lördag 30 mars 2013

Glad påsk!

Jag bjuder er en påskpresent att njuta medan det aftnas. - En hårdare påskpresent får man tvivelsutan leta efter.
Min misstanke är att även den relativt erfarne motormannen hade uppvisat en typ av nervositet och ovana som annars är reserverad den åldrande ungmön. Det lite darriga och lätt kallsvettiga handlag hon uppvisar när hennes lycka är gjord, och hon fumlande söker avkläda sig sina mer delikata persedlar inför den stundande akten, är sannolikt detsamma som den presumtiva ryttaren drabbas av när han står inför detta vidunder och närmar sig uppsittningsögonblicket.
I alla fall! - Djävulen vilken ball hoj!!!

Varsågoda.

Det hypotetiska lidandet är härmed över.


Påskdagen har ju kommit att bli dagen som den kristna kyrkan håller för att vara då den araméeisk-talande timmermannen från Nasaret nedsteg till dödsriket, alltså den dag då hans lidande på korset under Pontius Pilatus överinseende tog slut. - Även om Pilatus själv inte ansåg sig vara delaktig i beslutet om Jesus korsfästelse, utan tvagade sina händer och sade sig "oskyldig till den här mannens blod".
En tolkning av den eventuella händelsen skulle kunna vara att Herrefolkets representanter är ansvariga för att den, numera världsberömda, timmermannen dödades.

Jag väljer i det här läget att hålla mig objektiv och en smula skeptisk i frågan om den kristna påsktraditionen i allmänhet och Jesus existens som Guds son och världens frälsare i synnerhet. - Inte för att jag inte vill ta ställning i frågan, utan för att jag helt enkelt inte vet om Gud finns eller inte, således vet jag inte heller om hans eventuelle son och vår frälsare har existerat i den form Bibeln vill göra gällande.

Som en passus kan jag informera om att mitt eget lidande inte på något sätt är till ända utan det knallar på precis som vanligt...
Jag tror dock att jag skulle kunna komma till en själsligt bättre plats om jag bara kunde få tag i en "pokerpistol"; gärna en Derringer pistol - tvåpipig skulle funka, men en fyrpipig vore pur lycka.
En fyrpipig flintlåspistol skulle tillfredställa min hunger efter gammal fin hantverkstradition medan en Luger av minimodell till fullo skulle tillse att min fritid blev än mer färgsprakande.
Jag vill också vara tydlig med att jag inte låter någon skugga falla över det judiska folket vad det anbelangar min egen misär, den är till fullo orsakad av min egen ofullkomlighet.

Således önskar jag slutligen att den slumrande "minivapenhandlaren" härvid ska vakna ur sin dvala och erbjuda mig det jag behöver för att orka fortsätta min resa mot ödet.

Nej, nu är det hög tid att anbringa litet Eau de Portugal till den ledbrutna kroppens yta inför den stundande påskbjudningen hos min ömma moder. - Jag vill inte under några som helsta omständigheter framstå som ett swin när jag ska representera min familj i ett såpass högtidligt sammanhang.












fredag 29 mars 2013

Årets bästa Fredag?

Så var det dags för Fredag igen - denna gång med äkthetsintyg och hela konkarongen!
För egen del slår den här fredagen alla andra fredagar med hästlängder av många anledningar; att man, om än bara för en dag, friats från att ansvara över sitt uppehälle är en sak, nästa pilsner är att man i lugn och ro kan ägna dagen åt att kontemplera över livet i allmänhet och dess guldkorn i synnerhet.
Idag har det, till råga på allt, tillkommit ett guldkorn; min mycket gode vän Dr. Olja och hans fru har med gemensama krafter tillsett att det under morgontimmarna upptagits en ny människa i familjens, kungens och kyrkans gemenskap.

Att fira Fredag är ingenting som den, för sin egen överlevnad,kämpande och urlakade proletären bör negligera, då fredagens helande ljus är det enda som kan få denne att träda ut ur den inbillade tillvaro den, genom bröd och skådespel, kommit att acceptera som någonting verkligt.
Så låt era ögon öppnas och frigör er från den politiskt korrekta hållningen gällande allt som ni egentligen bryr er om; låt den insnöade kollegan eller grannen tycka ni är swin för att ni uttrycker er sakligt/kritiskt om saker man "måste" behandla med silkesvantar.
Att kunna se sig själv i ögonen när man gör kvällstoalett är en känsla jag tror är få förunnat. - Å andra sidan tror jag inte att gemene man har den ambitionen heller...

