torsdag 23 juli 2015

Sagan om det unika statsskicket.

Det var en tisdag i slutet på Juli som det hände. Det var då han på allvar insåg att det nya statsskicket, Idiotin, hade slagit klorna i nationen. - En nation han tidigare känt stor samhörighet med och alltid ansett sig vara en visserligen väldigt liten men ändå viktig del av.
Han satt vid det mörkbetsade köksbordet och försökte förstå. Förstå varför allt ställts på ända på så kort tid? Förstå varför samtliga politiska eller allmänna debatter kunde bli så polariserade? Förstå varför sakliga argument som alltid varit fullgoda tidigare nu viftades bort med nonsensord och känslomässiga argument helt utan saklig eller faktisk grund? Förstå varför en avvikande åsikt nu ansågs vara ett tecken på ondska eller brist på kunskap istället för just vad det var - en avvikande åsikt..
Han hade under den senaste tiden upplevt att den fördumning och den naivitet som samhället visserligen börjat visa tecken på redan för tio femton år sedan, nu accelererat avsevärt. Saker som han och hans lika lågutbildade vänner skojat om som fullständigt absurda för bara ett par år sedan stod nu som solklara fakta på tabloidernas förstasidor dag efter dag.
Nyhetsrapporteringen i samtliga vedertagna medier var numer så vinklad att han dagligen förvånades över att normalbegåvade individer fortfarande inte lockades att konsultera utländsk nyhetsförmedling som referens, han var dock inte helt säker på att massan ansåg sig skyldig att informera sig om läget i sin egen närhet och avlägsenhet...
Under aftonen hade han roat sig med att läsa den skattefinansierade organisationen RFSLs principprogram och efter det informerat sig om den enormt effektiva lobbyapparat som verkar i RFSLs namn. Han konstaterade att lobbyverksamheten varit en framgångssaga utan like och det brydde honom en smula. Anledningarna till hans bryderier angående RFSLs extrema inflytande på samhället var flera.

För det första kände han obehag över att en organisation, som i ett remissyttrande till justitiedepartementets sexualbrottskomitté angående lagändringar gällande sexuella övergrepp mot barn(SOU 1982:61)skriver att barn har ett "behov av sexualitet som behöver tillgodoses".
Organisationens krav i yttrandet blev därför att barns "frivilliga eller på eget initiativ tillkomna sexuella umgänge med en vuxen" inte skulle vara straffbart över huvud taget.
Som grädde på moset skrev RFSL i en bilaga till yttrandet bl a följande:
"Vem är förbrytaren? Pedofilen som skänker ömhet och kärlek och främjar en naturlig sexual- och personlighetsutveckling eller så kallade normala människor som orsakar förvirring och med tabuterror hindrar den naturliga köns- och personlighetsutvecklingen... "

För det andra upplevde han att en organisation som har haft en "pedofil arbetsgrupp" under sina vingar inte kan anses vara en naturlig del av ett civiliserat samhälle. I synnerhet inte då företrädare för denna "arbetsgrupp" fortfarande var aktiva inom organisationen eller hade väldigt täta band till densamma.

Den tredje anledningen till hans, enligt honom, välgrundade misstro var att RFSL jobbat aktivt (tillsammans med RFSU) med att avskaffa informationsplikten för HIV. - Dvs att man som HIV-smittad inte har nån skyldighet att informera en eventuell sexpartner om att man bär på ett dödligt virus som smittar genom sexuell kontakt.
Anledningen, enligt RFSL, till att denna informationsplikt skulle avskaffas var att HIV-smittade stigmatiseras i samhället och att alla har lika stort ansvar för säker sex.

