En kort reflektion över hjärnans gåtfulla väsen.

Denna lördag firar vi en av de allra finaste antidemokraterna, nämligen Sven Justus Fredrik Wollter, som idag fyller åttio år.
Den kritiske är naturligtvis medveten om att Svens professionella gärning är stor och att han är en duktig och folkkär skådespelare, men frågan är om inte hans antidemokratiska hållning överskuggar det?
Sven är ju, som den eventuella läsaren redan vet, kommunist. Sven är dock inte en av de kvasikommunister man hittar i Vänsterpartiet eller Miljöpartiet...
Nej, Sven är minsann en RIKTIG kommunist. En sån kommunist som numer nästan bara finns på Kuba och i Nordkorea. En sån kommunist som som aldrig skulle få för sig att göra avbön.
Sven tillhör således den skara människor som anser att väpnad kamp är ett bättre alternativ att fördela makt på, än att springa och fjanta vid en valurna. Målet är "Det arbetande folkets seger". - Trots detta misstänker jag att många som är engagerade i kampen saknar både arbete och viljan att arbeta.

Sven är sedan lång tid tillbaka medlem i det revolutionära Kommunistiska Partiet, tidigare KPLM(r), ett parti som till exempel, under slutet av sjuttiotalet aktivt stödde ZANU i Republiken Rhodesia och i praktiken hjälpte till att installera Zimbabwes omåttligt populäre diktator Robert Mugabe.
Sven är dock inte den enda partisympatisören som är en van estradör, ett axplock av övriga som inte räds att visa upp sin sjuka syn på rättvisa följer nedan. - Inga oväntade filurer dock...
Cleas Malmberg.
Lasse Brandeby.
Totta Näslund.
Ola Magnell.
Fred Åkerström.
Ken Ring.
Peter Birro.
Jan Myrdal.
Även den ökände "Amaltheamannen" Anton Nilson har tillsammans med Sven och Lasse Brandeby figurerat på partiets flygblad.

Jag hoppas verkligen att publika personliga skönmålningar, dvs av typen som inte har med hans yrkesskicklighet att göra, av Sven uteblir. Om dom inte uteblir så undrar naturligtvis den kritiske vad som kommer härnäst?
Det ogenerade firandet av Enver Hoxhas installeringsdag?
Löpsedlar som tydliggör vikten av att hylla Kim Ill Sungs födelsedag?
Historien har i och för sig lärt oss att aldrig sluta förvånas...

Notera Aftonbladets egna kommentar.