fredag 31 januari 2014

Kärnfredag.

Om man ponerar att veckan är den svetssträng som sammanfogar ett fästöra av sämre konstruktionsstål med spannmålskärrans bakaxel av stålgjutgods ,en svetssträng som den åldrande jordbrukaren haft i åtanke och våndats över under lång tid, så skulle fredagen med en oomkullrunkelig säkerhet utgöra själva fogen.
Alla andra dagar är följdaktligen slagg vars egenskap är att skydda fredagen.

För att synliggöra fredagen krävs naturligtvis en slagghacka och den bildliga slagghackans fysiska uppenbarelse är i sanning ett högst personligt val.

Det utarmade Trasproletariatet, som inte ens enses vara dugligt revolutionsmaterial, skulle kanske använda sig av rött vin ur ekonomiförpackning, medan den utblommade dandyn kanske skulle forma sin slagghacka av en tredelad kostym, fickur, hatt, en hela Renault och ett par cigarrer?
Att det står var och en fritt att utveckla metoder för att avlägsna fredagens slaggkapsel är tvivelsutan och ingen metod som leder till att fredagen blottas kan avfärdas som olämplig.

I egenskap av stor beundrare av vårt östra grannland kommer jag att hylla den finska ryggrågen och därtill hörande integritet genom att njuta den flaska Rosita jag anskaffat tidigare under dagen.
Uppepå det kommer jag även att fortsätta forceringen av iordningställandet av The Hootenanny Swinger.

En parentes...
Rositan får mig osökt att tänka på det ödesmättade tillfälle under förra veckan då jag besökte en av Systemaktiebolages butiker i Stockholm, i Hornsberg närmare bestämt, och kände mig lite vilsen i butiken...
-Ursäkta mig fröken, Var hittar jag brännvinet?
-Det står här borta, följ med mig.
Vi går mot en hylla längst in i butiken.
-Här har vi brännvin, vilken sort ska du ha?
-Renat.
-Renat... Hmm, jag tror inte vi har det?
-VA?
-Nej, det verkar inte finnas,det kanske inte säljer så bra. Vänta så ska jag kolla...
Jag väntar otåligt medan den mycket trevliga representanten reder ut saken för att efter en liten stund återvända.
-Neej, tyvärr... Den har utgått ur vårt standardsortiment men du kan beställa den om du vill.
I det ögonblicket insåg jag att huvudstaden, i likhet med den svenska brännvinstraditionen, är förlorad.
-Nej tack, men jag ska ha en flaska Eau De Vie också, vart finns det?
-Eau de vie... Vi kan titta här borta.
Vi går till en hylla precis intill för att inse att det inte finns någon Eau de Vie heller!
-Nej det verkar vara slut, vänta så ska jag kolla.
Hon återkommer återigen med det ytterst olustiga beskedet att även denna dryck svikits av huvudstadens befolkning.
Jag tackar henne för visat intresse, tar mig samman för att kunna slutföra de transaktioner jag trots allt avser att genomföra och går till kassan för att betala.
Det är med nöd och näppe jag kan hålla tillbaka tårarna där jag står i hissen på väg ned mot markplanet.
Smärtsamt påmind om att jag just blivit frånåkt av alkoläsk och lådvin. Ensam i min mission att upplysa den stinkande allmogen om brännvinets intensitet och friska spänst.

Den nyss utsprungna domedagsevangelisten undrar naturligtvis var det kommer att sluta? Vilken av samhällets absoluta grundfundament står näst i tur att motta folkets skoningslösa dom?

För att slita mig loss från dessa mörka tankar önskar jag att den givmilde och broderlige kabinettbesökaren delar med sig av aftonens eventuella utsvävningar, såväl liquida som fysiska sådana...

måndag 27 januari 2014

Rörigt.

Kvällspasset i garaget hade fabrikation av smörjsystem i sitt sköte. Som vanligt resulterade mina tafatta försök att närma mig skötet i ett bildligt öppnande av pandoras ask, och jag överrumplades bryskt av alla olika vinklar och böjar som tydligen måste till för att anrättningen ens ska bli representabel.
Arbetet påbörjades åtminstone...
Aftonens sekundant var ingen mindre än Eddie Meduza som bjöd på så kallade örhängen i en aldrig sinande ström. - Mycket gentilt!


söndag 26 januari 2014

Ovidius tårar.

