En helt insnöad och outbildad torpares tankar om feminism.

Eftersom det inte råder konsesus gällande vad feminism egentligen innebär så bör väl inledningen till ett stycke som detta, åtminstone i grova drag, redogöra för vad den sansade anser om ordet och dess användning?

Feminism handlar inte om jämställdhet.
Hade det haft med jämställdhet att göra hade man såklart valt att använda sig av ord som redan har en allmänt vedertagen betydelse för att poängtera just detta. - Till exempel ordet "jämställdhet".
De som trots detta hävdar att feminism är kampen för jämställdhet mellan könen, har naturligtvis full frihet att inom ramen för god ton och konsekvent logik, förklara orden rasism, nazism, kommunism, sionism och globalism för kabinettets besökare.

Feminism är inte en inkluderande ideologi.
Hade feminismen eller kanske snarare dess företrädare varit inkluderande, så hade sannolikt de allra flesta som av någon outgrundlig anledning befunnit sig i den feministiska sfären sagt ifrån när man började tala om SCUM-manifestet och dess upphovskvinna Valerie Solanas, med samma geist som när man talade om Mary Wollstonecraft eller Fredrika Bremer.

Om man ponerar att definitionen av feminism är en strävan efter att människor inte skall begränsas eller ha ett sämre utgångsläge i sina liv på grund av att man fötts som kvinna, så är det min fasta övertygelse att nästintill samtliga människor i den sekulariserade västvärlden håller med om detta och att dom gör vad dom kan för att eventuella hot eller hinder ska undanröjas. - Naturligtvis förutsatt att man räknar sig som en del av den sekulära västvärlden eller åtminstone skriver under på att män och kvinnor har exakt samma mänskliga rättigheter, saker som tyvärr inte är helt självklara nuförtiden.
Om man däremot ponerar att definitionen av feminism är en strävan efter varje människas rättighet att få bli brandman, tror jag i min enfald att det är lättare att vara feminist om man bor på markplan och väger som en storväxt huskatt än om man väger hundrafem pannor och sover på manskapsbarackens loft.
Den fysiska kravbilden är ju heller inte fullt ut anpassad efter att samtliga kvinnor eller män ska kunna bli brandmän utan istället syftar den till att få den mest lämpade personen till yrket och detta är naturligtvis mycket bra.
Detta tankeexempel må vara banalt men illustrerar med önskvärd tydlighet att det inte alltid är relevant vad den enskilde vill, sålänge fysiken finns med i leken. Att det är skillnad på kvinnors och mäns fysik kanske kom som en överraskning, ett påstående ur luften, för vissa av er som smugit sig in i mitt kabinett, men det är faktiskt sant.
De fysiska skillnaderna går, hör och häpna, igen även inom det egna könet och även om vi gemensamt ansåg det vara alla människors rätt att vara världsmästare i sprinterlöpning så kommer den tesen sannolikt inte att uppföras på agendan med samma stridslystnad. Att idrottsevenemang skulle göras könsneutrala förefaller också fullständigt barockt eftersom det skulle innebära att de fysiska förutsättningarna enbart blev ett ensidigt hinder.

Anhängare av den mer "radikala" feminismen (i den mån det nu finns någon icke-radikal feminism...) brukar göra en poäng av att man helst inte ska överföra samhällets könsroller/könsnormer på sina barn och allra helst kanske en helt könsneutral uppfostran är att föredra... Detta samtidigt som samma människor svamlar om att barn måste ges förutsättningar att bli trygga i sig själva? - Hur i helvete ska barn kunna bli trygga i sig själva om dom inte ens ges utrymmet eller ansvaret att hantera sin fysiska könstillhörighet? - Att det senare blir en jobbig uppgift ter sig självklart för en lågutbildad, arbetslös, etnisk svensk mitt i livet. Den nyfikne undrar om det egentliga svaret blir annorlunda bara för att barnets föräldrar, på grund av fler genuspoäng, huvudstadsmeriter eller gillande av olika, anser sig stå över den lågutbildade i fråga om konsekvensanalys?
Som den vakne förstår så insinuerar jag naturligtvis inte att det vore av godo att uppfostra sina döttrar till att okritiskt utföra till exempel samtliga hushållssysslor, jag insinuerar heller inte att det vore av godo att uppfostra sina söner till att okritiskt utföra underhåll av hushållets bilar och fastigheter.
Feministiskt språkbruk och implementering av nya ord kommer jag att lämna därhän denna gång.

