I väntan på ett nytt diskbråck...

Som alla vet så finns det ju inget som är så trevligt som att gå "i väntans tider". Vad man väntar på är, såvitt jag kan förstå, helt oväsentligt.
Medan jag då, ändå bara driver runt planlöst och väntar in mitt nästa diskbråck, så tänkte jag att jag skulle förgylla väntan lite grann och hänge mig åt den oerhört gloriösa sysslan - Jordskottning.
Att flytta 15 ton matjord med skyffel och skottkärra är fan i mig ingen dans på rosor, men det är å andra sidan en sannerligen intressant syssla. Som tur var hade jag god hjälp av min livskamrat. Hon är, som tur är, exakt lika fascinerad som mig, av matjords rörelsemönster... Såhär i efterhand så  står det klart att mina larviga flickhänder tydligen är mer lämpade att vika ihop bomullstrosor än att utföra karlgöra.
Det sägs ju att livet är som en chokladask - Man vet aldrig vad man får.
Konstigt att jag alltid, och det slår aldrig fel, lyckas plocka ut Fekalietryffeln ur askjäveln!
Btw - Den sannerligen vältränade och mycket sexuellt utmanande alfahannen på bilden nedan, föreställer mig när jag utforskar myten kring matjord.

Nog om matjord och smärtor och över till trevligheter.
I samma veva som jordärendet avslutats och saknaden efter markarbeten var som allra störst, så dök det upp en legendarisk läsare av den här bloggen. - I egen hög person, på min fastighet, och med en Toscanelli/Toscano i högsta hugg!
Han hade varit i Strängnäs på tjänsteförrättning och passade på att förära familjen Boré med ett besök. Vi drack kaffe, rökte cigarr och pratade om livsviktiga saker - En väldigt trevlig Söndagsstund alltså.
Detta var ett mycket uppskattat tilltag. Jag hoppas att det framgick att du alltid är välkommen tillbaks Gunnar?
Jag hann ju inte ens förevisa dom Boréska konstskatterna eller min C.M. Hess...

Nej, nu måste jag resa mig och ta en kopp kaffe och en Roslagspunch så att inte min kropp får för sig att den kan bestämma över mig med hjälp av sin alldeles egna härskarteknik.

Både intressant och lärorikt.