Gårdagen bjöd allt annat än färdigställande av swingern, men istället för att gräva ned mig i ångestens ljumma träckhög tog jag mitt förnuft till fånga och gladde mig åt att spendera dagen och kvällen med den yngre generationen.
Under eftermiddagen och den tidiga aftonen hade jag dessutom äran att njuta sällskapet av min gode vän Arnold, vilken även är verksam som advokat och lackör.
Förenande diskussioner om färgsättning och hur man, med hjälp av en hård hoj, blir den ballaste killen på psykakuten, varvades med ett rumänskt starkvin som saknar motstycke i den här världen.
Att två vuxna karlar sitter vid ett köksbord och dricker dessertvin som om det inte fanns någon morgondag, måste ses som ett tecken på att den tidigare könsmaktsordningen brutits ned totalt eftersom den nämnda sysslan tidigare varit vigd åt semialkoholiserade damer i åttioårsåldern.
Dessertvin och sherry har fram till nu varit likställt fotriktiga skor, kappa samt hatt med flor. - Nu är ordningen en annan och matriarkatets dagar på kaffeskvallrandets tron är räknade.

lördag 25 januari 2014

Självrannsakansfredag.

Denna Fredag har jag ägnat åt att skärskåda mina egna politiska åsikter och min uppfattning om hur jag anser att ett bra samhälle bör se ut för att det ska vara hållbart på alla dom upptänkliga fronter man som lekman är kapabel att definiera.
Det är onekligen en hel del frågor att vrida och vända på. En hel del förhållandevis komplicerade frågor dessutom.
En tanke som jag funderat på tidigare och som jag återkom till under kvällen, är den om "Sunt förnuft".
"Sunt förnuft" är ett uttryck som används av i princip alla människor för att beskriva rationellt och logiskt tänkande i vitt skilda spörsmål.
Ofta hör man folk säga saker som till exempel:
- Det räcker ju med lite sunt förnuft för att förstå att...

Så långt är allt änglalikt, men...
Problemet med det sunda förnuftet är att det enbart bygger på den egna, ofta mycket begränsade, analysen av vad det innebär.
Alltså. - ALLA människor anser ju naturligtvis själva att dom besitter ett mycket sunt förnuft, medan dom å andra sidan sannolikt inte anser att alla andra människor besitter ett lika sunt förnuft som dom själva gör.
Att någon skulle förändra sitt sunda förnuft är heller inte sannolikt eftersom det bygger på väldigt personliga uppfattningar.

Ett generellt exempel på detta skulle kunna vara när det i den Svenssonska boningen, efter ett par groggar i glada vänners lag, ska pratas om något nytt politiskt dekret. Då kommer garanterat de bevingade orden att nämnas i samtalet och alla närvarande kommer att nicka jakande på påståendet att beslutet aldrig skulle ha lämnat tankestadiet om det bara funnits lite sunt förnuft hos dom ansvariga.
Dom ansvariga å sin sida är naturligtvis fullständigt övertygade om att deras beslut till stor del bygger på just det sunda förnuftet. - En total paradox.

Att det förhåller sig på det ovan beskrivna sättet får som naturlig följd att uttryckets värde devalveras till noll.

När det kommer till politisk åskådning inbillar jag mig att det förhåller sig på ungefär samma sätt.
Den egna politiska övertygelsen är också en sak som för den enskilde förefaller vara det enda rätta, eventuella avvikelser hos andra uppfattas oftast vara inom ramen för vad som är tillåtet, men är alltjämt förkastliga.
Alla anser, i enlighet med mitt resonemang gällande sunt förnuft, att den egna politiska övertygelsen inte nödvändigtvis är den allenarådande, men att den är den enda vägen till något bättre är tvivelsutan.

Med den tanken i bakhuvudet blir det svårt att förstå att opinionen svänger såpass mycket som den trots allt gör och min tes är att detta har med ideologi att göra.
OM gemene man har en tydlig ideologisk uppfattning så borde den hålla honom eller henne till att alltid sympatisera med företrädare för den ideologin?
Eftersom det uppenbarligen inte är så så undrar ju den nyfikne om problemet är att det inte finns några tydliga ideologier längre, eller om det kanske är så att gemene man ger faan i jobbigt funderande över ideologi och hur ett samhälle bör byggas och förvaltas, och istället väljer att låta frågor som jobbskatteavdrag eller utökat bidragstivoli avgöra vem som får ynnesten att motta gemene mans enda röst och chans att påverka sina barns framtid?

