fredag 30 november 2012

Fredag. - I god tid för en gångs skull.

Haha!
Veckans schuckraste dag och tillika dagen då alla löneslavar kan unna sig att leva som den Disponent dom egentligen skulle vilja vara.
I fantasins värld finns ju som bekant inga gränser, varför det är lätt att föreställa sig att det egentligen är Onsdag en stund efter lunch istället för fredagkväll, och missionen på agendan är att hålla hov för sina styrelsemedlemmar på stadens hotell - självfallet regelrätt klädd med jackett och plastong, istället för att diska en långpanna och titta på TV iklädd mysbyxor med hål i samt ett linne av hustrumisshandlartyp.
I och för sig, inte vet ju jag vad som försiggår i dom småborgerliga hemmen, en sak är dock säker - Fredag är det, tvivelsutan!

Dagens meloditips.
King Dude, med den mycket dansanta Lucifer´s the light of the world - Den gör sig utmärkt till en riktig dragnagel bestående av Calvados utspädd med tårar från en vuxen man med existentiell tvehågsenhet.

Slutligen och som vanligt.
Vad dricker en man eller kvinna sprungen ur det svenska folkhemmets pura ande, en så sagolikt vacker kväll som denna?

torsdag 29 november 2012

Kopiöst mycket jobb för någonting som inte ens går att tillverka brännvin med!

Kvällen bjöd på arbete!
Arbete av den typen där det ingår både kropp och själ, jag tror banne mig att samtliga verkstadsmoment är inräknade i det nästan färdiga oljerörsfästet...
Det är svårt att göra fint när grejerna man plockar med är mindre än fingrarna. - Och med det sagt så bör det dessutom betonas att jag har begåvats med så kallade "flickhänder".
Hur som helst så är jag nöjd. - Saker och ting kan ju alltid bli bättre, men jag pallar inte att göra om nåt så det får duga.
Således är det bara ett fäste kvar, sen är smörjsystemets stabilitet optimerad.

Nu ska jag ta en Mahognygrogg för att fira min framskritt. - Naturligtvis har jag varit ångestfylld under min skaparprocess och det känns som ett ypperligt läge för en finare drink, nu när mitt tidigare så tyngda sinne äntligen har fått välförtjänt ro, om än bara för en liten, liten, stund...

Hörde förresten på radion idag att en del av dom dömda brottslingarna i Sverige, alltså dom människor som enl. mig borde vara befriade från vissa rättigheter som laglydiga människor åtnjuter - förutom "friheten" som vi andra kan gotta oss i alltså, gnisslar om att det inte finns tillräckligt med imamer på kåkarna.
Jag antar att dessa imamer behövs för att man som rättrogen ska kunna öppna sitt hjärta och berätta om sina kval?
Återigen, vad i helvete!
Oavsett om man är kristen eller muslim så skulle man kanske ha funderat över sin andlighet innan man hängav sig åt illdåd av den grad som resulterade i att man faktiskt blev internerad!?
Att komma med facit i hand och gnälla om sin situation för en präst eller imam är ju helt befängt.
Okej att vissa kanske ångrar sina gärningar men från att ångra sig till en begäran om att dom människor som man, genom sitt kriminella leverne, skadat nåt alldeles ohemult, ska skjuta till ännu mera av sina surt förvärvade skattepengar till nåt dylikt istället för te.x vård eller skola, är ju steget väldigt långt och känns ju helt barockt.
Sannolikt kommer det snart en ny sociallag som deklarerar det maximala antalet interner som varje fängelsepräst eller fängelseimam får ha i sin skara. - Blir det för många tillsätter kriminalvården ytterligare en tjänst.

Isåfall beror detta på att i "gratis allt till alla" Sverige som är "så rikt" och solidariskt, där är det alltid ett överflöd av pengar på statens och kommunernas konton, pengar som bara väntar på att nån jävla dåre ska anslå dom till ytterligare en nödvändig utgift.

