torsdag 28 februari 2013

Lovsång!

Näsblodet får fan hålla sig på mattan en stund till - Ålefiskarns vals strömmar nämligen ur speldosan nu!
Supa, någon?

God natt.

När det börjar spontanrinna blod ur snoken bangar till och med jag...
Orkar inte ens ta en snus.
Som tur är ska jag till huvudstaden om fyra timmar - bäst att jag skyndar mig in i duschen nu så att jag inte strögar omkring och luktar fränt i kungens stad, man vill ju ogärna bli hållen för att vara ett swin.
Imorgon får jag i alla fall skärmen och tanken, det passar mig mycket bra eftersom min ambition är att hojen ska vara klar imorgon natt, då hinner jag hälsa på Gunnar på vägen till Hyttan istället för att stå hemma och krångla med veterandetaljer till sista stund.
Fortsättning följer...
Så länge låter jag mitt ansikte lysa över er. 

onsdag 27 februari 2013

Elsystem.

Elsystemet försett med snabbkopplingar - man vill ju inte riskera alldeles för långa servicestopp när skiten packar ihop...

Fortsättningen på början på slutet.

Ikväll blev det storslagen fortsättning på min Lions-sponsrade arbetsträning.
Fortsatt montering var vad som bjöds.
En väldigt trevlig parentes är att en mycket god vän och tillika min favoritkonstnär kom på besök, kom på besök gjorde även min advokat som hade en liten "härdlucka" i sitt väldigt späckade lackschema. Fan vad det underlättar med lite sällskap och extra händer ibland!
Efter det att moroten satts på plats i ramen kände jag, min trötthet till trots, att jag ville fira lite. Jag tog tillfället i akt och satte mig ned i den gamla buss stolen jag då och då använder som avslappningsplats och  tände en av dom "vardagscigarrer" jag fått av min vän Gunnar för ett tag sedan. Det var längesedan jag unnade mig nåt så fint.
Hursomhelst!
Lite grejer har blivit påhängda och en hel del grejer väntar på att bli påhängda, men nu ser man ju vad det är i alla fall. - En veteranmotorcykel alltså!

Sådärja! Om tre timmar bär det av till människobyn för att tjäna in några kopparmynt att använda till det dagliga grötsaltet. - Jag längtar, hoppas det blir gloriöst!

tisdag 26 februari 2013

Början på slutet.

Nu är ramen hemma och allvaret stundar, jag misstänker att det kommer att bli en del jobb med att få ihop hojen tills på fredag...

Angående något helt annat så vore det juste om man inte kunde klockan. - Då skulle man ju slippa den ångest som infinner sig när man upptäcker att klockan är ohälsosamt mycket.

måndag 25 februari 2013

Gårdagens tips.

Min barnsliga fascination för just detta specifika eldhandvapen fick idag lite näring.
Jag fick nämligen ett tips gällande utförsäljningen av Christer Petterssons dödsbo.
Av annonstexten att dömma är det åtminstone ett bra pris.
.357 magnum är ju onekligen nåt man som ansvarstagande familjefar verkligen behöver! Eller åtminstone vill ha... Synd bara att man inte har tillräckligt med tid eller tillräckligt stort intresse för att engagera sig i fältskytte.
Spontan eldgivning i backen bakom kåken är säkerligen inget som Kronolänsman skulle applådera.
En schucker puffra är det hur som helst!

Annonsen följer nedan.

Korth revolver i .357 magnum. Lite använd = superskick. Komplett med orginal läderväska. Detta är det bästa som går att köpa i revolverväg, får smith&wesson, manurhin att blekna. Nyp ca 35000-40000 kr. Pris: 18000kr.

söndag 24 februari 2013

Estetisk fulländning?

När jag under dagen närvarade vid barnens skridskoåkning, noterade jag att byggnaden som uppförts för idrottsutövande här i byn har vissa brister gällande estetiken.
Jag har sett det förut och blir därmed nyfiken på om det är ett fastställt faktum att idrottsfolk har en sämre förmåga än motorfolk att skilja på snyggt och fult, eller om det bara är slump?

Published with Blogger-droid v2.0.6

lördag 23 februari 2013

En lördagkväll färgad av barnens och bögarnas festival.

Jag tog tidig kväller, även om jag inte blev klar med poleringsuppdraget. Nu sitter jag i soffan iklädd mysbyxor och glor på Melodifestivalen, dricker Rom och analyserar sannolikheten och fördelarna i tanken om "den upplyste despoten".
Fan va mulligt det vore med en ansvarstagande och medveten diktator! - Tanken svindlar... 
Synd att min dator är trasig, i annat fall hade jag läst Per-Albin Hanssons Folkhemstal nu.

