tisdag 30 juli 2013

Konsten att blåsa nytt liv i en gammal mans dävna inre.

Eftersom mörkrets intrång, under gårdagskvällen, hindrade mig från att slutföra en del av dom sysslor som åligger mig, fortsatte jag med dessa under dagen.
Rätt som jag gick där på gården och skrotade så nåddes jag av tonerna från den joddlande trumpetaren Leon Liljequist! En rysning av vällust spred sig i hela kroppen. - Var detta sanning eller drömde jag?
Ljudet kom från grannfastigheten, jag smög mig nyfiket närmare för att utröna om det verkligen var "Tyrolerswing" jag hörde, och visst hade mitt mycket delikata musiköra uppfattat alltsammans helt korrekt. - Där satt min advokat lugnt tillbakalutad och njöt schlagers för fulla muggar.

Jag stegade naturligtvis omedelbart dit för att ta del av den musikaliska gemenskap som erbjöds, och vi spisade allsköns guldkorn från både Sonora och His Masters Voice.
Tids nog kallade arbetet återigen på min uppmärksamhet och jag tvingades återgå till min läst. Advokaten underhöll mig trots detta, genom att fortsätta veva och byta grammofonskivor i ett lagomt tempo.

Nästa gång det ska njutas grogg här på fastigheten kommer jag med all säkerhet att verka för att min advkat tar med sig sin resegrammofon och den därtill hörande skivsamlingen.

En passus.
Notera skivemballaget från Sonora - Den svenska skivan, som är ett fantastiskt bevis på hur man, förr i tiden, värnade inhemska arbeten och inhemsk industri i det här landet.
Blotta åsynen av emballaget utgör fantomnostalgisk vällust och en tydlig kontrast till dagens knaggliga importgods.









söndag 28 juli 2013

Rat Fink Reunion 2013.

Först av allt vill jag passa på att be två gånger om ursäkt för mitt otroligt slarviga sätt och den uppenbara flathet som uppvisats iochmed det faktum att fredagens kabinettgemenskap åsidosatts.
Likaledes utgick också rapporteringen gällande den svenska allmogens frossande i djävulens drycker och dess osedliga leverne. - För detta är jag uppriktigt ledsen och jag kommer inte att låta denna sten lyftas från mina, av värk och dålig cirkulation, förtvinade och krumma axlar förrän jag återgäldat den eventuelle läsaren, till vilken jag numer står i djup skuld.
Den enda penitens jag har att erbjuda är följande skildring av en helg i det nutida Sverige och jag hoppas att det är tillräckligt...

Under gårdagen företog jag och min familj oss en resa till det mycket bildsköna och naturligt rofyllda Näs utanför Avesta. Anledningen till denna strapats var den årliga "Mooneyes-träffen" RFR.
Min advokat deltog naturligtvis, likaså gjorde min livmedikus, Lille John och Chopper Dread med familjer, Även Sebban ärade tillställningen med sin galanta närvaro.
Det fanns en hel del att syna, men den påtagliga värmen och min ålder gjorde mig tyvärr en smula blasé.
Tråkigt nog så missade jag att ta mig en närmare titt på vad jag trodde var "The Murder Shovel", men som bara var en vanlig swinball, grön chopper, eftersom jag tydligen hellre sitter i solen och röker cigarr än att faktiskt kontrollerar saker som intresserar mig.

Som vanligt stötte jag på min vän Andreas, tyvärr fick jag dock inte beskåda hans mycket trevliga stationsvagn. - Jag antar att han inte orkar med alla brudar som tenderar att flockas kring en välmående ung man, som till råga på allt förfogar över en mycket rymlig produkt ur General Motors digra sortiment, och därför valde att låta bilen stå den här gången?

Kvällen avslutades med groggar, bestående av Renat och Grappo, hemma på mitt gods i sällskap med Ljuset i mitt liv, min advokat och min gode vän Jerker.
Jerker skulle egentligen åka till Näs och njuta Rock n´roll men valde att ge vika för vädrets makter i höjd med Sala och tog där det säkra före det osäkra och begav sig istället till mitt hemman. - En plats som alltsom oftast badar i solsken och mänsklig värme.

Söndagen har gått i lättjans tecken och garagedörren har förblivit stängd hela dagen.
Mina små träd har däremot fått en del uppmärksamhet. Jag noterade under eftermiddagen att jag börjar bli aningen pjoltig med dom...

