tisdag 29 oktober 2013

Senaste nytt från dekorateljén.

Mitt strutprojekt Sinkadus som även visats sig vara min alldeles egna Via Dolorosa, bjöd under kvällen på mer svetsträning när fästen för oljetank och bakskärm skulle sammanfogas med ramen.
Det blir gärna ett förbannat mätande fram och tillbaks när man ställs inför den hypotetiskt slutgiltiga placeringen av saker som fastsvetsning faktiskt innebär. - Att mäta in nånting korrekt i min ram är inte aktuellt, utan det krävs även en hel del medlande och så kallad "fluktning" för att få saker och ting att åtminstone se skapligt ut...
Hursomhelst så sitter nu oljetanken som det var tänkt från början och skärmfästet likaså. Nu ska botten på "batterlådan" i och ett nedre skärmfäste ska appliceras.

Sadelbotten står på schemat.
Nåt jag gått och lurat på är om botten till en dyna måste vara i metallutförande, eller finns det nåt kryphål som gör att jag kan tillverka bottnen i framtidsmaterialet plast...?

God afton.

Efter sitt gesällprov fick den unge mannen en provanställning som sopkärls-
reparatör vid Samhalls anläggning i Tierp.

måndag 28 oktober 2013

Magnifik stimuli.

För en gångs skull fick den sedvanliga kyrkonärvaron idag stryka på foten. Anledningen till detta var att jag och mina närmaste hölls med att tillvarata den björk som fälldes på fastigheten för ett tag sen. - Detta har jag naturligtvis redogjort för i ett tidigare inlägg.
Som vanligt när det gäller spörsmål gällande praktiskt skogsbruk så kontaktade jag min vän Greve von Kvek för hjälp med såväl inspiration som erfordelig utrustning.
Att såga upp en fullvuxen björk i bitar, så att bitarna efter klyvning behagar passa i den av C.M. Hess tillverkade kaminen, innebär en hel del kapande eftersom kaminen sannolikt är tänkt att elda koks i. - Inga halvmetersbitar här inte... Tur att jag hinner vila upp mig ordentligt innan det är dags att klyva hela konkarongen.

Efter fullgjort värv njöt jag, i sällskap med Ljuset i mitt liv och våra barn, en ypperlig aftonvard bestående av swin som grillats på en bädd av kolat lövträ, fransk potatis och en sagolik svartpepparsås. Under trakteringen slogs jag av tanken på hur rart det skulle vara att efter middagen lägga sig raklång i fållbänken och låta ett stycke god litteratur balsamera det sargade psyket... Som tur var stålsatte jag mig och jag lät mig icke inledas i frestelse!
Istället gick jag raka spåret ut i garaget och unnade mig tre timmars slipning och med facit i hand så kan jag bara konstatera att det var ett mycket klokt val.
180-papper, vatten, oljetank, Anna-Lisa Öst och Hans Martin - sveriges svar på Willie Nelson, gjorde kvällen till något sagolikt. Som lök på laxen rundade jag av med lite TRBNGR vilket gjorde att jag blev så pass uppe i varv att jag nödgades ta en kopp kaffe och lite matsnus för att dämpa min yster när jag väl kom in i salongen igen.
Att slipa mjukmetall till tonerna av GuldgrävarsångenNoaks ark eller annan "läsarsång" måste vara det närmaste man kommer himmelriket utan att man de facto har kallnat.
En tråkig detalj är att jag inte kan svetsa längre. Eftersom jag var osäker på fogens hållfasthet valde jag att kompa med lite volfram här och där. Slipjobbet blev något mer än en aning större på grund av denna sagolika oduglighet.

OBS!
Om du som eventuell läsare lätt visar tecken på missriktad aggression vid kontakt med sanningen ombeds du sluta läsa omedelbart!



Som en helt ovidkommande passus kan jag tillägga att Svt24, i skrivande stund, sänder Uppdrag granskning om den numer stängda Rosengårdsskolan. Tyvärr valde jag att titta vidare efter att jag insett vad det handlade om...
Med risk att som vanligt framstå en smula stereotyp levererar jag följande uttalande:
-Resultatet av att implementera ultraliberala hypoteser i ett väl fungerande och välmående samhälle ligger uppenbart inte i linje med det drömscenario som den Socialdemokratiska eliten en gång målade upp och som nuförtiden delas av i princip samtliga partier. Det hade naturligtvis ett normalbegåvat barn kunnat räkna ut redan från början...
Den store folkhemsbyggaren Per Albin Hansson gråter med all säkerhet i sin himmel. - För egen del nöjer jag mig med att modfällt konstatera det fruktansvärt tragiska i att tvingas uppleva ett lands fullständiga förfall.