Förresten!
Plantation - Försvinner som Guds ord i en tokig. Mjuk och fin...

Published with Blogger-droid v2.0.6

fredag 22 februari 2013

Fredag! Och så lite socialdemokrati...

Sossarna har kommit upp med ett makalöst vackert förslag som ska behandlas av kongressen i April.
Förslaget säger att dom kommuner som tar emot många flyktingar ska ska få en "solidaritetsbonus" av dom kommuner som inte tar emot så många flyktingar. Detta för att "få kommunerna att ta ansvar"
Ursäkta min enfaldighet, men vadå för jävla ansvar!?
Ansvar borde ju sannolikt mätas i hur väl man tar hand om dom människor man tar emot, inte hur många man tar emot!?
Inget av det Lövén pratar om eller det som händer i verkligheten har med ansvar att göra.

Det Lövén pratar om är att rädda sina egna socialiststyrda kommuner - Te.x Malmö och Södertälje, eftersom kostnaderna för socialisternas solidaritetsmantra i dessa kommuner blivit övermäktiga och därmed svåra att försvara.

Det som händer i verkligheten är att kommunerna inte har råd att ta emot flyktingar eftersom det inte finns pengar att täcka kostnaderna med.
Att det skulle handla om ansvar känns löjeväckande. Man kan inte handla om plånboken är tom.
Varför ska politiker alltid försöka påvisa att allmogen är ondskefull och snål?

Lövén kanske tycker att kommunalvalen är onödiga eftersom han anser att vi dumma jävla knegare inte förstår oss på sakers storhet i samma utsträckning som honom, och därför inte bör bestämma hur vi vill att vårt närsamhälle ska styras?
Eller så kan han ju ta bort rösträtten helt, så att inga dumskallar blandar sig i hur man sköter om ett land och framför allt dess pengar och socialsystem.

Nu lägger vi tramset åt sidan och går in på dom riktigt tunga frågorna.
OM man nu har för avsikt att, via sin torrspruckna och såriga strupe, bjuda lite väta till sin ruttnande kropp, vad kommer då den ofrälse att fylla sin remmare med?
Kom igen nu! - Ge mig inspiration för faan.

Mina drömmars stad...


Det är i sanning en ära att nödgas tillbringa dagarna i huvudstaden - om man bara kommer dit nån gång. Kön börjar i Veddesta!
Efter lite eftertanke begriper man snart att när allt kommer ikring så är ju inte sthlm något annat än själva origo i Moder Sveas stolgång.
Fy fan!
Jaha, nu blev det visst Punkrock på speldosan - man kanske ska ta sig en filtercigarett?

Överraskning.


Jag hittade en pryl till som måste slipas - vilken tur!
När den är klar blir det nog mysbyxor...

Slip och släp...


Nu får det räcka med slipning, det är visserligen lite små slagmärken på ett par ställen men vafan, jag pallar inte att lägga i dom...
Nu ska sisalen och lumpen få sprida lite värme i bitarna.
Det börjar bli uppförsbacke nu, tur att Chucken, Hootenanny Singers och Kris Kristofferson finns här och hejar på.

onsdag 20 februari 2013

Ramberedning.

Jag gjorde just ett litet stopp för att kontrollera hur det går för advokaten med min ram. Det såg ut att gå som smort, tank och skärm såg också mycket tilltalande ut - det här kommer att bli gloriöst!
Undrar förresten vad Pelle Svensson skulle säga om dessa arbetsförhållanden kom till hans kännedom?

Ikväll bjuder ödet på polering. - Härligt! Synd bara att det luktar bajs när man polerar aluminium...

Ett filmtips för den tvehågsne socialisten.

Igår kväll vilade jag ögonen på Oliver Stones film om den store revolutionären Fiedel Castro, jag ger filmen fyra Che Guevara baskrar av fem möjliga.
En mycket intressant film, vilket inte alls var oväntat i och med Oliver Stones inblandning.
Att El Comandante brinner för den pågående revolutionen är solklart, och på något sätt gör det saken lite lättare att förstå... 

måndag 18 februari 2013

Äntligen!


Nu är mitt tempel lite mysigare än vad det var i morse.
Fan va bra det blev med det nya klistermärket!
Jag kom på mig själv med att stå som trollbunden, med något drömskt i blicken, och försvinna bort till Skogås en sen kväll i september 2009.
Man skulle varit med...

Nämen dåså!

Centern har beslutat att stryka följande punkter ur sitt nya idéprogram:
- Slopa arvsrätten.
- Tillåta månggifte.
- Avskaffa skolplikten.

