onsdag 31 oktober 2012

Onsdagsdrink.



Valet föll idag på calvados. Det var ett tag sedan jag hade äran att njuta franska äpplen, men det smakade precis lika bra som jag minns det. - Inihelvete fint alltså!
Dagens tips blir således:
Inför en onsdagsdrinktradition i edra hemman, det kommer garanterat att sprida veckovisa glimtar av sann glädje framöver!
Published with Blogger-droid v2.0.6

måndag 29 oktober 2012

Helgen V.43

Fredagsbönen blev inställd till förmån för surströmming, kräftor, supar och vackert mahognyfärgade groggar.
Lördagen blev således inte en jättekreativ dag, ett par romgroggar med advokaten under kvällen - dom smakade naturligtvis himmelskt, som vanligt...
Bland söndagskvällens aktiviteter fanns däremot både bromspedalsfix och bromsfästestillverkning. Min förståelse för att en del vänder sig till firmor som håller på med vattenskärning blir större och större för varje gång jag kapar och slipar fram grejer ur plåt - 5mm rostfritt är fan lite envist att hålla på med.
Delresultaten av ovanstående övningar finns att beskåda på dom bifogade bilderna.
Jag vet inte om jag gick lite väl bananer med borrningen i bromspedalen? - Sett genom SBP´s ögon alltså...

Att smyga runt i garaget medan band som Hurriganes, The Stooges, Ramones och TRBNGR underhåller, är väldigt trevligt och i det närmaste att jämföra med att vara på en dåtida "Dansrestaurang" - Med den skillnaden att det varken förekommer mat, dans, andra människor eller bartenders.

Slutligen vill jag passa på att visa min äldsta dotters självklara kärleksförklaring till det så mytomspunna Grovsnuset. - Ett mycket trevligt tilltag måste jag säga. Jag tror inte att texten och resten av teckningen hör ihop dock...

Det hade varit mycket lättare om man kunde köra med
pappmallen! - Svår att svetsa i iofs...










Grov och kraftig är ord som beskriver snuset perfekt.



fredag 26 oktober 2012

Hör opp!

Efter förra fredagens katastrofala försök att förmå den eventuelle läsaren att dela med sig av såväl levnadssagor från det samtida Sverige som smakfulla groggkombinationer, så uppmanar jag eder återigen att försöka förmå er att bjuda på lite av den oerhörda smakfullhet som sannolikt finns representerad bland den svenska allmogen.
Så!
Vad sysselsätter sig en rejäl karl med en fredagskväll - och framförallt, vad dricker han!?

Eftersom det verkar finnas en hel del godtemplare i läseskaran så mottager jag, kvällen till ära, även alkoholfria alternativ.

Fredag?

Mulligt med en lätt! Notera den mycket trevliga designen på burken.
Att direktörerna på J.A. Pripp & son tycker att dåtiden var bättre än nutiden är uppenbart.
Fan vet om ölen inte är godare nu än vad den var med burkens tidigare utseende!?

Published with Blogger-droid v2.0.6

torsdag 25 oktober 2012

Mansfika.

Viktiga saker avhandlas helst i sällskap med kaffe och punch, att min advokat dessutom hade med sig hembakt gjorde inte saken sämre...
Äppelkaka. - Gloriöst må jag säga!

Published with Blogger-droid v2.0.6

onsdag 24 oktober 2012

Mmm, verkstadsmiljö...

Idag besökte jag, å mitt arbetes vägnar, min vän Johan på dennes arbetsplats - Anton Johanssons Rostfria Verkstads AB.
Jag skulle bara hämta lite plåtar men bjöds som vanligt på muntrationer och makalöst mysig atmosfär.
Att befinna sig i en plåtverkstad är en ynnest, fina maskiner, trevligt ljud och dofter som minner om att man borde vara hemma och göra vettiga saker istället för att springa runt och förvärvsfjanta...

Johan hade kommit över ett demonstrationsexemplar av SHARP´s absolut senaste multimediaenhet - Vad man i vilda västern kallar för ett "entertainment center", vilken han glatt förevisade inför ett storögt auditorium (Dvs mig...)
Alla framtidens funktioner i en apparat, hela idén är så banbrytande att man ödmjukt måste inse att man, vare sig man vill eller inte, befinner sig vid randen av en mycket teknikorienterad framtid. Tyvärr är hela systemet så nytt att sändningarna inte har startat ännu, men det kommer!
Bilden var knivskarp i alla fall.