God afton.

tisdag 27 november 2012

En epistel från den tid som flytt.

Häromdagen mottog jag ett ett dokument från en bloggläsare och tillika mycket dödsföraktande motorman, nämligen Hans-Tommy Jansson från Hans-Tommys Motorshow!
Han gladdes över att några av läsarna hade minne nog att komma ihåg te.x. "Barnens dag" i Stöde.
I och med vår korrespondens passade Hans-Tommy på att skicka över lite fotografier från tiden då det begav sig på riktigt.
Jag bjuder er således lite tvättäkta, dokumentära skildringar från motorcirkusens guldålder.
Varsågoda!

Hans-Tommy.
Stort tack för bilderna och övrig information! :)

Alla andra:
Låt nu Hans-Tommys tilltag bli ett i raden av många publicerade "läsarhistorier" och tillsänd mig edra verser från svunna tider.













Stöde Barnens dag 1967 el. 1968.


måndag 26 november 2012

Med en ton av kräkssmak i munnen...

läser jag i dagens tidning att Skolverket tagit fram riktlinjer för adventsfirandet.  - Det är ok att samla eleverna i kyrkan OM det inte finns några religiösa inslag!?
Det var väl själva faan att vi aldrig ska sluta skämmas och förneka vår kultur!
Jaja, hoppas att det inte förekommer några religiösa tongångar då. För det vore ju förödande om nötköttsätarna fick reda på att dom befinner sig i ett land vars moderna historia vilar på kristna grunder...
Om man nu tillhör en religion som inte firar kristna högtider kan man väl vara hemma den timmen - eller?
Hur kunde vi låta det gå så här långt?
Varifrån kommer alla politiker och myndighetspersoner med uppenbara förståndshandikapp?
Det enda dom lyckas med är att reta upp alla inblandade, och det finns inga tecken på att galenskapen kommer att avta.

Prisa Gud!

När familjen Boré häromdagen bjöd in till en enklare supé med efterföljande mansfika, så anlände en av dom inbjudna , nämligen den förtjusande Fixarerik, med en gåva så vacker att den åldrande patriarken blev mjuk som ljummet smör...
Gåvan han bringat bestod i en NOS, och jag repeterar, en NOS! Prismaster - komplett med instruktionspamflett och hela konkarongen!
Det lilla verktyget för underlättande av snusning gjorde mig ytterst glädjerusig och jag minns därför kvällens övningar ytterst sporadiskt, Jag minns dock att det blev kaffe med Punsch och kladdkaka efter avslutad varmrätt, detta emedan männen som närvarade lät sitt inre vandra runt i en värld fylld av motorcyklar, raggarbilar och finnar. - Huruvida den värld dom vandrade i är uppdiktad eller faktisk kan jag inte i nuläget svara på.

Att jag från och med nu, när jag vill, kan ta fram min Prismasterinstruktion och utläsa ord som te.x "Schwedensnuskönig" gör att min levnadssaga blir ännu något lite mera färgsprakande.

En in i helvete trevlig Prismaster i vilket fall som helst!
Tack Erik.





söndag 25 november 2012

Nu är oljekatastrofen snart över.




Färdiglött och allt jävla fluss bortpolerat.
Det här kommer kanske att bli fluckert?
Man kanske skulle ha nåt fäste också...?
Published with Blogger-droid v2.0.6

lördag 24 november 2012

Äntligen!


Eftersom oljerören till trajjan är färdiglödda belönas undertecknad med ett stann kräftor.
Till detta njuts Renat brännvin och Grappo samt kallvatten.

Så vackert att det sältar ur ett gammalt rövaröga...

Bra grejer från Kina.


Hoppas att jag överlever tillräckligt länge för att hinna njuta dessa primörer - dvs några timmar till...

Sann glädje!