Högtidlighållandet av fredagen som belackaren av det uppdiktade och det inbillade görs i traditionell anda med den enklaste av riter. -  Att njuta Bacchi nektar på det sätt och i den form man finner passande för tillfället.
Men ett moderat intag är tvivelsutan att eftersträva då ett för högt intag åsidosätter den önskvärda effekten av kritisk eftertanke och att på ett ärligt sätt; dvs fritt från Svenssonnormativa värderingars befläckelse; kunna rannsaka den egna personens faktiska del i, och påverkan av, det tragiska skådespel vi känner som samhället.

Det ovanstående bjuder, inte helt osökt, in till den traditionella frågan.
Vad kommer gräddan av rikets fritänkare att låta sippra nedför sina strupar under dagen och den kommande aftonen?
Naturligtvis är min strävan att få alla kabinettbesökare att, likt bröder och systrar, dela med sig av sina egna avslappningsliquidum.

Vad kunde passa bättre, såhär under den kristna kyrkans huvudhögtid, än ett Kunficiuscitat...?
"Vinet är inte upphovet till berusningen. Det är den som druckit det."



torsdag 28 mars 2013

Låtsasfredag, romgroggar, vansinnig fåfänga och ett uns nazistiskt högvilt.

Idag är det visserligen Torsdag men eftersom morgondagen är fri från förvärvsarbetets vedermödor låter jag mig med lätthet förföras av rimligheten i tanken på att denna Torsdag skulle kunna agera Fredag. Som bekant råder minsta motståndets lag även på det mentala planet och således kommer familjen Boré att fira så kallad "Dubbelfredag" denna vecka.
Rent praktiskt innebär det egentligen inget annat än att familjens patriark kan njuta fredagsgrogg två dagar i rad vilket han, enligt egen utsago, också kommer att göra.

Hursomhelst.
Under dagen har jag funderat över fåfänga i allmänhet och den helt bisarra fåfängan i synnerhet.
När man fokuserar på den alldeles särskilt konstiga och allt som oftast väldigt underhållande fåfängan, så är det ingen slump att tankarna strävar i riktning mot den inte helt okända hr. Hermann Willhelm Göring eller "unser Hermann". - En av dom människor som på ett väldigt tydligt sätt personifierar den bisarra fåfängan och prålsjukan allra tydligast.
Nedan kommer en värdeneutral och högst subjektiv analys angående denne mans, något heterodoxa, utsvävningar.

Hermann Göring föddes den 12:e Januari 1893 i Rosenheim, Tyskland; och avled under mystiska omständigheter den 15:e Oktober 1946 i Nürnberg, Tyskland.
Han gjorde sig ett namn som framgångsrik och rikt dekorerad stridspilot under första världskriget och hade vid krigsslutet avancerat till skvadronchef för Jagdgeschwader 1.
Efter kriget sökte Göring lyckan i Danmark och sedemera även Sverige dit han ankom 1919.
I Sverige jobbade Göring bl.a som pilot vid det då nystartade Svenska Lufttrafik och i samband med det kom han i kontakt med Eric Von Rosen och dennes svägerska Carin Von Kantzow, F. Fock, som den 3:e Januari 1923 skulle komma att bli Görings fru.
Paret bosatte sig i München och Göring kom då i kontakt med Adolf Hitler. I slutet av 1922 blev så Göring en del av det Nationalsocialistiska tyska arbeterpartiet och han sattes av Hitler att ansvara för den paramilitära grenen av NSDAP - SA.
Görings roll i SA tillsåg sedemera att han, tillsammans med Hitler, deltog i den så kallade Ölkällarkuppen i September 1923. Under skottväxlingen som senare utbröt med polisen skadades Göring svårt i ljumsken av en ricochet, men lyckades tillsammans med si fru fly till Österrike senare Italien och slutligen, i början av 1924, tillbaka till Sverige där Göring återigen tog anställning som pilot.

Att Göring skottskadades under kuppen kommer senare att utgöra en central roll i mitt resonemang angående hans karaktäristiska fåfänga och påtagliga prålsjuka.