Således blev det intet Trajjamek den här helgen heller. - Inget annat mek heller för den delen.

Nedan presenterar jag ett axplock av bilder som både jag och min advokat tagit under lördagen. Bilderna är som vanligt inte det minsta representativa för vare sig tillställningens utbud eller kvalitet och bör därför ej heller betraktas som så.
Varsågoda.

Grön med gassvetslack. - Swinbra står det i min bok.


Min advokat har blivit förtjust i T-hot men jag hoppas att han kryar på sig...

Myckt trevlig vagn, pastellfärg är dock inte min väska riktigt.

Jag kan inte låta bli att tänka mer på pengar än på bilar i ett sånt här läge.

Fin bil. - Välbyggd som få.

Nån reklampryl för en plåtis.
Onekligen jävligt märklig grej.

Jag antar att någon har lagt ner sjukt mycket timmar på den här... mopeden?

Prydlig Skokartong.


Sala Motorcirkus var naturligtvis närvarande med Indian och BSA.

Rött blir tyvärr aldrig bra...


En trimmad fyra som visserligen varit med ett tag men eftersom jag tycker
att den är swinball så får den såklart vara med för beskådan här.


Stenhård!

Hi-Jackers verkar ha kommit för att stanna.

Jag väljer att varken säga bu eller bä, övermotoriserat verkar det i alla fall vara.

En konstig, glittrig strut.
Stjärngossestrut?



Ett arbetsfordon.

onsdag 24 juli 2013

Kraftfullt.

Den här stugan har varit kronslut så länge jag kan minnas, sist vi sågs höll den till och med på att bli ett med dalälven.

Idag när jag seglade förbi så noterade jag, till min stora glädje, att någon tagit fastigheten under sina beskyddande vingar och påbörjat en renovering av densamma.
Ett spritt språngande nytt avträde var en mycket gentil och välkomnande syn måste jag tillstå.
Att bedriva dylik verksamhet är inte att betrakta som någonting annat än en ren kulturgärning, en handling ämnad som en hyllning till den tid som flytt.

Att en stuga som uppstått ur en dröm om egen härd, ett arrendeavtal, några gamla sockerlådor och slutligen mankraft och svett, än i dag kan vara det nödvändiga andningshål och den påminnelse om svunna tider vi såväl behöver, är ett faktum långt mer glädjemättat än den dödlige har förmåga att begripa.

tisdag 23 juli 2013

Balsam för själen.

Bilden talar för sig själv.
Om någon händelsevis inte skulle förstå vad bilden säger så rekommenderar jag en Herrmodskurs i livsnjuteri.

Om jag under veckan, Gud förbjude, skulle råka ut för en så kallad "trög mage" har jag naturligtvis en burk Karlsbader till hands.
Att bevista sitt sommarnöje utan dessa välgörare vore både dumdristigt och mycket nonchalant.




fredag 19 juli 2013

Semesterfredag.

Återigen nalkas fredagens afton med målmedvetna steg.
Dagen har inte bjudit andra delikatesser än att jag sorterat borr. Garagestädning innehåller onekligen många moment - i alla fall om man, precis som jag, praktiserar den så kallade "pundarstilen" när man mekar.

Jag saknar redan gårdagskvällens kräftor... Eftersom det är semester kommer jag nog att kosta på mig ett par stann framöver.
En parentes gällande gårdagens kräftgille är att jag under trakteringen kom att tänka på Albert Engströms "Kräftor kräva dessa drycker" och kände då och där som att herr Engström vore min egen bror.

Slutligen kan jag rapportera om att den legendariske teatergiganten Staffan Westerberg köpte ut en halva lord calvert och en halva brännvin special i eftermiddags och kommer sannolikt att fira fredag tillsammans med allmogen under kvällen.
Väl mött Staffan!

Enligt kabinettets sed önskar jag som vanligt få mig dom, ofta brusigt ekivoka och färgsprakande, historierna om den bespottade, vanliga människans gripande efter den bildliga livboj som fredagen alltid utgjort.
Kabinettets duk är uppspänd och penslar och färg finns intill.
Seså!
Måla för mig!


torsdag 18 juli 2013

Estetik, botanik och kultur.

