måndag 30 april 2012

Uppvärmning.

Inom en snar framtid kommer familjen Borés patriark att låta sitt sinne gå åt det glasklara hållet med hjälp av traditionell lättgrogg.
Valborgsmässoafton är ju ett ypperligt tillfälle att både hålla hov, och  att förbereda ett fantomnostalgiskt utlägg om svunna tider.
Men först lite välbehövd uppvärmning.


lördag 28 april 2012

Rättvisemärkt Lördag!

Jag och min familj hade ikväll äran att bli bjudna till Dr. Olja med familj, i dennes residens.
Det serverades grillat, efterrätt och allt var naturligtvis sjukt gott!
Efter avklarad middag bjöds undertecknad på miniprovning av Rom.
Gissade taffligt men gott var det!
Dr. Olja har en hel del mumsiga flarror i sin ägo...
Jag har sagt det förut, men ibland är faktiskt livet rättvist.



Vem bryr sig om en trasig kork...?

Äntligen så sammanfaller ledighet och fint väder!
Efter avslutat melodikryss tog jag med mig en av barnungarna ut.
Medan sandlådelek hägrade för en av oss så hägrade en kopp kaffe och en, av Flugfiskaren donerad God of fire, tillsammans med boken Svenska Ordstäv - från 1939, för en av oss.
Mycket underhållande bok. - Om än lite tjatig..
Kaffet smakade naturligtvis bra och cigarren överraskade.
När jag rökte den så kom jag osökt in på Gunnars tidigare kommentar ang. AVO´s Intermezzo - "som en riktigt bra skolmatsalstant" och förlägger även mitt uttalande om God of fire till skolmiljö.

God of fire kan jämföras med en väldigt erfaren träslöjdslärare. - Först verkar han butter och barsk, men vartefter man lär känna varandra så visar det sig att han är väldigt trevlig och snäll,  han har pondus och hänger sig aldrig åt s.k. trams. Han är lite "grov" som person men han är mycket uppskattad för sin karaktär.

Slutligen vill jag klargöra att gårdagens korkfadäs är nu helt glömd och substitutkorken är t o m bättre än originalet!
Springa till Systemet och gnälla... Fnys!

Folkligt!
Den ser lite tuff ut.
Tack Ff.


Gördeln fick lämna eftersom
den har halva cigarren i sitt grepp.











fredag 27 april 2012

Men vad i helvete!!!

Fredag! - Charmalkisdagen - Min favorit!
När man glad i hågen kommer hem från sitt dagliga värv, så vill man inte, plötsligt överraskas av en uppförsbacke...
Jag bestämmer mig för att hälla upp en lyckostund när följande scenario utspelar sig:
Jag plockar fram en flaska Plantation och ett glas. När jag ska öppna flaskan så går korkjäveln av!?
Alltså - Halva korken sitter i min hand och den andra halvan sitter i flaskhalsen. Eftersom jag är en handlingarnas man så rusade jag efter en korkskruv, och med stor försiktighet skruvade jag i den, allt för att inte gå igenom korken så att det blir en massa kork i flaskan.
Jag kollade underifrån så att jag låg exakt i djup utan att egentligen bryta igenom, när jag sen ska dra ur korken så blir det bara pulver runt korkskruven och den lämnar flaskhalsen utan att ta med sig korken.
Till sist blir jag alltså tvungen att skruva ner korkskruven genom korken, med korksmul i flaskan som följd, för att få ur den över huvud taget!
Jävla piss!!! - Och inte får jag ur smulorna heller...
Jag kan tillstå att Barbadosarna kan koka smakfull rom, men korkar, det kan dom ta mig faan inte tillverka på ett vettigt sätt!
Jag är både ledsen och besviken...
Den här kvällen som skulle ha både rom och Intermezzo i sitt sköte. - Nu vet man ju faan inte om man vågar sig på nåt annat än att polera aluminium eller sova?


Jaja, jag antar att man som te x. svetsare eller flugfiskare har större vana att hantera den här typen av nederlag, än vad jag som allmoseman har?


Ska man som konsument behöva
uppleva den här typen av trauma?






















Under all kritik!






torsdag 26 april 2012

Örtdestillat.