Under hela Görings konvalecens användes morfin som smärtlindring vilket resulterade i att han utvecklade en smärre vana . - Moffegubbe helt enkelt.
Görings morfinvanor ställde till det så pass att han under ett flertal tillfällen under mitten av 20-talet vårdades på instution för att komma tillrätta med sitt grava morfinbruk.
Första tillfället var den 6:e Augusti 1925 då han tvångsinskrevs på Aspuddens sjukhem för att trappa ned sitt missbruk. Vistelsen på aspudden blev allt annat än bra eftersom Göring inte på något sätt hade som ambition att avsluta sitt förhållande med det älskade morfinet och därför uppträdde en smula bångstyrigt.
Efter en tid fick sjukhemmets läkare nog och beslöt flytta Göring, iförd tvångströja och tjugo meter rep, medelst ambulans till Katarina sinnessjukhus där han placerades på avdelningen "Stormen"; en avdelning vigd åt dom mest galna patienterna.
I Görings journal skrev en läkare:
"Uppger att han på sj.h. fått morfin av läkarna varefter han förfallit till morfinmissbruk (…) Å vilohemmet har pat. visat våldsamma abstinenssymtom/trots att hans sköterska där ha givit honom morfin/varvid han blivit hotfull o våldsam att han ej längre kan vårdas där. Hotat ta livet av sig, vill dö som en man, hotat sticka en värja genom kroppen m.m. Tvångsinterneras med hustruns medgivande.”
Göring fick dock bara njuta av Katarina sinnessjukhus ett kort tag eftersom han nästföljande dag flyttades till Långbro sinnessjukhus. Anteckningar och medicinlista från Långbro gör gällande att Göring bl.a hotade personalen, försökte hänga sig samt gavs den långt ifrån blygsamma dosen tre centigram morfin per injektion.
Efter en månad skrevs han ut men återkom till Långbro ytterligare två gånger för avgiftning. Enligt uppgift ska Göring ha varit drogfri från och med slutet av 1927 till krigets första år då han återigen unnade sig en rendezvous med sitt morfin; en rendezvous som skulle komma att pågå ända fram till att han greps av de allierade i Maj 1945.
Den kommunistiska tidningen Ny dag skrev, den 11:e Maj 1932, att Göring börjat missbruka kokain, det är dock ingenting som stärkts från annat håll.

Göring hade, i egenskap av industrimagnat, befälhavare för det tyska flygvapnet, ansvarig för "fyraårs planen" och sedemera Riksmarskalk, såklart inga ekonomiska problem och kunde därför säkert köpa vad han nu behagade köpa, vilket han också gjorde - med råge kan man säga.
Hermann Göring brände flis!
Carinhall med tillhörande maosoleum och uppfödning av lejon.
Allt lösöre han hölls med var i regel av ädla metaller och försedda med gravyr/monogram.
Men mycket vill ha mer och "säkrandet" av konstsamlingar i alla ockuperade länder är naturligtvis ett resultat därav.

Så... I alla fall!
Unser Hermanns fåfänga var det ja.
Den vakne noterar att Göring alltid är den avvikande på samtliga bilder på honom tillsammans med andra statschefer, militärer, kungligheter eller företrädare för aristokratin.
Varför är det så, varför sticker Göring alltid ut så otroligt?
Att det är medvetet är tvivelsutan och effektsökeri ligger kanske lika nära som fåfänga i det här sammanhanget, ändå tror jag att Hermann Göring var MYCKET mån om hur han uppenbarade sig.
Att man uppepå det håller sig med nöjen som att bygga gigantiska boningar och maosoleum, farma lejon och samla på ovärderligt konsthantverk måste tyda på grov fåfänga och en stor portion prålsjuka? Görings chef brukade till och med lustiggöra sig över hans fäbless för pompösa uniformer, ett exempel nedan:
Fru Göring kommer in i sovrummet och ser sin man svänga sin marskalkstav över ett par underbyxor.
”Hermann, min skatt, vad gör du?”, frågar hon.
”Jag befordrar mina underbyxor till överbyxor”, svarar Göring högtidligt.


