tisdag 23 december 2014

En intresserad tvivlares erfarenheter gällande jakten på hypotetisk sinnesro.

Eftersom det nya Sveriges primära mission ligger i att propagera för solidaritet med de sju miljarder svenskar som till största del inte bor i Sverige, så väljer jag istället att propagera för omtanke om den eventuella läsarens eget välbehag och reflektion över sin egen självbild. - Det betyder naturligtvis inte att jag uppmuntrar till en egoistisk hållning generellt.

Dagen före Julafton tjugohundrafjorton och den ultrasekulära Bingolottodyrkaren sitter sannolikt med en Mariestads i handen och skrockar åt programledarens makalöst dråpliga kommentarer till intet ont anande inringare. Vad kan då vara bättre än att abrupt avbryta allmogens dvalaliknande tillstånd med en liten saga om tankar?

18:30 - Avresa från Cheung Chau Island.
Dagen hade varit fantastisk och den hade inletts med en mycket trevlig båtresa från Hong Kong Island under förmiddagen och efter en lunch som varit något av det mest fantastisk hr.Boré någonsin ätit, hade han besökt Church of Christ China samt den Anglikanska kyrkans retreatcenter. Centret var beläget högt upp på en av alla dom oräkneliga bergssluttningar som vette mot Hong Kong och utsikten från den ca 50m2 stora altanen var inget mindre än fullständigt bedårande.
Efter att besöket avslutats var det åter dags för den kilometerlånga promenaden tillbaks till färjeläget, att det denna gång var nedförslut underlättade inte nämnvärt. Han tog farväl av sin fromme ledare då denne skulle leda en meditation på centret under kvällen för att återkomma först under morgondagen.
Väl tillbaks i färjeläget passade han på att köpa fem paket av de billigaste cigaretterna den lilla butiksboden hade att erbjuda, inte helt oväntat var dom tillverkade i fastlandskina och av priset att döma hade han svårt att tro att de ens innehöll spår av tobak. Han passade dessutom på att köpa fem flaskor kinesikt brännvin av olika smak, styrka och karaktär. - Visserligen begrep han inte ett dugg av vad informationstexten berättade om, men procenttecknet och siffrorna före detsamma begrep han fullt ut och enligt bilderna på flaskorna så fanns både ris, vete och bambu representerat i den smaksensation han med all säkerhet skulle få uppleva framgent. - Detta i kombination med det mycket fördelaktiga priset gjorde behållningen av transaktionen stor.
Väl ombord på färjan satte han sig längst in mot fönstret i en av de femsitsiga stolsraderna på babord sida. Han rotade fram hörlurarna och sin mobiltelefon ur ryggsäcken, kopplade ihop det hela och satte sig till rätta innan han startade musiken. Han blev nästan tårögd av känslan som grep tag om honom där han satt, i en båt på sydkinesiska sjön med Kris Kristoffersons "Help Me make it through the night" i öronen, medan skymningen lade sig över det kolsvarta havet. Det mörknade fort och genom glipan i det tvådelade fönstret såg han nu bara ljusen från alla de småbåtar som traffikerade öarna utanför Hong Kong. Alltsammans var så vackert att han blev tagen på ett sätt han inte kunde dra sig till minnes att han upplevt tidigare. Att musiken med största sannolikhet drog sitt strå till den emotionella stack han befann sig var han naturligtvis medveten om men han valde att inte låta det överskugga det storslagna scenariot utanför det fuktiga fönstret.
Att hans trevande försök att hitta svaret ang. existensen av en eventuell Gud skulle ge honom så mycket intryck och nya erfarenheter hade han aldrig kunna föreställa sig. Visserligen var de flesta upplevelserna av praktisk och helt oandlig karaktär men visst hade han också matats med en avsevärd mängd gudsord under den tid han varit i Hong Kong. - Med sekulärt svenska mått mätt hade nog bibelcitatens mängd hittills gott och väl överträffat den moderat religiöse medborgarens totala livskonsumtion. Inget av dessa hade dock haft någon större inverkan på det ganska solida fundament av rationellt tänkande och tvivel han stod på. Miljön han befann sig i hade däremot fått honom, om inte helt golvad så åtminstone rejält ur balans.
Han hade, med all önskvärd tydlighet, lärt sig att tankarna i den mest rationella hjärna kan komma att sättas i ett helt annat ljus om förutsättningarna och miljön för eftertanke byts ut. Huruvida detta var något bra eller något dåligt hade han inget svar på där han satt ett halvt jordvarv hemifrån, men han fick en behaglig känsla av att det var en väldigt nyttig erfarenhet...

onsdag 19 november 2014

En helt insnöad och outbildad torpares tankar om feminism.

Eftersom det inte råder konsesus gällande vad feminism egentligen innebär så bör väl inledningen till ett stycke som detta, åtminstone i grova drag, redogöra för vad den sansade anser om ordet och dess användning?

Feminism handlar inte om jämställdhet.
Hade det haft med jämställdhet att göra hade man såklart valt att använda sig av ord som redan har en allmänt vedertagen betydelse för att poängtera just detta. - Till exempel ordet "jämställdhet".
De som trots detta hävdar att feminism är kampen för jämställdhet mellan könen, har naturligtvis full frihet att inom ramen för god ton och konsekvent logik, förklara orden rasism, nazism, kommunism, sionism och globalism för kabinettets besökare.

Feminism är inte en inkluderande ideologi.
Hade feminismen eller kanske snarare dess företrädare varit inkluderande, så hade sannolikt de allra flesta som av någon outgrundlig anledning befunnit sig i den feministiska sfären sagt ifrån när man började tala om SCUM-manifestet och dess upphovskvinna Valerie Solanas, med samma geist som när man talade om Mary Wollstonecraft eller Fredrika Bremer.

Om man ponerar att definitionen av feminism är en strävan efter att människor inte skall begränsas eller ha ett sämre utgångsläge i sina liv på grund av att man fötts som kvinna, så är det min fasta övertygelse att nästintill samtliga människor i den sekulariserade västvärlden håller med om detta och att dom gör vad dom kan för att eventuella hot eller hinder ska undanröjas. - Naturligtvis förutsatt att man räknar sig som en del av den sekulära västvärlden eller åtminstone skriver under på att män och kvinnor har exakt samma mänskliga rättigheter, saker som tyvärr inte är helt självklara nuförtiden.
Om man däremot ponerar att definitionen av feminism är en strävan efter varje människas rättighet att få bli brandman, tror jag i min enfald att det är lättare att vara feminist om man bor på markplan och väger som en storväxt huskatt än om man väger hundrafem pannor och sover på manskapsbarackens loft.
Den fysiska kravbilden är ju heller inte fullt ut anpassad efter att samtliga kvinnor eller män ska kunna bli brandmän utan istället syftar den till att få den mest lämpade personen till yrket och detta är naturligtvis mycket bra.
Detta tankeexempel må vara banalt men illustrerar med önskvärd tydlighet att det inte alltid är relevant vad den enskilde vill, sålänge fysiken finns med i leken. Att det är skillnad på kvinnors och mäns fysik kanske kom som en överraskning, ett påstående ur luften, för vissa av er som smugit sig in i mitt kabinett, men det är faktiskt sant.
De fysiska skillnaderna går, hör och häpna, igen även inom det egna könet och även om vi gemensamt ansåg det vara alla människors rätt att vara världsmästare i sprinterlöpning så kommer den tesen sannolikt inte att uppföras på agendan med samma stridslystnad. Att idrottsevenemang skulle göras könsneutrala förefaller också fullständigt barockt eftersom det skulle innebära att de fysiska förutsättningarna enbart blev ett ensidigt hinder.

