Fantomnostalgi.

Jag sitter hemma och tittar på Rasmus på luffen med pallervantarna och kan inte låta bli att inbilla mig att ett liv på luffen måste ha varit makalöst bedårande.
Visst, man hade säkert en eller annan dispyt med länsman och det var naturligtvis regnigt och eländigt ibland, men det måste ändå ha varit ett okomplicerat liv.
Ett kallt konstaterande av att konsumtionssamhället ännu inte tågat in i vår tid gör ju saken ännu mera lockande.
Det fanns heller ingen risk att man skulle nödgas förklara för gemene man varför man ansåg att merparten av den Rix morgon zoo-zombiefierade pöbeln borde lyfta blicken en smula, om dom hade haft ett uns intresse i deras barns möjligheter att tillgodogöra sig den välfärd som tidigare generationer byggt genom att ta ansvar för varandra, i kombination med ett träget arbete och en sund fördelning av dom gemensamma tillgångarna.

Dessutom fanns det ju möjlighet att smita in på ett schweizeri och unna sig en pilsner - oavsett hur mycket eller lite klockan råkade vara när törsten blev som störst.

Det förekom heller ingen grov kriminalitet, i alla fall inte av den sort som skadade människor rent fysiskt, således behövde man inte oroa sig för att te.x sova ute osv.
Jag inbillar mig också att dom människor som var kriminella inte var lika föraktade som dom är idag - förmodligen därför att dom, trots allt, inte var helt befriade från moral och en skapligt sund människosyn?

Men som vanligt upplevs väl den uppdiktade dåtiden som betydligt mer storlagen, där den står klädd i gyllene skimmer, än vad den kanske egentligen var...
Helt säkert var den bättre än den ilskna och fränt stinkande nutiden med dess härförare i form av hjärtlösa ekonomer, och dess blint lydande trupper i form av styrelser och företagsledningar. Ytterst ansvarig befälhavare, med oinskränkt makt, är naturligtvis dom hungrande aktieägarna, som medan dom tar sin sedvanliga morgonpromenad över den liktäckta stigen, girigt funderar över hur högen med silvertalenter ska växa sig än mer oöverstiglig.

Utan att lägga någon värdering i det kan jag tycka att både dom svarta och dom röda har varit och nosat på den enda hållbara lösningen på det globala problemet...

Just det! Att gå på luffen ja...
Mmm, det var nog gemytligare förr i alla fall - vare sig man var luffare eller hölls med arbete.

Published with Blogger-droid v2.0.6