Ikväll smakades Genévern av.
Arnold var på plats, och även undertecknad fanns närvarande. Det hälldes upp och smakades, min personliga reaktion är nog i det närmaste jämförbar med den fruktansvärda känslan som drabbade en, när man som femtonåring trodde att man redan har hällt i groggvirke i glaset med hemkört, och tog en stor klunk för att upptäcka att så inte var fallet. - Det var tom. värre än jag mindes!
Arnold däremot verkade inte lika medtagen av det hela som mig...
Av detta kan vi konstatera att Genéver har en smak som kan tolkas väldigt olika. Det är lite som spritens svar på Peugeot 504. - Afrikas Lejon, ni vet!?
Efter smakprovet kände jag mig tvingad att servera ett par glas Grådask (mest för min egen skull) för att försöka släta över eftersmaken.

Eftersom den fundamentala vikten av att kunna dricka rejäla och solida drycker är långt större än mitt personliga välbefinnande, så kommer nog fan mitt lilla ynkliga pojkpsyke att få vika sig för denna gigant inom såväl Holländskt hembygdsgille som internationell sjöfart och andra viktiga samhällsfunktioner.

Men som sagt. - Förbannat trevlig flaska iaf!


onsdag 25 april 2012

Jag orkar helt enkelt inte.

Kvällen bjöd på en tripp till Systembutiken för att hämta ut en flaska Genéver.
Jag är sjukt uppspelt och vill verkligen ta mig ett litet smakprov men jag orkar faan inte! - Jag vet att det är larvigt av mig att inte kunna tvinga min bräckliga person till att förmå mig att bara smaka lite av den, men som sagt, jag pallar inte.
I morgon ska jag kontakta min semialkoholiserade granne och bjuda in till enbärsvesper. Om stjärnorna står rätt så kommer han nog...
För övrigt är flaskan sjukt trevlig och känns jävligt genuin - lite som en gammal gubbe som är så där klockren och har varit med om allt man som fantomnostalgiker saknar.
Det är Enbär och det är sprit!
Toppen!

tisdag 24 april 2012

Fransk massage... - För öronen alltså!

Jag gick igenom lite av min musikskatt idag och hittade en drös med guldkorn. På förekommen anledning presenterar jag ett av dom.
Tänk er att tråla Paris gator till tonerna av nedan bifogade melodi, i jakt på spänning, erotik, eller av den enkla anledningen att man vill njuta sitt fordon, som i det här fallet är en vagn som av vissa kallas Gunghäst och av vissa Afrikas Lejon eller kanske Hittekatt... Att det är en riktigt klassisk bil råder det iaf ingen tvekan om, och ni vet säkert vad jag pratar om för bilmodell?!
En del hävdar till och med att den är minst lika klassisk som Austin A35 men med en något mer, subtilt kontinental design. Om det är rätt eller fel låter jag vara osagt.
Om man röker cigarr eller inte medan man kör är upp till var och en att bestämma. Jag skulle självklart ha tänt upp en Gauloises Blondes blue med min Ronson Adonis, eftersom det framhäver den mer sofistikerade sidan av Monsieur Boré.
Blir man inte fantomnostalgisk av det här så blir man det aldrig. - Jag fantomsaknar det nåt alldeles kopiöst iaf!

Varsågoda!
Glöm inte att vrida upp volymen.



Är det bara ett sammanträffande..?

Kockums. - Det anrika f.d. Svenska företaget som sedan 1840 har tillsett att världen fått njuta allt ifrån spottkoppar, emaljerade bruksföremål och framför allt - lokomobiler, till ubåtar och plättjärn, är numer ägt av det Tyska, ThyssenKrupp, vilket passar väldigt bra eftersom dom två firmornas historia liknar varandra en hel del.
Kockums hade ju precis som ThyssenKrupp, en del krigsmtrl. i sina tidiga pamfletter, bl.a byggde ju Kockums pansarbåtarna Tapperheten och Manligheten, samt torpedjagaren Munin - Den första fartyget med Svensktillverkad ångturbinmaskin som primär drivkälla. ThyssenKrupp å sin sida, hade bland annat Big Bertha och pansarvagnar i produktsortimentet.
ThyssenKrupp är ett av dom företag som tjänade grova pengar på Tysklands 30-tals filosofi om en tidig variant på EU, och till och med Svenska Bofors hade en trave skitiga kalsingar i samma säck som Kruppkoncernen under mellankrigs åren, men det är en annan historia...
Hur som helst!
Kockums har ju en Grip i sin logotyp. - Det är exakt samma Grip som Scania har i sin logotyp!?
Hur kan detta komma sig?
Hade både Frans Henrik Kockum d.ä. och Per Nordeman samma förkärlek till det mytologiska djuret? - OM Gripen ens fanns då...? Eller är det helt enkelt så att ALLA Skånska företag som startades före 1920, var tvungna att på ett eller annat sätt ha en Grip med i firmalogotypen? Konstigt isåfall att inte Skånska cementgjuteriet har en Grip i sin logotyp?
Den enda förklaringen såvitt jag kan se, är att det inte fanns någon regel om Gripar i logotypen, utan att det var så  att de båda logotypdelande företagen ingick någon form av pakt och för att konfirmera denna pakt hittade man helt enkelt på ett djur, med bakkroppen från ett lejon och framkroppen från en örn. - En Grip!
En annan sak som talar i min favör är att det inte finns ett enda dokumenterat fall av förekomst av Gripar innan 1891, vare sig i litteraturen eller inom konsten.
Med detta sagt vill jag bara göra er uppmärksamma på att det eventuellt finns ett Skånskt nätverk av Gripfascinerade krigsivrare, i stånd att tillverka pansarbåtar, torpedjagare, kanoner, lokomobiler, cyklar, jaktflygplan och lastbilar. Allt detta bara för att få utlopp för sitt sjuka intresse för krig och hittepådjur.
Min vädjan är därför att ni håller munnen i styr ang. stadshemligheter, om det ev. finns Skåningar i närheten, alternativt om ni misstänker att det kan finnas Skåningar i närheten.