Anhängare av den mer "radikala" feminismen (i den mån det nu finns någon icke-radikal feminism...) brukar göra en poäng av att man helst inte ska överföra samhällets könsroller/könsnormer på sina barn och allra helst kanske en helt könsneutral uppfostran är att föredra... Detta samtidigt som samma människor svamlar om att barn måste ges förutsättningar att bli trygga i sig själva? - Hur i helvete ska barn kunna bli trygga i sig själva om dom inte ens ges utrymmet eller ansvaret att hantera sin fysiska könstillhörighet? - Att det senare blir en jobbig uppgift ter sig självklart för en lågutbildad, arbetslös, etnisk svensk mitt i livet. Den nyfikne undrar om det egentliga svaret blir annorlunda bara för att barnets föräldrar, på grund av fler genuspoäng, huvudstadsmeriter eller gillande av olika, anser sig stå över den lågutbildade i fråga om konsekvensanalys?
Som den vakne förstår så insinuerar jag naturligtvis inte att det vore av godo att uppfostra sina döttrar till att okritiskt utföra till exempel samtliga hushållssysslor, jag insinuerar heller inte att det vore av godo att uppfostra sina söner till att okritiskt utföra underhåll av hushållets bilar och fastigheter.
Feministiskt språkbruk och implementering av nya ord kommer jag att lämna därhän denna gång.

Att de feministiska språkrören inte sällan går hand i hand med rörelser som verkar för allt annat än den feministiska ideologin och i många fall inte ens för jämställdhet, borde vara ett problem för dom som faktiskt tillskriver sig titeln feminist i ren välvilja. Att samma språkrör allt som oftast placerar sig bland extremistpartier som VPK och Mp gällande sin partipolitiska tillhörighet borde också vara ett problem eftersom OM feminismen enbart handlade om kvinnans rätt till samma fri och rättigheter som männens, så borde antalet borgerliga företrädare för feminism höras och synas i samma utsträckning...

Den skeptiske skulle påstå att feminismen är att anse som en klasskampsvariant för en rabiat socialism som numer letar febrilt efter nya "förtryckta" minoriteter att värna.

Iallafall!

Jag har sedan en tid tillbaka haft för avsikt att undersöka det åländska samhällsklimatet eftersom Åland, strax före Finland, kommit att utgöra en plats som förefaller lämplig att bosätta sig på när det svenska experimentet havererat fullt ut. Hittills har jag trott att det åländska sinnet varit en aning mera sansat än det ibland sjukligt uppskruvade på gränsen till hysteriska svenska ditot, nu vet jag bättre. Det finns en del debatt om "ickefrågor" även där, och med ickefrågor menar jag såklart inte debatten gällande ett önskat lyft av lönerna i kvinnodominerade yrken utan snarare vilken retorik man använder sig av för att göra sin poäng i samma debatt, samt en hel del annat vänstertrams.
Den åländska pressen verkar iaf ha sundare ägarförhållanden än den svenska. Där föreligger heller inte en lika uppenbar folkfostran som den vi erbjuds här. - Men så har dom inget presstöd heller...

Ibland känns det som om ålänningarna tittar västerut när dom söker inspiration till sitt framtidsbygge. - Den känslan skrämmer mig. Dom borde nog titta österut istället.


fredag 14 november 2014

Lov ske pris!

Fredagen, dvs veckodagarnas svar på det absolut vackraste tamburinsolo du någonsin hört, har återigen lagt sin björnfäll över de småborgerliga medelklasshemmen och min misstanke ligger i att en och annan familjeförsörjare kommer att fukta sin strupe med den gyllene vätska som under så många år varit synonymt med fredag i dessa kretsar. - Den kvinnliga intutionen säger att det numer är Systemaktiebolagets dyraste Ipa, som dukas upp på fredagens altare...

För majoriteten av lottköparna i livets lotteri, det vill säga alla dom som sitter med nitlotten i sin smutsiga, knutna näve, är det förmodligen en annan verklighet som är rådande.
Att det kan kostas på med luxiösa drycker i samma utsträckning som i de tvesovlande hemmen är med största sannolikhet en utopi långt ifrån dessa träldömda hjons vildaste fantasier. Närmast sanningen ligger nog en luskammning och sen bums isäng.
OM det mot förmodan blir ett offer till fredagen så gissar den förstående på en klar, en ytterst oansenlig sådan.

Kabinettets precidium undrar förstås vad den mycket föraktade allmogen kommer att blötlägga tonsillerna i, i samband med att arbetsveckan övergår till välsignad helg?

För egen del funderar jag på att plocka fram den gamla Technics 1210:an i avsikt att spisa lite nya heta vax. Häromdagen fick jag nämligen levererat inte mindre än tre stycken vinylskivor - en splitsingel, en split-ep och en singel. Det finns som bekant inget trevligare i musikväg än riktigt tunga vinyler... Alltså tunga i den bokstavliga meningen.
Den gemensamma nämnaren för dessa skivor är Five Finger Discount, en tvåmanna rotbluespunkrocknrollslide-orkester från Småland som inte går av för hackor. Att dom bjuder på riktigt brottarsväng är bara förnamnet... Eller som dom själva hävdar:
"Rock´n roll that could make a blind pig see" - vilket är engelska och betyder ungefär "Har du inte helt fel skor ska du banne mig dansa till detta"
Medan funderingarna kring 1210:an maler så låter jag mig roas av samma orkester i en inte lika genuin digital tappning och dricker mahognyfärgade lättgroggar som om det inte finns någon morgondag. - Vilket man för övrigt aldrig kan vara helt säker på att det faktiskt gör...

Gentilt.







Just det!
Jag tar tillfället i akt att återigen visa den löpsedel, inklusive tidningens egen kommentar, som presenterades i samband med styrelseledamot Maos död. Detta är alltså samma tidning som idag trevar efter att få skattebetalarna att under tvång finansiera dess verksamhet, då inte ens det enorma presstödet räcker till att täcka upp de för uteblivna intäkter som lögnerna och folkföraktet resulterat i.
 
 

onsdag 12 november 2014

The Hootenanny Swinger. - En kavalkad från sommaren som aldrig sade nej.

Det kräver en viss ödmjukhet att ta sig an att presentera något som till stor del kommit att existera enbart på grund av misstänkt narcissism. I just detta fall låter den odiagnostiserade sig roas av att han inte besitter den fundamentala insikt som ska till för en sådan bedömning utan istället söker han få sitt alster att själv bära skulden för dess tillkomst, allt i hopp om att tesen om ödets makt kommer att falla i god jord inom den nyandliga och socialt avskärmade, sekteristiska allmogen.

Iallafall!
The Hootenanny Swinger har haft sommaren för sig och naturligtvis har undertecknad suttit bakom rodret i de allra flesta fall. - Självfallet har två av mina bästa väninnor, tillika projektmedarbetare, också bjudits den obeskrivliga äran det innebär att grensla en såpass potent pjäs som en helt otrimmad strut från nittonhundrasjuttionio.
Under ett av sommarens otaliga festspel med inriktning på både bil och motorcykelraggning hade jag dessutom den stora fördelen att ha en världsmästare som kuriositet, denne tilltalades naturligtvis av The Hootenanny Swingers oerhört promiskuösa aura och jag erbjöd honom därför att nyttja den ett slag, detta som ett led i att bli kvitt den åtrå som så tydligt dolde sig under en i övrigt klanderfri yta.
Summan av detta mekaniska koppleri blev att världsmästaren så småningom tog en sväng och det var såklart inget anmärkningsvärt med det. Det anmärkningsvärda var dock följande:
För egen del så erbjöds jag att provköra dennes tvåhjuling som var av en alldeles särskilt gentil variant. - Omedelbart efter uppsittning konstaterade jag att den närliggande framtiden inte har ett uns att sätta emot ett dylikt vidunder!
Där fanns bromsar och styrning från en avlägsen framtid.
Där fanns en startanordning som hade fått självaste Jules Verne att brista ut i vild förtjusning.
Där fanns också nån slags aggregat som under belastning påverkade motorn på ett ytterst positivt sätt och näst intill uppmuntrade till att under färd befinna sig på den oekonomiska delen av varvräknaren. - Gällande detta aggregat ansåg jag mig inte tillräckligt bevandrad i vare sig rymdteknik eller praktisk fysik för att ens våga mig på en fråga om vare sig ursprung eller funktion...
Turen togs med andakt och jag försökte hålla mig inom ramen för gott uppförande trots det tilltagande glädjeruset.
Efter att motorerna kuperats och delar av den skyddsbetonade framtidsklädseln tagits av kändes det som att vi båda hade gjort en reell tidsresa. - Jag till framtidens glamour och världsmästaren till dåtidens armod...

