Även livet har två sidor.

Triumph på schemat.
Dagens pyssel bestod i att praktisera tillverkning och fastsvetsning av fäste för framlykta, samt att börja slipa till motorplåtar/fotpinnar efter svetsning.
Styret riktades också lite - det nöp ihop ett par millimeter i infästningen i kronan när jag svetsade det. Efter att det fått smaka på acetylen och syre så passade det som det var tänkt igen.
Imorgon blir det förhoppningsvis bakskärmsfiffel och kanske till och med fortsättning på den ärorika slipningen, och om gud vill och byxorna håller så kanske det kan finnas en liten, liten lucka för polering av styret också.

När jag kom in från garaget så var det Fråga Olle på TV och eftersom jag inte har varken självdisciplin eller självrespekt så passade jag på att titta lite - jag är ju inte sämre än att jag kan kosta på mig att njuta lite erotik när det aftnas...
Jag svindlas en smula av det faktum att gemene ungdomsmänniska av idag verkar vardagskopulera på ett sätt som inte ens det Tyska sexualdokumentärgillet kunde drista sig att skildra när en annan var i vuxenlivets linda.
Eller är det så enkelt att klanen Borés patriark är en smula frigid...?

Under kvällens tidigare timmar fick jag en epistel tillsänd mig från min vän Jerker, den gjorde gällande att Nicke Andersson satt i en P3 studio och drog fairytales och vände vax. Tyvärr hade jag ingen möjlighet att vara med Nicke under kvällen vilket stör mig något enormt!
Programmet finns säkert som pod, eller vad det nu heter, att ladda ner på P3´s hemsida, men eftersom jag förmodligen kommer att glömma alltsammans väljer jag att se mig snuvad på den karamellen. FAN!
När en av dom absoluta favoriterna från min blomstrande ungdom spelar egenhändigt utvalde bitar i riksradion, ja då missar jag det. - Min levnadssaga...

Som en passus kan jag berätta att jag häromdan hade ett möte av företagskulturell karaktär, efter det mötet skakas jag av insikten att det börjar bli obehagligt när man har större problem med sin egen del i den moderna, kontraproduktiva, tramsiga och ibland helt verklighetsfrånvända produktionsapparaten, än vad man har med traditionellt problematiska frågor av te.x existentiell eller personlig karaktär.
En fördel med mötet var i alla fall att jag blev ännu starkare i min övertygelse om att den, nu så moderna, kollektivismen och likriktningen inom företagandet är döden för den sunda frihet som så ofta är nyckeln till utveckling och innovation, konstnärlig frihet är på intet sätt exklusivt för folk som åtnjuter kulturstöd - konstnärlig frihet finns representerat överallt, men förmodligen inte länge till eftersom i princip alla företag verkar tro att just den bransch som dom verkar i är i lika stort behov av skottsäker administration som ett kärnkraftverk, men för vems skull då kan man undra? - Var det någon som sa självändamål?
Dom som byggde det här landet har ytterligare en mycket god anledning att skratta sig harmynta åt oss, dessutom med all rätt.

Det som gör mig så jävla irriterad är att jag numer tillhör dom, av mig, en gång så föraktade trygghetsknarkare som "accepterar" eller "vänjer sig" vid saker som dom spontant vill fekal vomera över.
Det blir tyvärr lite mer svårbedömt när man, som jag, anser att man har ett extremt roligt jobb. - Paradoxen är total, konstigt att man inte super mer än vad man gör...
Man kanske skulle börja skriva rutiner, instruktioner och checklistor för saker som Onsdagsdrinkarna med advokaten, Fredagsgroggarna, och kanske till och med att uppiffningen kring anus efter avslutat besök på latrinen skulle vara styrd av en instruktion - det viktiga är ju inte att exkrementresterna avlägsnas ordentligt, utan det viktiga är ju naturligtvis att alla gör exakt lika! Eller...?

Nog gnisslat om dåliga idéer som får för stort utrymme! - Här kommer bilder på hojen i alla fall.
Varsågoda.