Det är ju inte helt utan att man blir extremt nyfiken på vilka företag som krönte sitt samarbete med att hitta på Skvadern?
Min gissning är att det var Mo och Domsjö AB som ihop med Husqvarna gevärsfaktori lät fantasin flöda.

Hela inlägget föranleds av den nyligen uppdagade skandalen att dom Amerikanska företagen General Electric och Ford Motor Co. var dom som skapade den s.k.Jackalopen. - i syfte att boosta den sjunkande konsumtionen av kapitalvaror i depressionens spår.
GE/FoMoCo lyckades registrera idén, med otroligt knapp marginal, precis innan den Chicagobaserade maffian skulle varumärkesskydda sin variant - En Jordekorre med horn, som då ansågs alldeles för lik GE/FoMoCo konsortiets variant, och därför vägrades både varumärkesskydd och erkännande från andra maffiafamiljer.
Den schismen blev startskottet för 30-talets maffiakrig, vilket också är en annan historia...












söndag 22 april 2012

Schuckert!

Det är inte varje dag grannarna bastar 40!
Knutte och jag firar stenhårt med kaffe, prinsess och calvados.


lördag 21 april 2012

Rökning, erotik, groggar och Punch.


Igår, medan jag satt och rökte min AVO Xo Corona och tog en Havana Club och Cola, så blev jag kontaktad av en fantastisk människa och f.ö. en mycket god vän till mig. Han ville inget viktigare än att Fredagsstila lite med att han hade hittat en del äldre litteratur av erotisk karaktär, men dom små smakprov jag fick mig till livs gladde mig nåt enormt. Han hade förmodligen kombinerat sina fynd med att ta starkt och då kommer ju styvnaden i korken som ett brev på posten...
Bilderna är det inte lönt att jag uttalar mig om eftersom smaken är som baken, däremot bildtexter och så är ju extremt charmigt att jag måste dela med mig.
Titta, njut och koncentrera er på tanken om hur mycket bättre allt var 1950.
Om någon läsare skulle få för sig att idka samlag framöver så vill jag ta tillfället i akt och rekommendera ROYALS GARANTIGUMMI som det självklara valet i begränsningsfrågan.
Läs texten under bilden.
Jäkligt piggt magasin

18 spänn för så mycket glädje!

Det gäller att hålla sig i skinnet...
Vem minns inte Royals?
Just det!
Köpte fyra punchmuggar i tenn igår. Nu behöver jag inte skämmas för mina okristna serveringsmetoder nästa gång man ska njuta punch med Enbergas Borgmästare.

Mmmm...










fredag 20 april 2012

Fredag eftermiddag såhär långt...