Att de feministiska språkrören inte sällan går hand i hand med rörelser som verkar för allt annat än den feministiska ideologin och i många fall inte ens för jämställdhet, borde vara ett problem för dom som faktiskt tillskriver sig titeln feminist i ren välvilja. Att samma språkrör allt som oftast placerar sig bland extremistpartier som VPK och Mp gällande sin partipolitiska tillhörighet borde också vara ett problem eftersom OM feminismen enbart handlade om kvinnans rätt till samma fri och rättigheter som männens, så borde antalet borgerliga företrädare för feminism höras och synas i samma utsträckning...

Den skeptiske skulle påstå att feminismen är att anse som en klasskampsvariant för en rabiat socialism som numer letar febrilt efter nya "förtryckta" minoriteter att värna.

Iallafall!

Jag har sedan en tid tillbaka haft för avsikt att undersöka det åländska samhällsklimatet eftersom Åland, strax före Finland, kommit att utgöra en plats som förefaller lämplig att bosätta sig på när det svenska experimentet havererat fullt ut. Hittills har jag trott att det åländska sinnet varit en aning mera sansat än det ibland sjukligt uppskruvade på gränsen till hysteriska svenska ditot, nu vet jag bättre. Det finns en del debatt om "ickefrågor" även där, och med ickefrågor menar jag såklart inte debatten gällande ett önskat lyft av lönerna i kvinnodominerade yrken utan snarare vilken retorik man använder sig av för att göra sin poäng i samma debatt, samt en hel del annat vänstertrams.
Den åländska pressen verkar iaf ha sundare ägarförhållanden än den svenska. Där föreligger heller inte en lika uppenbar folkfostran som den vi erbjuds här. - Men så har dom inget presstöd heller...

Ibland känns det som om ålänningarna tittar västerut när dom söker inspiration till sitt framtidsbygge. - Den känslan skrämmer mig. Dom borde nog titta österut istället.

Lov ske pris!

Fredagen, dvs veckodagarnas svar på det absolut vackraste tamburinsolo du någonsin hört, har återigen lagt sin björnfäll över de småborgerliga medelklasshemmen och min misstanke ligger i att en och annan familjeförsörjare kommer att fukta sin strupe med den gyllene vätska som under så många år varit synonymt med fredag i dessa kretsar. - Den kvinnliga intutionen säger att det numer är Systemaktiebolagets dyraste Ipa, som dukas upp på fredagens altare...

För majoriteten av lottköparna i livets lotteri, det vill säga alla dom som sitter med nitlotten i sin smutsiga, knutna näve, är det förmodligen en annan verklighet som är rådande.
Att det kan kostas på med luxiösa drycker i samma utsträckning som i de tvesovlande hemmen är med största sannolikhet en utopi långt ifrån dessa träldömda hjons vildaste fantasier. Närmast sanningen ligger nog en luskammning och sen bums isäng.
OM det mot förmodan blir ett offer till fredagen så gissar den förstående på en klar, en ytterst oansenlig sådan.

Kabinettets precidium undrar förstås vad den mycket föraktade allmogen kommer att blötlägga tonsillerna i, i samband med att arbetsveckan övergår till välsignad helg?

För egen del funderar jag på att plocka fram den gamla Technics 1210:an i avsikt att spisa lite nya heta vax. Häromdagen fick jag nämligen levererat inte mindre än tre stycken vinylskivor - en splitsingel, en split-ep och en singel. Det finns som bekant inget trevligare i musikväg än riktigt tunga vinyler... Alltså tunga i den bokstavliga meningen.
Den gemensamma nämnaren för dessa skivor är Five Finger Discount, en tvåmanna rotbluespunkrocknrollslide-orkester från Småland som inte går av för hackor. Att dom bjuder på riktigt brottarsväng är bara förnamnet... Eller som dom själva hävdar:
"Rock´n roll that could make a blind pig see" - vilket är engelska och betyder ungefär "Har du inte helt fel skor ska du banne mig dansa till detta"
Medan funderingarna kring 1210:an maler så låter jag mig roas av samma orkester i en inte lika genuin digital tappning och dricker mahognyfärgade lättgroggar som om det inte finns någon morgondag. - Vilket man för övrigt aldrig kan vara helt säker på att det faktiskt gör...