Ytterligare en detalj i sammanhanget var hur RFSLs ideologiska/politiska gren prisats för sin mycket lyckade  lobbyverksamhet, visserligen var priset välförtjänt eftersom dom uppenbarligen vunnit väldigt mycket mark de senaste tio åren.
Vad som gjorde det hela anmärkningsvärt var att RFSL bara hade runt 5000 medlemmar...
En uppskattning skulle kunna vara att ca tre procent av befolkningen tillhör den grupp människor som RFSL säger sig agera språkrör åt och eftersom landet har nio miljoner invånare så skulle ett grovt antagande vara att den gruppen består av ca 270.000 personer i faktiska tal.
Således representerar RFSL ungefär 1,9 procent av landets största sexuella minoriteter.
Hur kunde en organisation som i stor utsträckning finansieras med skattemedel, och som inte företräder fler än dryga fem promille av den totala befolkningen ha ett så stort mandat?
En snabb reflektion över hur stort inflytande ett politiskt parti med stöd av fem promille av befolkningen skulle ha fick honom att le, eller hur stort inflytande fackförbundet Byggnads skulle ha i olika förhandlingar om dom representerade mindre än två procent av alla landets byggnadsarbetare...

Att det nya statsskicket, Idiotin, hade en roll i det svaret var tvivelsutan och han fortsatte att le åt det hela medan han tog en mun av kaffet som nu börjat vandra från ljummet till kallt. Han reste sig och gick ut i köket med den halvfulla koppen och tömde ut det kalla kaffet i vasken, koppen lät han stå brevid bryggaren eftersom han antog att hans analys av det nya statsskicket skulle tarva både påtår och tretår.
Han återgick till sin plats på stolen invid fönstret och tittade ut över gårdsplanen. Han hade en gång i tiden köpt en gammal fårhage i avsikt att bygga ett hus åt sig och sin familj där. Han hade hoppats och trott att det skulle vara en bra plats för hans barn att växa upp på, på den tiden fanns inte Idiotin mer än som en marginalföreteelse allra längst ut på de politiska kanterna och därför hade han precis som alla andra skrivit under skattsedeln och på heder och samvete intygat att det förtryckta beloppet var med sanningen överensstämmande och han hade gjort det med övertygelsen att pengarna skulle gagna de som redan hade utfört sin arbetsplikt eller av någon anledning inte kunde utföra den. Nu var huset färdigt sedan länge och hans illusioner om det rättvisa samhället hade varit demonterade ungefär lika länge...

En annan företeelse som bekräftade hans teori om det nya statsskicket var den halsstarrighet och den prestige som numer genomsyrade den nationella politiken.
Folkets företrädare i landets högsta politiska organ betedde sig mindre och mindre som statsmän och statskvinnor, istället tenderade dom att framstå som ett gäng "Motvalls kärringar" som inte ens är kapabla till att hålla reda på vilken politik man själv står för och vilka löften man gett.
Retoriskt och kunskapsmässigt var riksdagen på en nivå som borde göra medborgarna nervösa - trots att man med lätthet kunde ordna statistik och fakta gällande i stort sett vad som helst i samhället så avsåg merparten av de 349 att inte bemöda sig, trots att riksdagen hade flera funktioner vars uppgift var att utföra just detta. Om man nu lyckades skramla ihop nåt material som byggde på fakta så läste man materialet som Fan läste Bibeln. - Antingen för att man var såpass obildad att man inte kunde tillgodogöra sig texterna och dra logiska slutsatser baserat på vad som delgavs däri, eller för att man redan hade bestämt sig för hur verkligheten skulle vara och därför inte behövde ta del av hur den egentliga verkligheten var.
Det sistnämda trodde han berodde på att människor med mental ohälsa iform av psykopati eller narcissism lätt intresserade sig för den politiska banan på grund av de fördelar den bjöd.
"All makt utgår från folket" sa han för sig själv...
"All makt utgår från folket" - I helvete heller!
Att riksdagens ledamöter, eller åtminstone delar av dom, hade mage att anse sig "valda med förtroende" fick honom att må illa. Politiska broilers som curlats fram genom livet utan att överhuvudtaget behövt bekanta sig med den vanliga människan och dennes vedermödor. Ofta hade dom aldrig haft ett arbete, på sin höjd hade dom som hastigast roat sig med en blek kopia av arbete. - En statsminister som käkat smörgåstårta med fackklubben hela sitt yrkesliv men hävdas vara "metallarbetare", en skolminister som skryter vitt och brett med att han "är lärare" när sanningen är den att hans yrkeserfarenhet är jämförbar med den hos en lärarpraktikant.
Dessa vedervärdiga fakta fick honom att avbryta sin analys för stunden men han var övertygad om att han snart skulle återuppta den...

fredag 20 februari 2015

Finlandsfredag. Alt. Ett av många referat från Helsinki Kustom Kulture Show.