Fredag. Den vakne vet ju redan att Fredagen är dom charmigt alkoholiserades afton och jag tänker passa på att fira den tillsammans med alla dessa människor.
Hittills har den här eftermiddagen bjudit på Systembesök, kvällsvard, en snabbtitt på Madicken. (Herr Nilsson är en fantastisk karaktär) samt avsmakning av Plantation Grande Reserve, Denna Rom MÅSTE alla, som inte har provat den, köpa. - Klockren.
När jag glad i hågen stegade ut från Systemet efter att ha handlat och lämnat in en beställning på en flaska Bokma oude Genevér, så kände jag en liten olustkänsla över att jag, på senaste tiden, har spenderat en del bly i nämnda butikskedja. Tanken gnagde medan jag gick till bilen och det förelåg en risk att mitt humör skulle råka ut för ett s.k. bakslag...
Inhoppet i sotloket var i det närmaste en tiopoängare, nyckeln vreds till tändningsläge, speldosan hoppade igång och jag möttes av tonerna från "En fattig trubadur" av Alvar Kraft, i detta fall framförd av Harry Brandelius.
När Harry mjukt och fint framförde textraden: Du behöver inga penningar när du vid porten står, och du kan ingenting ta med dig dit du går... släppte olustkänslan och hemfärden klarades av under nästan euforiska former. Tur var väl att jag inte visste hur fint Systempåsens innehåll skulle smaka, det hade nog blivit för mycket glädje på en gång. (Jag hade ju lyxtobak i kupén dessutom...)

Just det! Jag ramlade över lite jävligt genuina grejer idag också. - Gamla fina sprutor, jag vet inte vad jag ska ha dom till riktigt iofs. När man ser så här fina grejer är det ju nästan så att man önskar att man vore morfinist...

Jag funderar på att dricka upp hela!
Min Tisdagsdate.
Dr. Bengtsson uppskattade kvalitet... Tyvärr skiter ju folk
i kvalitet numer. Huvudsaken är att det är billigt.
Inom en snar framtid kommer jag dessutom att ikläda mig den dräkt som när den tidigare ägaren hade den, utsågs till Norra Kvarkens absolut smutsigaste stass.
När jag väl är risslad kommer en del av Trajjans motordetaljer att få sig en jävla omgång! Det tråkiga är att jag kommer att missa Let´s Dance och därtill tillhörande troschocker...Faan också!
Jaja, livet som månskenspsykpatient är definitivt ingen dans på rosor, men det visste jag ju redan innan...

Ångestdämpande.

Fy faan vad värdelöst! Det snöar på mig!
Jag fick sån djävulsk ångest att jag nödgades muntra upp mig med ett besök hos cigarrnasaren.
Walk in humidor är verkligen inte kattskit!
Lite småfruktig ask men innehållet är prima, det blev två stycken AVO, en Corona och en Robusto. - Gunnar har gjort intryck.
Ikväll ska jag röka, lyssna på Lalla Hanssons tolkningar av populära amerikanska singer/Songwriter bitar och tänka på svunna tider och den svenska massaproduktionens storhetstid.
Kommer sannolikt att dricka grogg till.
Frågan är vilken jag ska röka och vilken jag ska spara?
Hoppsan! Nu spelas Botjitta på speldosan. - Måste sittdansa...


torsdag 19 april 2012

Ja, vad dricker en borgare egentligen?

Den socioekonomiska aspekten av rusdrycksanvändning har ju kommit på tal tidigare, och nu är det på tiden att det konstateras vad som egentligen är snoffseri och vad som inte är det.
Man lockas ju gärna av tanken att allt skulle vara så enkelt som man fick lära sig i grundskolan...
För alla er som inte var närvarande i grundskolan kommer här en repetition.


Okryddat brännvin - Bönder, Rallare, Timmermän, Sumprunkare, Rackare, Militärer, Sjömän utan grad.
Kryddat brännvin - Poeter, Fiskare, Tunnbindare, Luntmakare, Kakelungnsmakare, Slaktare, Präster
Öl - Postiljoner,Murare, Modellsnickare, Sjömän utan grad, Timmermän, Bönder, Bleckplåtslagare
Rom - Kapare, Sjömän med grad, Slavhandlare, Hattmakare, Perukmakare, Ostmästare
Genéver - Sjömän med grad, Maskinister, Slavhandlare, Rackare, Vallackare
Konjak - Adelsmän, Friherrar, Handelsmän, Landshövdingar, Läkare, Militärer med grad
Absint - Konstnärer, Författare, Körsnärer, Rackare, Adelsmän, Vallackare, Garvare
Vin - Poeter, Konstnärer, Författare, Allmosemän, Präster, Trubadurer, Modellsnickare, Svajjmastare