Vilken tur att dom tagit bort dessa tre "ideér" så att jag återigen kan sätta min fulla tilltro till Centern.
Om man hade varit en illvillig och dunkel person hade man kanske brustit ut i ett kraftfullt uttalande angående den mentala hälsan hos de människor som författat det nya idéprogrammet, samt vilken vigör de människor som fortfarande är en aktiv del inom Centern är vid.
Den burduse kanske till och med hade kostat på sig ett resonemang i stil med föjlande.

Hur i helvete kan man representera ett part som i sitt dekret gör gällande att man vill avskaffa skolplikten? Tror man då på fullt allvar att det skulle komma något gott ur det!?

Slopandet av arvsrätten är så uppåt väggarna att det knappt går att bemöta på ett vettigt sätt, men den burduse antar säkert att man som centerpartist vill att jordbruket, som tidigare gått i arv, ska tillfalla det allmänna vid ägarens frånfälle. - I och för sig lär ju fastigheten behövas för att hysa delar av den belastning som deras idé om fri invandring skulle resultera i.

Månggifte?! - Vafalls!
Om man nu promt måste ha flera kvinnor eller män att dela sitt mest privata liv med så är väl det fritt fram att inleda Stockholmsäktenskap med hur många man vill redan idag?
Att man inte ärver varandra, när man gift sig på stockholmska, borde väl Centern ge blanka faan i eftersom dom ändå ser att arvsrätten bör avskaffas...?

Menmen, nu har ju Centern strukit dessa tre punkter ur sitt idéprogram så den burduse får väl låta sitt illvilliga rossel kvävas i sin linda.
För egen del lutar jag mig tillbaks, och likt självaste Fälldin tar jag mig ett bloss på den nystoppade pipan, och gläds i anden att Centern numer har avlägsnat dom enda tre frågetecknen i sitt, för övrigt, bländande idéprogram.
Ordningen är återställd.




söndag 17 februari 2013

Hemslöjdstips.

Att arbetsstycket sitter stadigt är av yttersta vikt när man ägnar sig åt hemslöjd.
Ska man dessutom löda med öppen låga är det naturligtvis ett krav.

lördag 16 februari 2013

Lång dags färd mot kräftor.

Avslutat värv är lika med kräftor och Rom & Cola.
Ibland är det gudalikt att vara Lester Boré!
Imorgon fortsätter slipning och svetsning av trajja ram...

fredag 15 februari 2013

Som en bro över mörka vatten...

finns den där, den alldeles särskilt behagliga fredagsdrinken. Denna nektar som sedan urminnes tider använts för att skölja ned veckans alla otrevligheter, men som också kommit att ligga till grund för helgens uppsluppna lek och spel.

Att dricka grogg får mig att tänka på Pavlovs hundar, eller närmare bestämt på hans påvisande av den betingade reflexen.
När fredagens nödvändiga logistiska övningar är avklarade så sneglar jag reflexmässigt åt det kabinett där det Boréska sortimentet av starkvaror förvaras.
Jag vet inte om detta beteende är en varningssignal, eller om det bara är ytterligare ett bevis på att den gode Pavlovs hundar inte skiljer sig nämnvärt ifrån den charmoliserade människan?

Av gammal hävd har jag slutligen den stora äran att yppa min stilla undran...
Vilken dryck kommer den, av arvssynd och dåligt leverne, tydligt ärrade pöbeln att slösa bort dom allmosor man lyckats tigga ihop under veckan på?
Blir det kanske till att öppna ögonen för något nytt, eller kommer det säkra alltid att gå före det osäkra...?

torsdag 14 februari 2013

Så!

Moroten ligger vid sidan av och ramen är rensad från pynt.
Nu är det dags att steka det som stekas bör.
Den halvljumma potatis som kronorna utgjorde tidigare känns fan onödig nu, med tanke på hur ramen ser ut så lär inte kronorna vara den kritiska punkten i den här konstruktionen. Svetsat och lött om vartannat. - Ovanligt äckligt faktiskt.
Jaja, nu åker vi svets en stund...

tisdag 12 februari 2013

Nyktra tankar om livets salt.

Efter att ha spenderat kvällen med att först fettisdagsfika med Kyrkoherden och sen omhulda mina barn, så var det återigen dags för den dagliga kontemplationen över det existentiella.
Kvällen till ära var det återigen hobbyproblematiken som upptog mitt fokus och frågeställningen var som vanligt:
Hur kan det vara en så spetsfundig linje mellan glädjen i att faktiskt ha en fritidssyssla man fröjdas av, och ångesten det innebär när man anser att man inte utövar hobbyn i den utsträckning man tycker sig behöva?