Skulle det kunna finnas en kopping mellan Görings morfinberoende och hans fäbless för snitsiga uniformer och storslagna byggnadsverk med tillhörande lejonfarm?
Jag menar, även jag har ju sett en och annan stadslevande morfinist som, trots att den är nergången långt bortom räddning, besitter nån slags fåfänga där den inte nöjer sig med att se normal ut, utan ska försöka med det omöjliga konststycket att, hör och häpna - se snygg ut.
Ja, vad vet jag om morfinets justeringar av den estetiska förmågan? Jag kan bara konstatera att jag, hur konstigt det än må låta, blir lite förtjust i folk som kan bära mantel som om det vore den mest naturliga sak i världen.
Göring känns lite som en blandning mellan Nalle knutsson och Charles Manson med en skvätt Carl-Jan Granqvist i.



























Det slutade inte särskilt bra för den en gång så lovande kadetten.

onsdag 27 mars 2013

Konsten att piska djävulen ur moderna prylar.

Då mitt tidigare inlägg hade en lättare ton av negativ energi känner jag att jag måste återställa den uppsluppna och hjärtliga stämning som hittills har varit lite av ett signum för mitt lilla kabinett.
Jag har därför bestämt mig för att förevisa lite festligheter innan aftonen övergår i kall och månljus natt.
Varsågoda!






En glimt av insikt?

Till att börja med önskar jag be om ursäkt till dom få människor som,trots min upprepade frånvaro, träget besöker mitt slumrande kabinett i hopp om att eder numer ganska allvarstyngda ledsagare ska behaga strö visdom och hopp i edra sinnen på samma sätt som manna ströddes över det utvalda folket.

Att inte ha några motorrelaterade projekt att böga sig med eller att dela med sig av, kan ju som bekant få till och med den fryntligaste pingstpastor att bli en smula nedstämd. Klanen Borés patriark reagerar i det närmaste exakt likadant i det ovan beskrivna läget.
Anledningen till min frånvaro är att fastighetsansvaret har blivit något, låt mig säga, styvmoderligt behandlat under den senaste garagepsykosen, därvid har jag nu nödgats ta tjuren vid hornen och ägna dom korta ögonblicken av ledig tid åt hyresgästanpassningar.

Nog dravlat om trivialiteter.
Tommy Körberg sitter och snackar om alkoholvanor i TV. Detta får mig att komma att tänka på en gammal långbänk som funnits vid min sida ett bra tag, nämligen följande.
Vad definierar alkoholism?
I det här läget skulle kalenderbitaren komma dragande med allt ifrån "Sociala problem orsakade av alkoholkonsumtion" till "Fysiska problem orsakade av alkoholkonsumtion".
Detta är vedertagna "symptom" för det som i folkmun kallas alkoholism men mer sanningsenligt borde kallas "beroendeproblematik"; beroendeproblematik är för övrigt något jag har en mycket gedigen och långvarig erfarenhet av.
Frågan som alltid är närvarande när alkoholism stöts och blöts är huruvida man, rent hypotetiskt, skulle kunna vara alkoholist utan att ha den beroendeproblematik som oftast är närvarande? Dvs att man uppfyller symptombilden för en alkoholist utan att dricka speciellt mycket. Eller det omvända - Att dricka swinmycket utan att någonsin hamna inom ramen för alkoholism.

Ska man dra saken ytterligare lite längre så kan man gå i klinch med föreställningen om att det pricipiellt skulle vara fel att tackla vissa problem med alkohol. Varför skulle det vara ett sämre sätt att medicinera än att sopa i sig en massa kemikalier i form av "läkemedel"?

En passus är ju tesen om den alkoliserade nykteristen. - Alltså den som lärt sig att leva med, och accepterat, sin nykterism men numer tillfrisknat och lever i dryckenskapens paradis; sålänge han inte tar ett återfall vill säga...