Men...
Är det verkligen så enkelt som grunskolepedagogiken gör gällande?
Enligt mig så är svaret naturligtvis nej.
Vad det gäller dom existerande kategorierna så finns det ju en hel del undantag. - Dessutom så saknas det ju massor med kategorier i Utbildningsdepartementets mall för grupptillhörighetsrelaterat rusdrycksintag! Den senaste revisionen är dessutom från 1806 så den kanske borde nyrevideras en sväng?
Om man ska vara lite mer nyanserad, eller kanske snarare realistisk, så kommer kommer man ju efter ett kort analyseringsarbete fram till att det är priset snarare än yrkesvalet, som först och främst styr den Svenske konsumentens inköpsvanor.
På en andraplats kommer arv/tradition och sist i toppstriden kommer således smak och kvalitet. Tilläggas kan, att karriärval kommer först på 16:e plats.
Nu menar jag ju inte att det är i den ordningen alla resonerar, utan jag presenterar bara totalresultatet av folks summerade resonemang.
Man kan grovt dela upp användarna i sex olika grupper, det skulle gå att bena ut saken mer men det ser jag som onödigt.
En redogörelse följer nedan, i texten benämns exemplen som han men det kan självfallet vara en hon också. - Eller varför inte en hen?
Nej förresten! En hen kan det ta mig fan inte vara så glöm det.

A.
Den sämre bemedlade personen utan en känslomässig relation till sitt drickande.
Han kommer att köpa det absolut billigaste inom den varugrupp som är aktuell. A dricker i princip bara för att bli full, Skulle A bli bjuden på fest med fri bar, så handlar det om att bli full snabbt och att bara dricka det dyraste som serveras. - Oavsett om han tycker att det smakar gott eller inte.
Girig och lat är två utav A:s finaste egenskaper.

B.
Den sämre bemedlade personen med en känslomässig relation till sitt drickande.
Precis som alla andra kommer han att handla sin favoritvätska  på Systemet. Den personens favorit är ju naturligtvis den produkt han av gammal vana köper, därför att den är "prisvärd" dvs mycket sprattel för lite pengar. - Det kan vara allt från öl och vin till sprit, oavsett vilket är det enligt B det godaste.
Lojal och arbetsam är B i ett nötskal.

C.
Den som har gott om pengar men ingen känslomässig relation till sitt drickande.
Dennes favorit är sannolikt en produkt som är relativt dyr till dyr, och dessutom marknadsförd på ett aggressivt sätt för att locka till sig den typen av människor som person C tillhör. C vet egentligen inte alls vad han tycker är gott. - Han har aldrig reflekterat över saker som smak, brudarna i reklamen och flaskans design är betydligt mer avgörande i valet av dryck.
Osäkerhet och dålig självkännedom är egenskaper som ofta kännetecknar C.

D.
Den som har gott om pengar och en känslomässig relation till sitt drickande.
Är alltid glad på Systemet, handlar det som ligger nära hjärtat samtidigt som han sätter fokus på saker som smak och pris. Allt ifrån den billigaste starkölen, bara för att morbror Elof alltid drack den, till en väldigt exklusiv Konjak bara för att farfar luktade så när D var liten, kan landa i korgen.
D kan kännetecknas bl.a. av sin fascination för udda saker och för sin förmåga att ha lätt för att läsa sociala situationer.

E.
Snobben med känslor.
Köper alltid med hjärtat enligt samma kriterier som D, men det blir nästan alltid från beställningssortimentet eftersom E inte har växt upp bland pilsnerluktande gubbar med slokhatt, möjligtvis att pappa kanske luktade Flaggpunch när han kom hem från jakten.
E skulle absolut uppskatta en kall folköl om han skulle bli bjuden på en av en räddare i nöden, efter att Rollsen fått punktering i skogen utanför Rånäs.
Ödmjuk och hjälpsam är några av E:s kännetecken.

F.
Snobben utan känslor.
Handlar alltid det absolut dyraste från alla segment, F har i princip samma uppfattning om saken som A, men helt tvärtom.
F dricker heller inte speciellt ofta för han tycker inte om smaken på nånting som innehåller alkohol, F dricker endast i sällskap för att kunna visa upp att det finns dyra droppar.
F skulle inte ens tvätta fötterna i A,B,C och D:s favoriter. - Av rent principiella skäl.
När folk talar om F så är det i regel i ordalag som introvert, snål och opålitlig.

Nu när det är klargjort ehuru ovan nämnda kategorier njuter sina drycker och inköpen av dessa, så kan vi återgå till ruta ett. - Vad dricker egentligen en borgare?
Jag kan inte komma med ett vetenskapligt svar, men enligt August Strindbeg så dricker en borgare toddy, toddy som är lika delar Eau de Vie och Hett sockervatten.
Och vad det gäller vad som räknas till snoffseri är det upp till var och en att avgöra.