Vad säger du nu då!? - Björkdjävul.


Dags för en paragraf sju...?

fredag 25 oktober 2013

Vägs ände.

Arbetsveckan, i den form den transpirerande allmogen känner den, har återigen nått sin cykliska topp.
Att lägga till med sitt kroppsliga fartyg i den trygga hemmahamn som fredagen utgör, inbjuder som vanligt till exakt samma typ av lugn som får den spirande morfinisten att sitta stadigt i sadeln under sina strapatser på tigerns rygg.
Den som helgar fredagens afton genom att annama bortglömda saker som respekt, lojalitet och reflexion kommer utan tvekan att belönas av densamma på ett sätt som står långt bortom gränsen för vad det mänskliga medvetandet är kapabelt att föreställa sig. Därmed finns det all anledning, att med full kraft hänge sig åt att bjuda både flytande och fast kollekt till denna veckans absolut mest välvilliga afton.

Mitt kabinett är den sista anhalten för den nederlagstyngda och tillika medellöse friaren, vars hjärta krossats obarmhärtigt på den sociala stegens altare, innan hans liv ska komma att möta sitt öde genom självspillan. Det är också en tidvis hemvist för den högtravande och allmänt föraktfulle disponenten, som genom sitt förringade behov av mänsklig värme och sin utpräglade girighet har fallit offer för eget grepp och nu tvingats in på en ensam och sorgsen väg mot livets höst och falnad.

Jag förutsätter att den folkliga paletten i mitt kabinett är i det närmaste komplett. Trots detta nödgas jag ändå, om än mycket stillsamt, ropa nedåt de vindlande korridorerna i hopp om att motta en replik vars darr skvallrar om att en historia behöver komma ut ur ett trångt och smärtande bröst.

Vad fyller en mellanchef sitt Kostaglas med under denna högtid? Vilken dryck får den lättfotade att äntligen bestämma sig för vem som kommer att bli balens prins eller prinsessa...?
Fyll mitt sinnes tomma duk med grova och sprakande penseldrag gällande allmogens irrfärder och snedsteg!

måndag 21 oktober 2013

Hess-sko Del 2. Alt. Standard HD-hästskomodell.

Istället för att njuta av kvällens TV-program nedsjunken i soffan lät jag drömmen om att uppleva frihet, fri sex och ägandet av ett ljusbrunt läderbälte med mässingsspänne att använda i dom utställda jeansbyxorna, locka mig ut i garaget.
Väl där fortsatte jag med oljetanken, som för övrigt är en standard HD-hästskomodell, och tillverkade detaljer för att fästa tanken i ramen med, samt ett "oljepåfyllningsrör".
Jag fick öva mina färdigheter i ämnen såsom slipning, svarvning, borrning och gängning, men framför allt fick jag tillfälle att traktera mitt absoluta favoritinstrument, pansarfilen - Der panzer!
Svetsarna slipades ned och slutligen iscensatte jag en möjlig slutscen i den eventuella filmen om en oljetank till en Harley med komfortchassie.

Just det!
Min mycket gode vän Sebban, som är en mästare på att hantera estetiska utensilier, skickade en bild som han precis målat. Eftersom jag är en erkänd kännare av god konst tar jag mig friheten att presentera bilden här i mitt lilla krypin. - Jag hoppas att du inte misstycker Sebban...?
Det är ingen idé att den eventuella läsaren försöker lura av honom bilden eftersom undertecknad redan har paxat den om den ska säljas.
Tvivelsutan en makalöst läcker artefakt! - Den har dessutom ett syfte som jag kanske får anledning att återkomma till...
Varsågoda.

En av metallens många vackra skepnader.



En psykiskt sjuk människas arbetsbänk.


Ett verk av en spirande ung talang med smak för livets goda.

söndag 20 oktober 2013

Omänsklig njutning.

Kvällsvickning iform av kräftor och Prosecco.
-La dolce vita! skulle Anita Ekberg ha sagt om hon inte haft fullt upp med att pjolta med nån herrelös hund som riskerar att avlivas eftersom den bitit ett barn i ansiktet och dessutom smittat det med rabies.


Tuffare än tåget!