Eftersom slarvet med kabinettets öppettider nu passerat alla tänkbara gränser  tänker jag inte ens försöka urskulda mig, däremot kan jag konstatera att tiden nu är mogen för en kungörelse om att kabinettet från och med nu kommer att hålla öppet i mån av tid.

I vanlig ordning ser jag fram emot att höra den eventuelle besökarens berättelser om historiskt närstående händelser från det strävsamma livet på samhällets respektive sidor. Inget är för smått eller för stort för att, i all sin prakt, presenteras i dunklet på kabinettets scen, inget är för nobelt eller för sjavigt för att blottas inför de syndare man kan skönja i det blekt bärnstensfärgade ljuset som sköljer över de små borden i kabinettets inre.
Här behöver den vanligtvis hunsade pöbeln inte bry sig om annat än den eviga sanningen gällande mänsklig svaghet och det faktum att vi är lika dåliga allihop. - Eller som Nils Johan Einar Ferlin uttryckte saken:

En skål, I bröder, som vilse vandra,
en skål för livet som rullar här.
Vi är väl lika så bra som andra
ty andra är inte som dom är.
Ty andra köper sig etiketter
och sätter på sig och tar en ton
som om de vandrat på Juda slätter
i smått profetisk inkarnation.
Och andra skiljer för guld och ängar
och skiljer ända till hundradel,
men skiljetecknet som heter pengar
är alltid interpunkteringsfel.
Och dessa blinda som tror sig stora
de blåser upp sig och drar ihop
med andra blinda sin storhets fora
och står på huvut i samma grop.
Och skiljetecknen de står vid graven
och säger: här ligger stor mans ben!
Men döden skrattar och bryter staven
snabbt över allt som var lögn och sken.
För svarta, vita och röda, gula
fattiga, rika är samma folk,
och allihopa är vi lika fula
och allihop är vi bara smolk.
Och allihop är vi skrämda råttor
som girigt knaprar i livsens bod,
och allihop är vi undermåttor
och ärligt värda en syndaflod.
En skål, I bröder, som vilde vandra
hur säkra vägar ni än beträr.
Er skål, I bröder, som alla klandra
och skål för livet varthän det bär!

I och med att Ferlins dikt reciterats hoppas jag att det allmänrådande armodet gällande svensk kultur kanske berikas en aning och att den eventuelle läsarens åtrå efter detta eventuellt gör sig påmind...

Hur som helst!
Finland.
Under den gågna helgen hade jag tillsammans med ett antal mycket goda vänner äran att vara bjuden till en sagolikt gentil tillställning med fokus på motorkultur och i viss mån därtill hörande konstformer. Spektaklet gick av stapeln i en före detta kabelfabrik i Helsingfors och vad hade väl varit mer passande än en gammal industrifastighet när det kommer till att hålla hov för den motorburna ungdomen?
En passus är att Sebbans magnifika skapelse ÄklPäkl nu skulle komma att se offentlighetens ljus för första gången...
På fredagskvällen hamnade vi hos Blackheads MC utanför Helsingfors. - Att dricka lonken i en trevlig miljö omgiven av trevliga människor var inte det sämsta och som lök på laxen stod en JAP driven speedwayhoj i ett hörn som man kunde vila ögonen på om man behövde fokusera en stund...