Som Strindberg skriver i  I vårbrytningen:

Då, när skymningen inträder, går han till Phoenix och dricker toddy med en borgare, ty han tycker inte om studenter; de äro för unga för honom och för bråkiga. Han vill sitta tyst och stilla i ett soffhörn och virvla rök, under det att samtalet, helst ett politiskt, rör sig i jämna opassionerade perioder, interpunkterade med små klunkar ur den bruna toddyn. Drack han fler än fyra toddar, kunde han bli sentimental...
Var brudarna sugna på "Stribbe" eller?

måndag 16 april 2012

En riktig Klassiker.

Jag hade det stora nöjet att få plocka lite med en av mina entusiastbilar igår, hjulbyte stod på schemat.
Dom flesta kvarvarande exemplaren av dom här bilarna har ju hamnat hos samlare eller på motormuseum, personligen tycker jag, att om man har ynnesten att få förvalta en vagn av den här kalibern, så ska man dela med sig av glädjen och låta andra människor också få uppleva bilarna. Iofs på avstånd men ändå...
Mitt exemplar är i, hör och häpna, helt orört originalskick/bruksskick. Även original lättmetallfälgar sitter monterade under sommarhalvåret.
Visst, lacken skulle behöva en polering och så men överlag så är det en pärla.
Jag tänkte fira mitt värv med en cigarr men jag tyckte att det räckte med att njuta av bilen, det hade liksom blivit för mycket med en cigarr... Overkill på nåt vis.
En klassiker!
Det kan finnas en överraskning här...


söndag 15 april 2012

Röka, slipa, röka osv... plus en Bögballe!

Idag blev det akut behov av att både slipa detaljer till Trajjan och röka en oupptäckt cigarrsort!
Slipningen är ju inte mycket att orda om, inte svinkul men ändå jävligt avkopplande på nåt sjukt vis, det blev heller inte sämre av att jag fick höra både RJ&P, Stig Olin och framför allt Johnny Cash som sjöng för mig på sin finaste, fonetiskt inövade Tyska.
Efter att jag hunnit med att klara av 400 stadiet på slipfronten så tog jag och unnade mig en Joya de Nicaragua. - Stark är ett ord som genast dyker upp i huvudet, inte på något sätt dålig men kanske inte en cigarr för avslappningsrökning direkt - Inte enl. mig iaf... Den passar nog bättre till en kopp kaffe eller en Tjeckisk öl.
Den var god, men jag kan vara lite färgad av att jag gillar när det känns i truten att det faktiskt är giftigt.
Efter att jag hetsat mig igenom slipskalan så hann jag iaf till 1200 innan det var dags att tvaga min fruktansvärda lekamen i ett försök att förbereda mig på den stundande pizzaövningen.
Ren och fin, pizza i magen, sällskapsspel, groggar med lyster och en vädjan att bli tagna på allvar och framför allt, trevligt sällskap. - Ibland, men bara ibland, är livet ganska rättvist.

Efter 1200
Stark, väldigt stark.




















Jag vill passa på att visa märkskylten på en fantastiskt trevlig maskin med ett fantastiskt trevligt namn, nämligen min kantvik - Bögballen.
Antar att den är tillverkad i Danmark, det är egentligen skit samma, jävligt schuckert namn iaf!
Nuförtiden tror jag att Bögballe tillverkar jordbruksmaskiner, men då under det inte riktigt lika ekivoga namnet Bogballe.
Klatshigt namn.













En viktig fråga.
Vad är det för grön liten prick som är på cigarren nedan? Är det bara så enkelt att det kan bli så vid fermenteringen eller är det nåt som inte är bra? Bör jag evakuera plastidoren? (Jag kommer aldrig att vänja mig vid det ordet...)
Cigarren är köpt hos en handlare och det är inget sekunda.
Grön fläck känns inte ok.





















Skickar med ett par bilder på Trajjahjulen bara för att dom är så fantastiska!

fredag 13 april 2012

Fredag.

Fredagar - Dom charmigt alkoholiserades afton...My favourite.
Ikväll har jag äran att ha en dryckesbroder på besök.
Kaffe, Punch, Mahognygroggar och ett jävla dividerande om vem som var med i vilken rockorkester och vilket år den och den skivan kom ut. - Jag dominerar inte kunskapsmässigt direkt kan jag säga...
Jag vill också passa på att delge er lite fakta.
Sångaren i The Doobie Brothers hade en sån extremt flucker mustach när det begav sig, jag önskar att jag hade skäggväxt.
En Eau De Vie och Trocadero har en vacker färg, bubblar ystert och ger ett så fruktansvärt uppsluppet intryck att man nästan blir rörd.
Jag kommer nog att röka upp min God of fire innan läggning.