En samhällskritisk röst skulle kanske säga att den politiska ideologin saknas i många avseenden, och anledningen skulle kunna vara partiföreträdarnas omåttliga vilja att vara kompis med alla i alla lägen istället för att faktiskt hävda att man kanske inte är ett parti för alla. Ett parti för alla blir ju per automatik så intetsägande att ingen kan störa sig på nåt i partiprogrammet.
I detta avseende är det enbart partier på respektive ytterkant som fortfarande har en bergfast ideologisk grund att erbjuda den hugade väljarkåren.

Iallafall!
Att kritisera och omvärdera sina egna åsikter då och då är nyttigt, och det är något som den röstberättigade borde pröva då och då eftersom åsikterna annars riskerar att bli inventarier i ett av hjärnans dammiga vindsförråd. En annan fördel är att det är lättare att redogöra för varför man tycker på ett speciellt sätt om man faktiskt prövat olika ideér mot varandra. - Även om man bara gjort det lokalt i huvudet...


Nedan visas två mycket tydliga ideologer. - I övrigt har dom ingenting gemensamt, vare sig med varandra eller med undertecknad.


fredag 24 januari 2014

Ett sorgligt referat från fattigsverige.

Olja är ett medium som, trots teknikens hisnande framfart, säkrast transporteras i traditionella ämbar som dunkar eller i rör som i detta fall.
Som den eventuelle läsaren naturligtvis redan vet, så sker transporten av olja mellan motorcykelns oljetank och motor under tryck, det betyder att transportsystemet måste vara ordentligt säkrat mot läckage och det duger alltså inte med en hink i det fallet.
Vidare måste anslutningspunkterna i transportsystemets alla ändar vara möjliga att dela utifall ett eventuellt maskinellt haveri skulle uppstå och maskinen måste tas isär. - Det är nu det börjar krångla till sig...
En fiffig lösning på problemet med demonteringsmöjligheten är att använda sig av klämringskopplingar eller konkopplingar och det var även min ambition denna gång, men naturligtvis stötte jag på patrull omedelbart.
Behovet var bland annat raka kopplingar för åtta millimeters rör med 1/4" konisk rörgänga av lite olika längd i andra änden.
Självklart hade den ansvarige inte beställt hem den specifika kombinationen och hyllorna gapade tomma.
Faktumet att spargrisen som tidigare använts för den typen av utgifter, sedan länge krossats så till den milda grad att den inte ens går att limma ihop längre, lade sig som ett extra vulgärt löklager på denna veritabla laxsmörgås och bedrövelsen var naturligtvis mycket massiv.

Jaja!
Finns det inga pengar kan man som bekant inte handla. Lösningen i det här fallet blev att modifiera befintligt materiel till nåt som kan passa.
Än så länge går i alla fall allt enligt den dagsfärska planen.

Swintråkigt att vara barskrapad när man verkligen behöver investera sig ur krisen...



onsdag 22 januari 2014

Morgonstund har guld i mun.

Att via en bulvan kunna tillskansa sig en förhållandevis stor förseglad påse innehållande en ansenlig mängd blandade cigarrer, är minsann ingen dålig start på dagen. Att priset på konkarongen dessutom är ytterst moderat bidrar naturligtvis till att glädjeruset blir pyramidalt. Det enda smolket i bägaren är att jag behöver en större "plastidor"...
Resten av dagen var inte i närheten av lika fruktsam som inledningen och innehöll, som vanligt, mestadels traditionellt förvärvsarbete.

Den stora frågan just nu är när jag ska hinna röka upp alla dessa mästerverk?
Allra bäst vore kanske att röka upp dom under tiden jag är vid min läst i garaget? Att springa runt på byn och kråsa med en finare cigarr i truten skulle sannolikt reta gallfeber på den misströstande familjeförsörjaren, där han eller hon hasar sig fram över livsmedelsbutikens parkering i avsikt att anskaffa livets nödtorft.
Det skulle vara ett ögonblicksverk för allmogen att blåsa liv i njugga glässebofiasrykten...

