torsdag 31 maj 2012

Så jävla schuckert!!!

Jag höll på att glömma!
Om man tror eller vet med sig att man skulle få halvseg av att, antingen se en DC3:a lågsniffa över en landningsbana/hästhage/bondgård, eller av att se gamla flygplan i största allmänhet. Kolla då in Gunnars lilla film från Håtuna.
Återigen, stort tack för att du "bjöd" med mig Gunnar. Jag hoppas att du hör av dig nästa gång du ska ut och stila i flygmaskin?

Känslomässig värdeinflation.

Idag kom jag att tänka på en båt jag har... Den är gammal, helt handgjord och väldigt fin. Visst, det syns att den har varit med ett tag och skulle kanske behöva en liten renovering, men vafan... Dessutom är den döpt efter ett av tillverkarens barn som dog, vilket gör den ännu mer genuin.
När båten byggdes, så hade gubben som byggde den i bakhuvudet att hans första barnbarn skulle få den när det blev dax.
En massa år senare ståtar den nu i stora salen hemma hos familjen Boré.
När jag stod och kollade på båten så kom jag att tänka på berättelser jag hört från folk ur generationen före mig, 40-talister och generationen före dom, 10-talister. Nämligen historier om att dom som barn fick någonting i present eller liknande, som kom att få ett otroligt högt känslomässigt värde för dom. Det kan ha varit allt från en fällkniv till en leksaksbil i plåt eller en docka...
Förekommer det fortfarande i dagens extremt värdelösa konsumtionssamhälle, att barn får känslomässiga band till saker? Alltså den typen av band som håller över en lång tid och där dom håller koll på prylen efter att den har lämnat deras ägo.
För att konkretisera vad jag menar kommer ett exempel från en polares farsa.(40-talist)
När han var liten så fick han en fällkniv av nån nära släkting. - Jag minns inte vem, men det är oviktigt.
Den fällkniven var nåt av det finaste han någonsin fått och det var en enormt stor händelse som gjorde hela hans sommarlov, både det året och flera år efter det. När han långt senare fick moped, så gav hans mamma kniven till hans kusin, som antagligen var yngre än honom... 
Anledningen till fällknivens popularitet berodde säkert på att det kanske inte blev så värst mycket presenter, förmodligen pga att det inte fanns stålar till att köpa allt man ville till barnen.

Detta är bara ett exempel, dom flesta som är 50+ har liknande historier, medan dom flesta jag känner som är födda på 70-talet och senare, inte har nåt minne av nån grej som är sådär riktigt speciell. (Självklart finns det undantag även i detta resonemang...)
Min fundering blir ju således enl följande. - Är det så för att 70-talister och senare generationer är bortskämda när det kommer till leksaker, pga att deras föräldrar inte ville att barnen skulle uppleva samma leksaksmässiga armod som dom själva? Eller beror det på att det ligger i tiden att köpa leksaker o dyl. bara för köpandets skull, utan hänsyn till vad ungarna egentligen vill? Eller är det kanske så att barn nuförtiden inte hinner binda sig till någon särskild sak eftersom inflödet är mer eller mindre konstant?
Detta är ju naturligtvis inte barnens fel.

Båten är iofs ingen leksak, men den har ett stort känslomässigt värde för mig och jag vet att den hade det för generationer före mig också. - Undra om mina barn kommer att uppskatta den lika mycket som jag? Sannolikt inte...tyvärr.

Hahaha! Efter att ha läst igenom det jag nyss skrev så inser jag att jag framstår som en smula bitter. Det ger jag ju naturligtvis faan i, eftersom det dels ligger i linje med min rådande självbild.att verka bitter, samt att det inte finns nån egentlig anledning att inta någon annan hållning till omvärlden.

Självinsikt, kombinationsrökning och lite dans.

