torsdag 29 januari 2015

I dag är en glädjens dag.

I dag tillkännagavs att en av de mest namnkunniga företrädarna för den svenska femtekolonnen avlidit för fem dagar sedan, och som den nutidsorienterade läsaren redan vet är det naturligtvis den före detta polisen, FN soldaten, spionen och landsförrädaren Stig Bergling som lagt på luren.

Stig Bergling är enligt vissa bedömmare den människa som orsakat mest skada gentemot Sverige i modern tid, dessutom uppges hans flirt med Sovjet ha kostat miljardbelopp i form av flytter och ombyggnader av militär infrastruktur och omorganisationer inom försvarsmakten.
Att han fick bli sjuttiosju år gammal är att se som ett bevis på den världsliga orättvisan...
Den vakne är såklart medveten om att det även i dagens Sverige finns människor vars beslut får lika långtgående konsekvenser som Berglings brott och som dessutom kostar skattebetalarna långt mer än dom kostnader som drabbade skattebetalarna i kölvattnet efter Bergling, den enda praktiska skillnaden är att dessa människor faktiskt styr Sverige, vilket inte Bergling gjorde.

Vidden av Berglings dåd är såklart överspelade idag då det svenska försvaret inte existerar annat än som mikropost i regeringarnas budget, men under sjuttiotalet åtnjöt Sverige en väl utvecklad försvarsförmåga. -  En förmåga mer eller mindre framtvingad av bland annat vår geografiska placering samt det ständigt närvarande kalla kriget.
Denna försvarsförmåga decimerades dock avsevärt i och med Berglings kontakter med den Sovjetiska krigsmakten, framförallt var det kust och marinförsvaret som Bergling avsåg att informera Sovjet om men även säkerhetspolisen och andra delar av försvaret veks ut. - Förmodligen till Brezjnevs stora förtjusning.
Information om det Svenska flygvapnets förehavanden fanns det dock ingen anledning för Bergling att engagera sig i eftersom ett annat avskum, Stig Wennerström, redan femton år tidigare hängett sig åt att göra den informationen känd för Warzawapaktens medlemmar.

Turerna kring Bergling är många efter att han greps av Shin Bet på Ben Gurions internationella flygplats i Israel den tolfte Mars nittonhundra sjuttionio:

Han dömdes till livstids fängelse för grovt spioneri.
Han drog en vals där han erbjöd sig att bytas ut mot Raol Wallenberg.
Han sattes på Karsudden.
Han gifte sig i fängelset med Elisabeth Sandberg.
Han ansökte om nåd nittonhundraåttiofem och nittonhundraåttiosju - båda ansökningarna avslogs.
Han flydde, tillsammans med sin fru, under en bevakad permission den sjätte Oktober nittonhundra åttiosju. Flykten gick via Åland och Eckerö till det Sovjetiska konsulatet i Mariehamn, vidare till Helsingfors och slutligen kördes paret i Sovjetisk diplomatbil till den Finsk-Ryska gränsen.
Under sin tid utanför Sverige levde Bergling i Moskva, Budapest och  Moukhtara i Libanon.
Den tredje Augusti nittonhundranittiofyra hade han mage att återvända till Sverige på grund av hälsoproblem! - Givetvis tog vi emot honom trots att det bästa hade varit att göra honom statslös och hoppats på att Ryssarna snart skulle ledsna på att mata den lama hästen.

En viktig detalj är att Stig Bergling blev medlem i Vänsterpartiet tjugohundrasex. - Man kan anta att han saknade att ha kamrater...

En retrospektiv önskan skulle kunna vara att Stig Bergling i ett tidigt skede efter sitt gripande insåg vad han faktiskt gjort och att han plågades svårt under resten av sitt liv på grund av det, men sannolikt insåg han aldrig detta faktum. I de dokumentära skildringar som finns av Bergling och hans brott förefaller han heller inte särskilt ångerfull.
Vid gripandet hade Bergling drygt sextio tusen kronor på ett konto i Schweiz, det motsvarar ungefär trehundrafemtiotusen kronor i dagens penningvärde. Valserna om att han utförde dessa oförsvarbara handlingar för pengarna är således att betrakta som rena lögner - förutsatt att han var mentalt tillräknelig, vilket det råder delade meningar om.

Stig Bergling.
Född i Sala den första Mars nittonhundratrettiosju.
Avliden i Stockholm den tjugofjärde Januari tjugohundrafemton.

Ingen saknar dig Stig. (Med viss reservation för dom som har röstat, röstar eller kommer att rösta på Vänsterpartiet.)


fredag 23 januari 2015

En eventuell felprioritering?

Efter att aftonspisen avnjutits i sällskap med min bländande familj, och till ackompanjemang från ett lätt snöfall utanför fönstret, stod mitt val mellan att utföra ett antal sedan länge negligerade sysslor inom hemmets fyra väggar eller att svetsa fast bakaxeln och demontera bladfjädrar på uncle Martys gamla trotjänare.
Valet blev vare sig lätt eller rätt men innan jag visste ordet av så stod jag i full färd med det senare...