Under lördagen hade jag och det sällskap jag tillhörde äran att, under en paus från allt det blanka, bli bjudna på sightseeing i Helsingfors. Den som ledde turen var ingen mindre än Petri från Pistons KK och självfallet åkte vi i hans Cadillac limousine som jag tror är från -48... Efter turen konstaterades att det är minst lika lustfyllt att ragga i Finland som i Sverige.
Ytterligare en detalj som är värd att nämna är att jag, då jag under lördagskvällen skulle unna mig ett bloss, stötte ihop med Teddyboy Alan - en av de mest berömda i sin genre. Alan har varit med sen Gerda gick med Hans, han är äkta och han har alltid en klanderfri klädsel. Det är skräddarsytt som gäller.
Tyvärr hade Alan drabbats av nån slags lättare åkomma och jag ville därför inte besvära honom med porträttfotografering.

Detaljbeskrivningar av utställningen känns överflödiga så jag väljer att beskriva lite olika spontanreaktioner från en vistelse i det Euro-drabbade Finland...
Det är dyrt att vara alkoholist/charmolist i Finland om man inte nöjer sig med stark kortburk från livsmedelsbutiken.
Det verkar inte finnas några tiggande zigenare i Helsingfors. - Inga andra tiggare heller för den delen..
Det finns ingen uppenbar mångkultur i Helsingfors, däremot verkar det finnas en ganska gemytlig monokultur.
Man varnas inte för ficktjuvar och annat sattyg när man stiger av båten i Helsingfors, självklart varnas man för sånt i Stockholm. - Undrar varför...?
Helsingfors vintertid är sannolikt den kallaste platsen på jorden.
Den svenska kronans värde börjar mer och mer likna vita stenar.

Gentilt.

De tre bockarna Bruse...

Äventyret börjar.

Äntligen inne i värmen.


Niklas Trajja - En finsmakares dröm.

Platus Riviera.

Hi-Revs monter

Hi-Revs monter


Idrottsgrej.

Vulgär Honda

Gasser

Gasser

Fenomenal Trajja chopper med norrskenslack av Painter Jude
ÄklPäkl


ÄklPäkl

Enl uppgift Finlands första hotrod. Byggd -57

Tuff... Alltså riktigt Tuff!

Petris limo

ÄklPäkl

En gammal Norrtäljevinnare?

Massor med envishet kan man anta?

Snitsigt Platu

En sagolikt bra Kustom







Hemåt...
Alan.

torsdag 29 januari 2015

I dag är en glädjens dag.

I dag tillkännagavs att en av de mest namnkunniga företrädarna för den svenska femtekolonnen avlidit för fem dagar sedan, och som den nutidsorienterade läsaren redan vet är det naturligtvis den före detta polisen, FN soldaten, spionen och landsförrädaren Stig Bergling som lagt på luren.

Stig Bergling är enligt vissa bedömmare den människa som orsakat mest skada gentemot Sverige i modern tid, dessutom uppges hans flirt med Sovjet ha kostat miljardbelopp i form av flytter och ombyggnader av militär infrastruktur och omorganisationer inom försvarsmakten.
Att han fick bli sjuttiosju år gammal är att se som ett bevis på den världsliga orättvisan...
Den vakne är såklart medveten om att det även i dagens Sverige finns människor vars beslut får lika långtgående konsekvenser som Berglings brott och som dessutom kostar skattebetalarna långt mer än dom kostnader som drabbade skattebetalarna i kölvattnet efter Bergling, den enda praktiska skillnaden är att dessa människor faktiskt styr Sverige, vilket inte Bergling gjorde.

Vidden av Berglings dåd är såklart överspelade idag då det svenska försvaret inte existerar annat än som mikropost i regeringarnas budget, men under sjuttiotalet åtnjöt Sverige en väl utvecklad försvarsförmåga. -  En förmåga mer eller mindre framtvingad av bland annat vår geografiska placering samt det ständigt närvarande kalla kriget.
Denna försvarsförmåga decimerades dock avsevärt i och med Berglings kontakter med den Sovjetiska krigsmakten, framförallt var det kust och marinförsvaret som Bergling avsåg att informera Sovjet om men även säkerhetspolisen och andra delar av försvaret veks ut. - Förmodligen till Brezjnevs stora förtjusning.
Information om det Svenska flygvapnets förehavanden fanns det dock ingen anledning för Bergling att engagera sig i eftersom ett annat avskum, Stig Wennerström, redan femton år tidigare hängett sig åt att göra den informationen känd för Warzawapaktens medlemmar.