Detta är visserligen bara en parentes i sommarsagan, men historien har ett så starkt symbolvärde att den förtjänar sin plats i kabinettets arkiv.

Ett motorras har åstadkommits under sommaren. - Givetvis under ensamfärd en bra bit hemifrån sent en lördagskväll...
Annat som spökat är en svårjusterad CV och en koppling som käkat kopplingsstång, i övrigt ingen anmärkning.
Jo just det! Jag glömde skruva fast bakaxeln en gång också...

Hur som helst så önskar jag presentera en orgie i ämnesrelaterade bilder.
Varsågoda.

















tisdag 7 oktober 2014

Inkrementalism.

Självklart förstår den medvetne att en eventuell bloggläsare förvirras av en så pass komplicerad rubrik som dagens inlägg åtnjuter. Men låt er inte skrämmas av det språkliga frimodet - allt kommer att klarna...

Inkrementalism betyder ungefär "De små stegens förändringsstrategi" och är att likna med den välkända myten om grodan som låter sig kokas levande utan att märka det.

Anledningen till rubriken har ingenting med språkligt högmod eller koketteri att göra, den har heller ingenting med slumpen att göra utan den egentliga anledningen är att rubriken är en nödvändig ingrediens i den fekalietårta som nu kommer att serveras.

Iallafall!

Notis har tagits om att det förefaller pågå en masshysteri i samhället gällande att förändra detsamma på ett sätt och i riktningar som ligger vansinnigt långt ifrån vad den konservative skulle anse som klädsamt. Givetvis är den ena förändringsambassadören mer radikal än den andra och resonemangen påskiner att det måste ha varit en plåga och ett förtryck utan dess like att leva i sverige innan dessa vänsterliberala frälsare tågade in på Södermalm för att ikläda sig rollen som folkets fostrare.
Merparten av dessa tillhör naturligtvis den kategori människor som anser att alla människor med samma ideologiska övertygelse som dom själva är lika mycket värda. - Vilket är en alldeles superb uppfattning om man utgör en del av eliten i en totalitär diktatur men den är kanske inte lika självklart beundransvärd i en fungerande demokrati...

Inkrementalism, eller stegvis förändringsstrategi, är naturligtvis en viktig del i detta. Det är förstås inget som den genomsnittlige svensken uppfattar eller intresserar sig för eftersom han har fullt upp med att kolla på Idol och festliga filmklipp på Facebook.
OM den genomsnittlige svensken faktiskt hade intresserat sig för situationen utanför hans egna mikroskopiska sfär så hade han sannolikt märkt vissa påtagliga skillnader mellan dagens samhälle och mediaklimat och det som rådde för tio femton år sedan.

Han hade kanske märkt att och funderat på varför det talas mer om extrema feministers massiva insatser för att förändra det svenska "patriarkala" språket, än vad det talas om det utbredda judehatet/israelhatet i Sverige.

Han hade kanske märkt att och funderat på varför det är viktigare att ta bort vinster i skattefinansierad vård, omsorg och skola, än vad det är att ta bort vinster i skattefinansierad asylindustri. Och vart går gränsen för vinstförbudet? Får åkeriet som kör åt sjukhuset göra vinst? Får förlaget som tillverkar studiematerial göra vinst? Får rollatortillverkaren göra vinst?

Han hade kanske märkt att och funderat på varför den politiska makten vill skydda transpersoner med hjälp av Lagen om hets mot folkgrupp, medan heterosexuella etniska svenskar inte ska omfattas av samma skydd.

Han hade kanske märkt att och funderat på varför dagstidningarna gladeligen upplåter utrymme åt människor som föraktar traditionella värderingar medan de som värnar dessa värderingar lyser med sin frånvaro.

Han hade kanske märkt att och funderat på varför utländska medier ofta presenterar en mer objektiv bild av Sverige än vad de inhemska gör.

Han hade kanske märkt att och funderat på varför svenska barnprogram fokuserar mer på att presentera alternativ till kärnfamiljen och traditionella könsidentiteter än att lära barnen läsa, skriva och tänka på andra sätt än exklusivt "normkritiskt".

Han hade kanske märkt att och funderat på varför politisk ideologi har negligerats till förmån för populistiska affektvrål gällande den senaste, medialt uppmärksammade, "kränkningen".

Han hade kanske märkt att och funderat på varför kommunister har givits mandat att uttala sig om vad som är demokratiskt och inte.

Han hade kanske märkt att och funderat på varför den offentliga debatten befolkas av uppenbart verklighetsfrånvända pellejönsar istället för rationellt tänkande människor. - Som om det vore ett självändamål att vara extrem.

Han hade kanske märkt att och funderat på varför RFSL har en politisk agenda som långt ifrån alltid har med sexuellt likaberättigande att göra.

Han kanske hade märkt att och funderat på varför man från regeringshåll fördömmer religösa extremister utomlands medan man omfamnar dom i det egna partiet på hemmaplan.

Listan kan göras betydligt längre men den skulle sannolikt inte besitta något egentligt mervärde för den sakens skull.
Ett förslag till reflektion skulle kunna vara: Vad är meningen med detta? Vad är målet med den pågående samhällsförändringen? Varför är det så bråttom? Finns det ingen som gillar det Sverige som fanns för femton år sedan? Varför är det fult att vilja vara solidarisk med skattekollektivet?

Det skulle kunna uppfattas som ett stort problem att det ovan beskrivna förekommer dag efter dag, men något som de facto är betydligt värre än att vissa utnyttjar den demokratiska praxis det innebär att säga sin mening i det offentliga rummet, är att den genomsnittlige svensken inte tycks märka, förstå eller bry sig om det. - Oavsett vad som sägs där.
Det är precis vad detta ostrukturerade inlägg handlar om, nämligen inkrementalism. - Eller som Bantar-Björn uttryckte saken:
-Det smög sig på...

En spontan reaktion på grodans långsamma död skulle kunna vara att den är väldigt väldigt sorglig...


fredag 19 september 2014

En lite kallare Fredag...

Idag är det, som den eventuelle läsaren såklart redan uppmärksammat, Fredag.
Den liturgiska färgen är sannolikt grön och kaffesumpen skvallrar om att hösten kommer att bli lika bländande som sommaren varit.
Det vill säga en sjusärdeles gentil avslutning på den bildliga lösgodispåse, till bredden fylld med feces, som en arbetsvecka mycket väl kan utgöra. Som tur är så har ödet visat sig från sin bästa sida och min alldeles egna påse innehöll i princip enbart The Bristol Stool Scale Typ1 praliner. - Det innebär i praktiken att jag skonades från överraskningar av någon värre kaliber och kunde hänge mig åt vad man i den fränt luktande folkmunnen brukar referera till som "vardagslunken".