Gårdagen spenderades i insjömiljö med sommarstugestängning på agendan. Som vanligt när man river bland prylar som samlats av tre generationer så dyker det upp en del guldkorn, gårdagens dito bestod i en ask Gengaständstickor, och som den normalbegåvade säkert förstår så närdes den fantomnostalgiska själen vansinnigt mycket av detta fynd.
Självfallet ringde jag, i min iver att kanske kunna lägga vantarna på ett livstidsförråd av produkten, omedelbart till Svenska Tändsticksaktiebolaget och bad att få tala med produktchefen - denne visade sig vara en fullständigt ointresserad ungtupp med en väldigt orginell inställning, både till potentiella kunder och till vikten av att bibehålla vad som brukar kallas "god ton" under en förhandlingssituation.
Så fort jag får tillfälle ska jag tala med Ivar om bristen på kompetens i de egna leden, och om möjligheten att eventuellt köpa några askar till. Känner jag honom rätt så kommer hans oomkullrunkeliga godhet tillse att jag får dom till skänks.

Dessa mycket respektingivande elddon är inte bara tuffare än tåget, utan sannolikt också en förutsättning för att tåget ska uppnå det ångtryck som krävs för att en resa ska bli aktuell.

Att det anges på asken att stickorna är "Fria från bestämmelserna om explosiv vara" ger en förnimmelse om vilken potential som ryms i detta ytterst blygsamma schatull.
Rimligtvis har kraften i stickorna tangerat gränsen för vad som är tillåtet utan att behöva uppfylla kraven i "bestämmelserna om explosiv vara"...

Så!
Lägg nu ifrån er det senaste numret Stormfacklan och ta istället fram en kopp med tillhörande fat ur den Stig Lindberg formgivna Berså-servisen, häll upp lite nykokt kaffe, skär en skiva av tagerkakan som blev över från igår och stoppa söndagspipan med några nypor Kalmar Nyckel, luta er tillbaks i karmstolen och omfamna den välgörande avkopplingen.
I samband med den omänskliga njutning det ovanstående innebär rekommenderar jag, som grädde på moset, att ta en titt på de bilder jag under oändlig möda tillsett att den eventuelle läsaren kan ta del av.
Varsågoda!






fredag 18 oktober 2013

Snabbskubb.

Av rent principiella skäl smet jag ut en sväng i garaget efter aftontrakteringen. Det blev såklart inte swinmycket gjort på en timme men jag lyckades få till muffarna till oljetanken i alla fall.
Jag är kluven i min uppfattning angående koniska gängor. - Jag gillar att det blir tätt men jag är alldeles för anal för att uppskatta utseendet av kopplingar som inte bottnar. Gängpaj i aluminium känns inte heller överdrivet läckert...
En bra grej med att bygga saker är att man kan lär sig massor med grejer. Ikväll till exempel, har Handsome Dick Manitoba, bland mycket annat, lärt mig saker om kärlek och vikten av att hålla en alltför vuxen attityd stången.

Sorgefredag?

Återigen har dagen för den stora mättnaden nalkats. Som vanligt står mitt kabinett öppet för såväl den moderat berusade ungmön som för den snedfyllde och vansinnigt aggressiva järnvägsarbetaren eller den, av sin strävan mot ett drägligt liv, fullständigt utarbetade kronobonden.
I enlighet med den tradition fredagen bjuder, funderar jag naturligtvis på vilken dryck den bedrövade hemmansägaren söker skingra tankarna på Kung Bores intåg med?
Vad dricker den introverte akademikern i avsikt att låta sin sin inre blommas knopp springa ut i full och ohämmad blommning?

En stor bedrövelse är att min vän Kyrkoherden har valt att avsäga sig ämbetet som ledare för sin fromma skara. Detta kommer naturligtvis inte att drabba mig på annat sätt än att jag inte längre kan, i alla fall inte i samma utsträckning som tidigare, våldgästa honom på hans ämbetsrum, och avkräva honom en kopp kaffe och samtal om livets salt. - Hursomhelst så besvärar det mig en smula och därmed draperar jag denna Fredag i nattsvart sorgeflor...

onsdag 16 oktober 2013

Hess-sko.

Idag blev det "fabrikation af oljetank" i enlighet med den gamla välkända pamfletten "Praktisk afhandling gällande motorcykelbyggeri med särskilt afseende på karosseriets konstruktion"

Däri finns både tillvägagångssätt och gällande regelverk föreskrivet på ett mycket tydligt sätt. - Ett måste för hobbymotoristen med andra ord.