Jag undrar ju lite nyfiket vad eventuella läsare av den här bloggen gör en afton som denna?
Kom igen nu för faan!

Bubbelibubbel...

Schucker musche!



onsdag 11 april 2012

Att vara tydlig med sin åsikt...

 verkar vara en grej som är helt avskriven.
Att man idag skulle lyckas få te.x. en politiker eller tjänsteman att  säga vad han/hon/hen tycker, eller svara ärligt på en rak fråga är ju en helt osannolik tanke.
Man vet ju redan innan vad svaret kommer att bli och det blir garanterat nån floskel.
Annat var det förr! Det var liksom lite mera Punch i budskapet 1928...

Tydligt.
Tydligt.



















En annan grej som är jävligt tråkig är att kalla kriget är slut.
Det är ju dom vakna och i regel extremt allmänbildade 70-talisterna som är den sista generationen som kommer att själva komma ihåg saker som hände under det kalla kriget.
Framtida generationer kommer heller inte att kunna kolla in schuckra anläggningar som byggts för att kunna stoppa in en nagel i ögat på den Ryska björnen om det skulle behövas. En väldigt liten nagel iofs, men kanske tillräckligt stor för att störa såpass länge att pappa kan komma från väster och hjälpa till. - Pappa hade ju enorma naglar som ni minns.
Jag kommer direkt att tänka på det otroligt förnäma Kustartilleribatteriet GE3 på Furuskär, en del av Gävle Spärrbataljon. - Bara en sån sak som orden Kustartilleribatteri och Spärrbataljon gör ju att man blir varm inombords.

Den anläggningen är extremt ball, men det vet ju naturligtvis den bevandrade läsaren redan.
Hjärtat i anläggningen är två stycken 75mm kanoner med centralsikte, det fanns en tredje kanon när batteriet var i bruk men den är tyvärr skrotad nu.

Furuskär är ju bara ett av dom ställen som vi har tack vare det kalla kriget, men det finns ju massor av justea ställen, både civila och militära, som man borde besöka/leta reda på om man har tid.

Jo...Angående den del av Gävle spärrbataljon som var belägen på Furuskär. - Kul att göra lumpen där!
Man knallar omkring i konungens vadmalskostym medan svetten pärlar på panna och överläpp, och 500 meter därifrån drar Sammy Davis jr sin repertoar för en entusiastisk publik. - Naturligtvis en sittande sådan.
Mellan akterna sprang folk förmodligen ut på parkeringen och plockade fram en Gauffins dubbelblandning ur skuffen på Taunusen- - Eller Chevan för all del!
Efter att bilägaren unnat sig ett par klunkar så bjöds dom närmaste på var sina klunkar dom med.
Sen återgick man till att sittdansa till Sammy och kedjeröka Kent.
Dom poliser som patrullerade parken var trevliga men dom gjorde sitt jobb och alla hade förståelse för det. Alla utom Holmgren, en våldsamt berusad flottarson från Harnäs, som hade kommit in i parken på nåder och sina vänners löften om att han inte skulle "ta mer"...
Holmgren hade redan fått en varning tidigare under kvällen och blev sedemera utkastad från parken efter att han börjat raljera om att han minsann hade varit på turné med Furuviksbarnen, och därför var hela parken i princip hans privata egendom där han kunde göra som han ville.
Att han endast hade varit med på turnén i egenskap av reservbussförare därför att han var den enda i närområdet som inte hade något jobb, men hade trafikkort sen han gjorde lumpen på A1, förtäljde inte hans historia.
Utkastad blev han i alla fall!
Lagom irriterad lommade han ifrån platsen och har enligt uppgift, inte setts till i trakten sen dess... Rykten gjorde dock gällande att han greps av Geflepolisen, efter en ganska hård jakt längs riksettan, i en stulen Vanden Plas, i November 1963.
I början på 1964 dömdes han till 18 månaders fängelse för Rattfylleri, Bilstöld och Lösdriveri eftersom han inte hade någon adress. Men man ska kanske inte tro på allt man hör...?

Jobbigt i alla fall, att vara beväring och hårt hållen i den miljön. Men det var i och för sig bättre än att inte få göra lumpen alls, vilket är det som nutiden erbjuder.




Vanden Plas MKII 1961


Nytt inlägg på g...

Där den här texten är kommer det inom sex timmar att finnas ett nytt inlägg!
Spänningen är naturligtvis olidlig.
Eftersom jag har oturen att ha en förvärvsarbetande livskamrat så måste jag då och då sköta det Boréska palatset med allt vad det innebär...
Ordningen är såklart preussisk och avsteg från det är otänkbart.
Så fort barnen är hämtade och har fått ta del av den förplägnad jag erbjuder så kommer jag, till tonerna av nåt jävligt jobbigt Nordamerikanskt barnprogram, knåpa ihop ett inlägg som har legat på tungspetsen sedan igår.