Efter avslutad spis smög jag ut i garaget och började med tillverkning av oljerör.
Produktionen förflöt mycket föredömligt och till råga på allt så dök min advokat upp med skaffning i form av Rom och CocaCola. - En gest så vänlig att mina nikotingula ögon tårades så vill den grad att det till slut strömmade nedför mina äppelkinder.
Alla rörbitar är färdiga så nu är det bara lödning och polering kvar. Kanske att jag hinner fixa imorgon...
The Hellacopters och religiös country stod för den musikaliska biten kvällen till ära.
Nu gäller groggar i soffan. - En självklar hyllning till den fantastiskt vackra och en smula erotiska fredagen.
Mitt hjärta slår glädjevolter inne i brödskrinet!

fredag 23 november 2012

Att värna en tradition.


Fredag! - Veckodagarnas svar på sälskinnspälsen, är äntligen här.
Att detta faktum undgått någon ser jag som ytterst osannolikt och därvid förutsätter jag att såväl lågfrälse som bonde har utövat sin medborgerliga rättighet och hämtat ut den lagstadgade ransonen på det lokala systemaktiebolaget.
Om det är utfört enligt gällande praxis finns det ingen som helst anledning att hålla inne med vad som kommer att drickas under aftonens presumtiva bacchanal.
För egen del kommer jag att vårda en familjetradition genom att blanda Renat med Grappo och njuta utan vare sig tilltugg eller is.
Möjligtvis att det kan bli ett paket kräftor efter avslutat värv...
Så varsågoda att ta några trevande steg ut ur den trånga dryckesgarderoben och öppna edra hjärtan, så ska ni se att det känns bättre efteråt.

torsdag 22 november 2012

Mörkvitt... Eller kanske ljussvart?

Den Boréska världen är oftast svart eller vit och jag har fram till idag varit övertygad om att det är det korrekta sättet att läsa den på.
Min världsbild fick sig därför en ganska hänsynslös törn idag när jag kontemplerade över svensk alkoholpolitik.
Grundprincipen i svensk alkohol och tobakspolitik (sannolikt i andra länders också) är ju att alkoholen och tobaken är ett hot mot folkhälsan, och därför tar man tillfället i akt att beskatta sprit och tobak hårt med merkostnaderna som ursäkt.
Ehuruvida den rådande hållningen är bra eller dålig tänker jag inte raljera om just nu, jag kommer däremot att belysa den svenska alkohol och tobakskonsumtionen ur ett alternativt ljus.
Så.

Låt oss, istället för att utgå ifrån sakens dåliga natur, ponera att det alkohol och tobaksbruk som förekommer i Sverige idag är av godo och till gagn för samhället.
Alltså att om alkohol och tobak inte hade funnits, alternativt hade varit förbjudet, kan man tänka sig att en hel del av dom människor som idag tar sina helgfyllor och sina 4-17 röda Chesterfield om dagen, inte hade klarat av det hårdnande nutida arbetsklimatet, den större upplevda belastningen utanför jobbet osv osv, utan dom nämnda preparaten utan dom hade istället gett upp och sällat sig till en växande skara "ickearbetare" eller tärande humankapital om man så vill.

Enligt mitt nyvunna synsätt kan således både svart och vitt innehålla nyanser, en viktigpetter skulle säga gråskala, jag väljer att kalla det ljusare och mörkare svart och vitt.

En stadig grogg och ett pipstopp GHB kan enligt detta resonemang vara dom fem tomma revolverkamrarna som borgar för ett fortsatt liv i arbete och dessutom en försäkran om att bidraget till den före detta välfärdsstaten Sverige ökar något litet för varje klunk och varje bloss.

Men vad begriper väl en simpel ordbanal om verkligt svåra och komplexa frågor såsom te.x brännvinets skadeverkningar kontra nyttoeffekter?
Jag återgår å det snaraste till mitt silencium.

SR P3 - Språkrör för drogliberalism och moraliskt förfall.