Först gäller det naturligtvis att bestämma hur den färdiga produkten ska se ut. Efter att det är gjort är det bara att skrida till verket med tillverkning av papp/pappersmallar.
Efter att mallarna är färdiga och testade med avseende på kompabilitet är det dags att överföra dem till plåtstycket.
Såga ut bitarna.
Ta ett bloss. - Rekommendationen är att använda en snugga eller eventuellt en rak pipa av femtiotalspappamodell.
Glödga den plåt/de plåtar som ska formas.
Forma dito.
Sammanfoga plåtarna.
Prova grundkonstruktionen med avseende på passform, estetik samt om den överensstämmer med den ursprungliga idén. - Om den tillfredsställer fabrikörens krav gällande de tre bedömningspunkterna fortsätter denne med vad som i folkmun brukar kallas "finlir".






tisdag 15 oktober 2013

Ett stort steg för en människa, men ett litet steg för mänskligheten.

Skärmfästet är nästan färdigt, bakhjul och skärm sitter centrerat och skapligt upphängt. Nu är det dags att börja med oljetank och fotreglage.
Jag hade dessutom turen att än en gång bli erbjuden en hjälpande hand under själva monteringen av bakskärmen.


måndag 14 oktober 2013

Sirenernas hymn. Alt. I behov av en diagnos eller bara rastlös...?

Måndagkväll.
Den krypande känslan gjorde sig påmind vid sextiden, eskalerade utan like framåt halv åtta och har nu, klockan kvart i elva, förhoppningsvis tangerat sin kulmen.
Eftersom arvingarna till mitt imperium ligger till sängs och Ljuset i mitt liv är ute och förvärvsarbetar, har jag inget annat val än att stanna inom palatsets fyra väggar. - Samma väggar som just nu tycks dra sig närmare och närmare, den lätt klaustrofobiska känslan är i allra högsta grad närvarande.
Den imaginära vikten av forcerat avancemang till varje pris tycks tyvärr ha bosatt sig i mitt lynne.

Att lida dessa helvetets kval av den enkla anledningen att det finns ett fritidsprojekt som behöver min uppmärksamhet förefaller naturligtvis fullständigt absurt. Absurt på samma sätt som att ett dött ting kan förtrolla den eftergivne på ett sätt som i det närmaste är jämförbart med Najadernas Sirener, vilkas sång gång på gång lett intet ont anande sjömän rakt ned i en säker död och en plats i nymfernas morbida, nautiska harem.
Att jag skulle ge upp, strunta i fritidsprojekt och likt Odysseus låta mig bindas vid masten under min passage genom dessa oberäkneliga vatten torde sannolikt vara den lösning problemet tarvar!?
Men vem är då jag att förneka det nödvändiga i att, med alla medel, bekämpa den gangrän som likt en löpeld sprider sig i en folkkropp som, sedd genom belackarens ögon, inte längre är medveten om nyttan med personlig utveckling iform av en stimulerande sidosyssla?
Vem är jag att förkasta den enda sanna läran och därmed bli en del av det ruttnande kött som genom sitt smittade blod, och med hjälp av den berömda majoritetsprincipen, söker implementera ineffektivitet i dom delar av allmogen som fortfarande kan tillskrivas delvis fungerande muskulatur?

Den rationelle eller den pragmatiske hävdar med bestämdhet att "Ett fritidsprojekt är ju bara en passus, en bisak eller ett tidsfördriv för regniga dagar."
Men å andra sidan...
Kan det kanske också vara en krydda, en ljusglimt, en mental plats där man kan nyttja sina händer till vad dom ämnats för - utan att hela tiden bakbindas av det moderna samhällets vanförställningar om effektivitet eller dess uppfattning om hur saker och ting görs på ett "kontrollerat sätt"? Kanske kan det också vara en möjlighet till mental konvalescens och ett ypperligt sätt att ensam tampas med livets stora frågor?

Att avfärda alltsammans som så kallad "beroendeproblematik" har hittills fungerat som en nödtorftig vågbrytare men efterhand så förefaller saken vara långt mer komplicerad än så, således faller det knappa försvaret fort och man står plötsligt blottad inför övriga, alternativa förklaringar till det tvångsmässiga mötet med fritidsprojektets ursinniga hav.

Självfallet finns det en del som talar för att det faktiskt har blivit varg i medvetandet och att jag av den anledningen tar mitt nonsens på alldeles för stort allvar. Ett annat alternativ skulle kunna vara en märklig produkt av "minsta motståndets lag" - det vill säga att man, eftersom man i regel vill göra bra saker, gör sånt som man åtminstone tror själv kan bli bra, och eftersom man vill vara bra ofta så blir det till slut ett självändamål.
Jag förbannar mig själv och mitt aktiva val att inte bli psykiater. - Att kunna förklara sakens natur kan i och för sig vara en del av det hypotetiska problemet...