Såklart kapades dom plåtar jag beställt enligt angivna mått och det syntes tydligt att männen i verkstaden lever för sitt värv, där dom, likt mekaniska jordemödrar, rörde sig med en exakt precision mellan dom olika momenten.

Jag passade även på att inventera den gode Johans något övermotoriserade, så kallade Specialare. - En vacker skapelse med en sju hästars fällsågsmotor som borgar för goda varvtider.
Fraser om nedlägg som resulterar i hästskit i fickorna spred också glädje.

Mycket trevligt måste jag tillstå!











måndag 22 oktober 2012

Ett av naturens verkliga under.

Kräftor! - Denna, av Gudarna, så uppskattade skaffning.
Ikväll kostade jag på mig ett stann av ovan nämnda och naturligtvis rent bildligt beskrivna ambrosia. Till detta njöt jag, förutom vatten, den enda nektar dom små primörerna tarvar, nämligen en compote av spannmålsdestillat och druvdestillat blandat med Norrlands Cola

Just det!
Förut lovade jag att återkomma i ärendet om sickmaskinens ursprungsland. Jag har inte forskat i detta men jag bifogar en bild så att var och en, utefter eget intresse, kan kontrollera ehuru den är tillverkad i ett s.k. "kvalitetsland" eller ej.

Springerhalvan är också hemma, inte jättesnygg men iaf skapligt rak... Det blir lite pyssel i fräsen för att locka tillbaks den till ett värdigt liv, men det kommer att bli bra. - Bara vetskapen om att min springer har klyvt en Corvette, gör att det går lätt att lägga timmar på dess rehabilitering.

Märket. Nord, nordost 6-9, måttlig till god sikt.









lördag 20 oktober 2012

Lysande?

Gårdagens övning resulterade i att tillverkning av nummerplåtsfäste/bakljusfäste påbörjades.
Emedan jag arbetade frenetiskt dök min advokat upp, istället för att hugga i och stötta mig med sin enorma erfarenhet och kunskap, så  hängav han sig fullt ut åt att övervaka det hela med kritiska ögon medan han drack grogg och skrockade i mjugg åt mitt trams.
Slutligen gav jag vika för mina inre lustar och bytte svetsen och filen mot grogg och manliga samtal.
Lite blev det dock gjort i garaget.

Det är lite pyssel att föra in en nummerplåt av svenska mått i ett motorcykelbygge utan att det blir fruktansvärt fult. - Särskilt om man vill att det ska vara smalt och utan fjollpinne...

Märket. Ost, nordost 6-9, tidvis regn med måttlig till dålig sikt.

Nej, det är inte färdigt än.

fredag 19 oktober 2012

Fredag!

Återigen är det dags för juvelen i veckans krona. Förhoppningsvis har den eventuelle bloggläsaren som ambition att dricka en finare grogg framåt kvällningen...?
Om så skulle vara fallet vore det trevligt att motta beskrivningar av dom groggar som inmundigas ute i stugorna, alternativt förslag på presumtiva smaksensationer.
Så, upp och hoppa nu, Systemaktiebolaget är fortfarande öppet!

Märket. Sydväst 5-7, tidvis regn med god till måttlig sikt.

torsdag 18 oktober 2012

Kolonialmaktsjämställdhetssolidaritet med en tvist.


Paket från drottningens England.
Gas, broms och kopplingswire med dom vitaste höljen man kan tänka sig - mycket trevligt måste jag tillstå!
Det vita symboliserar såklart frihet, och signalerar att det finns ett väl genomtänkt HBTQ synsätt på bygget. En del skulle nog säga tillbögat, men eftersom jag räknar mig som en del av den råa homosexualitetens förtrupper, så väljer jag att avstå den typen av vokabulär...
Eftersom vi lever i ett "Gratis allt till alla eftersom Sverige är ett rikt land!" samhälle med inslag av "Alla har samma rättigheter men inte samma skyldigheter!" samt ett litet litet uns av "Det finns inga skillnader mellan vare sig kön, ålder, etnicitet, religion eller kultur - den enda skillnaden som finns är Solidarisk eller Osolidarisk!" så kommer jag att försöka återspegla detta med mitt hojbygge. - Det kommer inte att bli lätt att bygga nåt som är så klanderfritt, och politiskt korrekt men jag kommer att göra mitt yttersta!
Mmm, den här hojen blir nog flucker att vila sina piffiga små skinkor på!