Mitt intresse för samhällstopparnas hycklande och den obeskrivliga misär, både intellektuell och social, som stora delar av valmanskåren lever i, har förmått mig att på allvar fundera över den vakna befolkningens väl och ve...
Hur många av medborgarna i dagens Sverige är rädda för att dom ska avslöjas som politiskt oliktänkande?
Innebörden av ett sådant avslöjande sträcker sig oändligt mycket längre än vad som är värdigt såväl det geografiska området Sverige som alla andra demokratier värda namnet.
Förföljelse av oliktänkande är något som gemene man oftast förknippar med diktaturer men att ett av världens mest "demokratiska" länder nu också kan skryta med detta är både obehagligt och djupt tragiskt.
Problemet uppmärksammas då och då av en del människor som begåvats med både en sund demokratisyn och den fördelen att dom har tillgång till etablerad media, överlag styrs dock debatten i mångt och mycket av skribenter som anser att folkets demokratiska röst skall bekämpas på odemokratisk väg och med högst odemokratiska medel. Att den nu abdikerade statsministern uttalat sitt stöd för detta gör bara saken än mer avskyvärd.
Att de svenska fackföreningarna och den "opolitiska" Svenska kyrkan skulle hålla sig utanför detta makabra skådespel hade onekligen varit en smakfull gest och ett tecken på att de bevingade orden "allas lika värde" faktiskt är något som man avser att hålla fast vid. - Detta är dock inte aktuellt utan dessa gigantiska organisationer har också sällat sig till de nutida häxjägarna.
Folkförakt är ett i sammanhanget milt uttryck. - Sverigedemokrat eller inte.

Att det ovanstående gnager ett sinne som anser att medborgarens rätt att uttrycka sig fritt, såväl i allmänna val som i konst, text och tal, är ett oomkullrunkeligt faktum som är svårt att förbise.

Det enda som skulle kunna råda bot på mina grubblerier och göra denna afton överlägsen den dag som förflutit, är om jag hade den äran, den obeskrivliga lyckan, att få dela den eventuelle läsarens redogörelse för den gångna veckans vedermödor och beskrivningar av dennes liv som medellös träl i ett bottenlöst hav av träck.
Sist men inte minst önskar jag som vanligt höra färgsprakande information om vad den genomsnittlige läsaren fuktar sin strupe med under den långa promenaden hem från bygdegården och den nyss avslutade husmorsgymnastiken?

Gentilt.

söndag 31 augusti 2014

Strängnäs Bike Show 2014

Vid ett spirituost ögonblick under fredagens afton delgav min advokat mig att han hade för avsikt att under lördagen förära Ugglans park i Strängnäs med ett besök och vi beslöt att göra varandra sällskap.
Efter att jag, på grund av vätskebrist och att ett par dygns segling hängde kvar i kroppen, försovit mig så väcktes jag till slut av ett idogt ringande i telefonen. Självklart var det mitt resesällskap som funderade om det engagemang som gjort sig gällande under gårdagskvällen plötsligt försvunnit? Jag deklarerade att så inte var fallet och efter att vi sagt adjö steg jag ur min fållbänk, gjorde toalett, klädde mig, sade farväl till Ljuset i mitt liv och stegade ut ur huset och bort mot garaget.
Väl där rullade jag ut min järnhäst och gjorde den obligatoriska kontrollen före körning, i samma veva anlände mitt sällskap och vi gav oss av.
Som den bereste läsaren redan vet är Riksväg 55 mellan Uppsala och Strängnäs inte den mest spektakulära vägsträcka och den bjöd heller inte på några överraskningar denna gång.

Väl framme vid Ugglans park insöp vi både atmosfär och intryck av en del trevliga hojar. Hypotesen om att cyberrymdspersoner också kan existera i verkligheten bevisades också under dagen, detta genom ett samtal med bland annat den förtjusande rocket goldstar.
Som en liten parentes och som lök på laxen fick jag dessutom lyssna till valda delar ur Siwer Ohlsons äventyr på Haiti under Baby Doc's tid. - Detta på ett mycket personligt vis medan vi rökte varsin mentholcigarett...

Det förevisades en del schuckra maskiner och nedan är ett axplock.
Varsågoda!















Muntrationer.

Efter att ha läst ett antal ledare och debattartiklar där författarna på fullt allvar anser att den yttrandefrihet vi som boende inom det geografiska området Sverige åtnjuter skall begränsas, har mitt sinne och likaledes min tro på en human framtid mörknat och har nu antagit en i det närmaste svart färg istället för den tidigare Rolls Royce-grå nyansen.
För att tala klarspråk angående det ovanstående.
-Hur i helvete kan man tycka att vissa politiska åsiktsyttringar ska generera ett straff, i vissa fall till och med ett fängelsestraff?!
Hur kan vänsterliberala skribenter ha mage att anföra något dylikt och samtidigt försöka få det till att dom "värnar demokratin"???
Naturligtvis dyker Adolf Hitler då och då upp i dessa sammanhang, såklart menat som en liten påminnelse om att den imbecille svensken borde hålla med om skribentens galna världsbild eftersom Sverige minsann kommer att bli en exakt replika av Hitler-Tyskland om man inte instämmer fullt ut i det, oftast, multikultikramande resonemanget.
Nej, åt helvete med alla dessa människor som vill tysta samtliga som inte delar Aftonbladets syn på vad som bygger ett fungerande samhälle!

Iallafall!
Muntrationer var det ja...
Som den vakne eventuelle läsaren säkert förstått så är jag tyngd av det mentala armod som den massmediala eliten uppvisar och jag skulle fara med osanning om jag delgav att jag inte ansåg att detta ok av grubblerier tyvärr är vigt att bäras av de som öppnat sina ögon och därtill stirrar utmanande rakt in i de psykotiska och av vanföreställningar förvridna ansikten som maktens lakejer besitter.

Med detta som bakgrund blir glädjen över en gåva ett oomkullrunkeligt faktum och häromdagen mottog jag ett kuvert från en förmodad bloggläsare.(Av hänsyn väljer jag att i nuläget låta denna eventueller läsare vara väl dold i anonymitetens dunkel) Kuvertet innehöll inte mindre än två stycken gåvor som bägge berörde mig djupt.
Den ena var ett klistermärke med ett budskap som visserligen var en smula föråldrat, men icke desto mindre talade om för betraktaren vad som vore en vettig manöver för att komma tillrätta med den socialdemokratiska smitta som inte bara huserade i regeringskansliet, där folket placerat den, utan dessutom också spred sig till samhällskroppens samtliga opolitiska funktioner.
Den andra gåvan var en så kallad "pin" med ett mycket mer aktuellt budskap.

Essensen ur allt detta är att sinnesfärgen nu börjar skifta från det nattsvarta till det betydligt mer livsgivande mörkt gråa.

Till den det berör. - Tack.



fredag 22 augusti 2014

Semesterfredag

Så har då veckans absolut mest välsmakande dag återigen anlänt, och i vanlig ordning lockar fredagen den bespottade och hårt pressade ursprungsbefolkningen med sitt löfte om vila inom kort.
Vilan är, tillsammans med ruset, de centrala delarna i fredagens budskap och många hävdar att den treenighet som fredagen ruset och vilan utgör är nödvändig för att såväl den moderna arbetsmarknaden som den hämmade allmogens känsloliv ska fungera.