Visserligen har jag precis färdigställt renoveringen av kägelbanan. Således är alla praktiska hinder för att kunna ta avstånd från den stinkande pöbelns vämjeliga blickar undansopade och vägen till att njuta den egna excenticiteten i all avskildhet ligger vidöppen.
Eller kanske fly till sovkammarens solitära harmoni och däri hänge sig fullt ut åt en bortglömd, men ack så gentil gärning - nämligen sängrökning.
Det vore i sanning en kulturgärning värdig en konung.

Förresten hörde jag att amerikanarna säger att rökning skulle vara farligt? - Jojo, mycket ska man höra...



tisdag 21 januari 2014

Ett resultat av en späd pojkes tappra försök att betvinga de löst sammansatta fragmenten av ett fullgott psyke.

Innan jag öppnar dörren och släpper in den eventuelle kabinettbesökaren till mitt torftiga armod så tänkte jag passa på att, mycket vördnadsfullt, uttrycka min uppriktiga bedrövelse över att ha brustit fullständigt i ambitionen att servera den hugade massan det sedvanliga fredagsinlägget.
För det ber jag naturligtvis om ursäkt och fortsättningsvis kommer jag att göra mitt yttersta för att bergfästa min position som den eventuelle läsarens servila tjänare.
Förlåt...

Så!
Nu när formalian har avklarats tänkte jag försöka mig på att stila med lite rostfritt som har tagit både min tid och mitt engagemang i anspråk de senaste dagarna.
The Hootenanny Swinger har varit i behov av ett stöd, ett roder, samt ett övre motorfäste och när fredagen väl kom avbröt jag, utan att tveka, dansen kring den gyllene kalven och tog omedelbart min tillflykt till garaget. Väl där vankades fortsatt kapning och slipning av rostfri plåt med sporradiska inslag av svetsning - en häxkonst jag för övrigt tydligen inte behärskar överhuvudtaget längre...
Hur som helst så blev stöd och motorfäste/tändspolefäste färdigt för slipning och polering.

Under gårdagen dök Sebban upp för att sprida mänsklig värme och närhet i en annars kall och hård värld, och vi dividerade fram och tillbaka gällande styrets utformning.
Eftersom Sebban vurmar för motorcyklar som byggts i den så kallade Tidelagsstilen, nickade han minst sagt gillande då jag förevisade min något oplanerade idé till styre. - Såvitt jag kunde förstå fastställdes styrets utforming i och med detta...








torsdag 16 januari 2014

Öfvre motorfäste.

Mycket slipa och fila ska tillföras till dessa små rostfria filurer innan de kan svänga sig med titlar som Öfvre motorfäste.
Att jag dessutom är en gammal farbror i en liten flickas kropp gör definitivt inte den fysiska utmaningen, som slipning och filning bjuder, mindre på något sätt. - Man undrar ju var faan Femen är nånstans när man faktiskt behöver stöd och hjälp att utmana metallens patriarkala strukturer?!

tisdag 14 januari 2014

Strängt.

Min gode vän Janne har nu i princip färdigställt plankan han byggt i rostfritt, vilken har förevisats i kabinettet tidigare.
I och med det har han, enligt mig, uppvisat ett utomordentligt engagemang då han, sitt absoluta gehör till trots, inte kan traktera instrumentet ifråga. - Eftersom jag förväntade mig att mötas av en smäktande power ballad när jag kom på besök, blev jag fruktansvärt besviken när detta faktum gällande musikalisk frånvaro delgavs mig.

När det var som mörkast kom det dock en liten strimma ljus ur en halvöppen låda invid Jannes arbetsbänk, nämligen en förpackning innehållandes något så makalöst ointressant som gitarrsträngar. - Men jösses vilken juste ask!
Swinbra logga, swinbra namn, made in USA och hela baletten.
Hade jag inte varit fullständigt obildbar så hade jag förmodligen försökt lära mig att spela gitarr. - Enbart vetskapen om att ibland behöva köpa strängar är en anledning så god som någon.



lördag 11 januari 2014

Kulissmakeri.