Sektliv, narkomani eller nära kontakt med hästar förefaller inte längre riktigt lika groteskt eller svårt att förstå.

Tillsvidare fortsätter jag att putsa på min blygdkapsel medan jag lutar mig tillbaka i avsikt att uppnå den beryktade avkopplingen.



Vilken dag!

Kreationen är onekligen slående en dag som denna.
Jag har tyvärr inte skådat några vilddjur ännu, men det är av underordnad betydelse när Moder Jord visar upp sig på det här viset.
Som om det inte vore nog med trevlighetet så är det dessutom dags för kaffe och smörgås med moccaruta och cigarr till efterrätt...
Jojo, ibland får tydligen en stinkande och jordlös torpare också njuta livets goda.



söndag 13 oktober 2013

En erotiskt nyfiken mans strävan efter något stadigt där bak.

Skärmfästet har gäckat mig en tid och under dagen tog jag tjuren vid hornen och började fippla lite med att få ihop ett sådant.
Eftersom jag inte har några instrument till att bearbeta plåt med så blev det en del kapa och svetsa då en skärm i regel är rundad i såväl längsled som på bredden. Estetiken i anrättningen blev naturligtvis inget som är representativt på Nationalmuseum men stadigt blir det.
Eftersom jag delvis kommer att sitta på bakskärmen så är det ett plus om den pallar mitt fetlagda och vansinnigt osmakliga skrov.
Själva sittetyget kommer framgent att täcka den delen av skärmen där fästet sitter.

God afton.




Avlastning.

Det är otroligt skönt med en hjälpande hand när det kommer till att hålla i prylar.

lördag 12 oktober 2013

En eftersläntrare...

Fredagen vecka fyrtioett hade inte mycket märkvärdigheter att bjussa på, jag upplevde den snarare, och till min oomkullrunkeliga besvikelse, som väldigt slätstruken.
Ett dagsverke i Örebro med obligatorisk kyrktitt, där S:t Nicolai kyrkan var målet för granskning, var allt jag hann med att avverka under dagen.
Kyrkan imponerade utvändigt men tyvärr inte invändigt. Undantagen var ett antal träsniderier som prydde kyrkväggarna.
Jag överväldigas något enormt av hantverket som finns representerat i våra kyrkor!
Att jag till råga på allt mottog ett så kallat MMS föreställande en väns vänsterhand som förser sig med en cigarr ur The Griffin´s 25 years anniversary jar gjorde inte att min arbetsamma tillvaro kändes vare sig glamourös eller särskilt trivsam.

Vid återkomsten till mitt hemman satte jag omedelbart igång med oljetanken och soppatanken till Sinkadusen. Att såga aluminumplåt med sticksågen gick över förväntan och bitarna till topp och botten samt svepet runt hästskon är färdiga, batterilådan, oljerören, påfyllningen och eventuella urkap får vänta ett tag...
Jag skulle dessutom ha slabbat på lite tenn på soppatanken men tyvärr hanns inte detta med, men vem vet - kanske lördagens afton bär lite tennslaskeri och skärmfästestillverkning i sitt schatull?

Självklart firade jag Ehrling Wahlgrens namnsdag under gårdagen, detta genom att blanda ett antal lagom starka groggar som avnjöts till tonerna av Turbonegro och den mysiga doften av bränd metall.
Något senare dök Arnold upp med en påse starkpangare från Vårby och slöt naturligtvis omedelbart upp i firandet av dagens kraftkarl till namnsdagsbarn.

Slutligen.
En av kabinettets stamgäster -Fixarerik- hade den goda smaken att skicka mig ett par bilder föreställande den strutchopper/bobber han iordningställer. Jag måste tillstå att detta gladde mig något enormt och jag hoppas att hans tilltag smittar av sig på övriga kabinettbesökare.




torsdag 10 oktober 2013

Högmod går före fall.

OM ni som eventuell läsare är främmande för, alternativt att ni tycker att det är olustigt med, kritiskt tänkande, sunt förnuft eller en kritisk människas hypotetiska uppfattning om frågor som åsidosätter den egna nationens väl och ve, ombeds ni sluta läsa nu.
OM ni som eventuell läsare har för vana att välsigna andra människor med epitet dom inte lever upp till, enbart för att ni tvångsmässigt förkastar allt som inte ingår i den politiskt korrekta handboken, obeds ni sluta läsa nu.

