Hög fidelitet.

När lördagskvällen kom vankande kände jag att det skulle pigga upp med lite dansmusik. Men det fanns ett litet aber, mitt dansmusikspelverk hade ju ingen förstärkning och dög därför inte till annat än att spela på i ett knäpptyst rum - Förutsatt att man skulle höra vad som spelades alltså...

Efter att detta akuta problem konstaterats fanns det inget annat att be för än att ge sig iväg ut i garaget för att bygga en hög-fidelitetsfärstärkare, eller som dom flesta säger - en HöFi.

Sagt och gjort. - Ut i garaget.
Jag började med att malla upp en kona, som sedan fabricerades i 0,6 eller 0,7 mässingsplåt. När det så var dags att sammanfoga konan så tänkte jag att den skulle nitas, men dels var konan så liten så nitning hade varit alldeles för bökigt och dels hade jag ingen passande nit hemma. Hmm... Att tennlöda kändes för futtigt, silverlöda kändes för förutsägbart, vad göra? - Svetsa kanske!?
Eftersom jag vet att mässing är ett lite...trixigt material så tog jag beslutet att ringa till en bekant och förhöra mig om mässingens svetsbarhet, han är duktig på att svetsa och kan en del om material och jag har hört att han dessutom har tagit Kommunala Vuxenskolans motsvarighet till "Datakörkortet" - fast på svetsapparat.(Ehuruvida det är sant eller inte vet jag egentligen inte, men det är definitivt möjligt.)
Han berättade iaf   att det mest gurglar och lever jävel men sa att det kanske kan gå så jag provade.
Alla svetsarna jag lade på mina provbitar blev bra, men när det blev skarpt läge så kukade det ur helt! Jag drabbades av envishetsdjävulen och gjorde så många som fem konor som jag förstörde med TIGen. - Till slut fick jag panik och gjorde en sista kona som jag falsade och tennlödde...

Efter tennlödningen skämdes jag så pass mycket att jag var tvungen att vila psyket med en lättmahogny och ett stopp GHB medan jag smygtittade lite på slidsexan - undrar om den bilen någonsin kommer att bli färdig...?
Resten av speldosan silverlöddes - förutom trattjäveln som jag tennlödde fast. När jag var klar passade jag samtidigt på att dra av lite oxid med sisalskivan. innan jag provspelade.

Även om jag stött på en del patrull på vägen så  blev jag iaf färdig, tyvärr lite för sent för att jag ikväll ska kunna dansa till palatsets nya underhållningsmaskin. Oavsett vissa problem har jag ändå fått mitt lystmäte - blivit skitig, spisat både punkrock och Dolly, rökt, druckit mahognygroggar, svetsat, bankat, lött, slipat och en hel del andra festliga saker.
Och speldosan sen! Vilken ljudbild, en nästan utomkroppslig upplevelse att få höra en så känslomässigt laddad melodi under så fantastiskt goda förutsättningar.

För den som, mot förmodan, skulle vilja se och framförallt höra resultatet finns en filmsnutt HÄR.
                                       

Hög fidelitet - Precis som det anstår en musikälskare.

Gammelslidan... Det piggar opp med lite blankt!
Förresten! Varför stavas inte Blankt som det borde? - Blangt.