Dagen bjöd på fint besök då min vän Jerker passade på att förena nytta med nöje genom att dels leverera ett engelskt hjul som kabinettets koryfé köpt i lag med sin advokat, och dels genom att dricka ett par koppar kaffe.
Efter att Jerker mer eller mindre tvingat mig att slinka i lekdräkten och gå ut i garaget för att lossa och transportera in den nyinhandlade verkstadsutrustningen, så passade jag på att plocka på toppar och ventilkåpor på min mekaniska stridshingst. - I morgon natt blir det nog fabrikation av övre motorfästefäste och det kommer med största sannolikhet att upplevas som en psykisk hudstrykning.
För att inte mitt bräckliga flickpsyke ska tillintetgöras under det eventuella nattskiftet, kommer jag under morgondagen att närvara på min gode vän Kyrkoherdens sista predikan inför sin gudsfruktande, och av situationens allvar något vacklande församling.

Förresten! Jag behöver tips på tändning som har en självupplevd god funktion. - Tips som går ut på att magnettändning bör monteras kommer inte att bifallas då pengar som bekant inte växer på träd.



En kort reflektion över hjärnans gåtfulla väsen.

Denna lördag firar vi en av de allra finaste antidemokraterna, nämligen Sven Justus Fredrik Wollter, som idag fyller åttio år.
Den kritiske är naturligtvis medveten om att Svens professionella gärning är stor och att han är en duktig och folkkär skådespelare, men frågan är om inte hans antidemokratiska hållning överskuggar det?
Sven är ju, som den eventuella läsaren redan vet, kommunist. Sven är dock inte en av de kvasikommunister man hittar i Vänsterpartiet eller Miljöpartiet...
Nej, Sven är minsann en RIKTIG kommunist. En sån kommunist som numer nästan bara finns på Kuba och i Nordkorea. En sån kommunist som som aldrig skulle få för sig att göra avbön.
Sven tillhör således den skara människor som anser att väpnad kamp är ett bättre alternativ att fördela makt på, än att springa och fjanta vid en valurna. Målet är "Det arbetande folkets seger". - Trots detta misstänker jag att många som är engagerade i kampen saknar både arbete och viljan att arbeta.

Sven är sedan lång tid tillbaka medlem i det revolutionära Kommunistiska Partiet, tidigare KPLM(r), ett parti som till exempel, under slutet av sjuttiotalet aktivt stödde ZANU i Republiken Rhodesia och i praktiken hjälpte till att installera Zimbabwes omåttligt populäre diktator Robert Mugabe.
Sven är dock inte den enda partisympatisören som är en van estradör, ett axplock av övriga som inte räds att visa upp sin sjuka syn på rättvisa följer nedan. - Inga oväntade filurer dock...
Cleas Malmberg.
Lasse Brandeby.
Totta Näslund.
Ola Magnell.
Fred Åkerström.
Ken Ring.
Peter Birro.
Jan Myrdal.
Även den ökände "Amaltheamannen" Anton Nilson har tillsammans med Sven och Lasse Brandeby figurerat på partiets flygblad.

Jag hoppas verkligen att publika personliga skönmålningar, dvs av typen som inte har med hans yrkesskicklighet att göra, av Sven uteblir. Om dom inte uteblir så undrar naturligtvis den kritiske vad som kommer härnäst?
Det ogenerade firandet av Enver Hoxhas installeringsdag?
Löpsedlar som tydliggör vikten av att hylla Kim Ill Sungs födelsedag?
Historien har i och för sig lärt oss att aldrig sluta förvånas...

Notera Aftonbladets egna kommentar.


fredag 10 januari 2014

Fredag med en svag doft av raljeri.

Ytterligare en av förvärvsarbetarnas så kallade "kortveckor" har passerat och glädjen över det faktum att det återigen blivit Fredag är utomordentligt påtaglig och äkta. Den Boréska patriarken kommer under aftonen att, mycket högtidligt, hedra denna Fredag - den proletära och gudsförnekande massans enda chans att nära den revolutionära och monstruösa idén.