Läser ni dessa rader så förutsätts att ni är tillräckligt begåvade för att läsa vad som faktiskt står, utan att blanda in streotypa antaganden eller önsketänkande. Det nedanståede är en text och inte en målning öppen för tolkning.

Cecilia Wikström.
Den kritiske skulle nog utbrista: Vilket jävla spån!!!
I morse lyssnade jag som vanligt på P1 Morgon där man intervjuade den folkpartistiska och naturligtvis liberala EU parlamentarikern Cecilia Wikström.
Överlag skulle hennes resonemang kunna få den kritiske att på allvar ifrågasätta hur man kan skicka iväg människor att representera Sverige i den europeiska centraladministrationen, när dom uppenbarligen inte ens förstår enkla ting som att man behöver pengar för att kunna betala för saker?

Frågan i detta fall gällde greklands och spaniens framtida mottagande av flyktingar från Syrien, och Wikström tillfrågades varför dessa länder som har grova ekonomiska problem redan nu, ska ta emot fler "kvotflyktingar"?
Wikströms svar på detta är "att det är en stor humanitär katastrof" i till exempel Syrien.
Den kritiske skulle sannolikt säga "Goddag yxskaft!" eftersom frågan handlade om den uppenbara bristen på medel att finansiera det önskade mottagandet med.

Att det är en stor humanitär katastrof med ett rasande inbördeskrig är naturligtvis tivelsutan, åtminstone i det land där kriget rasar...
Men att sveriges representant i den europeiska administrationen vill utöka katastrofen ännu mer, genom att flytta folk till en ekonomisk/social katastrof där dom sannolikt kommer att behandlas som paria, skulle nog den kritiske ha svårt att förstå.

Den kritiske skulle sannolikt hävda att den "folkvalda" svenska makteliten besitter ett rågat mått fräckhet i och med att den alltid, till varje pris och med en dåres envishet ska tillrättavisa allt och alla i migrationspolitiska frågor.
Den kritiske skulle nog fråga sig hur i helvete man kan ha mage att begära att länder som i princip är konkursmässiga, ska spä på det underskott man redan har i kassan genom att bedriva verksamhet som definitivt inte ligger i nationens intresse?
Den kritiske skulle nog vilja förklara för Wikström att en fungerande migrationspolitik enbart kommer att kunna existera i en ekonomiskt välmående nation, att hantera så kallad "kvotinvandring" kommer aldrig att bli, och har aldrig varit, en god affär - vare sig ekonomiskt eller socialt.(Vilket i princip är samma sak i det här fallet.)
Sannolikt hade den kritiske informerat Wikström om att högerpopulism är ett direkt svar på politikers vansinniga ideer om hur man sköter om ett samhälle - det har ingenting med utlandsfödda att göra utan är enbart ett tecken på att politiken måste förändras radikalt.

Den kritiske hade slutligen ställt sig frågan varför inte vårt lands "folkvalda" bryr sig om vårt lands bästa, utan istället tycks ha fullt upp med att uppfattas som bäst i klassen på solidaritet? Hur kan man som svensk "folkvald" tycka att det är viktigare att reda ut hur många "Kvotflyktingar" Grekland bör ta emot, än hur det egna landet och dess befolkning mår?
Varför finns det ens en utgift kopplad till den funderingen? Vad har Sverige överhuvudtaget med det att göra?
Tanken på att grekerna skulle berätta för oss hur man bedriver en sund pensionspolitik förefaller fullständigt barock och om dom "folkvalda" svenskar som är ute i världen och excellerar hade haft lite självinsikt skulle dom säkert inse att det dom håller på med är minst lika uppåt väggarna.
Den kritiske skulle slutligen och till sist hävda att liberalism är att se världen och dess basala sociala system genom ett par irrglasögon.

Menmen, vad vet väl jag om internationalismens omhuldade paradis? - Jag borde nog tala med en kritiker om detta.

OM den intresserade kabinettbesökaren skulle vilja lyssna på Wikströms mycket konkreta lösningar på den humanitära katastrofen så finns det HÄR. - Circa en timme och tjugotre minuter in i sändningen.

Den nyfikne tarvar sannolikt mer efter att ha hört Wikströms intervju. - Vad kan då passa bättre än att jag bjuder den eventuelle läsaren en present iform av Wikströms egen blog. Där bjuds den hugade massor av inspirerande läsning om både Syrien och Romer. Läs noga då det är ni som skattebetalare som indirekt har betalat för varenda bokstav som står där...

onsdag 9 oktober 2013

Axelmakt.