Denna Onsdagskväll fanns det inte utrymme för vare sig Lättgross eller Punch.. - Ibland är man ju tvungen att åstadkomma något, om inte annat så för självkänslans skull.
Den vedermöda som kvällen så fint hade i sin linda, var konmontering på Trajjan. Allt gick som en dans, om man med "som en dans" menar att det gick åt helvete. När koppling, vevdrev, kedjedrev och den makalöst vackra duplexkedjan till primärdrivningen monterats, så bestämde sig en av skruvarna till tryckplattan att vara stukad i gängan på nåt vis!
När jag rev kopplingen så var det inga problem, gängan ser heller inte konstig ut, ändå så jävlades den nåt kopiöst.
Detta resulterade i att jag höjde rösten, använde mig av kraftuttryck, räknade till tio, filade gängor, mera kraftuttryck osv. Jag var till och med tvungen att ta en paus för att röka opp mig lite. - Självklart var piptobaken slut när jag behövde den som mest! Den besvikelsen tacklade jag genom att skrika kuk på ett mycket vulgärt sätt! Plus att jag smulade ner en God Of Fire fimp i pipan, det var absolut inte tokigt kan jag säga. På nolltid var undertecknad åter igen sitt vanliga, lugna, harmoniska jag.
Hur som helst så sitter kopplingen där nu. - Mycket tack vare min gode vän, Brigadgeneral Knutte K, som skruvade en hel del Triumph under sin tid som kringresande lackör på 90-talet.

När jag sprang omkring i garaget och yrade så insåg jag (igen...) att jag är en s.k. "slarver" - Det ligger grejer, sopor och allsköns jävla bråte överallt! Jag fattar inte varför jag ställer till det på det här viset gång på gång på gång!?
Jag informerade Brigadgeneral Karlsson om detta, varpå han kallt konstaterade: - Så här blir det ju när man grejar lite.

Jag bifogar även en bild på en present jag fått av en motorcyklande vän, samt ytterligare en bild, som på ett mycket bra sätt illustrerar vad jag menar med slarver...Jag kanske till och med skulle katalogiseras under kategorin "Fy faan vilket jävla swin han är!" men det är jag inte karl nog att avgöra så jag nöjer mig med det något blygsamma "slarver" tills vidare.

Jag har vidare kunnat konstatera att jag har blivit beroende av att röka cigarr. Egentligen inte av cigarrerna rent fysiskt, men av känslan, vilket i praktiken är samma sak.
Nu jagar jag billiga cigarrer som ändå är nått att ha (jo jag vet att det är en paradox...) så att jag kan fortsätta med att odla min särart på ett sätt som är representativt för en General i min kaliber. 
Tips ang. ovan nämnda cigarrgenre, mottages med öppna armar och med en sån där konstig nigning som till exempel Fred Astaire gör, samtidigt som han lyfter på hatten, i samband med att han på ett sjukt stiligt och ett lite klämmigt med glimten i ögat vis, avslutar ett dansnummer.
Framsteg, mina vänner, framsteg.
Dollar med GOF i - That´s the shit!


Som sagt - Jag vet inte riktigt
vilken kategori...
Man undrar ju hur det hade
varit om inte Palme hade präglat
hela anrättningen?





tisdag 29 maj 2012

En vanlig dag i förvärvslivet.

Hur illa det än är att jobba, jämfört med att sitta hemma i sitt palats och dricka lättgross alltså, så får jag ju se en och annan kvalitetsprodukt från svunna tider iaf.

Tysktillverkade lab instrument te x, som i det här fallet inger en känsla av mkt hög kvalitet. Det vore juste att träffa nån av dom som använde grejerna när det begav sig. - En och annan stofil lär ju ha spakat prylarna... Undrar om dom rökte cigarr och tog starkt under arbetstid? Om dom ens hade arbetstid, eller om deras verk var mer av ett kall?

Finmekanik är ju som bekant alltid ett väldigt välkommet inslag i vardagen, är den dessutom tillverkad före 1960 så ökar ju dess förmåga att spä på fantomnostalgin.


Published with Blogger-droid v2.0.4

söndag 27 maj 2012

Segt...

























Ultrasöndag!

Liljekonvaljeplockning åt mor, övervakning av vattenspridare, kyrkoherdens grillar gnager i bakhuvudet. Blev less och tog en Toscanello... Man får väl se om det blir nåt vettigt framöver?

Det skulle var mulligt med en lättgross.