Efter färdigställandet kommer jag självklart att tillse att den alltid står fulltankad och nyservad, så att precis vem som helst kan nyttja den, dessutom helt utan motprestation.
Man kanske skulle köpa en släpkärra och köra hem hojen till den som vill låna och sen hämta den där den lämnats, så att man snabbt kan tanka upp den och lämna den till nästa användare? Kanske att man skulle säga upp sig också så att man kan bli riktigt utnyttjad...?
Jaja, den ska i alla fall återspegla vårt samhälle som den koloni det är. - Tyvärr är det lite otydligt vilka som är kolonialherrarna, men det lär väl klarna?

Slutligen.
Märket. Syd, sydväst 7-9, mest god sikt, tidvis något regn.

onsdag 17 oktober 2012

Med groggen ur tiden...?

Jag påmindes häromdagen om att groggdrickningen som företeelse verkar vara på nedgång inom i stort sett samtliga brukarkategorier.
Medan jag funderade över detta drog jag mig till minnes när jag i somras  fick frågan vad jag drack istället för öl eller vin eftersom dom två sakerna ligger utanför min kostcirkel?
Jag svarade sanningsenligt att jag gärna dricker vatten, mjölk eller kanske ett glas Coca Cola till mat, och vid tillfällen av festkaraktär i blir det mest grogg.
Repliken som kom överraskade mig en smula eftersom hon jag pratade med är en högst "normal" kvinna i 50-års åldern.
- Grogg! Det är ju sånt som mina föräldrar drack när jag var liten, dricker man det fortfarande?!

Med detta i bakhuvudet känns det som att single malten och framförallt rödvinet har flyttat fram positionerna, på ett mycket offensiv sätt, när det kommer till dryckesvalet i en så kallad "sällskapssituation"
Möjligtvis att den högre adeln samt att en och annan gulaschbaron tar sig en Cognac framför den evigt brinnande tusenlappsbrasan i slott och herresäten när aftonen kommer, men hemma hos allmogen är det nog rödvinet som skänker Svensson modet att tala om för vänner och bekanta att han minsann tycker att bensinen är för dyr, eller att avsaknaden av en riktig Post minsann är ett stort samhällsproblem.
Hur det ser ut vid bardiskarna på landets alla dansrestauranger vet jag tyvärr inte då jag inte längre lockas av det sociala spelet. Under den tid jag faktiskt deltog i mer eller mindre publika, sociala sammanhang var det i alla fall en hel del människor som beställde just groggar i olika kombinationer, primärt användes energidryck som groggvirke på den tiden. Numer tycks det, enligt min uppfattning, vara öl, Hooch och drinkar som får dom danslystna ungdomsmänniskorna på humör.
Om man närvarar vid en enklare bjudning eller kanske till och med vid lite massivare festligheter, brukar groggen heller inte vara representerad som ett alternativ till det sedvanliga rödvinet eller ölen.

Om man ponerar att mitt resonemang stämmer och att groggkonsumtionen är på väg ned, vad beror då detta på?
Är det en naturlig följd av att vi likriktas mer och mer med kontinenten, där brännvinet aldrig haft någon större roll i dryckeskulturen. Eller är beror det på att nykterhetsrörelsen, med sina likhetstecken mellan att dricka brännvin och att spendera efterlivet i Den Ondes svavelosande skara, som gjort att den gudsfruktande massan har vänt sig till den jästa formen av lycka istället för till den brända?

Att jag redan när min charmolisms blomma blott var en späd knopp, kände att groggen var en självklarhet i sammanhang där saker som avkoppling, existentiella frågor och glädje är i fokus, kanske inte är representativt för den övriga befolkningen?