Det är minsann ingen dans på rosor att montera ihop en motorcykel med egenskaper värdiga den kräsne frihetsnjutaren med ålderstecken såsom en något förstorad prostata eller liknande...
Jag har sedan tidigare informerats om att Harley Davidson är motorcykeln för den begåvningshandikappade, och jag vill passa på att tillägga att det, i utförandet med komfortchassie, även är motorcykeln för den som drabbats av till exempel ryggmatist, och därmed faller under kategorin "rörelsehindrade"

Gårdagen vigdes åt att modifiera en original framaxel från dålig passform till god passform. Dessutom svetsades det tanktunnel. - Även denna gång blev resultatet avskyvärt.
Efter att hjulen satts på plats plockades hojen ner från sin vagn och ställdes på golvet i avsikt att kolla hur den satt.
Både Arnold och jag tyckte att den satt juste och därför passade vi på att skapa en förnimmelse av ett eventuellt slutresultet genom att hänga dit delar av karosseriet.

Idag blev det tyvärr inget garagebesök då Ljuset i mitt liv firade sin tjugofemårsdag och jag förväntades tillse att samtliga av de tillresta gästerna fick en fullständigt makalös vistelse under sin tid på fastigheten. - Jag briljerade naturligtvis i detta då min lättsamma och subtilt ekivoka jargong regelmässigt brukar få den mest tillknäppta döddansare att blomma ut i en fullständigt översvallande munterhet.



måndag 7 oktober 2013

Vilken dag!

Dagen började med att jag fick en försenad födelsedagspresent av min gode vän Johan. - Och vilken present sen!
Ett fotoporträtt föreställande mannen som gav solidaritet med de förtryckta ett ansikte.
Mannen som ständigt var en nagel i ögat på den ekonomiskt överlägsna imperialismen.
Mannen som tvärsäkert kallade den Spanske Statschefen för "satans mördare!".
Mannen som med lätthet sopade i sig en hela Gauffin´s dubbelblandning och ett paket Kent medan han samtalade med eliten ur den svenska filmbranchen under den svala fårömånen.
Mannen som, under sin tid som ecklesiastikminister, förstörde den svenska yrkesutbildningen genom 1971 års Gymnasiereform.
Mannen som i ett mer eller mindre extatiskt tillstånd, jämförde Nixon med Hitler.
Mannen som utan omsvep blottlade sin klockarkärlek för sydamerikanska kommunistfantasier.
Mannen som, utan att tveka ett ögonblick, ljög den svenska allmogen rakt upp i ansiktet gällande mörkläggningen av Lennart Geijers påstådda bordellbesök. - Detta skedde visserligen med god hjälp av den gamla strebern Ebbe Carlsson och dennes älskare Hans Holmér. - Dock var den senare sannolikt i en rent platonisk relation med Carlsson och inget annat...

Hur som helst!
Gåvan resulterade i att jag fick uppleva känslan av den obefläckade och sanna vänskapen, vilket tvivelsutan satte sin prägel på dagen. Uppepå allt detta bytte jag under eftermiddagen ut den tidigare inhandlade Showagaffeln (som visat sig ha ett krokigt gaffelben) mot en likadan, minst lika fin och dessutom rak.
Det är onekligen väldigt väldigt trevligt att göra affärer med ärliga och lättsamma människor. - Rille är en av dom!

Med den fullständiga glädjeyra jag upplevt under dagen som referens finns det kanske en liten möjlighet att min tank kommer att bli färdig under kvällen. Jag och min advokat har i och för sig talat lite löst om burköl senare så vem vet?

Hoppas i alla fall att jag får ett fotoporträtt föreställande Harry Schein nästa år...


söndag 6 oktober 2013

Någonting för finsmakaren.

Mitt kabinett står, som den erfarne besökaren redan är varse, inte till förfogande enbart för det miserabla proletariatet och dess svans av mer eller mindra ljusskygga varelser, utan kabinettets varma gemenskap är naturligtvis öppen även för de absoluta topparna i det svenska samhället.
Att deras vansinnigt giriga rovdrift på svenska företag i jakt på ekonomisk tillväxt och skönt klirr i egen kassa håller på att driva vår ypperliga nation rakt ned i fördärvet får ju inte tillåtas ligga dem i fatet när det kommer till andlig vila. Således väljer jag istället att, mellan skål och vägg, låta dem ta del av hur allmogen ser på det pågående debaclet...

Att dessa, socitetens gunstlingar, är riktiga läckergommar när det kommer till teknik och motorestetik är ju sedan länge ett vedertaget faktum, och vad skulle kunna uppväga högadelns och magnaternas sviktande aktieportföljer bättre än ett fotografi föreställande något av det absolut vackraste som framförts på någon av Svea rikes allmänna vägar?