Spelfilm om HTS igår - skön film om ett par sköna lirare!

Published with Blogger-droid v2.0.4

lördag 26 maj 2012

Sommarstugeverksamhet






Den här dagen hade sjösättning av plastbåt och allmänfix av sommarstuga i sitt sköte.

Min extremt hjälpsamma onkel hade redan förberett sjösättningen minutiöst så den var snabbt avklarad. Dessutom hade han rotat fram en gammal stationär motor som han skulle rappa liv i vid tillfälle. - Sånt är alltid trevligt!

I övrigt har dagen hittills bjudit på fiskande barnunge, gräsklippning, renovering av en vågbrytare samt kokkaffe och torpedo.

En mkt bra start med andra ord!

Ja jävlar! - Jag hittade en ask knallkork i boden, så ikväll finns det stora möjligheter att det blir ett parti knallvarpa. Det var inte direkt häromdagen man spelade knallvarpa inte!

Published with Blogger-droid v2.0.4

torsdag 24 maj 2012

A small step for man...

Toppen på trajjan är numer monterad.

Snart så kanske projektet börjar röra sig framåt... Hoppas!


Published with Blogger-droid v2.0.4

Hurra!

Hemma hos svärmor finns det betydligt mer än trevligt sällskap. Det finns till exempel stora möjligheter till fortbildning inom ett antal viktiga områden.

Jag tycker att allt verkar spännande men batik smäller nog högst!


Published with Blogger-droid v2.0.4

Graveyard shift.

Efter att jag torskat på att få kyrkoherdens två grillar färdiga - bristen på sträckmetall gjorde sig påmind hux flux, så kontaktade jag min extremt charmoliserade granne för att undersöka om han skulle kunna tänka sig en liten Onsdagsdrink? (Charmoliserad är f.ö rebellslang och betydelsen är ju uppenbar...)
Det kunde han verkligen tänka sig! Så jag bryggde kaffe och laddade brickan med den, för ändamålet nödvändiga utrustningen - Bl a en flaska Plantation, glas & porslin och en noga utvald cigarr.
Den något sena Kaffestunden blev naturligtvis mkt trevlig, trots att det varken fanns kaffeflickor eller tårta närvarande.
Aktuella ämnen som te x "När dog Färgen?", "Varför är Romani ett av Svenska kyrkans officiella språk?" och "Hur i helvete kan det bli spackelrosor genom bas och klarlack, när det inte syns ett dugg efter grundning!?" diskuterades utan att det egentligen ledde nånstans, och det levererades heller inga svar på någon av frågeställningarna...

Mellan grillfiaskot och kafferepet så försökte jag mig på att skruva dit toppen på Trajjamotorn men jag blev inte klok på tätningarna på stötstångsrören mot block och topp! Dom tätningarna som ligger med i packningssatsen bygger så mycket att jag skulle behöva en topppackning som var 5mm tjock för att det ska lira...
Men det borde jag ju ha fattat eftersom ALLT görs i Kina nuförtiden - så även packningssatsen, och i min värld så är det bara den Kinesiska muren och en del Samurajrelaterade prylar som är tillverkade i Kina och kan klassas som kvalitet, allt annat är ju bara halvdant.

Javisst ja!
Jag mottog två böcker idag också.
HST - "Rum Diaries" och Albert Engström´s - "Berättelser och gubbar"
Den senare skrattade jag åt redan innan jag öppnat boken och jag ser fram emot att läsa den, frågan är bara när det kommer att finnas tid för den typen av triviala nöjen....?






onsdag 23 maj 2012

Nuså!


Nu blir det Toscanello och bygga en grill åt kyrkoherden. Ikväll blir det mahognygrogg och robusto - mysigt!

Published with Blogger-droid v2.0.4

söndag 20 maj 2012

Socialgrupp 23?