I sammanhanget kan nämnas att en eventuell kritiker till den revolutionära agendan sannolikt skulle hävda att var människa som begåvats med en fullbordad mental utveckling torde döda denna livsodugliga idé i sin linda, om så skulle ske fanns heller inget behov av att vara rundhänt med näringen. Bättre i ett sådant fall vore att nära de kreativa och livsdugliga idéer som genom tiderna byggt åtskilliga av de stora nationer människan låtit sig imponerats av under historien.
Menmen... Vad vet väl den kritiske om saker som livstidssocialism och enorma statsapparater som genom tiderna förslavat och garrotterat sina egna medborgare?
Den kritiske skulle eventuellt säga:
"I dunklet under den röda fanan, en fana som inte sällan kryddats med accentfärger som gul, vit och naturligtvis svart, helgas medlen av det sagolika målets förträfflighet."

Iallafall!
Om man, rent hypotetiskt, föreställer sig att en liten del av den totala arbetskraften inte drömmer om en socialistisk världsfederation, utan istället uppskattar onödigt prål som frihet, fred, jämnställdhet och annat dravel så kommer man osökt in på några av de funderingar som periodvis ockuperar mitt inre.

Vad kommer den, med drömmar om frihet men till evig träldom dömde, kollektivanställde att svalka sig med under sin jakt efter de bildliga opaler som tros utgöra det goda livets byggstenar?
Kommer den barnlöse och till åren komna stinsassistenten att använda sig av destillat för att på nytt söka blåsa liv i den frivole unge mannen han en gång var?
Den, i mitten av sjuttiotalet manodepressionsdiagnostiserade, mellanstadilärarinnan som under hösten uteslutits ur den lokala VpK avdelningen på grund av att övriga medlemmar helt enkelt inte orkade med hennes oberäkneliga sätt - vad kommer hon att dricka medan hon sitter vid furuköksbordet med tom blick, stirrandes på Det kommunistiska manifestet genom en välfylld dosett i transparent plast?
Så många frågor...

För egen del kommer jag att koka kaffe med den avsikten att låta det utgöra den ofrånkomliga rekvisitan i föreställningen om en flaska Punsch jag köpte ut från Systemaktiebolaget under dagen.

God afton.


torsdag 9 januari 2014

Vickning.

Vad skulle kunna passa bättre såhär strax efter midnatt än en riktigt rejäl tennsmörgås?

Varsågoda!


måndag 6 januari 2014

Miranda Tabacos, Hecho a Mano.

Under söndagen unnade jag mig en finare promenad tillsammans med en mexikan, som efter att promenaden nått sitt slut, skulle visa sig vara en av de godaste bekantskaper jag stiftat.
Generellt sett en mycket trevlig cigarr.
Den var lätttänd och brann jämt och fint, utan något "underhållsbehov".
Ganska mild ända fram till en bit efter mitten, men naturligtvis blev den något mer uppnosig mot slutet.
Dessutom har den ett lite dråpligt yttre som piggade opp mig en smula.
Om jag får läge på en låda av dessa så blir det sannolikt affär.

När jag, iklädd tredelad kostym, överrock, lågskor, galoscher och båtmössa i sälskinn, spatserade omkring på körvägarna som omger mitt hemman med min mexikanska vän vid min hand, så kunde jag inte hindra tankarna från att vandra iväg mot Tor Modeéns version av Sven Paddocks melodi En äkta mexikanare som tonsattes av Jules Vernes.
Den inre visionen av Don Carlos, när han "drar en liten stump" från Metropollittan i Nevv Jorck, och skrämmer kärringarna från kaffeborden, gav vällustkänslor som inte på något sätt gick att värja sig emot.
- Ett sånt temperamento!

Att cigarrökningens glädje är tveeggad är nu ett oomkullrunkeligt faktum.

























Det finns ett land,
som ligger långt långt bort nån stans i söder.
Det är det landet jag kommer från idag.
Det finns ett land,
där kaffet växer vilt och druvan glöder
och presidenter man byter varje dag.
Bland orkideer och bland kakteer
där får man vin förutan bok och komiteer.
Bland rosenmurar där faror lurar
och ibland vilda tjurar har jag vuxit opp.

Jag är en äkta mexikanare
och jag är van att göra som jag vill.
Jag har ett blod som en amerikanare,
och vill du skåda min figur.
Att dansa foxtrot som en amerikanare,
jag kan det ej, jag tar en rumba-sväng
Jag är en äkta mexikanare
jag älskar kvinnor och handgemäng.

brukar säja Caramba,
när ni sverige drar till fan,
och när jag druckit nam-namba
då gör jag utbrott som en vulkan.
Och därmed vill jag bara varna dej,
om du tar hand om flickan som är min,
Jag är en äkta mexikanare,
och gör jag det som mej faller in.

