Muntrationer.

Efter att ha läst ett antal ledare och debattartiklar där författarna på fullt allvar anser att den yttrandefrihet vi som boende inom det geografiska området Sverige åtnjuter skall begränsas, har mitt sinne och likaledes min tro på en human framtid mörknat och har nu antagit en i det närmaste svart färg istället för den tidigare Rolls Royce-grå nyansen.

För att tala klarspråk angående det ovanstående.

-Hur i helvete kan man tycka att vissa politiska åsiktsyttringar ska generera ett straff, i vissa fall till och med ett fängelsestraff?!

Hur kan vänsterliberala skribenter ha mage att anföra något dylikt och samtidigt försöka få det till att dom "värnar demokratin"???

Naturligtvis dyker Adolf Hitler då och då upp i dessa sammanhang, såklart menat som en liten påminnelse om att den imbecille svensken borde hålla med om skribentens galna världsbild eftersom Sverige minsann kommer att bli en exakt replika av Hitler-Tyskland om man inte instämmer fullt ut i det, oftast, multikultikramande resonemanget.

Nej, åt helvete med alla dessa människor som vill tysta samtliga som inte delar Aftonbladets syn på vad som bygger ett fungerande samhälle!

Iallafall!

Muntrationer var det ja...

Som den vakne eventuelle läsaren säkert förstått så är jag tyngd av det mentala armod som den massmediala eliten uppvisar och jag skulle fara med osanning om jag delgav att jag inte ansåg att detta ok av grubblerier tyvärr är vigt att bäras av de som öppnat sina ögon och därtill stirrar utmanande rakt in i de psykotiska och av vanföreställningar förvridna ansikten som maktens lakejer besitter.

Med detta som bakgrund blir glädjen över en gåva ett oomkullrunkeligt faktum och häromdagen mottog jag ett kuvert från en förmodad bloggläsare.(Av hänsyn väljer jag att i nuläget låta denna eventueller läsare vara väl dold i anonymitetens dunkel) Kuvertet innehöll inte mindre än två stycken gåvor som bägge berörde mig djupt.

Den ena var ett klistermärke med ett budskap som visserligen var en smula föråldrat, men icke desto mindre talade om för betraktaren vad som vore en vettig manöver för att komma tillrätta med den socialdemokratiska smitta som inte bara huserade i regeringskansliet, där folket placerat den, utan dessutom också spred sig till samhällskroppens samtliga opolitiska funktioner.

Den andra gåvan var en så kallad "pin" med ett mycket mer aktuellt budskap.

Essensen ur allt detta är att sinnesfärgen nu börjar skifta från det nattsvarta till det betydligt mer livsgivande mörkt gråa.

Till den det berör. - Tack.