I samband med att jag deklarerar fredagens överhöghet brukar jag ibland tänka på det dystra framtida scenario som tvivelsutan kommer att drabba hela det skattetyngda kollektiv som, i motsats till den politiska eliten och deras lakejer, försöker få det geografiska området Sveriges finanser att gå ihop.
-Nämligen att lördagen inte längre kan vara en arbetsfri dag...
På senaste tiden har det visat sig att massinvandringen till Sverige inte alls gjort Sverige till ett rikt land som Fredrik alltid har sagt. Däremot har det framkommit att Fredrik ljugit för dom människor han är utsedd att värna och att massinvandringen istället kostar en massa pengar. Den kostar faktiskt så mycket pengar att skatten till och med måste höjas inom vissa områden för att Fredrik ska ha råd med sin, numer ganska omfattande, helpension för allsköns människor som aldrig betalat en krona i skatt till den svenska staten eller till svenska kommuner.
Eftersom vare sig Fredrik eller hans socialistiske motsvarighet har för avsikt att ens reflektera över att detta eventuellt skulle kunna vara nedslående för den svenska arbetskraften, vars primära tankar kring skattesystemet förmodligen är att det i första hand ska gagna dem som betalar kalaset, så kommer urholkandet av både skattemoral och sociala försäkringssystem att fortsätta.
Detta skulle i sin tur kunna resultera i att antalet arbetade och tillika beskattningsbara timmar behöver ökas genom att till exempel ta bort ledig lördag. Och vips så har fredagen tvingats abdikera på grund av obalans mellan närande och tärande kapital.

Som den vakne redan listat ut är det som presenteras ovan enbart ett teoretiskt lustspel och inget att bry sig om... Eller?

Iallafall!
Hösten smyger sig på och vad skulle kunna vara bättre än att låta en lättgrogg söka fukta den där medfött torra fläcken i strupen, släppa den fri att porla likt en fjällbäck nedför svalget med vetskapen att den ljumma känslan som sprider sig i kroppen  nu är nära förestående.

Som traditionen bjuder står manegen till den enkla mannens förfogande och jag önskar inget hellre än att den faktiska verkligheten kommer att belysas i mitt kabinett under aftonen.
Vad dricker en fattig bonddräng om fredagen? 
Röker man sin snugga med välbehag ute i de omålade och oändligt fattiga statarlängorna?

Gentilt.


torsdag 21 augusti 2014

Ambrosia för ett hungrande intellekt.

Under gårdagen bjöds jag tillfälle att besöka en så kallad loppmarknad. I vanlig ordning stegade jag omedelbart fram till litteraturavdelningen och väl där fick jag till min stora glädje se att det fanns en helt egen sektion för kåserier. Namn som Falstaff-fakir, Hasse Z och inte minst den störste av dom alla, Albert Engström, fanns representerade och jag skälvde av vällust när jag plockade alla russin ur den veritabla bok-kaka som hyllan utgjorde.
Jag presenterar nedan ett axplock av gårdagens litterära primörer.






Nypremiär!

Sommaren är förbi och kvar finns endast minnen av sagolika ögonblick och människor som av någon anledning har korsat den väg man vandrat... Dessa ögonblick och dessa människor har, sannolikt omedvetet och utan egen förskyllan, rustat den svage inför den oundvikliga höstens årliga ockupation och de har ävenledes gett den ny ved till att hålla hoppets falnande eld vid liv.

Att undertecknad under sommaren låtit sitt älskade kabinett legat för fäfot har sannolikt varit ögonskenligt och anledningen till detta är en ytterst komplicerad historia, även om den kan förefalla okomplicerad, och jag kommer nu att försöka ge uttryck för denna komplikation.

De alster jag i försmäktan förmått pressa ur mitt urvattnade inre har antingen varit av en alldeles för samhällskritisk karaktär för att den egendomslösa underklassen ens skulle begipa vad som förmedlades, eller så har det varit verklighetsskildringar så till den milda grad uppåt väggarna att det inte varit möjligt att packa om dem i ett etui som vore kabinettet värdigt. Vissa av livets skeenden kan inte ens den mest förnämliga skald göra rättvisa...
Att spaltmeter med opublicerbar såväl briljans som träck har runnit mellan mina fingrar under sommaren är inget annat än ett bergfäst faktum och i samband med upptäckten av detta litterära, till synes olösliga, dilemma förflyttades jag till bryskt till den tvivlandes vilsna vandring.
Skulle mitt kabinett behöva utstå den skam det innebär att långsamt tyna bort och enfaldigt hoppas att nya prominenta ämnen eventuellt skulle dyka upp på dess scen för att senare, under spektakulära former, få sitt nummer skärskådat kring de små borden i dunklet?
Eller skulle kabinettet till och med må bra av att få stå tomt ett slag? Kanske skulle det locka än fler besökare att smyga närmare de draperade fönstren och väl där försöka få en glimt av kabinettets inre via de minimala springorna som de tunga sammetsridåerna bjuder?
Kanske var kabinettet rent utav redan hädangånget? Hade frånvaron av kabinettets presidium redan nu resulterat i att den skakande allmogen vänt sig till en annan sanningsleverantör?
Svaren stod inte att finna och jag kastades av och an på det hav av dubier jag fruktat under lång tid...

Där skulle historien om mitt älskade kuriosakabinett kunna vara slut och om jag inte haft en god vän på besök härförleden hade slutet sannolikt varit ett faktum. Ibland kan de mest obetydliga detaljer göra mycket stor skillnad, vilket de också gjorde i just detta fall.
Vi talade nämligen om det magnifika i att uttrycka sig i text, att förmedla någonting som i mångt och mycket är varmluft och trams men trots det ofta innehåller skärvor av verklighetens krossade spegel.
Vi talade om det sagolika i att, helt prestigelöst, kunna presentera allsköns snedsteg i hopp om att bli informerad om att vissa av Jämmerdalens övriga hjon då och då trampar lika snett.
Förutom allt detta talade vi om människors olika förhållande till massiva textstycken. Den genomsnittliga befolkningens inställning till massiva textstycken tänker jag inte ens spekulera i men jag kan deklarera att dessa stycken ligger mig väldigt varmt om hjärtat.
På grund av det ovanstående, mina ärade besökare, har jag beslutat att inte låta mitt kabinett bli stående och tyna bort likt ett kråkslott utan underhåll.

Kabinettet är återigen öppet och jag önskar återigen få se den skränande pöbeln måla sina vardagsstillében med de klara färgerna från livets eviga palett.

söndag 13 juli 2014

Men vafan... Jaja, här kommer inlägget Mek.Fredag i alla fall.

Jag måste ha fipplat till det en aning när det här inlägget skulle postas men då jag anser att kabinettets besökare har rätt till en haltande fredagsepistel erbjuder jag nu den tjattrande massan att återuppleva den gångna fredagen.

Fredag igen! - Dagen då strömmingsvällingen reds med grädde istället för vatten...
Som vanligt hoppas jag att den eventuelle läsaren kommit hem ordentligt från fredagsbönen och allt som hör därtill.
Om så är fallet hoppas jag dessutom att hemmets härd är det slutgiltiga målet för kvällen?
Att i skydd av egen borg bjudas äran att få rå om ljuset i sitt liv är vackert såväl i tanke som i handling och kanske finns det genetiskt snarlika arvtagare som behöver öm tillsyn medan dom rofyllt och sansat leker på golvet framför radiomottagaren och hoppas att pappa snart ska presentera ett stick från den tid han som ung och oerfaren matros på en spannmålsbåt blev bekant med en hottentott som kunde kasta kniv...

För egen del blir det antagligen tafatta försök att fixa koppling och förgasare på The Hootenanny Swinger inför morgondagens eventuella resa till Turbo. - En plats som för övrigt inte ligger så långt ifrån min vän Gunnars residens.

Om lyckan står mig bi och jag lyckas få ihop sysakerna så blir det med största sannolikhet en lättgrogg och uppriktiga samtal om livets salt och det stora i att uppskatta värdsliga saker som till exempel raggning eller att supa lite lite för mycket.
Min ambition är att ta tidig kväll så att jag slipper försova mig och därmed bli morgondagens driftkucku. - Sannolikt blir jag det ändå eftersom jag åker med komfortchassie och modern puffra...