Tillhör man patrasket, eller pöbeln om man så vill, om man stoppar sin Dollarpipa med cigarrfimpar?
Enl. vad jag har hört, så rökte den berömde båtkonstruktören Carl Gustaf Pettersson cigarrfimpar i sin snugga, och han anses ju varit en riktig kvalitetsmänniska.
En bekant till mig har nämligen börjat röka cigarrfimpar i sin dollarpipa, och han hävdar att det smakar mycket bra. Det skall tydligen också vara ett mycket bra sätt att vardagsröka.
Just här med en cigarr i munnen.
Fimpen skulle sedemera komma att
rökas i den gode CG´s snugga.


Varför? Varför!

Hur tråkigt är det inte att användningen linbanor verkar vara i princip obefintlig?
Att man förr ansåg att just linbanan var ett av dom allra finaste och bästa transportmedlen som fanns att tillgå är det väl inte någon som vill kännas vid idag...
Linbanor började användas för storskalig godstrafik redan i mitten på 1800 talet och den första linbanan monterades i Falu koppargruva 1945.
Dom stora namnen i det här sammanhangen är naturligtvis:
Gustaf Husberg - Uppfinnaren av den flätade järntrådslinan, och såklart Ernst Nordström - Grundare av det mycket anrika Nordströms linbanor.

Det man blir mest nyfiken på är ju hur linbanerallarna levde och  framförallt hur dom spenderade sina lediga dagar?
Otaliga är nog dom Lappländska män som blivit snuvade på byns schuckraste brud av en stor och reslig linbanebyggare från Stockholm, som något berusad, lagt ut texten och lockat kvinnor med erbjudanden om att få sola sig i glansen av linbanerallarnas liv i sus och dus.
En och annan Västerbottning har nog också retat upp sig, så till den milda grad, att tom.våld kommit upp som en helt naturlig lösning på det förestående problemet med att bygdens söner inte haft en chans att få bedriva den sedvanliga Lördagsotukten med den kvinnliga delen av befolkningen, dessa kvinnor ville naturligtvis hellre bli retade till ormax ev en danskunnig mekaniker från Enköping.
Allt detta pga att "Sörlänningarna" tågat in i det Norrländska inlandet med snitsiga lekdräkter i tjockaste bomull, vattenkammade och med en pris av Ljunglöfs Ettan under läppen.

Undrar om dom var lika hårda som järnvägsrallarna? 
Vem vet sånt?

Hur som helst är det jävligt värdelöst att linbanor av industrikaraktär har gått i graven!
Men det fanns väl till slut inga ursäkter att inte använda lastbil... Lastbil känns ju jävligt sugigt om man jämför med en linbana.





Konstigt...?

Hur kan det komma sig att det är mer socialt accepterat att sopa i sig ett till två helrör under en helg, än det är att dricka Punch, Rom, Calvados eller kanske en mahognygrogg under veckans fem övriga dagar?
Mitt resonemang handlar i det här fallet om sprit och inget annat. - Väldigt konstigt att det inte uppfattas som semialkoholiserat att dricka vin och/eller öl till vardags? Det uppfattas snarare som kontinentalt...

Ett exempel för att illustrera vad jag menar:
Person A är på sitt jobb och berättar under frukostrasten att han drack en 75:a under den gångna Lördagen, och blev såpass i gasen att han gjorde något överilat(det kan vara i princip vad som i helst)
Resultatet av det blir i regel att folk fnissar lite och tycker att historien var lite tokrolig.

Om person A istället berättar att han dricker en kupa rom eller whisky om kvällarna när andan faller på, oavsett vilken dag det är, då uppfattas han oftast som väldigt törstig...

Mängden alkohol man får i sig verkar vara helt oväsentlig, likadant med anledningen till drickandet.
Detta är konstigt enl min uppfattning, men å andra sidan kanske det är jag som har konstiga referenser.
Jag vill också tillägga att jag verkligen inte har några problem med folk som dricker sprit för att bli fulla. Jag önskar själv att jag hade tid att vara full oftare.

För övrigt så anser jag att kontinentalsupandet är det största hotet mot en hållbar mentalhygien, eftersom folk blir mosiga i skallen av rödtjut. En del forskare vill till och med göra gällande att stigande rödvinsförsäljning, och det stigande medlemsantalet i autonoma vänstergrupper går hand i hand...

lördag 19 maj 2012

I bring you the double feature:"Alkoholiserade charmörers favoritdag." Och "Teknik! Hahahah... Vilket skit!"