Sannolikt hade den numer, i princip, helt utrangerade supen eller Jungfrun, exakt samma funktion i en svunnen tid. Den har ju som bekant förvisats till midsommarafton, julafton och kräftskivan, och den förekommer så gott som aldrig i "vardagslag" eller i ett mindre högtidligt socialt sammanhang.
Kommer groggen att vandra ur tiden på samma sätt som supen? - Styvmoderligt undanskuffad till storhögtider som kanske inte ens existerar om femton år?
Jag misstänker att Bellman, om han hade levt och varit nykter, skulle ha reagerat något starkare på det kulturmord som bortslarvandet av supen innebar, än vad jag reagerar över den potentiella katastrof som en negligering av groggens betydelse som fanbärare för det traditionella umgängesdrinkandet innebär.
Vi har ju groggen att tacka för så otroligt mycket.
Till exempel den sagolikt tydliga symbolen för svensk sommar. - Syrénbersån, skulle inte ha haft en sån genomslagskraft om inte dåtidens herrar sett den som den oas där man, under familjelika förhållanden, kunde vara du och bror med både disponenter och tullvaktmästare på samma gång, allt emedan kavajerna hängdes över stolsryggarna och slipsar lättades på i takt med att groggarna tömdes. Säkert var det en gång i tiden varje ung mans högsta önskan att under fredagskvällen få vara en del av dessa småmysiga tillställningar - även om det säkerligen kunde bli högljutt då och då...

Reflektionen ovan kan ju såklart vara helt utan saklig grund, men jag tycker mig se en trend, som om den skulle visa sig stämma, utgör en stor skamfläck på vårt svenska förplägnadsbanér!
Svenskt Spritgille har i så fall, ytterligare en mycket viktig och helt uppenbar samhällsfunktion att fylla.

Och kom ihåg. - Raka, höga glas. Ingen is. Inga sugrör eller annat tjafs.
Just det!
Märket. Syd 6-11, mest god sikt, tidvis något regn.


tisdag 16 oktober 2012

Men vad i helvete!

Miljöhjältarna på Bolibompa i barnkanalen. - Det är helt otroligt att man tillåts göra barnprogram som framställer så komplexa saker som fattigdom i tredje världen och miljöproblem på ett så fördummande, faktalöst och godtyckligt sätt!
Eftersom programmet riktar sig till barn så borde man kanske satsa på saker som saklighet och pedagogik...
Varenda unge kommer ju att växa upp till att bli journalist på Flamman om dom ska formas av sånt här trams.

måndag 15 oktober 2012

Sagan om den oroliga lilla pojken.

Oktoberkvällen var fuktig, regnet piskade mot fönstren och silvret visade fem grader, östanvinden gjorde sig påmind genom att locka den lummiga körsbärsdungen att då och då låta sina grenar skugga den lykta som utgjorde den centrala belysningen på fastighetens framsida. Än hade inte alla dungens löv dalat, även om det kvarvarande, gulnade bladverket inte tycktes vilja annat än att falla ned och låta sin kropp bli till närande stoff.
Regnet tycktes nästan vilja frysa i luften, och den lilla pojken inbillade sig att det kanske till och med skulle kunna komma en snöskvätt under natten.
Inne i den gamla disponentvillan rådde en, trots vädrets och årstidens försök att lägga sordin på aftonen, uppsluppen, om än lite nervös, stämning. - Ikväll skulle det nämligen ske! Den lilla pojken skulle, om allt gick vägen, upptas i den väldigt exklusiva skara av män som rakar sig med kniv.
Knivrakningen hade lockat pojken så länge han kunde minnas och han hade alltid känt att säkerhetsrakhyvlar, både gamla och modernare varianter, aldrig hade slagit an på den sträng av genuint fantomnostalgisk manlighet, som rakkniven så tvärsäkert slagit an när han, vid späd ålder, sett en för första gången. Han mindes den väl - Det var en Eskilstunakniv med svart bakelitfattning, och den var vacker som en brud.
Det fanns en mystisk paradox  i den där sylvassa eggen och i det korpsvarta bakelitskaftet med sin säregna doft, dels antagandet om dess förmåga att utan problem kunna släcka spirande, unga liv, dels förhoppningen om fortsatt överlevnad och en skäggmässig Eriksgata genom resten av livet. Det fanns också ett antagande om att det bara var dom män som verkligen älskade livet; inklusive alla dom faror som eventuellt lurar bakom varje hörn, och som även om dom hade den djupaste respekt för honom,  inte hade den minsta fruktan för den oberäknelige liemannen som förr eller senare skulle ta dom till dödens ofrånkomliga och för evigt varande vederkvickelse; som använde sig av denna dödsföraktande rakmetod. Som att deras öde redan var förutbestämt och alla eventuella risktaganden varken skulle göra från eller till i den farofyllda tivoliattraktion vi alla känner som livet.

