoende Olof Palme, förlorade sin vansinnigt vackra titel som ecklesiastikminister.
Ecklesiastikminister. - Det var grejjer det!
Det var på den tiden man hade för avsikt att lära ut såväl kunskap som sunt förnuft och sedlighet i skolan, nuförtiden verkade det mest handla om data, lärarmisshandel och värnandet om den personliga integriteten i skolan. Personlig integritet som i sin tur verkade vara likställt med mänskliga rättigheter som att bära keps i matsalen, leka med telefonen under lektionstid eller huruvida man fick vara maskerad i skolan eller inte...

Han öppnade postlådan för att omedelbart konstatera det uppenbara.
Lådan var tom. Morgontidningen lyste med sin frånvaro.
Han kände att pulsen steg en smula, han hade lovat Ljuset i hans liv att "inte brusa upp så förbannat för minsta lilla" så han gjorde en kraftansträngning i syfte att behålla sitt karaktäristiska lugn...
Han hade varken sett eller hört nån tidningsbil, kunde den kanske vara sen idag? Eller hade den redan åkt förbi hans låda utan att lägga i någon tidning, utan att han noterat det?
Det var var inte kallt ute så han bestämde sig för att sätta sig mot den vanskapta lärken som stod mitt emot postlådan på andra sidan landsvägen och vänta ett slag. - Kanske skulle tidningsbilen komma strax?

Efter tjugo minuter och två stopp Greve Hamiltons blandning började han bli otålig och den inte helt angenäma känslan av aggression  gjorde sig påmind.
OM nu morgonens tidning skulle utebli så skulle det vara tredje gången på bara en månad.
"Det är tamigfaan helt makalöst!" sa han för sig själv medan han bryskt reste sig och började gå nedför slänten och vidare ut på vägen.
Att anrika Upsala Nya Tidning inte kunde hålla sig med en kvalitativ distrubutionskedja föreföll löjeväckande och han hade för avsikt att, så fort han kom i närheten av en telefon, deklarera det för redaktionschefen i samband med att han på stående fot avslutade sin prenumeration efter fyrtiofem år.

När han, något ansträngd, kom tillbaks till huset smög han raka spåret in för att ringa redaktionschefen på UNT. På vägen in fick han av en händelse syn på den vita tygpåsen med tidningens namn tryckt i svarta bokstäver, han hade fått den som en gåva när tidningen hade haft något jubileum för länge sedan, den utmärkte sig tydligt genom det karaktäristiska typsnittet.
Väl inne i köket tog han den nya bärbara telefonen, som efter att Televerket hade infört nån slags "digitalisering" tvingats ersätta den vackert blanksvarta och något mer stationära Kobran, och gick ut på bron igen. På vägen genom hallen rev han åt sig den vita tygpåsen - "Ska fan göra reklam för bladnegrer. Nej den blir lagom att tända i tunnan med!" tänkte han när han satte sig ned på bron med påsen bredvid sig.

Eftersom telefonkataloger inte längre var i ropet hade han under senare tid nödgats lära sig att använda nummerupplysningen för att få tag i de nummer han tidigare slagit upp i katalogen. - Gentemot Ljuset i hans liv höll han han en skeptisk fasad mot alltihop men han tyckte onekligen att det var ganska smidigt att bara behöva ringa ett nummer för sedan bli kopplad till den man ville prata med, det påminnde honom om förr i tiden, han saknade förr i tiden...

Efter minst tjugo signaler rasslade det till i andra änden.
-Hallå! sa en anonym röst.
-Ja, god morgon, mitt namn är Lester Boré. Vart har jag kommit förresten?
-UNT´s redaktion, vad vill du? sa den anonyme
-Jag vill avsluta min prenumeration.
-Öhh, jaha...? Då har du nog ringt fel.
-Hade jag inte kommit till UNT´s redaktion?
-Jo.
-Dåså, kan ni tillse att min prenumeration avslutas?
-Asså, vi håller inte på med sånt... Du får ringa till prenumerationsavdelningen.
-Jaha? Vilket nummer når jag dom på då?
-Hörrudu, jag har ingen aning, prova nummerupplysningen eller ring tryckeriet, dom sitter där.
-Då provar jag det, tack så mycket, adjö! sa han.
-Aa, tja! sa den anonyme.

När samtalet avslutats var han om inte i chock så åtminstone en smula ur balans. - Bemötandet från redaktionens representant hade inte på något sätt minskat hans vilja att avsluta sina affärer med tidningen. Dessutom ågrade han att han avslutat med att säga tack så mycket, det kändes som om han lagt en filt av lanlig dumhet över den sedan tidigare brinnande ilskan...
Nu när han tänkte på saken så föreföll det konstigt att han inte avslutat det tidigare, UNT var ju liberal och redan där skiljde dom sig åt ganska ordentligt.