Nu berättade dom precis att buset slagit ihjäl en 70år gammal guldhandlare på Reimersholme, sannolikt för att komma över guld från hans butik. Att sno guld kan jag ju fatta att en del manniskor tycker verka vara en lämplig sysselsättning, men att slå ihjäl en 70årig gubbe är inte god sed.
Vafan är det för fel på folk!
Synd att man inte genom ett blodprov vid födseln med säkerhet kan avgöra individens framtid - isåfall hade man ju kunnat komma tillrätta med problemet vi känner som mänskligt skräp, genom att helt enkelt ta dom av daga i en mycket späd ålder.
Alternativt skulle mördare och grova våldsbrottslingar kunna dömmas till kastrering; då finns det ju ingen möjlighet för dessa människor att föra sina gener vidare, vilket sannolikt inte skulle skada samhället. Skiten rinner som bekant nedåt.
NEJ! Säger den ultraliberale och den bjäbbande lilla vänsterhäxan i kör. - Det är en mänsklig rättighet att kunna fortplanta sig!
Absolut! Replikerar Hr. Boré. - Det är bara det att vissa människor har förbrukat sina mänskliga rättigheter och då ställs saken i ett något annorlunda ljus.





lördag 23 mars 2013

Fredag igen.

Till att börja med vill jag, från det innersta av mitt illaluktande väsen, be den eventuelle läsaren om ursäkt för mitt något sena  livstecken - eller dödsrossling för den som vill...
Jag har spenderat mina aftontimmar med ett besök på en s.k. "pubkväll" i den bygdegård jag räknar mig som tillhörig till.
Under denna pubkväll inmundigade jag inte mindre än tre stycken starköl - Zlatopramen. Som den uppmärksamme och minnesstarke besökaren vet så dricker jag, under normala omständigheter, inte starköl. - Inte mellis eller fålle heller för den delen...
Således kommer denna exkursion "lite på sidan av kanalen" som ju tre starköl innebär, resultera i att jag sannolikt kommer att få skörda frukten av mitt slarv i form av en ludermässig rektaldisciplin under melodikrysset i morgon. Det blir väl som gamla gubben Boré sade. - "Ett jävla spring bara för att blindskita en skvätt då och då."

Hursomhelst!
Vad kommer då den motbjudande massan av proletärer att hälla i sin vedervärdigt ohygieniska lekamen under en så makalöst gullig afton som denna? - I dryckesväg alltså.
Detaljerna är det som intresserar mig mina vänner, detaljerna... Glastyp, lukt, smak, anledning, omvärldens eventuella reaktioner osv, osv.
Tvivelsutan har en del av er redan avslutat dryckesresan sedan en stund tillbaks och då återstår ju inte annat än att redogöra för vad den framtida gårdagen hade i sitt sköte.

Något helt annat.
Eftersom jag uppskattar diskussionerna kring och studerandet av den så kallade "Brännvinsteologin" har jag, som lök på laxen, en del funderingar angående religionsfilosofi, och eftersom jag utgår ifrån att  vi i det här kabinettet hjälper varandra efter bästa förmåga, så ställer jag frågan:
-Kan man utföra osjälviska handlingar av en självisk anledning?
Eller för den som vill, det omvända:
-Kan man utföra själviska handlingar av en osjälvisk anledning?
Upplys mig.
Upplys mig säger jag!

Kvällen till ära vill jag slutligen  förmedla några små visdomsord ur Den heliga skrift, av Predikaren, Davids son.
Pred. 10:2
-"Den vise har sitt hjärta åt höger, men dåren har sitt hjärta åt vänster."

Dom säger att han dog för er...

torsdag 21 mars 2013

Mera trevligheter!

Dagens postskörd innehöll mer muntrationer, nämligen en skiva med ett urval ur Thor Modeéns verk.

Att det finns människor som är så vänliga, har ett så stort hjärta, och samtidigt är så pass långa i tanken att dom faktiskt tänker på människor som bara existerar i periferin av deras tillvaro, det är onekligen ett bevis på att mänsklighetens ruttnande majoritet inte alltid är så representativ man vill göra gällande.
Jag kommer att vårda denna gåva som om vore den av mitt eget kött och blod.

Thor Modeén är för övrigt mannen som fått undertecknad att utveckla ett beroende av mahognygrogg. - Men jag ber er, tolka inte detta som något negativt. Då detta beroende skänkt mig så mycket glädje och kreativitet genom åren är det i det närmaste att betrakta som en gåva från den allsmäktige Gud fader själv.

Imorgon är det Fredag och jag vill göra er uppmärksamma på att denna fredag inte på något sätt skiljer sig från årets övriga fredagar vad det gäller visdom, storhet och framför allt ödmjukhet inför den plågade ynkedom som den arbetsivrande pöbeln utgör.
Att systemaktiebolaget bör föräras en visit innan fredagens afton anländer begriper ju en bedlamit. Således förhäver jag mig icke när jag i sten deklarerar besökarna i mitt kabinett som införstådda.