Ett par dagar tidigare hade den lilla pojken låtit motta ett paket ända ifrån Nordamerika, paketet hade innehållit i princip allt man kan behöva för att sköta sin rakning på ett helt klanderfritt sätt, han hade till och med införskaffat ett alunstift om det som absolut inte fick hända ändå skulle komma att ske...
Efter att paketet var uppackat hade den lilla pojken spenderat dom efterföljande kvällarna med att otåligt vanka av och an i disponentvillans bottenplan, i väntan på den perfekta tidpunkten för att använda sin nya kniv, som han visste att om han vårdade den rätt, skulle den återgälda honom med villkorslös tillgivenhet och beskydd.

Under eftermiddagen hade den lilla pojken känt att det var nåt i luften, den där välbekanta magkänslan som signalerade att någonting stort skulle komma att hända hade varit närvarande ända sedan en stund före lunch och han hade anat varför...
Efter att dagen kommit till sin ände och den sedvanliga kvällsförplägnaden klarats av gick den lilla pojken och funderade över hur man förbereder sig inför en uppgift så storslagen som den kommande?
Han hade naturligtvis ingen att fråga eftersom dom rakknivsanvändande legenderna på intet sätt lät sin storhet få något som helst utrymme utanför den mest privata sfären och det var förmodligen heller inget dom pratade om, där dom satt invid stockeldarna i väntan på att milan skulle börja ge dom deras becksvarta lön. Dessutom utgjorde dom ju en mycket liten del av befolkningen och att försöka hitta på någon av dom innan man själv var en del av deras krets föreföll litet som att söka efter nålen i den berömda höstacken, så pojken lät det helt enkelt bero.
Eftersom den lille pojken från tid till annan led av en makalös övertygelse om nikotinets tillika brännvinets förmåga att bringa klara beslut ur det dunkla mänskliga inret, kunde han inte annat än att omfamna den självklara första tanken på att låta dessa två nyttoprodukter hjälpa honom på traven. Sagt och gjort, en Hoya de Nicaragua röktes och en lättgrogg gjord på kubansk rom och Coca Cola dracks.
Röken från cigarren rullade mot gommen likt en dansande älva och den internationellt erkända lättgroggen fick honom att omedvetet sträcka på sig lite och han kände att förberedelsen var väl vald, det smakade fantastiskt och han kunde inte låta bli att dra paralleller till den dödsdömdes sista måltid... Av någon anledning syntes hela uppgiften nu te sig i en helt annan dager. - Han såg fram emot det och kände sig stärkt av sin framtida status som en av dom få!

Väl inne i badrummet gjorde han en sista kontroll av alla nödvändiga artiklar, allt fanns där. Kniv, strigel, tvål, mugg, borste, handduk och naturligtvis alunstiftet. - OM nu det förbjudna skulle överraska honom...
Att allt fanns visste han redan då han kontrollerat allt minst två gånger tidigare men han ville hellre vara säker än ledsen.
Den varma duschen utfördes precis som vanligt och med handduken kring midjan stod han nu framför den vackert inramade väggspegeln, det fanns ingen återvändo längre.
Han fällde ut kniven, lät den finna sig bekvämt i sin hand och drog den fram och tillbaka ett femtiotal gånger på den inoljade och upphängda strigeln för att få det dödliga bettet i klingan som han så många gånger läst och hört talas om, kniven lades sedan att vila en stund innan den skulle få spela sin huvudroll i det kommande dramat.
Rakkoppen med det ljumna vattnet och rakborsten stod redan klart och väntade på att tvålen och borsten tillsammans skulle mobilisera det så nödvändiga raklöddret.
Han jobbade snabbt och lystet, som om det var bråttom, han påminde sig själv gång på gång om att ta det lugnt men kroppen tycktes inte lyssna på hjärnans förmaningar. Nu var löddret applicerat och stundens allvar kröp ikapp honom, en våg av illamående sköljde helt oväntat över honom som en olustig motreaktion på den tidigare sturskhet han känt. Den lilla pojken skakade av sig olustkänslan med gott resultat och återigen lät han kniven lägga sig tillrätta i hans hand.
Han började rakningen som traditionen bjuder, med polisongerna. Den sylvassa kniven gled lätt mot hans spänstiga hud, nervositeten avtog och för ett ögonblick kändes det som om han aldrig gjort annat.
Kinderna avklarades med bestämd om än en smula försiktig hand, och så långt var ju den lilla pojken faktiskt en del av den skara han beundrat så länge, det enda som skulle kunna pulvrisera hans dröm nu var om nåt skulle gå fruktansvärt snett vid det avslutande och inte minst avgörande rakningsmomentet - halsen.
Kniven sköljdes av och tankarna strömmade genom den lilla pojkens huvud, vad skulle egentligen hända om han glimsade rakt över strupen? Skulle han hinna med att tala om för sin familj att han älskade dom eller skulle han bara segna ner och dö - utan att kanske ens hinna tänka på hur vackert det trots allt är, att dö för konsten?
Kniven lades an mot halsens framsida, rakt nedanför hakan, och den lilla pojken tog ett djupt andetag och drog den nedåt...
Ingen plötslig död, inget blod, ingen andnöd, allt gick som en dans, glad och lättad rakade han färdigt halsen och sköljde av ansiktet, mycket noga och med isande kallt vatten, innan han omtöcknad satte sig på toalettlocket. Efter att han suttit ned en stund, han visste ärligt talat inte om han suttit en minut eller en kvart, reste han sig upp och medan han klädde sig noterade han att det ansikte han såg i den stora spegeln med den vita ramen, var ett ansikte som log brett och han visste varför - den leende lilla pojken i spegeln var numer en del av dom knivrakandes skara.

