fredag 30 mars 2012

Bevingade ord.

Ikväll bjuder Hussegubben på anekdot!
Upp till rakning är den tidigare Polismästaren i min favoritstad, Uppsala.
Frih. Nils Edvard Raab.

"Raaben" var ju som alla minns en något förvirrad herre, eller han hade åtminstone vissa problem att uttrycka sig på det tydliga och raka sätt som passar en man i hans ställning. Denne lagens väktare har omskrivits av betydligt fler än mig, men eftersom jag inte tror att ev. läsare av den här bloggen läser te x Strix så kommer här en kort sammanfattning - för er som inte minns Raaben alltså...
Frih. Nils Edvard Raab var son till Frih. Hans Otto Raab och Eva Maria Elisabet Lång och föddes i Växjö den 4e:e Augusti 1841. Han tillträdde som Polismästare i Uppsala 1879.
Man kan ju tänka sig att han som Polismästare, då och då fick tampas med en och annan yster och överförfriskad student, om berusningsgraden var på tok för hög så hamnade sannolikt nämnde student i Raabens arrest. Att hamna just där sågs iofs i vissa studentkretsar som en fjäder i hatten för den drabbade.
Det sägs att Raaben hade ett ganska mysigt förhållande till Uppsalas studenter (när han inte kastade dom i arresten)och var allmänt omtyckt bland dom.

Nu till pudelns kärna. - Polismästare Raab´s uttalanden och rapporteringar från allehanda stök som ägde rum i Uppsala när farsans grabbar var små.

 Som te x den gången som Edvard mötte den bekante studenten och tillika Värmlänningen Wiberg på Nybron och följande ordväxling sker apropå bron dom står på:
.— Tycker inte kandidat Wiberg att när man står på järnvägsbron i Karlstad så påminner det rätt mycket om Konstantinopel?
— Jag har aldrig varit i Konstantinopel, herr baron.
— Inte jag heller. Jag vet inte varifrån jag får mina idéer.

Eller som när han efter en drunkningsolycka lät meddela:
När jag, i full uniform, passerade Nybron och blickade ner i Fyrisåns grå böljor, såg jag med egna ögon därnere i skummet en barnaröst, som viftade med armarna.

När dom första cyklarna gjorde sitt intåg i staden i slutet av 1880 talet lät Raab författa ett "velocipedreglemente" för de nya "ryttarna":
 När häst möter velocipedryttare skall han genast afstiga, leda densamma vid handen, öfvertyga honom om, att han är människa samt, med ett vänligt tilltalsord lugna detta af naturen så skygga djur.

Frih. Nils Edvard Raab myntade betydligt fler odödliga fraser men detta var ett axplock.
Raaben dog på sin post 1901.
Vilken Jävvla sköning!
För att hedra honom kommer jag att ta in en Lättgrosshandlare, ögona böj!!!

Raab släktvapen

Raaben går först i sin finaste lekdräkt




7 kommentarer:

  1. Bröst och bringa som en fruktostflinga passar föga till att beskriva mannen i fråga.
    Mer som tagen ur en Pippi-film.
    Man får känslan av att han känner mången negerkung.

    SvaraRadera
  2. Hahaha!
    Men Peter! - Var i allsin dar skulle han ens ha sett en Negerkung?
    På den tiden krävdes det nog mer en en prommis på gågatan för att bli berikad...

    SvaraRadera
  3. Han skulle helt klart behöva fler promenader.
    Vadå? Hade de inte internet, kabel-TV och särskrivna annonser på den tiden?
    Skandal!
    För övrigt gillar jag bloggers förslag till rättning av ordet särskrivna. Det föreslår sär skrivna. Jag smäller av.

    SvaraRadera
  4. Bukfetman borgar för att det finns ordentlig backning för ett rejält VAFALLS! när de nödgas.

    SvaraRadera
  5. Vafan Lester! Raaben dog på sin post 1901.
    Nu måste du ju skriva vad som hände, blev han skjuten när någon överförfriskad dräng skulle skjuta sig en nattmacka? Var det en våldsam hästjakt som fick ett tragiskt slut? många frågetecken måste härmed rätas ut!
    Jag föreslår att du skriver ett nytt inlägg om Herr Raaben.

    Appropå att råka säga fel saker vid en del tillfällen så kommer här en berättelse ur flugfiskarens bok.
    För ett par år sedan blev jag uppringd strax efter midnatt av en god vän, hans sambo hade troligtsvis fått missfall och behövde komma in till sjukhus. Han själv var onykter och kunde såleds inte framföra ett motorfordon i Sverige. Flugfiskaren som är en hyvens karl ställer så klart upp och kör in till Södersjukhuset i STHLM. Väl på plats blir ett par undersökningar och hon får lägga sig i en sal med ett dussin kvinnor. Efter någon timme i tystnad så häver flugfiskarn ut sig: -Ja, här blir då inga barn gjorda.
    Tror aldrig att jag haft så många ögon på mig som önskade att inte jag var där för tillfället. . . .

    //Flugfiskaren, ikväll med en pipa i mungipan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska försöka räta ut frågetecknen åt dig så fort jag hinner...
      Jobbigt att häva ur sig nåt dylikt, fick du vanka runt med klaveret runt foten länge eller skakade du av dig det snabbt?
      Jag hoppas att det kommer en redogörelse för piprökning framgent, jag hoppas att det är till belåtenhet iaf eftersom jag känner mig lite delaktig i ditt pipnyttjande...

      Radera
  6. Vad bra så vi får stil på hur han gick över till den andra sidan.

    Jo, alla hörde nog vad jag sa och några sköterskor bad mig lämna avdelningen, vilket jag mer än gärna gjorde. Stämningen var lite lätt hatisk.

    Piperiet går det bra med, jag lider av en svår fetisch vilket gör att allt nytt jag blir intresserad av dominerar större delen av dagens tankar, det har även medfört att jag inhandlat 5pipor samt försett mig med ett tjog samplers av olika sorters tobak, idag har vi varit och införskaffat pipverktyg samt en dosa tobak av en sort jag gillar hos en tobakshandlsre i Stockholm med anor från 40-talet, riktigt trevligt ställe!!
    Hur går det för dig och ditt cigarr intresse?

    //Flugfiskaren

    SvaraRadera