lördag 24 mars 2012

Vafalls!



Idag är det Lördag och Lördagen är ju som bekant dom travintresserade alkoholisternas afton.
Med det sagt vill jag göra eventuella läsare uppmärksamma på en ödesdag i Svensk alkoholhistoria.

Under Fredagseftermiddagen när jag, glad i hågen, stegade in i en av Göteborgssystemets butiker i Uppsala för att köpa en flaska Genéver uppdagades en av dom största skandalerna i det här landet sedan Geijeraffären.
Systembutiken jag besökt förde inte Genéver! Det var det inget annat system i nämnda stad som gjorde heller...
Butiksbiträdet jag talade med, en trevlig och tillmötesgående kvinna i trettioårsåldern, hade till en början inte en aning om vad jag pratade om. Efter att jag förklarat vad Genéver är så kilade hon iväg ett ögonblick för att kontrollera saken.
Två minuter senare återkom hon med beskedet att det det finns två sorters Genéver i beställningssortimentet, vilket iofs är väldigt bra, men det dög ju inte till att släcka min påtagliga och faktiskt lite akuta Genévertörst. Jag menar, vem vill inte bli lite extra orädd och stryktålig en Fredagsaftom?
Eftersom jag är en tillbakadragen och försiktig person så tuggade jag i mig sorgebeskedet med jämnmod och köpte mig en Appleton Estate istället.
Hoppas den är så god som den ser ut!



Kärnfrågan kvarstår dock.
Hur kan mitt lokala Göteborgssystem INTE föra Genéver!?
Den troliga förklaringen är såklart att det inte är någon efterfrågan, vilket i sin tur gör det hela ännu konstigare.
Dr. Ivan Bratt ligger förmodligen och roterar i sin grav, likt en i princip fastväxt vigselring, buren av en fetlagd man i en ljusblåmetallic Nissan Primera herrgårdsvagn, som trålar Malmskillnadsgatan fram. - I jakt på en bekymmersfri  men skamfylld lösning på sina sedan länge negligérade lustars krav på handling.



Kunsumenterna i Uppsala torde vara lätträknade.





 Parallellt med denna enorma besvikelse så närdes min positiva uppfattning om det Svenska spritmonopolet som Göteborgssystemet förvaltar.
Såhär mad facit i hand så hade jag sannolikt inte ens kunnat beställa Genéver om monopolet inte funnits, eftersom deras ställning gör dom väldigt tillmötesgående och "serviceminded" i deras hopplösa ambition, att på ett ansvarsfullt sätt inte sälja nån alkohol alls.



Tyvärr har jag inte ens hunnit med att smaka på den nyanlända Appleton Estate, inte ens en Grosshandlare har jag lyckats få i mig.
Men en folkgrogg på Renat och Grappo satt däremot som en fläskläpp igår kväll!
Det blir inte mycket skrivet i den här.





















Jag hörde precis att Lotto 2 går under namnet "Folklotto"  - Fan va bra!
Åh nej! Nu börjar Gladiatorerna också... Jag kanske skulle försöka sova lite?

10 kommentarer:

  1. Har du druckit Generver? Ok, kanske det går med tillvänjning, men skeptisk. Mina pesonliga minnen gäller mest "hulkande" men kanske det var kvaliteten det var fel på?

    På tal om kvalitet. Efter jag deklarerat snickarboan som katastrofområde så påbörjades saneringsarbete. I något skede måste jag ha haft en dragning åt "folkwhiskey" hållet, både vad gäller kvantitet och kvalitet (nåja) www.osg.se/sweb/Filkatalog/famous.jpg

    I kategorin "det var bättre förr" får man snart räkna in www.osg.se/sweb/Filkatalog/karhu.jpg oxå. Alla tre köpta på matvaruaffärer, i olika länder dock. Snart är väl den sagan all. Som så ofta ska finnarna ta efter svenska dumheter... varför inte snegla på tysklad istället?

    Och varför har jag sparat tio(!!!) Balvenie tomhylsor? Det har jag inget minne av :O

    SvaraRadera
  2. "Bäst till julen passar dock genever
    För det rimmar så bra på bäver"

    SvaraRadera
  3. Gunnar.
    Du är ju en bevandrad människa, finns det alternativ till Genéver inom den internationella sjöfarten? Vid överlämnande av fartygsbefäl osv.

    SvaraRadera
  4. Hur var romen om jag får fråga??

    SvaraRadera
  5. Nu ska jag berätta en trevlig historia från den tid då Stellan Egeland inte var fullt färdigformad.

