Fredag med en svag doft av raljeri.

Ytterligare en av förvärvsarbetarnas så kallade "kortveckor" har passerat och glädjen över det faktum att det återigen blivit Fredag är utomordentligt påtaglig och äkta. Den Boréska patriarken kommer under aftonen att, mycket högtidligt, hedra denna Fredag - den proletära och gudsförnekande massans enda chans att nära den revolutionära och monstruösa idén.

I sammanhanget kan nämnas att en eventuell kritiker till den revolutionära agendan sannolikt skulle hävda att var människa som begåvats med en fullbordad mental utveckling torde döda denna livsodugliga idé i sin linda, om så skulle ske fanns heller inget behov av att vara rundhänt med näringen. Bättre i ett sådant fall vore att nära de kreativa och livsdugliga idéer som genom tiderna byggt åtskilliga av de stora nationer människan låtit sig imponerats av under historien.
Menmen... Vad vet väl den kritiske om saker som livstidssocialism och enorma statsapparater som genom tiderna förslavat och garrotterat sina egna medborgare?
Den kritiske skulle eventuellt säga:
"I dunklet under den röda fanan, en fana som inte sällan kryddats med accentfärger som gul, vit och naturligtvis svart, helgas medlen av det sagolika målets förträfflighet."

Iallafall!
Om man, rent hypotetiskt, föreställer sig att en liten del av den totala arbetskraften inte drömmer om en socialistisk världsfederation, utan istället uppskattar onödigt prål som frihet, fred, jämnställdhet och annat dravel så kommer man osökt in på några av de funderingar som periodvis ockuperar mitt inre.

Vad kommer den, med drömmar om frihet men till evig träldom dömde, kollektivanställde att svalka sig med under sin jakt efter de bildliga opaler som tros utgöra det goda livets byggstenar?
Kommer den barnlöse och till åren komna stinsassistenten att använda sig av destillat för att på nytt söka blåsa liv i den frivole unge mannen han en gång var?
Den, i mitten av sjuttiotalet manodepressionsdiagnostiserade, mellanstadilärarinnan som under hösten uteslutits ur den lokala VpK avdelningen på grund av att övriga medlemmar helt enkelt inte orkade med hennes oberäkneliga sätt - vad kommer hon att dricka medan hon sitter vid furuköksbordet med tom blick, stirrandes på Det kommunistiska manifestet genom en välfylld dosett i transparent plast?
Så många frågor...

För egen del kommer jag att koka kaffe med den avsikten att låta det utgöra den ofrånkomliga rekvisitan i föreställningen om en flaska Punsch jag köpte ut från Systemaktiebolaget under dagen.

God afton.