Axeln mättes in en sista gång för att sen svetsas fast i ramen, bladfjädrarna förpassades därefter till den ständigt växande "bra att ha högen" som numer utgör en betydande del av den disponibla garageytan. - Sänkblocken och kramporna till dessa behövde Sebban till sin Ranchero så dom blev jag befriad från omedelbart.

Efter detta ytterst modesta uppdrag ansåg jag mig vara värd att ta kväller, följden blev att verktyg och bil byttes mot kafferep med Sebban, Arnold och Ljuset i mitt liv.
Som en värdig avslutning trakterades ett kräftfat innan tiden var inne för aftonbön och sömn.

Man undrar ju lite vad de tidigare ledamöterna i vad som då benämndes som RFSLs Pedofila arbetsgrupp (PAG) gjorde i går kväll?





tisdag 20 januari 2015

Raggning. - Långt ifrån en dans på rosor...

Eftersom företrädare för den så kallade allmogen delgivit mig sina misstankar om att mitt kabinett skulle ha övergivits av sin skyddspatron vill jag inleda denna epistel med att be den eventuelle gästen om ursäkt om jag genom min frånvaro orsakat känsla av vanmakt eller annat obehag.
För er som insinuerat att servicen varit minst sagt undermålig för ett etablissemang av kabinettets forna kaliber tar jag tillfället i akt att begåva er med en förklaring till den urusla service som praktiserats här under den senaste tiden...

Alltså!
Min mycket gode vän Sebban bestämde sig under hösten för att bygga om sin registershovel till något mycket mer vulgärt än hur den då gav sig till känna. Den skulle förvandlas från strippad och tillpundad original till en något burdus chopper, en ide som föll i mycket god jord hos både mig och min gode vän och tillika advokat Arnold och vi erbjöd oss båda två att hjälpa till med vad det nu kunde vara som Sebban ansåg att vi kunde bistå honom med.
Efter att hojen rivits och de vitala delarna flyttats till det garage där förvandlingen skulle ske så skred vi till verket och när min "att göra" lista blev klar stod där bland mycket annat:
Fjollpinne.
Ta bort onödigt material på gaffelbenen.
Bygga tank.
Bygga en sadel för både kungen och drottningen.
Fippla med baklyset, bygga ett styre och pyssla lite med ram och fästen.

Det ovanstående är härvid utfört och Sebban och Arnold hålls nu med spackling och målning inför stundande montering.

Hade detta varit mitt eget projekt hade jag såklart bjudit den hågade massan på både bilder och litterära beskrivningar om projektets avancemang, men nu är situationen en annan och byggherren har tydligt signalerat att han önskar behålla ett mystikens skimmer över sin skapelse tills den är färdig.
Naturligtvis är jag bunden att tillmötesgå hans önskan, allt annat vore fullständigt barockt.

Jag har dock fått ett muntligt löfte att göra ett enklare och mer komprimerat inlägg om hela projektet när det är färdigställt.

Så!
Det är alltså anledningen till att mitt kabinett varit underbemannat och i princip legat för fäfot på senare tid.
En annan förklaring, som i och för sig inte haft lika stor inverkan på inaktiviteten som hojfipplet, är att jag tenderar att hänfalla åt mycket negativt laddade inlägg gällande det rådande läget i konungariket Sverige. Som tur är hamnar dessa manus i regel i soptunnan istället för att framföras på kabinettets scen...

Med det avklarat går vi, förhoppningsvis tillsammans, vidare till något mer komplicerat än att bistå sina vänner i deras strävan att blänka för brudar på en schucker hoj. - Nämligen att själv blänka för brudar i en schucker bil.
I avsikt att bli framgångsrik på det området har jag nu tagit mitt förnuft till fånga och återstartat mitt Plymouth Coupé projekt som legat vilande ett antal år.
Först ut är installation av k-länk och luftfjädring med allt vad det innebär.
Montering av nya WW Firestone 6.70x15" var nödvändigt för att få rätt utgångsläge när jag skulle "sätta" bilen på ett tilltalande sätt. Detta åtföljdes av att skuffgolvet sågades upp så att jag kunde placera bakaxeln i ett läge som motsvarar en framtida "åkhöjd" och därefter svetsa fast axeln i ramen medan jag bygger k-länken och kickupen på ramen.
Kvällens övning har dock varit väldigt hovsam och bestått i kapning och svarvning av bussningshylsor till infästning i axel och ram, samt ett besök hos Prinsbo Mekaniska för att beställa bussningar och lite annat av Micke. (Ja, jag vet att jag kan beställa bussningarna från Speedway själv och att det dessutom blir billigare då, men jag uppskattar folk som försöker överleva på sin konst och är gärna en del av deras överlevnad.)

Gentilt.