Gentilt.

Just det!

Jag tar tillfället i akt att återigen visa den löpsedel, inklusive tidningens egen kommentar, som presenterades i samband med styrelseledamot Maos död. Detta är alltså samma tidning som idag trevar efter att få skattebetalarna att under tvång finansiera dess verksamhet, då inte ens det enorma presstödet räcker till att täcka upp de för uteblivna intäkter som lögnerna och folkföraktet resulterat i.

 

 

The Hootenanny Swinger. - En kavalkad från sommaren som aldrig sade nej.

Det kräver en viss ödmjukhet att ta sig an att presentera något som till stor del kommit att existera enbart på grund av misstänkt narcissism. I just detta fall låter den odiagnostiserade sig roas av att han inte besitter den fundamentala insikt som ska till för en sådan bedömning utan istället söker han få sitt alster att själv bära skulden för dess tillkomst, allt i hopp om att tesen om ödets makt kommer att falla i god jord inom den nyandliga och socialt avskärmade, sekteristiska allmogen.

Iallafall!
The Hootenanny Swinger har haft sommaren för sig och naturligtvis har undertecknad suttit bakom rodret i de allra flesta fall. - Självfallet har två av mina bästa väninnor, tillika projektmedarbetare, också bjudits den obeskrivliga äran det innebär att grensla en såpass potent pjäs som en helt otrimmad strut från nittonhundrasjuttionio.
Under ett av sommarens otaliga festspel med inriktning på både bil och motorcykelraggning hade jag dessutom den stora fördelen att ha en världsmästare som kuriositet, denne tilltalades naturligtvis av The Hootenanny Swingers oerhört promiskuösa aura och jag erbjöd honom därför att nyttja den ett slag, detta som ett led i att bli kvitt den åtrå som så tydligt dolde sig under en i övrigt klanderfri yta.
Summan av detta mekaniska koppleri blev att världsmästaren så småningom tog en sväng och det var såklart inget anmärkningsvärt med det. Det anmärkningsvärda var dock följande:
För egen del så erbjöds jag att provköra dennes tvåhjuling som var av en alldeles särskilt gentil variant. - Omedelbart efter uppsittning konstaterade jag att den närliggande framtiden inte har ett uns att sätta emot ett dylikt vidunder!
Där fanns bromsar och styrning från en avlägsen framtid.
Där fanns en startanordning som hade fått självaste Jules Verne att brista ut i vild förtjusning.
Där fanns också nån slags aggregat som under belastning påverkade motorn på ett ytterst positivt sätt och näst intill uppmuntrade till att under färd befinna sig på den oekonomiska delen av varvräknaren. - Gällande detta aggregat ansåg jag mig inte tillräckligt bevandrad i vare sig rymdteknik eller praktisk fysik för att ens våga mig på en fråga om vare sig ursprung eller funktion...
Turen togs med andakt och jag försökte hålla mig inom ramen för gott uppförande trots det tilltagande glädjeruset.
Efter att motorerna kuperats och delar av den skyddsbetonade framtidsklädseln tagits av kändes det som att vi båda hade gjort en reell tidsresa. - Jag till framtidens glamour och världsmästaren till dåtidens armod...

Detta är visserligen bara en parentes i sommarsagan, men historien har ett så starkt symbolvärde att den förtjänar sin plats i kabinettets arkiv.

Ett motorras har åstadkommits under sommaren. - Givetvis under ensamfärd en bra bit hemifrån sent en lördagskväll...
Annat som spökat är en svårjusterad CV och en koppling som käkat kopplingsstång, i övrigt ingen anmärkning.
Jo just det! Jag glömde skruva fast bakaxeln en gång också...

Hur som helst så önskar jag presentera en orgie i ämnesrelaterade bilder.
Varsågoda.