Mitt i glädjeyran blev jag dock påmind om mitt flickaktiga sätt då jag kom på mig själv med att bli lite spak inför vad som komma skall.
Jag måste nog fan kolla upp det här med knivrakning lite mera noggrant!
Kniven kändes iaf spontant som en vän, vilket jag tolkar som ett gott tecken.
Nån påstod att det skulle vara "snobbigt" att raka sig med rakkniv. - Jag viftade naturligtvis bort påståendet omedelbart eftersom våtrakning med kniv måste vara så nära sanningen man överhuvudtaget kan komma.
Som en liten passus vill jag slutligen påpeka att kniven minsann är tillverkad av Svenskt stål i självaste Västtyskland! - Inget blötjärn som nån kommunist smitt ihop alltså.
 |
| Tvål samt borste av grävlingshår. |
 |
| Hur Svenska stålet biter lär jag snart bli varse. Mmm - Västtysk kvalitet... |
 |
| Allmoge? |
 |
| Allt som behövs. - Det ligger faktisk ett alunstift utanför bilden... |
När jag höll på med rakkniv tyckte jag att det funkade bättre att raka nedåt, men det gav ju en mera hudnära rakning uppåt.
SvaraRaderaUppåt gav liksom lite mera irritation i huden efter nån dag.
Det är bara prova.
Vrid ej på huvudet under rakningen.
kombinera inte rakningen med Absint bara. Van Gough är ett skrämmande exempel på hur det kan gå med vass rakkniv och en "glad och lättflugen arm". Man behöver öronen på ålderns höst att hänga glasögonen på.
SvaraRaderaTbA
Hahaha, rakningen kommer att utföras under nyktra förhållanden. - Åtminstone till en början...
RaderaVälkommen förresten.
Om rakkniv var det enda alternativet, skulle jag troligen se ut som Mulla Omar.
SvaraRaderaVerkar farligt det där. Tur att du troligen inte är en man som rakar pungen.
Jag kommer att göra mitt yttersta för att få dig att välja den lite mer dödsföraktande typen av rakning...
Radera