Första semesterdagen.
Då jag under den senaste tiden märkbart påverkats av att jag troligtvis nått min subsistensnivå gällande bl a. kultur, så avlade jag och min familj under dagen en visit i den fläckvis mycket trevliga universitetsstaden Uppsala.
Uppsala, som för övrigt är beläget på och kring den plats som utgör Sveriges vagga, är sannolikt den enda stad i Sverige som i en allvarlig mening kan förknippas med högre kunskap. - Den rotvälsketalande sydlänningen skulle nu säkerligen drista sig till att stånka ur sig ett gravt missljudat:

-"Men Lund då!?"

Till ett eventuellt uttalande av liknande karaktär - så till den milda grad barockt att inte ens den mest desillusionerade svealändska överlöpare kan begripa det, bemödar jag mig inte ens att svara. Däremot kommer min blick att granska denna bedrövlig spillra med ett lika stort mått av avsky som av empati.

Hursomhelst!
Den första märkvärdigheten att unnas ett besök av mig själv och mitt entourage var Uppsala Domkyrka.
Eftersom jag uppskattar saker som är tillverkade med ett stort mått engagemang, skicklighet och inte minst stolthet, och dessutom har en mindre fetisch för historia och döda storheter, så är domkyrkan ett ypperligt utflyktsmål när andan faller på.
Jag strögade som vanligt vänstervarv och stannade traditionsenligt för att morsa på såväl Emanuel Swedenborg och Nathan Söderblom som Gustav Vasa och hans hustrur.
Efter fullgjort varv slängde jag en tanke åt Carl von Linné där han låg under mina fötter.

Men, nu är ju inte poängen med denna promemoria att trötta ut den eventuelle läsaren med självklara kunskaper i namnkunniga svenskars begravningsplatser, utan syftet är att påpeka det makalösa hantverk som finns i Uppsala Domkyrka och i många andra byggnader som uppfördes under den tid då avsaknad av internet eller strömavbrott inte hade någon som helst betydelse, där en "krog" i princip kunde bestå av en mjölkpall, en tennmugg och en tunna brännvin, och där ett husförhör var mindre konstigt än Facebook.
Jag vill minnas att jag har tidigare låtit trötta ut den Triumph-kåte läsaren med moderat tjat gällande symboler och att starka symboler tappat mark konstant under de senaste decennierna. Att symbolik var viktigt förr i världen är ett oomkullrunkeligt faktum som tydliggörs å det gtövsta när man närmar sig bl a. Vårfrukoret där Vasa vilar.

Efter sorti och den obligatoriska stunden av utvändig beskådan, såväl av kyrkan som av Gustavianum - Den anatomiska teatern som numer rymmer det Augsburgska skåpet, begav vi oss vidare i riktning mot Botaniska trädgården.
Under den korta promenaden passeras inte mindre än tre stycken av de riktiga juvelerna i Uppsalas krona. - Dekanhuset (Som tidigare rymde Statens institut för rasbiologi) Universitetsbibloteket Carolina Rediviva samt Uppsala Slott.

Botaniska trädgården är naturligtvis någonting alldeles extraordinärt, när man som jag har en fäbless för växter i allmänhet och träd i synnerhet. - Dessutom råder det naturligtvis en fascistisk ordning i den av Carl Hårleman ritade barockträdgården, vilket är att anse som uppiggande.
Orangeriet, med sin otroligt trevliga arkitektur och sin smakfulla omgivning, är den renaste ambrosia för den fantomnostalgiske finsmakaren.
Som avrundning betades det tropiska växthuset av. - Det gav mig ingen glödande inspiration, vare sig till fordonskompositioner eller formgivning av små träd, däremot var det en imponerande blomsterprakt.
Som en passus kan jag deklarera att serveringen invid det tropiska växthuset bjuder, om man placerar sig rätt, på en vy mot Evolutionsmuseet.

Resultatet av dagen blev således - inget trajjamek idag heller...



Kryptlock.


Ytterligare en kryptlocksutsmyckning.

Ståndsmässigt slutförvar har han i alla fall,
den gode Gustav.

Vasasarkofagen








Inget prefab eller filigran så långt ögat når.

Ambitiöst.
 
Handsnidat. - Innan gjuten plast från Kina tog över världen.

Vägs ände för Blomsterkonungen.

Exteriör vy av kyrkan med en antydan av
"Rasbiologen" till höger i bild.

Orangeriet i Botaniska trädgården.

Orangeriet.

Orangeriet, baksida.

Uppsala slott sett från barockträdgården.


Den här kokar dom tydligen brännvin på? - Mexarna alltså...