Jag provade att lyssna till melodiradion för ett litet slag sen, jag bjöds då på en bit som framfördes av Syster Sol och två andra, för mig obekanta artister.
Kärleksrevolt, som jag tror att den heter, handlar såvitt jag kan förstå om att Babylon censurerar och försöker begränsa utrymmet deras musik får i samhället. Det görs klart att narkotika är något positivt och att polisens primära uppgift är att trakassera artister som verkar i deras genre.
Alltså vad i helvete!
Att gnissla om censur när man spelas i riksradion känns ju en aning bakvänt.
Att man tillåts höras i riksradion trots uttalad drogliberalism, är enligt mig ett bevis på att att verkligheten faktiskt är precis tvärtemot hur dessa artister upplever den. - Det kan ju  eventuellt vara så att deras huvuden faktiskt har påverkats i en negativ riktning av fnitterturkskonsumtion...

Hursomhelst, jag kan uppskatta Syster Sol och genren i sin helhet, men att sjunga om att Babylon försöker tysta ner en, samt att göra sitt yttersta för att få olagliga droger att framstå som en naturlig del av livet, det är inget annat än trams!

Och vad det gäller P3 så kan dom fortsättningsvis ta sina pk "journalister" och sin homosexglorifieringsvänsteragenda och dra åt helvete!
Fan! Jag får ventilsläpp i pumpen. - Om man ändå fick en kortlek och ett grönmålat rum på Sidsjön...

Med månen som vittne.

Då han mer och mer ofta drabbas av ängslan av att inte längre vara kapten på den båt som symboliserar hans liv, försjunker han allt oftare i tankar om svunna tiders rejäla karlar som, åtminstone såhär i retrospektivets alltid lika vackra ljus, framstår som om dom för evigt stod, som huggna i sten, vid sitt livs roder. Dessutom stod dom där oavsett om dom smektes av den ljumma sunnan, eller om den obevekliga nordan gjorde sitt yttersta för att slita deras skonare i stycken.
Handlingskraftiga män som te.x Ernest Hemingway, Jacob Johan Anckarström d.y. eller Ivar Kreuger, män som med dårens envishet styrt sina fartyg mot utstakade mål. - Visserligen med ömsom nödvändiga, ömsom ack så onödiga men älskvärda avsteg från den förutbestämda rutten, men ändå med bibehållet fokus.

Varför piska sig för att hinna med allsköns petitesser? Varför skyndsamt driva sig mot morgondagens välbekanta upprepning av det som varit?

Han vet att den nödvändiga vilan inte kan skjutas upp för evigt.
Han vet att det man producerat inte återspeglar lycka.
Han vet dessutom så väl att medicinen finns där bland barnen och Ljuset, böckerna och skivorna, tobaken och brännvinet.

Detta svär han, ska bli den sista natten befläckad av ångestens kladdiga bläck. Han tittar ut genom fönstret på den stjärnbeströdda himlen och kommer ofrånkomligt att tänka på Gabriel Jönssons Vid vakten. - "allt medan månen går vakt över Hven"

Något litet mera uppsluppen och stärkt, lämnar han sin penna invid sin nattliga epistel...



måndag 19 november 2012

Konsten att "unna" sig...

Idag var min plan att jag skulle svarva lite prylar till styrstopp, men efter konstaterad materialbrist och allmänt förfall blev det ingenting av med den saken.
Naturligtvis blev jag mycket ledsen över detta och när jag i samma veva, av en händelse, fick syn på oljetanken till Tonton så tänkte jag att jag banne mig hade förtjänat att unna mig någonting riktigt roligt.
Sagt och gjort!
Slipning påbörjad. - Mmmm....

Allt man behöver är vatten, slippapper och en grej att slipa - Busenkelt!

lördag 17 november 2012

Den osminkade sanningen om en luffares lördagsgärning.