    Stellan hade byggt sin första motorcykel. Nej, inte Esox Lucius, utan en något enklare men ändå skitfrän Norton med kompressor. Han skulle ställa ut hojen i Norrtälje, och jag skulle med.
    Det var fint väder, och en cigarr kändes tvunget. Stellan ville dock inte ha någon cigarr, då hans tidigare cigarrerfarenheter var dåliga - något billigt skit från Ålandsbåten.

    Jag insisterade. Eftersom jag var ganska säker på att Stellan skulle kallas upp på scenen för att hämta ett pris menade jag att det skulle se bra ut med en fet segercigarr mitt i nyllet. Stellan förstod att det skulle vara viktigt för hans image, och accepterade något motvilligt.
    Cirkus 45 minuter före prisutdelningen kändes det som läge att tända ett par negerben. Allt för attityden, menade jag. Om Stellan fick puffa på sin cigarr i trekvart skulle den ju vara lagom nonchalant lång när han ropades upp på scenen, typ "jag var så säker på pokal, så jag tände segercigarren lite tidigare".

    Vi satte oss med ryggarna mot ett elskåp och puffade. Efter ett tag erkände Stellan att "fan, det här var ju riktigt fint".
    Stellan fick pokal, och syntes med nonchalantkort cigarrstump i alla MC-tidningar.
    Stellans cigarrintresse var grundat.
    Stellans attityd började finna sin slutliga form.

    Cigarren var, om jag inte missminner mig helt, en Avo Domaine 10.
    (På tal om Avo i en tidigare kommentar.)

    SvaraRadera
  6. Gunnar.
    Vilken fin historia.
    Allt av vikt verkar visst ha cigarranknytning...

    SvaraRadera
  7. Ja Gunnar, fin historia om hur Stellan började bruka cubansk tobak :-)
    Kommer det fler historier??

    // Flugfiskaren

    SvaraRadera
  8. Jag kunde ju dra historien om hur jag själv blev inbiten cigarrökare.
    Den innehåller element som eldsvådor, köldskador, döda krukväxter och fördärvade artefakter.

    Eller, nej... jag skiter nog i det.

    SvaraRadera
  9. Kom igen nu Gunnar!! Jag drar min historia efteråt, men den är betydligt tråkigare än eld å stuff....

    // Flugfiskaren

    SvaraRadera
  10. Som vanligt när det gäller mig är det inte så dramatiskt som det först verkar.

    Det var julafton. Nådens år 2001.
    Dåvarande flickvännen var bördig från Värmland, och hade åkt hem till mor och far. Själv var jag styvnackat julgrinig och vägrade åka med. Satt ensam. Själv.

    Flickvännen hade i alla fall haft vänligheten att lämna kvar lite julklappar. Jag fjuttade på adventsljusen i ljusstaken på bordet för att få lite julstämning, och öppnade paket.
    En flaska whisky, en låda fin choklad och en cigarr.
    Trevligt. Det kanske kunde bli en bra julafton, ändå.

    Då skrapade det på köksfönstret, katten ville in. Jag gick ut i köket och öppnade, och hörde hur det sprakade till i vardagsrummet jag precis lämnat. Det blev alldeles ljust i dörröppningen.
    När jag gått förbi de alldeles för långt nedeldade ljusstumparna svajade lågorna till av vinddraget och slog eld på de rikliga mängderna av torr mossa.
    Helvete!

    Jag såg mig omkring efter något att kväva elden med, en eld som nästan nådde till taket. Det var väl helvete så mossa kunde brinna! Bråttom, det nya dyra vardagsrumsbordet fick ju inte bli förstört.
    En filt i soffan fick det bli. Fleece ... som ju inte är världens bästa material att kombinera med just eld.

    Efter ett litet inferno fick jag till slut hejd på eländet. Huset var rökfyllt och alla brandvarnare tjöt, så jag slog upp några fönster för att få korsdrag. En kall vinterdag ... självklart frös alla krukväxter ihjäl momentant!
    När det värsta var över satt jag mig ner i soffan och sammanfattade förödelsen.
    Flickvännens blommor var stendöda.
    Flickvännens arvegodsljusstake var sönderbränd.
    Flickvännens nya filt var helt kass.
    Vardagsrumsbordet var brännmärkt.
    Innertaket var sotsvart.
    Katten var vettskrämd.

    Så jag tände julklappscigarren och inmundigade resten av julklapparna ihop med den. Pulsen halverades och alla problem var skönt bortblåsta.
    Jag hade rökt cigarr förr, mest på fest. Men det här var annorlunda. Vilken avkoppling!
    Flickvännen var måttligt road när hon kom hem till brandplatsen, men det kunde kvitta.

    SvaraRadera