En del av den lilla pojkens, bland kvinnorna så åtråvärda, pojkaktighet försvann den där Oktoberkvällen framför spegeln, men hålet efter pojkaktigheten hade omedelbart fyllts av något som styrt hans liv ännu litet närmare det sanna och genuint äkta i livet.
Efter att han konstaterat det ovanstående trodde han sig veta att det skulle dröja innan han behövde vara orolig igen, ty ödet hade tydligen ett gott öga till honom...
Dessutom hade det oomkullrunkeliga faktum att han överlevt detta stålbad, gjort honom på ett mycket angenämt humör, vilket han hoppades skulle resultera i en alldeles extra gentil nattsömn.

Den tidigare luffarstilen.

Det nödvändigaste.

En värdig avslutning.
En barnrumpa är som ett rivjärn i
jämförelse med den lilla pojkens kinder...



Stockholm i mitt hjärta.



Att roa sig så här kungligt en måndagmorgon är tydligen ett nöje som fler än jag upptäckt.
Humorn i människobyn är i alla fall mustig...
Published with Blogger-droid v2.0.6

söndag 14 oktober 2012

Äntligen.

Den senaste tiden har jag levt med känslan av att något saknas mig, känslan av att inte vara komplett - likt kaptenen vars skepp spelats bort på Mahjong i sviterna av ett opierus någonstans i den opålitliga orienten, eller som den vilsne kolportören efter att hans välsignade väska försvunnit, då ett av hans anföranden, av någon outgrundlig anledning, övergått i en regelrätt backanal.
Anledningen till den ofullständiga känslan tror jag är att min kära Buick har befunnit sig annorstädes för lite omvårdnad. Häromdagen mottog jag dock ett meddelande om att färdigställningen stundade.
Idag efter upptagning av båt och lite slutpyssel i stugan for jag således iväg för att hämta bilen. - Det visade sig bli en fantastisk hemresa!
När jag susade fram genom Oktoberaftonen med bra tryck i speldosan och plötsligt överraskades av Back to Dungaree high, ja då kände jag att jag var tvungen att försöka föreviga ögonblicket åt kommande generationer. Här gällde det att tänka snabbt och tack vare min bakgrund som sportredaktör så tog jag, rent instinktivt, fram ett verktyg att filma med.
Det är dock inte helt busenkelt att spaka tolv kvadratmeter immig bil och filma lite, samtidigt som man stålsätter sig för att inte trycka acceleratorplattan genom durken pga den upprymdhet som infinner sig i en sådan situation som beskrivits ovan.
Det är mycket svårt att förmedla den känslan, dessutom är filmsnutten inte av optimal kvalitet men den är heller inget annat än en liten bit förevigad verklighet. - Verkligheten är ju som bekant inte heller av en helt optimal kvalitet...
Nu är vi i alla fall hemma båda två och känslan av ofullständighet är inte alls lika påtaglig längre.

fredag 12 oktober 2012

Även livet har två sidor.