Dagen har haft en del Triumphpyssel i sitt sköte, bromsstag och fäste till skölden är färdigsmidda och oljetanken är nästan på plats - fästena ska bara svetsas...
All polering och övrig "ytfinish" får jag ta hand om när jag river hojen inför lackeringen och den kvarvarande svetsningen.
Men djävulen vilken ynnest det är att kunna smyga omkring i garaget och pyssla med sånt som är själavårdande i ordets rätta bemärkelse!
Inte så mycket Punkrock idag dock. - Men G n´R, Kitty Wells och The Louvin Brothers skötte om mig och min danslusta på ett mycket ömt sätt.

Slutligen en klassisk fundering...
Varför i helvete är det helt ok att vara kommunist eller att vara en del av den autonoma vänstern i Sverige?
Jag äcklas av att det, enligt den rådande samhälleliga uppfattningen, är helt ok och kanske till och med lite festligt att äta vänsteravföring medan högeravföring inte smakar särskilt angenämt. - I en sund värld är all skit lika välsmakande, oavsett om den kommer ifrån höger eller vänster.

Ganska representativt iaf...

Den här bromspellen kan ev. behöva någon form av "stabiliseringsåtgärd"?

Oljeburk.

Besök hos Plund.

Eftersom jag var i stort behov av ett tigersågsblad under eftermiddagen, och mina blad naturligtvis var slut, ringde jag skrothandlare Plund som såklart hade blad att bjussa på.
När jag hämtade bladet passade vi dessutom på att göra en ytlig inventering av lite nytillkommet gods.
Jag fick som vanligt se en hel del fluckra prylar, däribland en hammare och en gassvetsutrustning. Till råga på allt så fick jag en inblick i fastighetsmäklarsvängen.










fredag 16 november 2012

Fredag. Fredag sa jag!

Återigen har vi nått veckodagarnas svar på Ernest Hemingway. - Rejäl, spännande och makalöst charmig...
Jag kommer naturligtvis att njuta den med hjälp av den schuckraste middag, och sannolikt kommer mahognygroggar att användas i syfte att släcka min enorma livstörst vartefter det börjar aftnas.
Men den stora och egentligt viktiga frågan är ju vad allmogen vräker i sig, för att om än blott för ett ögonblick, undgå den av armod tyngda vardagen?
Med en galärslavs tröstlösa, men ändå på hårdnackade envishet kommer jag ständigt att söka sanningen ang detta!
Så! - Låt höra!
Vad dricker ni gyckelbockar?!

tisdag 13 november 2012

Det började som en skakning...

Idag har mitt humör gått från att vid det ångestladdade och något spastiska uppvaknandet ha varit halvrassligt men ändå klart över medel,  till att framåt fyratiden bli under all kritik. Detta berodde till stor del på tre saker primärt...

1. En god vän kontaktade mig och levererade dåliga nyheter.

Han befann sig under förmiddagen på resande fot och satt vid tillfället för vår korrespondens ombord på ett tåg, sannolikt ägdes tåget av greve Von Rosen´s skötebarn. - Statens Jernbanor.
Han hade haft en arbetsam morgon med en hel del stressande som bonus, morgonen hade tagit ut sin rätt och när han skulle njuta den enda frukt som går att njuta vid en utfärd av den här typen, nämligen att promenera genom tågets runkande vagnar fram till resturangvagnen, väl där kunna beställa en kopp kaffe med en liten Punsch till, sätta sig vid ett av dom vackert Perstorpslaminatklädda borden och slutligen tända den välförtjänta och mycket efterlängtade förmiddagscigarren medan han smakade av kaffet ur den vita fajansmuggen.
Döm av hans förvåning när expediten, vänligt men mycket bestämt, deklarerade att man inte har Pusch till försäljning längre och att man, å det bestämdaste, betackar sig för cigarrökning ombord .

Jag kan inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig varför ansvariga skulle vilja utföra ett sådant illdåd? - Riktat just mot den kategori människor som de facto har bidragit till att järnvägen varit så tongivande inom svensk infrastruktur som den varit under dom senaste 120 åren.
Att som statligt avlönad tjänsteman och således en förlängning av folkviljan, låta en fråga av den här digniteten falla mellan stolarna, ja det borde minsann klassas som grovt tjänstefel.
Att ingen satt ned foten är ett minst lika stort mysterium.