Min mycket gode vän och psykoterapeut har komponerat verket som talar för sig självt.
Varsågoda!


Stillestånd.

Eftersom jag åkt på nån slags infektion i högertummen kan jag inte göra så mycket, vilket  är extremt långt ifrån den ursprungliga söndagsplanen.
Tanken var att göra färdigt tanken och fiffla lite med lagerskålar men istället sitter jag nu inne i salongen och svettas...
Som tur är kan jag åtminstone lufta idéer gällande motorism med min advokat som kommit på besök, dessutom ringde Jerker precis och meddelade att han hade för avsikt att komma förbi med hembakt. - Representativt minsann.

Eftersom jag för tillfället, så att säga, är vid min läst så passar jag på att hålla en offentlig visning av en väldigt trevlig filmsekvens. En något sen form av gratis söndagsmatiné...
Varsågoda.


fredag 4 oktober 2013

Tunnelfredag.

Eftersom arbetsdagen förflutit utan komplikationer chansar jag på att den fortsätter i samma stil. Av den anledningen begav jag mig ut i garaget omedelbart efter att skaffningen som Ljuset i mitt liv berett var avklarad.
Plåtbitarna som skulle dit där påfyllningen och blindlocket tidigare satt broderades dit. - Det blev skitfult!
Efter det insåg jag att tanken satt för lågt och kapade ur tunneln.

Nu är det groggpaus, Eau de Vie och Trocadero visar ödmjukt vem som chefar i spritkällaren. Till råga på allt detta såg jag nyss en ungdomsmänniska på TV med nåt slags kärringörhänge i ena örat, det såg förjävligt ut och min spontana reaktion var att han tvivelsutan måste vara sädgås.

Mitt patologiska intresse för folkhemmet får mig dessutom att undra... Vad behagar den likgiltige och allmänt underdånige, hunsade familjefadern fukta strupen med medan han, lätt apatisk, sitter i soffan och funderar på om han vill slå eller ligga med Laila Bagge?

torsdag 3 oktober 2013

Min spensliga lekamen återfylls sakta med liv.

Den mentala motvind som piskat mitt ansikte den senaste tiden börjar så sakteliga avta och garagekvällarna duggar allt tätare. - Dom står dock inte som spön i backen riktigt än...tyvärr.

Det började mojna i söndags kväll när jag, tillsammans med mina mycket goda vänner och understundom också dryckesbröder, Sebban och Arnold, begav mig till Nyköping. Avsikten var att besöka den mycket välrenommerade chopperköpmannen Rille.
Väl där införskaffades en 39 millimeters Showagaffel, lagerskålar med invändig styrstopp och en BDL koppling. Dessa produkter är noggrant utvalda för att tillgodose de krav som ställs på en motorcykel av den kalibern jag håller på att iordningställa - dvs en så kallad "komfortchopper".
Arnold köpte lite prylar till sitt showbygge och Sebban drog på för full mutter och tjackade upp sig på en gammal tillsnitsad stelbensram till sin pundarshovel.
Övriga detaljer som har införskaffats är stötdämpare och aluminiumplåt till oljetanken - även dessa delar är speciellt utvalda med fokus på komfort.
Som om inte det ovanstående vore nog så har jag till råga på allt lämnat in topparna på renovering hos det legendariska Motorrenovering D. Bergenfors AB.

Onsdagskvällen har bjudit på mindre pyssel iform av att klippa plåtar att lappa ihop soppatanken med, röka filtercigaretter, snusa Grovsnus och lyssna på Turbonegro. Insikten om härlighetens komplexitet var en uppmuntrande bonus.

Trots att livet drar på smilbanden finns det en liten detalj som lägger sitt svarta sorgeflor över tillvaron.
Onsdagsdrinken jag brukar njuta tillsammans med Arnold, medan vi talar om livets allvar, uteblev.

-Oseriöst! Skulle den offensiva traditionsivraren utropa, men då min djupa kunskap om människans ofullkomlighet gett mig tidigare exempel på liknande lägen, konstaterar jag bara att den första stenen sannolikt aldrig kommer att kastas i den här frågan. - Vare sig av den traditionalistiska eliten eller av den växande allmogen.

Det var inte bara färgen som var fel.

Om Gud vill och byxorna håller så kommer det här att bli bra...
och naturligtvis komfortabelt.

Komfortkoppling.

Huvuddelarna i ett komfortchassie.

tisdag 1 oktober 2013