onsdag 19 november 2014

En helt insnöad och outbildad torpares tankar om feminism.

Eftersom det inte råder konsesus gällande vad feminism egentligen innebär så bör väl inledningen till ett stycke som detta, åtminstone i grova drag, redogöra för vad den sansade anser om ordet och dess användning?

Feminism handlar inte om jämställdhet.
Hade det haft med jämställdhet att göra hade man såklart valt att använda sig av ord som redan har en allmänt vedertagen betydelse för att poängtera just detta. - Till exempel ordet "jämställdhet".
De som trots detta hävdar att feminism är kampen för jämställdhet mellan könen, har naturligtvis full frihet att inom ramen för god ton och konsekvent logik, förklara orden rasism, nazism, kommunism, sionism och globalism för kabinettets besökare.

Feminism är inte en inkluderande ideologi.
Hade feminismen eller kanske snarare dess företrädare varit inkluderande, så hade sannolikt de allra flesta som av någon outgrundlig anledning befunnit sig i den feministiska sfären sagt ifrån när man började tala om SCUM-manifestet och dess upphovskvinna Valerie Solanas, med samma geist som när man talade om Mary Wollstonecraft eller Fredrika Bremer.

Om man ponerar att definitionen av feminism är en strävan efter att människor inte skall begränsas eller ha ett sämre utgångsläge i sina liv på grund av att man fötts som kvinna, så är det min fasta övertygelse att nästintill samtliga människor i den sekulariserade västvärlden håller med om detta och att dom gör vad dom kan för att eventuella hot eller hinder ska undanröjas. - Naturligtvis förutsatt att man räknar sig som en del av den sekulära västvärlden eller åtminstone skriver under på att män och kvinnor har exakt samma mänskliga rättigheter, saker som tyvärr inte är helt självklara nuförtiden.
Om man däremot ponerar att definitionen av feminism är en strävan efter varje människas rättighet att få bli brandman, tror jag i min enfald att det är lättare att vara feminist om man bor på markplan och väger som en storväxt huskatt än om man väger hundrafem pannor och sover på manskapsbarackens loft.
Den fysiska kravbilden är ju heller inte fullt ut anpassad efter att samtliga kvinnor eller män ska kunna bli brandmän utan istället syftar den till att få den mest lämpade personen till yrket och detta är naturligtvis mycket bra.
Detta tankeexempel må vara banalt men illustrerar med önskvärd tydlighet att det inte alltid är relevant vad den enskilde vill, sålänge fysiken finns med i leken. Att det är skillnad på kvinnors och mäns fysik kanske kom som en överraskning, ett påstående ur luften, för vissa av er som smugit sig in i mitt kabinett, men det är faktiskt sant.
De fysiska skillnaderna går, hör och häpna, igen även inom det egna könet och även om vi gemensamt ansåg det vara alla människors rätt att vara världsmästare i sprinterlöpning så kommer den tesen sannolikt inte att uppföras på agendan med samma stridslystnad. Att idrottsevenemang skulle göras könsneutrala förefaller också fullständigt barockt eftersom det skulle innebära att de fysiska förutsättningarna enbart blev ett ensidigt hinder.

Anhängare av den mer "radikala" feminismen (i den mån det nu finns någon icke-radikal feminism...) brukar göra en poäng av att man helst inte ska överföra samhällets könsroller/könsnormer på sina barn och allra helst kanske en helt könsneutral uppfostran är att föredra... Detta samtidigt som samma människor svamlar om att barn måste ges förutsättningar att bli trygga i sig själva? - Hur i helvete ska barn kunna bli trygga i sig själva om dom inte ens ges utrymmet eller ansvaret att hantera sin fysiska könstillhörighet? - Att det senare blir en jobbig uppgift ter sig självklart för en lågutbildad, arbetslös, etnisk svensk mitt i livet. Den nyfikne undrar om det egentliga svaret blir annorlunda bara för att barnets föräldrar, på grund av fler genuspoäng, huvudstadsmeriter eller gillande av olika, anser sig stå över den lågutbildade i fråga om konsekvensanalys?
Som den vakne förstår så insinuerar jag naturligtvis inte att det vore av godo att uppfostra sina döttrar till att okritiskt utföra till exempel samtliga hushållssysslor, jag insinuerar heller inte att det vore av godo att uppfostra sina söner till att okritiskt utföra underhåll av hushållets bilar och fastigheter.
Feministiskt språkbruk och implementering av nya ord kommer jag att lämna därhän denna gång.

Att de feministiska språkrören inte sällan går hand i hand med rörelser som verkar för allt annat än den feministiska ideologin och i många fall inte ens för jämställdhet, borde vara ett problem för dom som faktiskt tillskriver sig titeln feminist i ren välvilja. Att samma språkrör allt som oftast placerar sig bland extremistpartier som VPK och Mp gällande sin partipolitiska tillhörighet borde också vara ett problem eftersom OM feminismen enbart handlade om kvinnans rätt till samma fri och rättigheter som männens, så borde antalet borgerliga företrädare för feminism höras och synas i samma utsträckning...