Min förhoppning är att var man av folkungaätt, i sitt hemman eller annorstädes, ska kunna njuta den stjärnbeströdda marshimlens makalösa skådespel med allt det lugn och all den förnöjsamhet som en moderat mängd brännvin i blodet borgar för.
Att samtidigt kunna reflektera över sin egen förgänglighet och sitt förhållningssätt till den egna livsstilen är något som man med bara en liten portion intresse torde klara av, om än bara för ett litet, litet ögonblick...

Nu lät jag mig visst gå händelserna i förväg en smula, jag ber två gånger om ursäkt och ber att få återknyta till detta under morgondagen.

Slutligen.
Stort tack Acke!
Tanken bakom din gåva, såväl som gåvan självt, ligger som ett värmande dunbolster kring mitt hjärta.
Och handskrivna brev - så vackert, så vackert...
Nu måste jag sluta för nu kommer tårarna.

Published with Blogger-droid v2.0.6

måndag 18 mars 2013

Komintern ser allt!

Idag tänkte jag skriva ett detaljerat inlägg angående mina förehavanden under helgen som gått. Men eftersom min värld ställts på ändå så känner jag att jag måste dela med mig av vad jag anser vara humor på hög nivå.

I dagens postskörd låg ett oansenligt brev som var adresserat till undertecknad, jag öppnade naturligtvis brevet utan tanke på att dess innehåll skulle vara resultatet av min tidigare åsiktsvädring gällande Hugo Chavez, av Aftonbladet, påstådda storhet.
Mjältbrand hade varit mindre oväntat än detta!

Jag har under kvällen gått och småkluckat mest hela tiden till följd av denna makalösa muntration!
Till råga på allt tror jag mig ha ett hum om denne mycket händige illgärningsmans identitet...

Varsågoda!

Published with Blogger-droid v2.0.6

fredag 15 mars 2013

I väntan på frälsning.

Idag är det fredag, vilket innebär att inom en snar framtid kommer fredagskvällen att nalkas oss.
När det inträffar kommer vissa av oss att vara i full fart med att förbereda den källa till äkta avslappning vi bekantat oss med som grogg, andra kommer redan att ha njutit ett par remmare av den jästa druvans kompakta lycka när aftonen lägger sitt mörka flor över Moder jord, och en del av oss nöjer sig naturligtvis med att sitta spiknyktra vid spinnrocken och fromt nynna på nån mysig läsarsång...
Hur man än väljer att förhålla sig till denna makalöst vackra kväll så är jag, från botten av mitt hjärta, uppriktigt intresserad av vad den vårbrunstige och kanske något tilltuffsade människospillran dricker eller inte dricker?

För egen del kommer jag sannolikt att njuta hårdkokta franska äpplen.

Published with Blogger-droid v2.0.6

torsdag 14 mars 2013

Alltså Aftonbladet...?

Eftersom mitt ekonomiska oberoende har tagit en radikal vändning under den senaste tiden kan jag, för tillfället, inte vältra mig i något mer eller mindre mentalrehabiliterande projekt. Av den anledningen roar jag mig, istället för att vara i garaget, med att läsa ut internet.
Under resans gång har jag snubblat över den ena märkliga händelsen efter den andra, en av dessa händelser är eftermälet i och med Hugo Chavez´ död.
På den "oberoende socialdemokratiska" kvällstidningen Aftonbladets kultursidor, hittar jag en artikel skriven av Kalle Holmqvist med anledning av Hugos frånfälle.

Kalle inleder med att deklarera att han minsann tänker sätta upp en bild på Hugo på sitt kylskåp, nu när denne är död så tycker han att personkulten kring honom är ok - till skillnad mot den personkult som riktas mot levande människor. Den tycker Kalle enbart är osmakligt.
Fortsättningsvis så består Kalles artikel av en förhållandevis lång hyllning till Hugo Chavez och dennes gärningar och avslutas med att påpeka det stora i Hugos politiska tillvägagångssätt.

