tisdag 20 mars 2012

Inte Lars Winnerbäck direkt.

Hahaha!
Igår när jag stod i mitt garage och plockade lite med rovan till min Trajja, så omhuldades jag plötsligt av tonerna från Svarta Rudolf med text av Erik Axel Karlfeldt och musik av Robert Norrby. I just det här fallet så framfördes melodin av Harry Brandelius men det är inte viktigt.
Konstigt nog hade jag glömt bort texten och det som slog mig var att den visan är nog det mest befriande jag har hört på länge. Den är, med dagens mått mätt, så fruktansvärt politiskt inkorrekt att den förefaller orimligt att inte Statsmakten har förbjudit innehav och distribution av denna fantastiskt svängiga och muntra bit.
Jag menar, hur skulle det låta om folk gick och trallade på den här typen av bitar, mitt i det "solidariska" Konungariket Sverige? Om man råkade smyga förbi Sveavägen 68, nynnandes på den ansedde Nobelpristagarens alster, så blev man sannolikt lynchad av en blodtörstande hord, bestående av representanter från solidaritetens och jämställdhetens förkämpar.
Hursomhelst...
I  just det här fallet så var det kanske inte bättre förr i världen, men det var i alla fall jävligt mycket roligare och jävligt mycket lättare att inte bli medvetet feltolkad. Feltolkad bara för att nån fantasilös jävel med för mycket skattefinansierad fritid, promt måste ha nåt att gnälla på för att inte folk ska få upp ögonen för att personen i fråga är helt oduglig, och inte har någon som helst funktion att fylla i ett modernt samhälle som hur mycket man än önskar, inte är i behov av någon form av klasskamp. - Det spelar ingen roll hur mycket Bakunin, Marx och Engels man än har läst i dom rödvinsfärgade studiecirklarna, medan man ystert har blandat den "rättvisa" litteraturen med medhavt hasch efter smak och behag, så är klasskampen helt överflödig.

Nu var det inte min avsikt att brusa upp över samhällets parasiter. - Som f.ö. är representerade även i det mörkblåa politiska lägret, såväl som i det röda, det grönrosa och det svarta. - Utan jag skulle ju orera om Karlfeldt och Rudolf.
Undrar förresten om Hjalmar Branting var lika PK som dom nuvarande, totalt verklighetsfrånvända plantskolepolitikerna är?

Jo, Rudolf är ju uppenbart en s.k. globetrotter som inte verkar vara bang på det motsatta könet, ålderskriterierna kommer också ganska långt ner på listan som det verkar...

Jag bifogar texten till den ovan nämnda visan så att ni kan friska upp minnet lite, även om jag är medveten om att ni kan den utantill.
Slutligen.
Tack! Erik Axel Karlfeldt. Om det hade funnits ett Borés litteraturpris så hade du fått det också - Postumt iofs, men ändå....
Jag skulle kunna sätta en skaplig slant på att den gode Karlfeldt inte tackade nej till en Grosshandlare om det skulle komma på tal.
Jaja, här kommer texten iaf.

Se, Svarta Rudolf dansar
och böjer sin nacke och ler.
Han tänker på stormande nätter
i Amsterdams glädjekvarter.
Han drömmer om flickornas kransar
och svävande bruna ben
på stranden av blåa slätter
vid Samoamånens sken.

Han böjer sin nacke och blundar
i flygande roslagsvals.
Så höll han i smäktande lundar
sin arm kring chilenskans hals;
så böjde han krullig hjässa
en afton i negerbyn
mot trettonårig prinsessa
med eldsken på ebenholtshyn.

Så dansa de svajiga karlar
på Malagas vinstänkta redd.
Den vitröda tösen bävar,
bedårad, förlorad, förledd.
Hon ler i den väldiges nävar
åt allt vad han tog och gav,
hon suckar, och vinden svarar
från Ålands jäsande hav.

Man undrar ju om han söp ihop med
Albert Engström?


3 kommentarer:

  1. Mäktigtext, skulle va nått för Ranelid att göra en cover på och ställa upp i nästa års melodifestival ;-)

    //Flugfiskaren

    SvaraRadera
  2. Det fattar väl alla som gillar det dom var/är från förr att Karfleft förmodligen gasade pavan tom..som alla kultursnubbar gjorde anno decimal..Nisse Gangrän

    SvaraRadera