Väl mött!

Förresten!
Medan jag och mina demoner värker fram passande formuleringar, så kan väl alla som vet nåt om saken upplysa mig om BONK!
Är det sprattspel på gång eller vad?

söndag 8 april 2012

Om man ändå var där...suck!

Jag hade en av mina mycket goda vänner över för att supa lite håglöst igår kväll, efter en mycket arbetsam påskmiddag hos min mor så behövde jag lite avslappning. Avslappningen bestod i att jag serverade kaffe, Flaggpunch, Eau de vie och Pommac.
Den kombon fick mig att drabbas av fantomnostalgi. Av någon anledning så kom jag att tänka på dom gamla träpatronerna som var lite av det Norrländska inlandets superstars när det begav sig.

Tänk att få vara en av dom för en dag...
Röka en cigarr i sängen innan man stiger upp, ha en hotellfrukost uppdukad när man kommer ner i salen. - Givetvis är man fullt klädd men utan kravatt och med morgonrock över skjortan istället för kavaj. Efter frukost tar man en cigarr till kaffet och Konjaken.
Lagom lurig blir man sedan upphämtad av den av firman anställde chauffören, som kör en till sågen alt. bruket i direktionsvagnen. Väl framme uträttar man sina dagliga sysslor på ren rutin, delegerar uppgifter till sina lakejer ang. hur man till exempel ska stoppa arbetarnas försök att "sticka opp" genom att organisera sig i en fackförening och andra spörsmål av liknande karaktär.
Förmiddagens hårda och betungande göromål tarvar en rejäl lunch så nästa anhalt blir ortens hotell, men först åker man förbi och hämtar upp en svagsint skogsbonde som kommer att bjudas på en skapligt schucker lunch med såväl rejäla supar till maten som cigarr och Grosshandlare till kaffet. Allt för att denne arma skogsbonde, i fyllan och villan ska kratsa på kontraktet, som ger mig möjligheten att avverka och tillgodogöra mig den skog som gått i arv i dennes släkt i generationer, för en spottstyver. Skulle den planen mot förmodan gå bet så tillser man bara att nån som man har en hake på, avverkar lite av kungens skog som man kan såga upp och sälja...
När detta stökats över är det sannolikt kvällning och direktionsvagnen styr mot herrgårdens varma härd där det vankas kortspel och grogg, alternativt att man låter starta upp kägelbanan, det är ju trots allt en del riktiga socitetsdinosaurier som har för avsikt att hedra med sin närvaro under kvällen.
När festen är slut går man raka spåret i säng eftersom man inte befattar sig med sånt jävla larv som te.x. städning, man förutsätter att personalen har vett att förstå att hemmanet ska stå i ordning "när patron´ vaknar"
Det var en dag, nästa dag kör man samma sväng igen...
Och om staten skulle få för sig att subventionera sågverksindustrin så sänker man arbetarlönerna och höjer vinsten lite till, hehehe. Hardcore!

Faan va fint! Få förunnat men ändå jävligt fint.

Är det bara jag som inbillar mig eller hade storfräsarna samma drogvanor förr i världen som dom har nu?
Man kan ju tänka sig att det söps en hel del även i dom bemedlade hemmen och inte bara hemma hos hamnsjåare och brohuggare.
Om man aldrig behöver vara nykter pga te.x förvärvsarbete eller att man måste driva den familjära logistiken, finns det då nån egentlig anledning att vara det?

Slutligen vill jag avsluta med att fantomsakna en grej - Sulfitfabriken i Svartvik. Det måste vara ett av Sveriges ballaste ställen! Fan vad jag fantomsaknar det...
Berättelser om den gamla Sulfitfabriken mottages mer än gärna - Om någon nu skulle sitta inne på en sådan berättelse, men det förefaller ju djävulskt osannolikt.

James Robertson Dickson

Arbetare,  Svartvik


Svartviks Herrgård
Här har det garanterat rullat en del flis!



Baggböle herrgård har ju en nyckelroll i sammanhanget.














fredag 6 april 2012

Kaffe på maten.

En av dagens höjdpunkter är ändå en kopp nymalet efter avslutad spis. Om man dessutom kan kröna det hela med lite Punch så är min lycka total.
Tänk om man hade haft lika fina Punchmuggar som Gunnar...