Jaja!
Nog om mig, det är sannolikt inte för att ta del av min torftiga och innehållslösa imitation av livet som ni tagit er hela vägen till kabinettets murriga inre - där det svaga oset från pyrande filtercigaretter blandar sig med den sötaktiga doften från nyss utspilld mellanöl och otvättade nylonskjortor, det ligger betydligt närmare till hands att ni kommit för att, om än för ett ögonblick, njuta av den gemenskap och värme som står till buds inom kollektivet.
Att begära trasproletariatets lojalitet är nturligtvis alldeles för mycket begärt, men att få insupa dess stank och genuina upplevelser av fackpamparnas och partiets avsky är en önskvärd upptakt till den mentala ejakulering som morgondagens övningar kommer att innebära.

Så varsågoda!
Kabinettets predikstol är i ordningställd för socialrealistiska skildringar av dryckesdisciplin och strävsamt leverne - och glöm inte att mellan skål och vägg finns inga tabun.


torsdag 10 juli 2014

Vad händer med det geografiska området Sverige?

OBSERVERA!
OM DU TILLHÖR DEN GRUPP MÄNNISKOR SOM ANSER ATT ALLA FÅR TYCKA OCH SÄGA VAD DOM VILL SÅLÄNGE DOM TYCKER OCH SÄGER SOM DU, ALTERNATIVT ATT DU INTE ENS TYCKER ELLER SÄGER NÅNTING UTAN BARA UPPREPAR DET DINA EXTREMVÄNSTERLIBERALA IDOLER TYCKER ELLER SÄGER. - SLUTA OMEDELBART ATT LÄSA NU.


Om du däremot är en balanserad människa, med tillräckligt mycket intelligens för att kunna läsa en text och sedan bilda dig en egen uppfattning gällande dess rimlighet, är du varmt välkommen in i kabinettets dunkel.
-Varsågod att sitta ned, vi ska precis börja...

Yttrandefrihet är ett ämne som ligger eller åtminstone borde ligga många mycket varmt om hjärtat och många anser, på fullaste allvar, att alla människor SKALL ha frihet att tycka och yttra sina åsikter helt villkorslöst. - Oavsett vad dessa åsikter nu må vara.
Att nationalsocialister likväl som kommunister och andra -ister ska kunna hålla demonstrationer, ge ut tidningar eller uttrycka sitt hjärtas perception på annat sätt är så självklart att ingenting borde stå över den rättigheten.
Tyvärr är inte alla ense om den saken och även lagboken gör en hel del inskränkningar mot detta självklara instrument för demokrati och vidöppen debatt.

Lagen om hets mot folkgrupp är en av de åtgärder som vidtagits för att alla inte ska kunna yttra sin åsikt hur som helst.
HMF-lagen instiftades 1948 och hade från början som avsikt att förhindra spridning av antijudisk propaganda men har sedan dess utökats en hel del och innefattar nu långt mycket mer än den gjorde vid sitt instiftande.
En intressant detalj i sammanhanget är att etniska svenskar inte skyddas av lagen om hets mot folkgrupp. - Att det är en ytterst godtycklig lag är uppenbart och vän av ordning undrar naturligtvis vilka som utgör en grupp och vilka som inte gör det?

Den del av lagboken som behandlar detta säger följande:
"Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller om brottet är ringa, till böter. 
Är brottet grovt döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om meddelandet haft ett särskilt hotfullt eller kränkande innehåll och spritts till ett stort antal personer på ett sätt som varit ägnat att väcka betydande uppmärksamhet. Lag (2002:800)."

Detta innebär att det är olagligt att i t ex en skrift uttrycka negativa åsikter om specifika kollektiv, vad som inte framgår är att man under den rådande rättsordningen kan dömas för brott mot lagen om hets mot folkgrupp även om man inte utfört någon av handlingarna som brottsbalken redogör för. - Ett exempel på detta är den här domen där en man döms för att ha haft nationalsocialistiska symboler på sin jacka medan han befunnit sig på allmän plats. Han har alltså inte gjort något konkret utan enbart befunnit sig på allmän plats samtidigt som han varit ekiperad på ett sätt som inte är förenligt med den fina svenska yttrandefriheten...

Den skeptiske frågar sig följdaktligen ett antal saker:
1. Hur kan den mannens klädsel överhuvudtaget utgöra ett hot värt att lägga skattekronor på?
2. Varför finns inga domar mot människor som burit tröjor, mössor eller märken med kommunistiska motiv? Dessa är betydligt vanligare inslag i stadsbilden än nationalsocialistiska motiv och borde därför generera avsevärt fler fällande domar. (Det kan väl aldrig vara så att kommunism anses vara något beundransvärt och fint i det geografiska området Sverige?!)
3. Om den skeptiske skulle promenera genom en stad/stadsdel i det geografiska området Sverige, som domineras av muslimer, samtidigt som han valt att synligt bära det kors han fått i konfirmationspresent - skulle han då kunna bli föremål för en anmälan om hets mot folkgrupp? Eller ännu mer absurt - om en präst i svenska kyrkan går med synligt kors genom samma stad/stadsdel i sitt yrke? Skulle JK kunna bedömma hans blotta närvaro i ett sådant område som ett brott mot lagen om hets mot folkgrupp?
4. Vad händer om någon skulle bestämma sig för att tatuera in ett hakkors i ansiktet? Blir domen slöja resten av livet? Livstids fängelse? Husarrest? Medicinsk borttagning av ansiktet?

Som den vakne förstår så raljerar jag men det finns ett betydande allvar bakom denna ansträngning.
Anledningen till att den här frågan bjuds utrymme i mitt kabinett är dels för att den är av mycket stor vikt men också för att jag idag läste något av det mest vedervärdiga jag någonsin läst.
Aftonbladet, Oberoende socialdemokratisk, skriver:

"Gatukonstnären och provokatören Dan Park häktades på onsdagsförmiddagen av Malmö tingsrätt, misstänkt för hets mot folkgrupp. Han anhölls på lördagen efter att polisen beslagtagit några av hans tavlor i samband med öppningen av en utställning i Malmö. Tavlorna skulle kunna strida mot lagen om hets mot folkgrupp.
Dan Park är tidigare dömd för brottet vid två tillfällen, bland annat efter att ha avbildat mörkhyade personer i hängsnaror."

Alltså.
En konstnär, som visserligen är en provokatör av rang, har en utställning på ett galleri och blir anhållen!? - Det är väl för helvete valfritt om man vill gå på utställningen eller inte!
Hur kan något liknande få förekomma i en civiliserad demokrati utan att dom som ska vara yttrandefrihetens förkämpar tar till orda? - Var är rösterna från andra konstnärer som borde förstå att nästa gång är det kanske deras tur att krypa in pga att deras alster inte behagat galenskapens lakejer?
Var är rösterna från kulturarbetare och journalister, vilka borde ha intresse i att inte fängslas därför att samhället övergått från att styras av lagar till att styras av maktens räddhågsna medlöpares känslor?

När "åsiktsbrott" blir ett vedertaget uttryck i media borde till och med den sömnigaste Svensson vakna upp ur sin dvala och faktiskt börja tänka på annat än ammorteringen på kåken och vilken husvagnsplats han helst skulle vilja ha på Böda.

Man har naturligtvis full rätt att tycka vad man vill om Dan Park och vad han gör (Och i det här sammanhanget utgör han enbart ett mycket bra exempel på ett fenomen som ligger långt ifrån den "yttrandefrihet" som dum-svensson tror att han åtnjuter) men han borde likafullt ha mandat att uttrycka sig inom ramen för sitt konstnärskap - särskilt om det sker inne på ett galleri.
Den som medverkar i sin samtid vet såklart att det finns fler uppmärksammade åtal enligt lagen om hets mot folkgrupp och det framgår med all önskvärd tydlighet att vi INTE är lika inför lagen.
En mycket bra debattartikel i ämnet finns att läsa här.