Den skeptiske skulle påstå att feminismen är att anse som en klasskampsvariant för en rabiat socialism som numer letar febrilt efter nya "förtryckta" minoriteter att värna.

Iallafall!

Jag har sedan en tid tillbaka haft för avsikt att undersöka det åländska samhällsklimatet eftersom Åland, strax före Finland, kommit att utgöra en plats som förefaller lämplig att bosätta sig på när det svenska experimentet havererat fullt ut. Hittills har jag trott att det åländska sinnet varit en aning mera sansat än det ibland sjukligt uppskruvade på gränsen till hysteriska svenska ditot, nu vet jag bättre. Det finns en del debatt om "ickefrågor" även där, och med ickefrågor menar jag såklart inte debatten gällande ett önskat lyft av lönerna i kvinnodominerade yrken utan snarare vilken retorik man använder sig av för att göra sin poäng i samma debatt, samt en hel del annat vänstertrams.
Den åländska pressen verkar iaf ha sundare ägarförhållanden än den svenska. Där föreligger heller inte en lika uppenbar folkfostran som den vi erbjuds här. - Men så har dom inget presstöd heller...

Ibland känns det som om ålänningarna tittar västerut när dom söker inspiration till sitt framtidsbygge. - Den känslan skrämmer mig. Dom borde nog titta österut istället.


17 kommentarer:

  1. Är inte feminism bara ett annat ord för inverterad ojämlikhet? Man får ju den känslan när man hör dom skrika som mest

    SvaraRadera
  2. Fredrik.
    Jag antar att du har helt rätt.

    SvaraRadera
  3. Jag har en manlig hoj, smeknamnet "FemmeFatale" till trots. Ingen kvinna orkar dra in kopplingshandtaget!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur gör du då när du ska iväg?
      Varvar du på och stampar i poletten eller springer du igång?

      Radera
    2. Så ryktet om min start i Bolstaholm under Skördemarknaden har nått även herrn? Själv tycker jag det var smart att stampa i polletten ståendes på gräsmatta när kopplingen farit. Det gick ju vägen, visst snyggt var det inte men funktionellt! Björn, Är du orolig över din manlighet kan du komma hit och prova...

      Radera
  4. På tal om att blicka österut:

    "Kalev producerade t.ex. det första tuggummit i Sovjet 1968. Men det förbjöds nästan ögonblickligen eftersom det ansågs propagera för en kapitalistisk livsstil."

    Underbart!

    SvaraRadera
  5. Vad roligt att läsa sina egna utlägg, fast verbalt upphöjda till en högre nivå, på sin egen favoritblogg!
    Flytta hit ändå! Nya Åland hade "dagens feminist" som ett stående inslag i tidningen ett kort tag... Men efter ett par veckor slutade eländet, förhoppningsvis på grund av feministbrist.

    Dagens jämställdist, har dom inte haft, men jag anmäler mig som frivillig om så skulle ske. Och det skulle troligen osa en del svavel om det repotaget.

    SvaraRadera
  6. Erik fattade, men inte Mansen...

    SvaraRadera
  7. Klockrent inlägg, som vanligt! Har personligen varit en notorisk skeptiker av begreppet feminism, i stora drag av de orsaker du så träffsäkert beskriver. Efter att ha lyssnat till Emma Watsons tal i FN-högkvarteret fick jag dock en osedvanligt stark känsla av upplysning! Är fortfarande lika skeptisk till det som jag tidigare trodde var feminism. Men, det jag var skeptisk mot är tydligen inte begreppet i sin egentliga bemärkelse, utan de krafter (läs Gudrun Schyman) som har skapat hela sin offentlighet genom att mjölka det till oigenkännlighet. Och därmed motverkar de syften som de egentligen påstår sig tjäna. 5 minuter på youtube rekommenderas således varmt för den intresserade!

    SvaraRadera
  8. David Larsson, men det var väl fejk att hon stod i FN-högkvarteret va? Skitsamma, innehållet är ju detsamma ändå.

    SvaraRadera
  9. Fullt möjligt! När jag tänker efter såg det väldigt suspekt ut... Va det streamat till FN från en annan plats, eller vad var grejen?

    SvaraRadera
  10. Jag har bara hört nåt på radio, men fattade det som att det inte var med i FN överhuvudtaget.

    SvaraRadera
  11. Men va fan! Kan du uppdatera nån gång? I have a habit to support!

    SvaraRadera
  12. Det börjar ju likna skit, det här! Ska man bara behöva hållas med arbete?

    SvaraRadera
  13. Varför har inte den här bloggen någon robot-särbehandling?

    SvaraRadera