Gårdagen bjöd inga direkt spektakulära händelser.
Eftersom min fetma drev mig till vansinne, orkade jag inte mer än att lacka cylindern till Tonton, inventera garaget och småsupa lite. Allt detta utfördes på ett halvhjärtat och helt engagemangsfritt sätt.
Jag hittade en bortglömd liten kille i garaget, han var lika vackert späd som jag mindes honom från min ungdoms dagar...  - Min gamla Skoglund och Olson strykjärnsspis. Jag tog en Grovsnus och konstaterade att den är jävligt fin, och att det är synd att den inte används... Man kanske skulle börja stryka?
Lackeringen av cylindern blev mer komplicerat än jag trott, jag visste iofs att färgen inte härdar förrän vid 250 grader men jag trodde iaf att den skulle torka utan värme. Det gjorde den inte så det var bara att bära in den nylackade, väldoftande pjäsen i köket och stoppa in den i ugnen ett tag.
150 grader och 10 minuter senare var den svart och torr.
Medaljens baksida var att hela köket och vissa andra delar av huset, luktade lite som en industrilackeringsfirma efteråt... Min position som ledande stjärnkock är nog nedsvärtad en smula nu.
Tur att min sambo gillar att köket, halva huset och ugnen luktar starkt av lösningsmedel.

Just det!
Jag rökte också... 
















Här skulle jag ha stilat med att visa en film på hur läckert det är att brygga kaffe, men eftersom det inte fungerar att få filmerna på rätt ledd så skiter jag i det.
OM någon, mot alla odds, skulle vilja se ett skolboksexempel på kaffebryggning (Visserligen på fel ledd) så finns det här och här

För övrigt så var jag i Håtuna idag, en bekant tipsade om att det skulle bedrivas flygmaskinsgymnastik där, självklart passade jag på att gratistitta!
På plats fanns det en hel del gamla trotjänare, däribland en DC3:a. - Den gjorde en jävligt mustig lågsniff över den aktuella gräsbanan! Jävligt Ballt! Just då var det tur att textilen i kalsingarna hade tillräcklig stuns för att hålla tillbaks ett rabarbersvajj...
Under flygplansspaningen så röktes det AVO Intermezzo och en gåva från Flugfiskarelli som jag inte hann med att uppfatta vad det var. Frågeställningar kring veteranflyg stöttes och blöttes, ungar jagades och skälldes på, lappsjuka och människobyn diskuterades också.

Genom nämnde bekant fick jag dessutom äran att träffa Kenneth. - Pilot och livsnjutare(tror jag iaf.) - En mycket trevlig herre som verkade extremt avslappnad. Kenneth var dessutom min bekants chaufför/pilot.
En del människor är tydligen alldeles för märkvärdiga för att använda sig av markbundna transportmedel... min cigarrkompis var idag en av dom människorna.

En trevlig dag blev det iaf!  - Jag hade gärna stannat längre, men eftersom jag har lite ansvar och inte tillhör den, numer väldigt lilla gruppen av kringresande människor som slipar knivar och saxar, samt förtennar kastruller och säljer s.k. "luffarkonst" så var jag tvungen att avlägsna mig för att hinna med den supé som avnjuts i det Boréeska palatset varje dag.

Efter att mat och barnlogistik avslutats var det dax för mahognygroggar och kaffe!
Framledes kommer också en cigarr att få brinna som en symbol för min vilja att offra tobak och butan, i min jakt på njutning och vällust.

Eftersom jag ser mig själv som något av en public service inrättning så bifogar jag en bild på Gunnars transportmedel för dagen. - Jävla stekare!
Jag skulle också kunna offra mig på att bli förd runt  riket
i den här maskinen.

torsdag 17 maj 2012

Direktionsvagnen.

Äntligen har direktionsvagnen fått nya hjul!
Jävligt flottig! - Det är vad jag skulle svara om jag blev tillfrågad om vad jag tycker om bilens nuvarande aura.
Nu är det Tonton Macoute som ska få uppleva min odelade kärlek. Jag tog ett par "åkbilder" på den. - Mest för att Arnold skulle få visa vilken extremt hård man han är, men också för att simulera en åksituation så att man kan börja spåna på ett lämpligt utseende på styret.