Oljetanken Dolly.

Efter en mödosam och utdragen resa är oljetanken äntligen färdigsvetsad.
Min bräckliga och späda flickkropp utsattes under gårdagen för rent omänskliga fysiska och mentala prövningar när svetsarna skulle tas ned inför poleringsarbetet. - Det märktes med all önskvärd tydlighet att mitt kött är svagt och jag kan inte annat än att sätta mitt hopp till att min ande uppvisar en styrka stor nog att väga upp köttets tillkortakommanden.
Pansarfilningens paradoxala förmåga till både grovkornig avverkning och ytterst delikat detaljering, är med största säkerhet en av anledningarna till att den varit en såpass stor del av i princip alla viktiga händelser i nittonhundratalets Europa. Till detta kan man även lägga andra positiva saker, till exempel glädjen över den alldeles makalösa stimuli det innebär att traktera ett så fruktansvärt schuckert instrument. - En stimuli som verkligen kom till pass när det gällde att, efter vändstekningen vända sorgen över dom sönderbrända tassarna till en glödande entusiasm inför den kommande, kraftmässiga åderlåtningen som efterarbete ofta innebär.

Iallafall!
Att tanken nästan är klar gör att jag kanske kan komma vidare i mitt lilla projekt, styre och gaffel är nog näst på tur.
Vad det gäller sadeln så har sadelmakerskan och tillika Ljuset i mitt liv utlovar resultat under veckan och Wheeler Dealer kommer att kontaktas gällande hjuldetaljer.

Det blir självfallet en hel del pyssel om den färdiga produkten verkligen ska vara en EXAKT kopia av en original HD tank, men nu är det åtminstone bara slip och polering som återstår...
Hemgjort smakar absolut bättre än köptas!

Början till nedre skärmfäste.

Skärmfäste.

En nytillverkad original HD hästsko.

En annan vy.

Ytterligare en vy.

söndag 5 januari 2014

Kamrat på vida färden.

Vad skulle man egentligen göra utan stöd och hjälp från sina kamrater?
Sannolikt skulle man titta på idrott och läsa Aftonbladet, kanske att man till och med skulle dristat sig till att tvätta bilen såhär om söndagen...


lördag 4 januari 2014

Att återfå fotfästet.

Fotkontroller till växling och broms är nu färdigt och funktionskontrollerat. Att det återstår en del slipning och polering är uppenbart och tarvar därför ingen vidare förklaring.
Nu ska den exakta replikan av en HD original oljetank färdigställas, och topparna ska monteras så att jag kan iordningställa det övre motorfästet.

Som en passus vill jag be den eventuelle läsaren att uppmärksamma den osannolikt trevliga trasan som används i projektet.
Till det kan jag också lägga att projektets namnbyte nu är klart, de godkända handlingarna från pastoratet har returnerats och "The Hootenanny Swinger" är nu en del av guds färgsprakande gemenskap.

Jaja, slit och släp...









fredag 3 januari 2014

Årets första Fredag.

Som från en klar himmel kom den - tjugohundrafjortons första Fredag. En mycket kort arbetsvecka bäddade för att veckans konung kunde smyga sig ändå fram, I princip helt obemärkt.
Jag är som vanligt utom mig av nyfikenhet gällande vad, den sociala konstruktion de flesta känner som svensk allmoge, kommer att döva den förestående själsliga smärtan med?
För egen del kommer jag att bjuda min egen, ytterst delikata kropp, på Renat och Grappo. Detta kommer till råga på allt att ske i samband med att jag håller gentilt hov i mitt garage och däri söka frälsa de redan frälsta med uppeldande tal om folkgemenskap och det viktiga i att modifiera gamla och halvgamla prylar i avsikt att hitta en väg ur det svenssonska ekorrhjulet.

Den legendariska estraden står härmed till förfogande. - För såväl vägmän som sexmän.

Så...
Låt televisionen bero ikväll, och ta er istället ett modest rus i sällskap av någon ni håller av.