Turerna kring Bergling är många efter att han greps av Shin Bet på Ben Gurions internationella flygplats i Israel den tolfte Mars nittonhundra sjuttionio:

Han dömdes till livstids fängelse för grovt spioneri.
Han drog en vals där han erbjöd sig att bytas ut mot Raol Wallenberg.
Han sattes på Karsudden.
Han gifte sig i fängelset med Elisabeth Sandberg.
Han ansökte om nåd nittonhundraåttiofem och nittonhundraåttiosju - båda ansökningarna avslogs.
Han flydde, tillsammans med sin fru, under en bevakad permission den sjätte Oktober nittonhundra åttiosju. Flykten gick via Åland och Eckerö till det Sovjetiska konsulatet i Mariehamn, vidare till Helsingfors och slutligen kördes paret i Sovjetisk diplomatbil till den Finsk-Ryska gränsen.
Under sin tid utanför Sverige levde Bergling i Moskva, Budapest och  Moukhtara i Libanon.
Den tredje Augusti nittonhundranittiofyra hade han mage att återvända till Sverige på grund av hälsoproblem! - Givetvis tog vi emot honom trots att det bästa hade varit att göra honom statslös och hoppats på att Ryssarna snart skulle ledsna på att mata den lama hästen.

En viktig detalj är att Stig Bergling blev medlem i Vänsterpartiet tjugohundrasex. - Man kan anta att han saknade att ha kamrater...

En retrospektiv önskan skulle kunna vara att Stig Bergling i ett tidigt skede efter sitt gripande insåg vad han faktiskt gjort och att han plågades svårt under resten av sitt liv på grund av det, men sannolikt insåg han aldrig detta faktum. I de dokumentära skildringar som finns av Bergling och hans brott förefaller han heller inte särskilt ångerfull.
Vid gripandet hade Bergling drygt sextio tusen kronor på ett konto i Schweiz, det motsvarar ungefär trehundrafemtiotusen kronor i dagens penningvärde. Valserna om att han utförde dessa oförsvarbara handlingar för pengarna är således att betrakta som rena lögner - förutsatt att han var mentalt tillräknelig, vilket det råder delade meningar om.

Stig Bergling.
Född i Sala den första Mars nittonhundratrettiosju.
Avliden i Stockholm den tjugofjärde Januari tjugohundrafemton.

Ingen saknar dig Stig. (Med viss reservation för dom som har röstat, röstar eller kommer att rösta på Vänsterpartiet.)


fredag 23 januari 2015

En eventuell felprioritering?

Efter att aftonspisen avnjutits i sällskap med min bländande familj, och till ackompanjemang från ett lätt snöfall utanför fönstret, stod mitt val mellan att utföra ett antal sedan länge negligerade sysslor inom hemmets fyra väggar eller att svetsa fast bakaxeln och demontera bladfjädrar på uncle Martys gamla trotjänare.
Valet blev vare sig lätt eller rätt men innan jag visste ordet av så stod jag i full färd med det senare...

Axeln mättes in en sista gång för att sen svetsas fast i ramen, bladfjädrarna förpassades därefter till den ständigt växande "bra att ha högen" som numer utgör en betydande del av den disponibla garageytan. - Sänkblocken och kramporna till dessa behövde Sebban till sin Ranchero så dom blev jag befriad från omedelbart.

Efter detta ytterst modesta uppdrag ansåg jag mig vara värd att ta kväller, följden blev att verktyg och bil byttes mot kafferep med Sebban, Arnold och Ljuset i mitt liv.
Som en värdig avslutning trakterades ett kräftfat innan tiden var inne för aftonbön och sömn.