Nästa försök gick obetydligt bättre än det första. Han möttes av en nasal röst som enligt utsago tillhörde "Nettan", Nettan lät att vara kring de tjugo och var väldigt intresserad av varför han ville avsluta sitt kontrakt med tidningen?
Han berättade med all önskvärd tydlighet om det oacceptabla i att bomma tre tidningar, dvs tio procent, på en månad.
Hon replikerade med ett antal olika försök att bagatellisera saken, anledningar som att åkardrängen skulle ha försovit sig, varit ny på jobbet, varit stressad osv osv.
Han märkte att han, mer eller mindre omedvetet, fnös åt hennes kamp att behålla honom som en del av tidningens inkomstkälla. När hon sen sökte blidka honom med att det ju inte var hela världen om man inte fick sin tidning en morgon, eftersom man ju kunde läsa den "på nätet", insåg han att han talade med en imbecill och avslutade samtalet.

Något senare stod han med den nuystoppade snuggan i munnen och tittade på lågorna från den brinnande tygpåsen som slickade insidan på det gamla stålfatet han valt som skådeplats för sitt ytterst symboliska ritualmord.
Den tidigare så påtagliga känslan av motgång hade nu förvandlats till den betydligt mer ovanliga känslan av välmående.
Han tände snuggan, tog ett djupt bloss och tittade österut - solen stod redan ganska högt, han gissade att klockan var straxt efter sju.





fredag 7 juni 2013

Kort och gott - Fredag.

Som den törstande ökenkorsarens välbehövliga oas är den här. Dagen vars afton sedan urminnes tider bjudit in till kontemplation, avkoppling, såväl högtravande som patetiska funderingar över livets strapatser och den egna förmågan, och inte minst allsköns, både rimliga och ytterst orimliga kombinationer av Systemaktiebolagets produkter.
Att låta en klunk av den rumstempererade rommen blanda sig med den bittra smaken av livet kan onekligen vara en fröjd, på exakt samma sätt som den första Häxan fröjdade tonåringen i dess jakt på livets pärlor.

Så till det viktigaste.
Vad kommer den yrkesverksamme, och därmed motboksberättigade, familjeförsörjaren att smycka sitt inre med en kväll som denna?
Den socialt utslagne besitter naturligtvis inte samma frihet när det kommer till lyxen att välja och vraka bland dom vätskor som kantar den slingrande stigen mot den spektakulära personliga undergången; ändå lockas jag, med samma brinnande nyfikenhet och på gränsen till sjuka entusiasm, av tanken på vad denne valt att underhålla den aldrig avtagande fyllan med?

Låt nu edra hjärtan komma till tals och bevara inga hemligheter angående detta. - Och kom ihåg! I kabinettet faller inga skuggor då solen alltid står i zenit däri.

God afton.

tisdag 4 juni 2013

Kom och köp!

Min mycket gode vän Sebban ska sälja Pundarbaggern, dvs den mycket uppmärksammade prisvinnaren från Mälaren runt 2012.
Den är av märket Harley Davidson och det borgar ju, som den upplyste läsaren redan vet, för kvalitet och tradition. - Precis som allt annat som förekommer i kabinettets dunkel...

Hur som helst.
66:a Electra FL, Registershovel
Går bra men behöver ett nytt batteri och nya fjädrar till konan.
Startar alltid på första kicken och har som lök på laxen ett helt magiskt skimmer av narkomani över sig.
21" hjulet i fram är uppekrat och riktat av Rogge Karlsson på anrika Rogges spoke service i Hägersten vilket gör det till ett mer än exotiskt samtalsämne vid sommarens otaliga veteranrallyn.
Mattsvart, lackad av proffslackör. (Undertecknad kan gå i god för att grundarbete och topplack är fackmannamässigt utfört eftersom jag närvarade som kontrollant under hela lackeringen.)
En skön hoj helt enkelt!
Skön sadel har den också.


Som en liten bonus slänger Sebban även ut en intressekoll på en så kallad "Supersporthoj" - Dvs en Yamaha FJ 1100 från succéåret 1984.
Mysigt patinerad säger jag, ruffig säger Sebban. Omlackad i diskret vit av tidigare ägare som enligt uppgift ägnade sig åt hastighetsbaserad trafikbrottslighet.
Allt den behöver för att återfå sin forna glans är ett nytt bakdäck och ett nytt batteri. Den går dock alldeles ypperligt att springa igång.
I en eventuell affär ingår även NYA mjuka packväskor samt en magnetisk tankväska.

Självfallet förmedlar jag kontakt om intresse finns. - Att få chansen att vara en del av dylika kärlekshandlingar gör mig i det närmaste galen av åtrå!
Var inte blyga nu, utan låt hjärtat va me.

EDIT.
Pris Harley: 85K
Pris Yamaha: 7K

 




lördag 1 juni 2013

Custom Bike Show 2013.

För den intresserade kommer här ett litet axplock från dagen.
Detta är inte på något sätt representativt för helheten och dom bästa hojarna saknas tyvärr...
Menmen, håll till godo.



Patinerad järnsporre.






Hydet verkar ha en skaplig uppförsbacke till sitt garage?

Kylningen var för bra så en modifiering var nödvändig.










En gammal trotjänare, numer hemmahörande på Åland.


Trist när det blir bubblor i nya lacken.

Tur att styret blev bra iaf...

Stenhård turbosida från Åkerlind Engineering.