Triumph på schemat.
Dagens pyssel bestod i att praktisera tillverkning och fastsvetsning av fäste för framlykta, samt att börja slipa till motorplåtar/fotpinnar efter svetsning.
Styret riktades också lite - det nöp ihop ett par millimeter i infästningen i kronan när jag svetsade det. Efter att det fått smaka på acetylen och syre så passade det som det var tänkt igen.
Imorgon blir det förhoppningsvis bakskärmsfiffel och kanske till och med fortsättning på den ärorika slipningen, och om gud vill och byxorna håller så kanske det kan finnas en liten, liten lucka för polering av styret också.

När jag kom in från garaget så var det Fråga Olle på TV och eftersom jag inte har varken självdisciplin eller självrespekt så passade jag på att titta lite - jag är ju inte sämre än att jag kan kosta på mig att njuta lite erotik när det aftnas...
Jag svindlas en smula av det faktum att gemene ungdomsmänniska av idag verkar vardagskopulera på ett sätt som inte ens det Tyska sexualdokumentärgillet kunde drista sig att skildra när en annan var i vuxenlivets linda.
Eller är det så enkelt att klanen Borés patriark är en smula frigid...?

Under kvällens tidigare timmar fick jag en epistel tillsänd mig från min vän Jerker, den gjorde gällande att Nicke Andersson satt i en P3 studio och drog fairytales och vände vax. Tyvärr hade jag ingen möjlighet att vara med Nicke under kvällen vilket stör mig något enormt!
Programmet finns säkert som pod, eller vad det nu heter, att ladda ner på P3´s hemsida, men eftersom jag förmodligen kommer att glömma alltsammans väljer jag att se mig snuvad på den karamellen. FAN!
När en av dom absoluta favoriterna från min blomstrande ungdom spelar egenhändigt utvalde bitar i riksradion, ja då missar jag det. - Min levnadssaga...

Som en passus kan jag berätta att jag häromdan hade ett möte av företagskulturell karaktär, efter det mötet skakas jag av insikten att det börjar bli obehagligt när man har större problem med sin egen del i den moderna, kontraproduktiva, tramsiga och ibland helt verklighetsfrånvända produktionsapparaten, än vad man har med traditionellt problematiska frågor av te.x existentiell eller personlig karaktär.
En fördel med mötet var i alla fall att jag blev ännu starkare i min övertygelse om att den, nu så moderna, kollektivismen och likriktningen inom företagandet är döden för den sunda frihet som så ofta är nyckeln till utveckling och innovation, konstnärlig frihet är på intet sätt exklusivt för folk som åtnjuter kulturstöd - konstnärlig frihet finns representerat överallt, men förmodligen inte länge till eftersom i princip alla företag verkar tro att just den bransch som dom verkar i är i lika stort behov av skottsäker administration som ett kärnkraftverk, men för vems skull då kan man undra? - Var det någon som sa självändamål?
Dom som byggde det här landet har ytterligare en mycket god anledning att skratta sig harmynta åt oss, dessutom med all rätt.

Det som gör mig så jävla irriterad är att jag numer tillhör dom, av mig, en gång så föraktade trygghetsknarkare som "accepterar" eller "vänjer sig" vid saker som dom spontant vill fekal vomera över.
Det blir tyvärr lite mer svårbedömt när man, som jag, anser att man har ett extremt roligt jobb. - Paradoxen är total, konstigt att man inte super mer än vad man gör...
Man kanske skulle börja skriva rutiner, instruktioner och checklistor för saker som Onsdagsdrinkarna med advokaten, Fredagsgroggarna, och kanske till och med att uppiffningen kring anus efter avslutat besök på latrinen skulle vara styrd av en instruktion - det viktiga är ju inte att exkrementresterna avlägsnas ordentligt, utan det viktiga är ju naturligtvis att alla gör exakt lika! Eller...?

Nog gnisslat om dåliga idéer som får för stort utrymme! - Här kommer bilder på hojen i alla fall.
Varsågoda.




tisdag 9 oktober 2012

Känsliga tittare varnas. - Starka bilder!

Om du tillhör den skara människor som ogillar vissa saker utan att ha en rationell syn på det du ogillar, ombedes du härvid att avsluta läsningen av detta blogginlägg omedelbart. - På riktigt alltså!

Om du däremot är en människa som omfamnar nya intryck och uppskattar att, då och då, bjudas på visuell och intellektuell stimuli i form av bilder, alternativt text, som skulle kunna beskrivas som "oväntade". Ja, då är du varmt välkommen att låta din nyfikenhet dra dig vidare in i det Boréska kuriosakabinett som den här bloggen utgör.