Själva poängen med en fritidssyssla är ju att den ska vara ett bra alternativ till att titta på TV när man råkar ha en lucka i dygnets logistik. Poängen är ju inte att det ska vara den primära källan till glädje!
Ändå blir det så. - Oavsett om man är medveten om problemet och därför bestämmer sig, redan innan man startar ett projekt, att det inte ska bli ett självändamål utan att det ska stanna vid just en fritidssysselsättning...

Nej, tänk den som ändå finge spendera sin fritid med att sitta i stugvärmen på Korsnäsgården tillsammans med Nisse Linnman och Gunnar Brusewitz istället.
Då skulle det sannolikt föras makliga diskussioner om avslappnande ämnen såsom insekter, vilddjur och vilken piptobak som kan sägas vara mest välgörande för kroppen. Förmodligen skulle Nisse, sin vana trogen, fukta strupen med något ur Systemaktiebolagets sortiment, samtidigt som han erbjöd oss andra att smaka, och säga något i stil med "Ekoxen är minsann ett sjusärdeles vackert djur" på utandning efter ett invant bloss på pipan.
Gunnar skulle säkert bli full och berätta fabler med uppenbara likheter med dagens samhälle, och med en slående exakthet låta skogens väsen illustrera kända svenskar.
Jag skulle sitta tillbakalutad på en pinnstol, iklädd gummistövlar, mollskinnsbyxor och en undertröja i bomull och röka ömsom Greve Hamiltons blandning, ömsom Bellman Siesta. När jag så småningom blivit varm i kläderna skulle jag nog ta med mig en 75:a Eau De Vie eller Renat till dom så rogivande träffarna.
Att dessa herrar skulle låta sig gungas ur balans av futtiga saker som produktivitet och tidsbrist ser jag som högst osannolikt, dessutom var dom säkert så Charmoliserade som man vill tro. - Således vilade säkert inga ledsamheter alls innanför Korsnäsgårdens väggar.

En intressant detalj i sammanhangets utkant är att Gunnar Brusewitz har mer än en ringa likhet med den legendariska tusenkonstnären Ed Roth...
Vissa skulle till och med ta ord som "Swinlikt!" eller "Nej men dra åt helvete!" i sin mun vid en regelrätt jämförelse mellan de båda.

Ang Projekt Tonton Macoute så kommer min vän Johan och jag att fortsätta med avgasrören imorgon. - Det kommer onekligen att bli skönt att slippa ångesten för en liten stund...

Gunnar? Ed?

Ed? Gunnar?


måndag 11 februari 2013

Äntligen lite glamour!


Nu har det hänt en sak som är näst intill ofattbar. - I och med en bytesaffär jag gjorde med min vän Jerker igår, föll det sig inte sämre än att jag numer är stolt ägare av en 21" fälg som tidigare tillhört den tidigare världsmästaren i hojbygge.
Jag vet inte vad jag ska ha den till men den är inte mindre användbar än den 16" fälg jag bytte bort i alla fall...
Varsågoda!

Vinnarfrukost.


Det är något visst med att starta dagen med en stadig frukost. Att hela kostcirkeln dessutom är representerad gör ju inte saken sämre.
Den här dagen kommer att bli lika fantastisk som vanligt...

lördag 9 februari 2013

En orgie i enfald.

Med anledning av den totala nedmonteringen av Svensk industri så har frågan om folkbildning gjort sig påmind i det inre av mitt kranium.
Vi svenskar väljer numer, utan att reflektera över saken, att gå i amerikanernas fotspår vad det gäller konsumtion. - Dvs att vi mer än gärna väljer bort lokala och nationella produkter till förmån för avsevärt billigare och i hög grad sämre asiatiska produkter. Hur detta förfaringssätt drabbat amerikanerna har säkert inte gått någon förbi.
En sådan manöver resulterar ju naturligtvis förr eller senare i att den inhemska industrin, oavsett genre, kommer att förtvina.
Att detta förhållningssätt till konsumtion även drabbar miljön i hög grad behöver jag säkert inte förklara närmare.

Folkviljan går ju som bekant inte att stoppa, således blir mina tips enligt följande:
- Tillse att era barn lär sig att tala Mandarin, eftersom det framgent kommer att vara det givna världsspråket.
- Klaga inte på att att Sverige förfaller när ni går ut från Lidl eller Biltema med ränseln full av högkvalitativa varor från Danmark, Indien eller PRC.
- Handla i dom lokala butikerna så slipper ni klaga på att dom inte finns när dom väl kursat pga dålig omsättning.
- Säg inte att det är tragiskt att SAAB kursat om du själv åker KIA.
- Lär dig att uppskatta Te som den självklara drycken i alla sammanhang.