Personligen är jag inte en av dom som tillhör USA´s beundrarskara, trots det så finns det vissa ljusglimtar i de förenta staternas grundlagar - grundlagar som dom inte trixar med på samma sätt som man gör i det geografiska området Sverige...
I Rättighetsförklaringen i de förenta staternas konstitution är det det första tillägget som behandlar yttrandefriheten.

"Första författningstillägget (1791) behandlar religionsfrihet (förbjuder kongressen att etablera en viss religion framför en annan genom lag och skyddar rätten att fritt utöva religion), yttrandefrihet, pressfrihet, mötesfrihet och petitionsfrihet (rätten att påtala missförhållanden och föreslå lagändringar för kongressen utan risk för repressalier)."

I det här fallet är den stora skillnaden länderna emellan att i USA råder yttrandefrihet då dom inte instiftat någon lag som definierar vad som får yttras utan att falla utanför ramen för "frihet".
Självfallet är det inte tillåtet med uppvigling osv men dessa eventuella brott regleras enligt lag och inte i enlighet med känslomässig bedömning som i den svenska modellen.
En annan, icke önskvärd ingrediens i den svenska modellen är det överdådiga användandet av ordet "kränkning" som lett till att det numer är lika kraftfullt som ordet "rasist".

Den absurda lagen om hets mot folkgrupp borde inte bjudas utrymme i ett rättssamhälle.

fredag 27 juni 2014

Fredag igen!

Så ja.
Äntligen har den stadigaste karlen i veckans menageri tillkännagivit sin ankomst. Att han skulle passera någon människa obemärkt förbi är ytterst osannolikt och som den medvetne redan vet så håller även Muhammedanerna fredagen högt. - Om än på ett något annorlunda vis och av helt andra anledningar än den hunsade och utmärglade kabinettbesökaren i gemen.

En Fredag kan och bör absolut innefatta ett besök i någon typ av tempel, men jag vill nog ändå drista mig till att påstå att Bacchus tempel är ett mycket gott alternativ till övriga då det där oftast bjuds små fabler om stort och smått - direkt ur verkligheten dessutom.
Ehuru böner om hjälp till självhjälp eller om ett långt och lyckligt liv besvaras av den store vinguden är ännu inte klargjort, men något som är minst lika säkert som amen i kyrkan är att täta besök i Bacchi lada ger en sjusärdeles stark karaktär och ett mycket livskraftigt libido!

För egen del kommer jag under aftonen att presentera ett färgsprakande lustspel med Rosita och Grappo i huvudrollerna.
Med andra ord är alltså grannlåten uppdukad!

I vanlig ordning är kabinettets manege krattad och klar i väntan på små små brottstycken ur den skamfilade och mentalt bakbundna proletärkårens ensidiga väntan på döden. 
Så, varsågoda. - Rampljuset är edert att reflektera.


torsdag 26 juni 2014

Mjukstart.

Efter en lång frånvaro från målande berättelser om den hederlige arbetaren och dennes vedermödor, berättelser som allt som oftast presenteras mellan skål och vägg i kabinettets dunkla inre, är jag återigen närvarande.
Min konvalescens har inte på något sätt stärkt mig eller förbättrat mig men detta till trots, så känner jag mig yster och redo att eventuellt nedteckna en och annan epistel framgent.

Jaja, först lite egocentri.
Min Harley - "The Hootenenny Swinger" har blivit färdig och är nu under rigorösa tester på väg. Hittills har det uppdagats att distanser i bakhjulet varit för korta, att det inte går att bromsa ordentligt samt att gamla farbröders kroppar inte är helt kompatibla med en såpass ungdomlig och rebellisk apparat som The Swinger.

Till att kröna detta inlägg har jag valt att presentera en bild av den motorcykel jag hoppas kommer att bli min trotjänare.

Varsågoda och varmt välkomna tillbaks.


tisdag 24 juni 2014

Kungörelse.

Att kabinettet under en tid stått tomt och därför inte levt upp till ambitionen att vara något av en prunkande oas för vilsna och mentalt uttorkade själar, som av någon anledning kommit vilse i den öken vårt nutida samhälle utgör, har den uppmärksamme naturligtvis noterat.
Anledningen till denna, enligt min uppfattning, miserabla vanskötsel är att kabinettets presidium har 1) Tvingats rannsaka sig självt och det rådande klimatet gällande att uttrycka sig fritt. 2) Övervägt den faktiska nyttan i att raljerande berätta om såväl livets pärlor som om samtidens eskalerande vansinne, enbart för att tillfredställa en längtan efter något som sannolikt aldrig kommer att återkomma.

Resultatet av det ovan beskrivna är att kabinettets presidium beslutat att återigen söka locka de fåtal trashankar och illa åtgångna själar som fortfarande inte fallit offer för föraktets och det medvetna missförståndets bila, och bjuda dem de klaraste tankarna, de finaste tillfällena och de schuckraste mojängerna som kabinettet överhuvudtaget kan uppbringa.

Om kabinettets nonchalans åsamkat skada eller lidande ber jag som ytterst ansvarig om ursäkt för detta och böjer därmed mitt huvud i skam.

Gentilt.

tisdag 3 juni 2014

För den kräsne.

Evenemang i dagarna två.
Väl mött!
Notera att det alltså handlar om ombyggda fordon ala -40 till -60tal, således kommer man inte in på området med en Kiruna-cabbad Caprice -81:a.

Vid entré utan fordon ställs däremot inga krav alls på utseende alternativt funktion.


onsdag 7 maj 2014

Att kunna glädjas åt det lilla...

Aftonen spenderades med stor förtjusning i soffan och valet av underhållning föll, helt utan tvivel, på SVT-programmet Uppdrag Granskning.
I normala fall orkar jag inte bemöda mig med falskskyltade "journalisters" ständiga upprapningar gällande icke-frågor som "Afrofobi", "Islamofobi", "Antiziganism", "Strukturell rasism", "Rasifiering" eller "Homofobi" i TV-mediet. - Textvarianterna som de stora dagstidningarnas ledarsidor presenterar dag efter dag räcker gott och väl för att gång på gång få mig att förundras över den usla mänsklighetens avskyvärt dåliga förmåga att tillgodogöra sig den verklighet som ligger fullt exponerad bara ett stenkast från den aktuella ligamatchen.
I den verklighet jag påstår existerar finns det reella problem och ödesfrågor. - Som mediehora eller journalist skulle man ju kunna fokusera på saker som extrem bostadsbrist, arbetslöshet, lönedumpning, segregation, nedmonterad yttrandefrihet, positiv särbehandling, förnedringen av sveriges pensionärer osv, osv.

Att jag ovan redogör för vad som skulle kunna anses vara viktiga frågor kontra de nämnda icke-frågorna är enbart att se som ett hjälpinstrument för den eventuella läsare som inte uppnått den mognad som krävs för att kunna bedömma olika politiska ideologier eller förmågan att tillgodogöra sig en skriven text på ett korrekt vis, och därför utfärdar "nazist-kortet" så fort någon insinuerar att det skulle vara trams och slöseri på tid att diskutera huruvida t.ex  olika glassar eller bakverk är kränkande för människor från andra länder eller inte.
Med det sagt hoppas jag att jag slipper höra talas om fler nazispekulationer gällande mitt kabinett. - Att tycka att t.ex "Afrofobi" är trams är forfarande inte likställt med att vara antidemokrat!