Man undrar ju lite vad de tidigare ledamöterna i vad som då benämndes som RFSLs Pedofila arbetsgrupp (PAG) gjorde i går kväll?





tisdag 20 januari 2015

Raggning. - Långt ifrån en dans på rosor...

Eftersom företrädare för den så kallade allmogen delgivit mig sina misstankar om att mitt kabinett skulle ha övergivits av sin skyddspatron vill jag inleda denna epistel med att be den eventuelle gästen om ursäkt om jag genom min frånvaro orsakat känsla av vanmakt eller annat obehag.
För er som insinuerat att servicen varit minst sagt undermålig för ett etablissemang av kabinettets forna kaliber tar jag tillfället i akt att begåva er med en förklaring till den urusla service som praktiserats här under den senaste tiden...

Alltså!
Min mycket gode vän Sebban bestämde sig under hösten för att bygga om sin registershovel till något mycket mer vulgärt än hur den då gav sig till känna. Den skulle förvandlas från strippad och tillpundad original till en något burdus chopper, en ide som föll i mycket god jord hos både mig och min gode vän och tillika advokat Arnold och vi erbjöd oss båda två att hjälpa till med vad det nu kunde vara som Sebban ansåg att vi kunde bistå honom med.
Efter att hojen rivits och de vitala delarna flyttats till det garage där förvandlingen skulle ske så skred vi till verket och när min "att göra" lista blev klar stod där bland mycket annat:
Fjollpinne.
Ta bort onödigt material på gaffelbenen.
Bygga tank.
Bygga en sadel för både kungen och drottningen.
Fippla med baklyset, bygga ett styre och pyssla lite med ram och fästen.

Det ovanstående är härvid utfört och Sebban och Arnold hålls nu med spackling och målning inför stundande montering.

Hade detta varit mitt eget projekt hade jag såklart bjudit den hågade massan på både bilder och litterära beskrivningar om projektets avancemang, men nu är situationen en annan och byggherren har tydligt signalerat att han önskar behålla ett mystikens skimmer över sin skapelse tills den är färdig.
Naturligtvis är jag bunden att tillmötesgå hans önskan, allt annat vore fullständigt barockt.

Jag har dock fått ett muntligt löfte att göra ett enklare och mer komprimerat inlägg om hela projektet när det är färdigställt.

Så!
Det är alltså anledningen till att mitt kabinett varit underbemannat och i princip legat för fäfot på senare tid.
En annan förklaring, som i och för sig inte haft lika stor inverkan på inaktiviteten som hojfipplet, är att jag tenderar att hänfalla åt mycket negativt laddade inlägg gällande det rådande läget i konungariket Sverige. Som tur är hamnar dessa manus i regel i soptunnan istället för att framföras på kabinettets scen...

Med det avklarat går vi, förhoppningsvis tillsammans, vidare till något mer komplicerat än att bistå sina vänner i deras strävan att blänka för brudar på en schucker hoj. - Nämligen att själv blänka för brudar i en schucker bil.
I avsikt att bli framgångsrik på det området har jag nu tagit mitt förnuft till fånga och återstartat mitt Plymouth Coupé projekt som legat vilande ett antal år.
Först ut är installation av k-länk och luftfjädring med allt vad det innebär.
Montering av nya WW Firestone 6.70x15" var nödvändigt för att få rätt utgångsläge när jag skulle "sätta" bilen på ett tilltalande sätt. Detta åtföljdes av att skuffgolvet sågades upp så att jag kunde placera bakaxeln i ett läge som motsvarar en framtida "åkhöjd" och därefter svetsa fast axeln i ramen medan jag bygger k-länken och kickupen på ramen.
Kvällens övning har dock varit väldigt hovsam och bestått i kapning och svarvning av bussningshylsor till infästning i axel och ram, samt ett besök hos Prinsbo Mekaniska för att beställa bussningar och lite annat av Micke. (Ja, jag vet att jag kan beställa bussningarna från Speedway själv och att det dessutom blir billigare då, men jag uppskattar folk som försöker överleva på sin konst och är gärna en del av deras överlevnad.)

Gentilt.