Välkommen till den ljusnande framtiden!
Folk! - Fnys.


fredag 8 februari 2013

Bacchus kallar de sina.

Efter något som kom att gå till historien som en av tidernas hittills mest vämjeliga dag, har fredagskvällen återigen lagt sitt dun att ruva det snötäckta landskapet.
Att jag som trivial ofrälse, kan åtnjuta den gudomliga känsla av pur lycka som den makalöst gentila fredagen skänker, är en gåva jag mottar med stor entusiasm.

När man trampar på livets knöliga stig, i ständig kamp mot allsköns vedermödor, kan det tyckas självklart att man emellanåt finner sig själv verksam med fantasier om att byta denna väg mot en veritabel Unter den Linden som leder raka vägen mot Bacchi buller och tumult.
Detta vägval kräver naturligtvis en smula eftertanke och är inte på något sätt självklart...
Att den världsbild ett nyktert leverne resulterar i kan vara outhärdlig vet naturligtvis den medvetne redan, men att lyss till Den Ondes försök att locka oss rakt ned i dryckenskapens fruktansvärda avgrundshål kan vara betydligt värre. Att båda sidorna av samma mynt kan vara precis lika groteska är läxan att lära.

Tyngd av nyvunnen och därtill kristallklar upplysthet kommer jag att högtidlighålla denna aftons groggstund högre än jag någonsin gjort tidigare. Att med brännvinets hjälp söka skingra de moln som håller himmelen i sitt järngrepp, och att återigen få sikta månen beslöja snötäckt skog och äng med sitt gnistrande silver.
Jag startar min resa till tonerna av Jalovina och Pommac.

Jaja, nog om det dagliga.
Så, vad tarvar då den döende pöbelns nariga strupar för att återigen kunna lovsjunga sitt armod?



torsdag 7 februari 2013

Mellanstick.

Materialbrist ledde till att dagens stödövning inte gavs något utrymme över huvud taget, istället började jag med ett litet mellanstick.
Ett springerstyre som en god vän ville ha hjälp att svetsa ihop efter att han modifierat det en smula.
Eftersom både han och jag är gravt åderförkalkade så blev det lite knas när han instruerade mig ang. vilka bitar som skulle sitta åt vilket håll osv.
Jag svarvade lite stödhylsor i alla fall, imorgon kanske han kan bringa klarhet i min dimmiga tillvaro.

Imorgon är det dessutom världens starkaste dag! - Makalöst bedårande!

"Gör det själv" Harley roder

Nuså!

Såhär två dygn efter att jag, efter tolv dagars landsflykt, återigen beträtt den mylla som sedan urminnes tider varit under Moder Sveas ömma tillsyn, är det dags för en mindre lägesrapport i ämnet Tonton Macoute - eller som allmogen ibland lite slarvigt uttrycker sig -  "homosextrajjan"

Kvällens övning bestod i att få till nån vettig styrstopp eftersom jag inte vill slå sönder tanken när den väl blir färdig. Min advokat och tillika personliga lackör/spacklör skulle sannolikt tycka att jag jag var ovärdig hans arbete om jag pajade lacken vid det första enduropasset.
Först lite svarvning följt av lite svetsning och vips så var styrstoppsanordningen färdig.
I morgon känns det som att det är stödets tur, sen kan jag riva ur puffran och fortsätta med att svetsa färdigt detaljerna på ramen - så swinigt rart det kommer att kännas när chassiet blir färdigt.

Igår mottog jag en låda med grejer från Jerker, innehållet var så kallade "Harley parts" och ett par halvstötande klistermärken - Jag ska lämna cylindrarna på borrning  åt honom och klistermärkena ska jag naturligtvis använda till att smycka mitt tempel med.

Jerkers Strutlåda.

Förstärkningsplåt på underkronan.

Nåt åt det här hållet...

En visualisering av mina förehavanden.

Styrstopp Rev.2

Styrstopp Rev3.

Underkrona.

Över OCH underkrona


måndag 4 februari 2013

Kuk!

Planet inställt! - Jag måste ju producera, hur ska detta sluta?

Det här är sista gången jag åker med Suntrip!

Återkomsten.

Ett fyra timmar långt upplevelsepass på flygplatsen i Helsingfors gör ju vem som helst en smula uppspelt.
Snart är Trajjan åter i fokus, och kanske att hemkomsten tarvar ett glas ädelt destillat...