Med groggen ur tiden...?

Jag påmindes häromdagen om att groggdrickningen som företeelse verkar vara på nedgång inom i stort sett samtliga brukarkategorier.
Medan jag funderade över detta drog jag mig till minnes när jag i somras  fick frågan vad jag drack istället för öl eller vin eftersom dom två sakerna ligger utanför min kostcirkel?
Jag svarade sanningsenligt att jag gärna dricker vatten, mjölk eller kanske ett glas Coca Cola till mat, och vid tillfällen av festkaraktär i blir det mest grogg.
Repliken som kom överraskade mig en smula eftersom hon jag pratade med är en högst "normal" kvinna i 50-års åldern.
- Grogg! Det är ju sånt som mina föräldrar drack när jag var liten, dricker man det fortfarande?!

Med detta i bakhuvudet känns det som att single malten och framförallt rödvinet har flyttat fram positionerna, på ett mycket offensiv sätt, när det kommer till dryckesvalet i en så kallad "sällskapssituation"
Möjligtvis att den högre adeln samt att en och annan gulaschbaron tar sig en Cognac framför den evigt brinnande tusenlappsbrasan i slott och herresäten när aftonen kommer, men hemma hos allmogen är det nog rödvinet som skänker Svensson modet att tala om för vänner och bekanta att han minsann tycker att bensinen är för dyr, eller att avsaknaden av en riktig Post minsann är ett stort samhällsproblem.
Hur det ser ut vid bardiskarna på landets alla dansrestauranger vet jag tyvärr inte då jag inte längre lockas av det sociala spelet. Under den tid jag faktiskt deltog i mer eller mindre publika, sociala sammanhang var det i alla fall en hel del människor som beställde just groggar i olika kombinationer, primärt användes energidryck som groggvirke på den tiden. Numer tycks det, enligt min uppfattning, vara öl, Hooch och drinkar som får dom danslystna ungdomsmänniskorna på humör.
Om man närvarar vid en enklare bjudning eller kanske till och med vid lite massivare festligheter, brukar groggen heller inte vara representerad som ett alternativ till det sedvanliga rödvinet eller ölen.

Om man ponerar att mitt resonemang stämmer och att groggkonsumtionen är på väg ned, vad beror då detta på?
Är det en naturlig följd av att vi likriktas mer och mer med kontinenten, där brännvinet aldrig haft någon större roll i dryckeskulturen. Eller är beror det på att nykterhetsrörelsen, med sina likhetstecken mellan att dricka brännvin och att spendera efterlivet i Den Ondes svavelosande skara, som gjort att den gudsfruktande massan har vänt sig till den jästa formen av lycka istället för till den brända?

Att jag redan när min charmolisms blomma blott var en späd knopp, kände att groggen var en självklarhet i sammanhang där saker som avkoppling, existentiella frågor och glädje är i fokus, kanske inte är representativt för den övriga befolkningen?

Sannolikt hade den numer, i princip, helt utrangerade supen eller Jungfrun, exakt samma funktion i en svunnen tid. Den har ju som bekant förvisats till midsommarafton, julafton och kräftskivan, och den förekommer så gott som aldrig i "vardagslag" eller i ett mindre högtidligt socialt sammanhang.
Kommer groggen att vandra ur tiden på samma sätt som supen? - Styvmoderligt undanskuffad till storhögtider som kanske inte ens existerar om femton år?
Jag misstänker att Bellman, om han hade levt och varit nykter, skulle ha reagerat något starkare på det kulturmord som bortslarvandet av supen innebar, än vad jag reagerar över den potentiella katastrof som en negligering av groggens betydelse som fanbärare för det traditionella umgängesdrinkandet innebär.
Vi har ju groggen att tacka för så otroligt mycket.
Till exempel den sagolikt tydliga symbolen för svensk sommar. - Syrénbersån, skulle inte ha haft en sån genomslagskraft om inte dåtidens herrar sett den som den oas där man, under familjelika förhållanden, kunde vara du och bror med både disponenter och tullvaktmästare på samma gång, allt emedan kavajerna hängdes över stolsryggarna och slipsar lättades på i takt med att groggarna tömdes. Säkert var det en gång i tiden varje ung mans högsta önskan att under fredagskvällen få vara en del av dessa småmysiga tillställningar - även om det säkerligen kunde bli högljutt då och då...

Reflektionen ovan kan ju såklart vara helt utan saklig grund, men jag tycker mig se en trend, som om den skulle visa sig stämma, utgör en stor skamfläck på vårt svenska förplägnadsbanér!
Svenskt Spritgille har i så fall, ytterligare en mycket viktig och helt uppenbar samhällsfunktion att fylla.

Och kom ihåg. - Raka, höga glas. Ingen is. Inga sugrör eller annat tjafs.
Just det!
Märket. Syd 6-11, mest god sikt, tidvis något regn.