Dagens jakt avslutades på ett mycket trevligt sätt, nämligen på så vis att det jaktlag jag är en del av nedlade ett vuxet djur. - Vilket var vår tilldelning.
Därav är årets älgjakt i princip slut och jag får glädjas åt dom två jaktdagar vi fick, två av dom trevligaste jaktdagarna på ganska länge faktiskt... Att det även förekom en hel del kvalitetsrökning krönte alltsammans på ett mycket vackert sätt.
Jag var inte den som hade ynnesten att avlossa det dödande skottet, men jag hade sannolikt en högre puls än den välmeriterade veteranen som sköt.
Skytten hade slutligen vänligheten att ge mig hjärtat, och eftersom ingen annan ville ha tungan så tog jag även den. - Även om det är ett litet pyssel att skära ut den...

Så!
Det var det om jakt. Nu ska jag, eftersom jag ser mig själv som en av folkbildningens absolut största kämpar, bjuda på just detta. - Ett litet uns folkbildning alltså.
Dagens ämne är biologi och på tapeten står alces alces alces - Alltså den skandinaviska älgen.
Nedan förevisas bilder föreställande:
1 - Huvudet på en död älgko - En s.k. "gallko".
2 - Ett älghjärta.
3 - En man med en väldigt oproportionerlig tunga. - Dvs en s.k. "vanställd" människa.
4 - Ytterligare en bild på en död gallko.

Om någon skulle känna igen mannen på bilden så kan det bero på att han tidigare var en del av en kringresande varité.

1.

2.

3.
4.



Minneslucka.


Att nikotinanvändning och bra minne skulle höra ihop ser jag som osannolikt eftersom cigarren glömdes idag.
Jag får därför ännu större anledning att, ännu en gång, lovsjunga min kompis Greve Gilbert Hamilton - som alltid har en självklar plats i ränseln.
Jakten känns tyvärr inte riktigt lika glamourös utan cigarr, men det kan ju som bekant inte vara glamouröst jämt...

måndag 8 oktober 2012

Kvalitetstid.



Tur att jag hade huvudet på skaft i morse, annars hade jag blivit förutan den hedersstund det innebär att kunna röka ett finare rökverk i lugn och ro.
Nikotin ska vara bra för minnet har jag hört - ytterligare en anledning att låta missbruket stegra.

Då ska vi se...


Allt nödvändigt verkar vara med, nu återstår att se om vi kan locka ut skogens konung?

söndag 7 oktober 2012

Höstmatiné.

Jag fick en film idag, eller den kom sannolikt i Fredags men posthämtningsdisciplinen är inte optimal på godset längre...
Hursomhelst!
6over heter den och är en motorcyklismfilm inspelad i USA och jag tror att den kommer falla en fantommotorcyklist såsom undertecknad på läppen. Jag skulle vilja kolla på den ögona böj, men jag måste ju vara pigg och nyter inför morgondagens presumtiva lustmord.
Enligt uppgift ska den innehålla såväl "bobbers" som "Choppers" - och till den här filmen ska dom tydligen ha lejt in en sjutusande snitsig biografpianist också, vilket i så fall borgar för en mycket underhållande stund framför TV´n. Till råga på allt detta var filmen paketerad i ett mycket gentilt konvolut.
Så jävla typiskt att när man för en gångs skull har en juste film, ett rejält sug efter en öl, och som grädde på moset har man dessutom tillgång till öl, så skiter det sig på att man måste slå ikull i fållbänken istället!
Jag kommer att kontakta min advokat imorgon, då jag vet att han är svag för den är typen av underhållning finns det således en chans att han kommer att göra mig sällskap när visningen går av stapeln.

Slutligen.
Vad i helvete har det tagit åt Rj&P?!
Från att vara ett av världens absolut klämmigaste dansorkestrar, har dom nu övergått till att komponera nån slags pissmusik som inte platsar annorstädes än i en elektronisk genre! Att detta sker i samband med orkesterns 20-års jubileum gör mig bara ännu mer nedlåten. Jag har dock bara hört en låt från den nya skivan men det räckte för att jag skulle ta ut katastrofen i förskott.

Är det en indiepopskiva?

Stadig ask

Ibland smakar det med en kall...