Artikeln finns HÄR för den som vill läsa. - Jag förutsätter naturligtvis att den politiskt upplyste kabinettbesökaren inte vill något hellre.

Att Kalle hyllar Hugo Chavez är egentligen inte konstigt. - Den radikala vänstern har många strängar på sin lyra och en av strängarna används, i princip bara, till att hylla mer eller mindre diktatoriska ledare som, uppklädda i sina finaste paraduniformer, söker locka den fattiga pöbeln med bröd och skådespel.
Huvudpersonen i Kalles artikel var ju väldigt nära lierad med de båda frihetskämparna Fiedel Castro och Evo Morales. - Två herrar som sannolikt kommer att få trängas med Hugo på Kalles kylskåp den dagen dom vandrar vidare, Kalle tycker ju, som jag nämnt tidigare, att personkult som riktas mot levande människor är osmakligt. Intressant är dock att Kalle inte tycks tycka att ledare som bryter mot mänskliga rättigheter är osmakligt.
Vidare har Hugo haft nära samarbeten med andra länder, som likt Castro, har haft stort fokus på demokrati och mänskliga rättigheter - te.x Iran och Vitryssland...

Nu till det konstiga.
Hur kan "oberoende socialdemokratiska" Aftonbladet låta Kalle få en sida i deras tidning?
Kan det vara så att chefredaktören för en gångs skull kände att han ville leva ut sina innersta tankar?
Eller var han inte tillräckligt uppmärksam på att Kalles artikel skulle komma att framställa den "oberoende socialdemokratiska" tidningen i en dager som är mer äkta än någonsin?
Han kanske bara utgick ifrån att det ändå inte är någon av kultursidornas läsare som är nyktra, och skulle dom vara nyktra så skulle dom nog ändå bara rätta till baskern, ta ytterligare ett halsbloss på den oskattade filtercigaretten, tänka på gärdesfesten och nicka samtyckande med Kalles artikel?

Ja, inte fan vet jag, men att den "oberoende socialdemokratiska" kvällstidningen Aftonbladet är den radikala vänsterns absolut största bulletin, ja det är tvivelsutan.
Det föranleder den numer klassiska frågan om varför det är okej att hylla vänsterdiktaturer/vänsterdiktatorer medan det är strängeligen förbjudet att hylla högerdiktaturer/högerdiktatorer? Eller förresten, det är ju inte okej att hylla någon diktatur, teokrati, monarki, eller något annat statsstyre som slutar på -ati eller -arki, OM det nu inte skulle vara långt ut till vänster på den politiska skalan.

Det är som morsan alltid har sagt:
-Det kan inte vara roligt jämt.
I och för sig tror jag mig kunna ana att det kommer att bli roligare att leva och verka i Venezuela från och med nu...

Den som tycker att det verkar passande kan ju skriva ut bilden och
sätta den på kylskåpsdörren.



Nya fynd.

Röjningen i sambandscentralen bjuder på nya guldkorn!
Vem skulle inte lockas till att fira med ett mustigt pipstopp av melodier som te.x "Gulli-Gullan" eller "Same med fårad hy" av den mycket förnämlige schlagerartisten och f.d. järnvägsarbetaren Bengt Simon Johansson?
Swinjuste med lite Rock n´roll såhär på lill-söndagen.
Dags att dansa loss!
Med "att dansa loss" menar jag naturligtvis att man sitter ned och på sin höjd trummar lite med handen på låret.

Notera att båda sidorna av EP´n är tillverkade i Sverige.


tisdag 12 mars 2013

Härliga tider.

Jag hittade en till bild som minner om den tid som flytt.
En bra bild på en mycket komfortabel vagn.
Fan va juste det var att vara helt utan ansvar och uppfylld av ungdomlig uppsluppenhet!

Full patte in i vuxenlivet.

Ett retrospektiv.

Jag sitter vid min datamaskin och botaniserar i lite gamla synder när jag plötsligt dyker på ett av dom roligaste och mest onödiga projekten i mitt liv, hittills i alla fall...
Den medicinskt utbildade skulle säkert kunna föra in valet av utgångsmaterial som en punkt i min eventuella journal. - Sannolikt skulle narcissist fortfarande stå som den okrönte konungen på översta raden.
Jaja, roligt var det i alla fall!
Varsågoda.
 

Före.
Efter.