Anledningen till att Janne och hans redaktion fick en chans är att ämnet som avhandlades var den autonoma vänsterns/extremvänsterns ohyggliga härjningar och dess direkta angrepp på den form av demokrati vi lever under. - Alltså något väldigt väldigt viktigt.
Utan att förta mig kan jag konstatera att det var på tiden att den sovande allmogen får kännedom om hur delar av det utomparlamentariska vänsternätverket "jobbar" innan dom pensioneras in i den mer stillasittande grenen som "skrivbordssoldater" med chans att få en guldspade.
Ett russin ur kakan var när herr Josefsson drog ner brallorna på såväl en Doktor från Södertörns (Folk)högskola som på en underklassartist med otroligt dåligt ordförråd och misstänkta narkotikaproblem. - Dessa två guldkorn kommer för alltid att skänka mig stor glädje och jag kommer alltid att hysa stor tacksamhet över att Janne begåvat mig med dom...

Iallafall!
Ikväll är Janne Josefsson kung i det Boréska palatset och jag gläds åt det lilla lilla steg framåt som SVT tagit gällande att presentera samhällsjournalistik värd namnet.
Janne Josefssons namn väger tungt i dessa sammanhang, trots det så misstänker jag att han kommer att få motta en hel del spott och spe efter att ha blottat det monster som en del av hans kollegor i mångt och mycket omhuldar och skönmålar in absurdum.

Gentilt.

Sannolikt en av få i sitt skrå som kan se sig själv i ögonen varje morgon.
-Självfallet jämför jag bara med de ur hans skrå som är psykisk tillräkneliga.

fredag 2 maj 2014

Kulturfredag.

Äntligen har min ambition att tillhandahålla högkvalitativt förströelse till den eventuelle läsaren sammanfallit med den övermäktiga kalenderdag vi känner som Fredag!

I vanlig ordning grundlades kvällens essä med en finare grogg. Det fanns dock en avsevärd skillnad mellan den inledande förfriskningen och de groggar som traditionellt tillagas i det Boréska palatset. Den primära ingrediensen, Renat, byttes ikväll ut mot den något mindre socialt accepterade Explorer  - Ni vet den "med båtar på".
Att det fölls sig på det viset beror primärt på att min gode vän Sebban glömde/lämnade en halvtom helböj på bordet efter gårdagens backanal och jag är inte sämre än att jag, med bubblande nyfikenhet och behag, utforskar matspritens slingrande stigar och valde därför att låta traditionen vila för kvällen.
Att Sigvard Bernadotte dessutom har designat flaskan får mig att ta lätt på traditionsbrottet.

I övrigt kan jag konstatera att det byggs rejält med hoj i min direkta närhet. En bit bort i byn hålls Sebban och Kjellberg med ombyggnation av både Sebbans "Pundarbagger" och Kjellbergs kortade strutracer och här på gården fortskrider iordningställandet av Hootenanny Swinger. - Onekligen en rafflande utveckling...

Som vanligt.
Vad ämnar den vrålande pöbeln att dränka sina fruktansvärda sorger i? Vari ligger lösningen på den skam och den vedervärdiga känslan av att inte kunna dra tillräckligt många strån till solidaritetens ständigt krympande stack?
Låt nu de inbillade tillkortakommandena stå tillbaks och sjung ut om allmogens vardag och allt som ryms däri.




torsdag 17 april 2014

Onsdagsfredag?

Dymmelonsdag.
Påskens kärna närmar sig med stormsteg och den brokiga skaran av tystade proletärer har sannolikt fått vittring på den annalkande ledighet de snart kommer att kunna njuta, detta tack vare den kristna tradition vi än så länge vidmakthåller inom det geografiska området sveriges gränser.
Med "påskens kärna" menas naturligtvis inte att Kreti och Pleti ska fara land och rike runt i avsikt att äta prinskorv med åldrande svärmödrar och fula kusiner från landet, utan vad som åsyftas är självfallet den egentliga anledningen till den kommande kyrkliga högtiden och den numer därtill hörande ledigheten.
Jag talar naturligtvis om Jesu lidande, död och uppståndelse.

Den folkskoleutbildade eventuelle läsaren besitter med största sannolikhet redan mycket goda kunskaper i kristendomslära och känner således till påskens skeenden. För den som av någon anledning hamnat utanför den kunskapssfär, till vilken inträdet erbjöds under den lagstadgade skolutbildningen, erbjuder jag nu en chans till bättring och återinträde i de allmänbildades gemenskap.

Med avseende på förklaringen nedan bör nämnas att den judiska kalendern och dygnslogiken under Jesu tid inte är fullt kompatibel med den kalender vi använder oss av och därför stämmer naturligtvis inte veckodagsangivelserna i den moderna tolkningen av påskskeendet.

Iallafall!
Under Skärtorsdagen samlade Jesus sina lärjungar till bords för vad som i folkmun kallas "Den sista måltiden" och vad som är ursprunget till den kristna nattvarden.
Senare samma kväll grips Jesus efter att ha förråtts av Judas Iskariot genom den beryktade "Judaskyssen"
Efter gripandet förhörs Jesus av Judéens romerska prefekt, Pontius Pilatus, som också dömmer honom till gissling och korsfästelse för "upprorsstiftande". Pilatus erbjuder dock den närvarade pöbeln att avgöra Jesus öde, pöbelns val faller inte på Jesus utan istället avser den att frige en mördare vid namn Barabbas och därmed står domen mot Jesus fast.
Det är i samband med detta som Pilatus "tvår sina händer" för att visa att han inte är delaktig i beslutet.

På Långfredagens morgon påbörjar Jesus, efter att ha piskats svårt och klätts i en krona av törne, sin golgatavandring där han på väg till avrättningsplatsen tvingas bära tvärslån till det kors han ska korsfästas på.
klockan nio korsfästs han och enligt den enda källan lever han ända fram till cirka klockan tre på eftermiddagen. På korset sitter också den numer smått legendariska skylten som anger vem som hängts upp.  - "Detta är Jesus från Nasaret, Judarnas konung."
För att slutligen försäkra sig om att Jesus verkligen är död, sticker en av de romerska soldaterna sin lans i sidan på Jesus. (Detta har kommit att bli en viktig detalj i sägnen om den heliga graalen, och det görs där gällande att Jesu blod droppat från lansen och ned i den heliga graalen.)
Innan solnedgången tas kroppen ned från korset och läggs i en grav som huggits ut ur berget, ingången förseglas av en stor sten och graven vaktas på order från Pilatus.

Innan Påskdagen grytt kommer tre kvinnor, däribland Maria från Magdala, till graven och finner den tom, Herrens ängel visar sig då för dem och berättar att Jesus uppstått från det döda.

Nedan följer en hastig förklaring från alltombibeln gällande uttrycket "...på den tredje dagen uppstånden från det döda..." och att tidslinjen inte riktigt tycks stämma.

"Tre dagar och nätter före lördagen innebär att Jesus avrättades på onsdagseftermiddagen och begravdes vid solnedgången på onsdagskvällen (det år då Jesus dog, inföll följaktligen tillredelsedagen, 14 Nisan, då påskalammet slaktades och åts, på en onsdag). Dagen därpå, torsdagen, var "stor sabbat" - den dag som inledde det osyrade brödets helgvecka. Dagen "efter sabbaten" (dvs på fredagen) köpte kvinnorna smörjelsen och den påföljande dagen - den vanliga veckosabbaten, lördagen - höll de sig i stillhet. Natten till söndagen begav de sig till graven och kom dit innan det ens hade börjat ljusna, för att finna att graven var tom och deras Herre uppstånden och försvunnen."

Nog om det, och glöm inte att han dog för Dig.

För egen del har jag, efter att ha repat upp pastoratets klockkläppar, spenderat dymmelonsdagen med att plocka bildliga motorcykelrelaterade russin ur den enorma livskakan. Aftonens russin utgjordes av något så alldagligt som påbörjad tillverkning av en fästplåt för tändningslåset. Annat som iordningställts på senaste tiden är avgasrörsfästen och kopplingsmontering.
som sagt, inga extravaganser eller tvesovlade choppersmörgåsar men detta till trots är jag som vanligt nöjd med det lilla...