fredag 20 februari 2015

Finlandsfredag. Alt. Ett av många referat från Helsinki Kustom Kulture Show.

Eftersom slarvet med kabinettets öppettider nu passerat alla tänkbara gränser  tänker jag inte ens försöka urskulda mig, däremot kan jag konstatera att tiden nu är mogen för en kungörelse om att kabinettet från och med nu kommer att hålla öppet i mån av tid.

I vanlig ordning ser jag fram emot att höra den eventuelle besökarens berättelser om historiskt närstående händelser från det strävsamma livet på samhällets respektive sidor. Inget är för smått eller för stort för att, i all sin prakt, presenteras i dunklet på kabinettets scen, inget är för nobelt eller för sjavigt för att blottas inför de syndare man kan skönja i det blekt bärnstensfärgade ljuset som sköljer över de små borden i kabinettets inre.
Här behöver den vanligtvis hunsade pöbeln inte bry sig om annat än den eviga sanningen gällande mänsklig svaghet och det faktum att vi är lika dåliga allihop. - Eller som Nils Johan Einar Ferlin uttryckte saken:

En skål, I bröder, som vilse vandra,
en skål för livet som rullar här.
Vi är väl lika så bra som andra
ty andra är inte som dom är.
Ty andra köper sig etiketter
och sätter på sig och tar en ton
som om de vandrat på Juda slätter
i smått profetisk inkarnation.
Och andra skiljer för guld och ängar
och skiljer ända till hundradel,
men skiljetecknet som heter pengar
är alltid interpunkteringsfel.
Och dessa blinda som tror sig stora
de blåser upp sig och drar ihop
med andra blinda sin storhets fora
och står på huvut i samma grop.
Och skiljetecknen de står vid graven
och säger: här ligger stor mans ben!
Men döden skrattar och bryter staven
snabbt över allt som var lögn och sken.
För svarta, vita och röda, gula
fattiga, rika är samma folk,
och allihopa är vi lika fula
och allihop är vi bara smolk.
Och allihop är vi skrämda råttor
som girigt knaprar i livsens bod,
och allihop är vi undermåttor
och ärligt värda en syndaflod.
En skål, I bröder, som vilde vandra
hur säkra vägar ni än beträr.
Er skål, I bröder, som alla klandra
och skål för livet varthän det bär!

I och med att Ferlins dikt reciterats hoppas jag att det allmänrådande armodet gällande svensk kultur kanske berikas en aning och att den eventuelle läsarens åtrå efter detta eventuellt gör sig påmind...

Hur som helst!
Finland.
Under den gågna helgen hade jag tillsammans med ett antal mycket goda vänner äran att vara bjuden till en sagolikt gentil tillställning med fokus på motorkultur och i viss mån därtill hörande konstformer. Spektaklet gick av stapeln i en före detta kabelfabrik i Helsingfors och vad hade väl varit mer passande än en gammal industrifastighet när det kommer till att hålla hov för den motorburna ungdomen?
En passus är att Sebbans magnifika skapelse ÄklPäkl nu skulle komma att se offentlighetens ljus för första gången...
På fredagskvällen hamnade vi hos Blackheads MC utanför Helsingfors. - Att dricka lonken i en trevlig miljö omgiven av trevliga människor var inte det sämsta och som lök på laxen stod en JAP driven speedwayhoj i ett hörn som man kunde vila ögonen på om man behövde fokusera en stund...

Under lördagen hade jag och det sällskap jag tillhörde äran att, under en paus från allt det blanka, bli bjudna på sightseeing i Helsingfors. Den som ledde turen var ingen mindre än Petri från Pistons KK och självfallet åkte vi i hans Cadillac limousine som jag tror är från -48... Efter turen konstaterades att det är minst lika lustfyllt att ragga i Finland som i Sverige.
Ytterligare en detalj som är värd att nämna är att jag, då jag under lördagskvällen skulle unna mig ett bloss, stötte ihop med Teddyboy Alan - en av de mest berömda i sin genre. Alan har varit med sen Gerda gick med Hans, han är äkta och han har alltid en klanderfri klädsel. Det är skräddarsytt som gäller.
Tyvärr hade Alan drabbats av nån slags lättare åkomma och jag ville därför inte besvära honom med porträttfotografering.

Detaljbeskrivningar av utställningen känns överflödiga så jag väljer att beskriva lite olika spontanreaktioner från en vistelse i det Euro-drabbade Finland...
Det är dyrt att vara alkoholist/charmolist i Finland om man inte nöjer sig med stark kortburk från livsmedelsbutiken.
Det verkar inte finnas några tiggande zigenare i Helsingfors. - Inga andra tiggare heller för den delen..
Det finns ingen uppenbar mångkultur i Helsingfors, däremot verkar det finnas en ganska gemytlig monokultur.
Man varnas inte för ficktjuvar och annat sattyg när man stiger av båten i Helsingfors, självklart varnas man för sånt i Stockholm. - Undrar varför...?
Helsingfors vintertid är sannolikt den kallaste platsen på jorden.
Den svenska kronans värde börjar mer och mer likna vita stenar.

Gentilt.

De tre bockarna Bruse...

Äventyret börjar.

Äntligen inne i värmen.


Niklas Trajja - En finsmakares dröm.

Platus Riviera.

Hi-Revs monter

Hi-Revs monter


Idrottsgrej.

Vulgär Honda

Gasser

Gasser

Fenomenal Trajja chopper med norrskenslack av Painter Jude
ÄklPäkl


ÄklPäkl

Enl uppgift Finlands första hotrod. Byggd -57

Tuff... Alltså riktigt Tuff!

Petris limo

ÄklPäkl

En gammal Norrtäljevinnare?

Massor med envishet kan man anta?

Snitsigt Platu

En sagolikt bra Kustom







Hemåt...
Alan.