Jag gör som jag blir tillsagd.

Jag råkade fixa blodvite på lillfingret när jag pyntade raggarbilen, enl dom instruktioner jag fått tog jag en Toscanello medan jag fortfarande var arg...
Den ser onekligen lite otäck ut.

I princip Fredag.

Finns det nåt trevligare än när veckan innehåller, inte mindre än två charmalkisdagar!? - Naturligtvis den riktiga Fredagen, som denna vecka infaller på en Fredag, och sen Onsdagsfredagen som infaller idag.
Jag började min njutningsstund redan under dagen, då jag besökte ett av Systemaktiebolagets butiker i Uppsala för att tillskansa mig en flaska Eau De Vie och en flaska av Cederlunds torra Punch. Besöket gick helt enligt plan kan jag tiillägga.

När jag kom hem från att, som vanligt ha förvärvsarbetat  hela dagen, så möttes jag av ett litet paket med bekant utseende som låg på farstubron. Flugfiskarelli hade än en gång bevisat att han är en både vänlig och inte minst påhittig sparringpartner i rök och spritrelaterade frågor. I paketet låg nämligen tre stycken "flaskor". Dessa flaskor var numrerade 1-3 och innehållet såg bekant ut, iaf färgmässigt...
Dagen blev ju inte direkt sämre av att, efter den sedvanliga nattningen av barn, få utsätta sig själv, i lugn och ro, för en liten provning av okända drycker, utan att bli störd och i gott sällskap av en kopp kaffe. Självfallet serverade jag mig kaffet i Stig Lindbergs - Berså.
Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till detta blindtest, men jag vet iaf vilken av de tre som jag tycker är godast.
Fiskarino. - Stort tack, ett mycket festligt initiativ! Det tarvar en fanfar banne mig!

Jag har varit så otroligt spänd hela dagen pga att det numer finns en så kallad Kaffebryggare bland det Boréska lösöret.
Kaffebryggning har ju såvitt jag kan förstå slagit stort, både i Amerika och på kontinenten.Och ikväll bestämde jag mig för att inviga apparaten. Eftersom min granne är väldigt teknikintresserad, och dessutom kan en hel del om den Amerikanska kaffekulturen, så bjöd jag omedelbart hem honom på förevisning av den otroligt fascinerande processen, och inte minst provsmakning av färdig produkt.
Kaffet "bryggdes" under överinseendet av Arnolds bevakande blick, han blev faktiskt lite tagen av stundens allvar, även om han inte ville erkänna sin enorma förtjusning så hade han stora problem att dölja den.
Den välkylda Punchen och muggar till dito dukades fram.

Så!
När kaffet var färdigt, det gick verkligen med en rasande fart, så monterades bryggaren isär och jag serverade direkt ur det mycket praktiska ämbar som medföljer och är en del av apparaten.

Där satt vi alltså, Jag, ljuset i mitt liv och Arnold.
Vi drack kaffet och den iskalla punchen med andakt, utan en massa onödigt prat. Det smakade obeskrivligt bra. Jag tror nog att det var det godaste kaffe jag någonsin druckit!
Om jag får gissa så tror jag att "bryggning" av kaffe kommer att vara den process som folk i gemen kommer att föredra, åtminstone när priset på en bryggare når en nivå som tilltalar den stora massan. Min Kaffepetter kommer iaf att få ledigt ett tag framöver.

Efter avklarad kaffestund var det såklart dax för grogg.
Eau De Vie och Trocadero - Hur man ska blanda tänker jag inte upprepa, men jag kan erkänna att den här kvällen krävde något extra varför blandningen blev något starkare än vanligt.
Arnold valde att beskriva kvällens grogg med orden: Det här är det bästa det! - Hur man än resonerar.
Jag kan inte annat än att hålla med.
Vilken afton! Den gravt alkoholiserade farbrorn som bor inuti mig - han som bara är glad när det dricks eller röks, är väldigt, väldigt tillfreds nu...