2. Jag lyssnade på radio.

Jag tänkte att jag skulle passa på att tillgodogöra mig lite populärkultur i samband med en bilfärd, efter det att melodiradion sedan lång tid tillbaka hänfallit åt att enbart presentera väldigt tvivelaktig musik, tänkte jag prova P4.
P4 har ju gjort sig känd för att vara en s.k. sportkanal, varför jag inte gett den något som helst utrymme tidigare, Men jag tänkte för mig själv att "Det kan ju inte vara sport hela tiden..."
Nu hade jag iofs rätt i mitt antagande angående kanalens programtablå och när jag vred in rätt frekvens så hann jag precis hörda Lotta Bromé avsluta en mening, omedelbart efter att Lottas röst tystnat dök det upp en ny och för mig okänd kvinnoröst. Den nya kvinnorösten deklarerade att det i fyra stockholmskommuner, enligt henne, inte fanns tillräckligt med gator som uppkallats efter kvinnor.
Hon gjorde, med en enastående övertydlighet, gällande att detta minsann bara var ytterligare en del av patriarkatets förtryck av kvinnor, i samma anda som lönediskriminering, diskrimineringen inom företagskulturen och ett allmänrådande kvinnoförakt i samhället i stort.

Varför i helvete ska Sveriges Radio envisas med att bjuda ut programtid till fullständigt verklighetsfrånvända kommunister med matriarkala drömmar!?
Jag blir illamående av att veta att en viss del av kommunisternas partistöd betalas av mig, visserligen en väldigt liten del men ändå. Att vissa människor kan sympatisera med ett parti som använder sina medel till den här typen av helt meningslösa undersökningar gör att jag, med ärligt välbehag, tar ytterligare en spann förakt ur den aldrig sinande källan, och öser över dom.

3. Jag lyssnade på radio - igen!

Vid min nästa bilfärd tänkte jag att "Det ska fan prova några ny grepp vad det gäller radiolyssnande!"
Således återgick jag till mitt kära P1 och såg fram emot att få koppla av en stund med den gode Thomas Nordegren och hans förtjusande bisittare Louise Epstein.
Det är då löken på dagens lax serveras mig... - Henrik Torehammars vämjeliga röst möter mig på P1´s frekvens!!!
Först trodde jag att kanalen kapats av ett homosexuellt internationellt nätverk (Homintern, red. anm.), med huvudsakligt uppdrag att driva den svenska arbetarklassen, övre medelklassen, överklassen, ja i princip alla utom den vänsterorienterade journalistkåren och discodrottningarna på Patricia, till vansinnets rand.
Eftersom jag blev både rädd och samtidigt lite nyfiken på den, eventuella, nya världsordningen med nätverket vid rodret, så lyssnade jag spänt vidare i tron om att det jag hörde var det sista jag skulle få höra innan jag vid, min hemkomst, omedelbart internerades pga av mitt frimod och brist på promiskuösitet, men bara ett ögonblick senare hörde jag Thomas röst lite svagt bakom Torehammars vedervärdiga skval. Då insåg jag att det inte var någon kapning utan något mycket värre. - Henrik Torehammars närvaro var planerad!
Hela min världsbild är återigen kullkastad och jag måste omvärdera både P1 och Thomas Nordegren. - Det hade fan varit bättre om frekvensen kapats av det homosexuella internationella nätverket...


Efter klockan fyra hämtade jag dock lite grejer hos Lundins mekaniska varvid mitt humör repade sig något och vem vet, framåt läggdags kanske jag besitter ett inre som är gentilt väldoftande och fyllt av den mest färgsprakande blomsterprakt... men det sannolika är väl kanske att Maran tar mig på sin nattliga, sedvanliga ritt, där jag ligger i min fållbänk och plågas i febriga kramper och längtan efter den tid som flytt, precis som vanligt...