Helt enkelt Fredag.

Till slut kom den trots allt, den efterlängtade dag som i den slarviga och ständigt tjattrande folkmunnen går under namnet Fredag.
Precis som Don Quijote eller Jörn Donner vore i det närmaste noll och intet utan sina lojala följeslagare Sancho Panza och Harry Schein, är naturligtvis också fredagen i behov av en förstärkare, eller kanske snarare en aktivator, varför den i alla lägen ackompanjeras av sin ständige följeslagare - Fredagskvällen.
Den eventuelle läsaren har säkert förberett aftonen genom att under veckan påvisa god intelligens och därmed försett sig med de varor en fredagskväll kräver? Då mitt kabinett härbergerar en mycket brokig skara tänker jag inte skriva någon ur den skaran på näsan genom att i förväg insinuera det ena eller det andra sättets förträfflighet i förhållande till annat, utan istället nöjer jag mig med att ge uttryck åt en ytterst ödmjuk vädjan gällande att sanningsenligt tillmötesgå det egna fredagsbehovet - vad det nu än må vara.

Nyfiket undrar jag såklart vad den andefattige lismaren, som efter år av osäkerhet, tvivlan och ett inbillat utanförskap till slut tvingats ge sig hän åt ett ytterst inlevelsefullt, om än uppdiktat, idrottsintresse som i praktiken drivit honom ur askan och rakt in i ett bokstavligt inferno av vct-kläder, offside, vuxna män som kallar varandra för "gubben" och annat sattyg som för alltid dimmat hans klarsynthet och kommer att förpassa honom till ett liv kantat av irrationella handlingar i idrottens namn, anser vara ett fredagligt behov?
Vad kommer den överviktige medelålderskvinnan, som på grund av sin oförmåga att ta konsekvenserna av sina egna handlingar ständigt drabbas av dålig självkänsla gällande det egna templets fasad varvid en ny diet känns som det självklara valet framför den effektiva men ack så jobbiga motionen, att kröna denna högtid med?
Slutligen...
Kommer den närige handlaren, som genom sin prissättning och sin hetsjakt på profit omöjliggör för svenska bönder att överleva på sitt värv, att fördriva kvällen i sällskap med börsens ständiga påhejare och tillsammans med denne höja de kristallglas, som fyllts till bredden med den svenske arbetarens blod, och utbringa en skål till osmaklighetens ära?

Som en parentes kan jag meddela att jag under gårdagen slet mig ur de metallens bojor som fjättrat mig under ett drygt decennium, och hängav mig åt något så makalöst märkligt som polyester, glasfibermatta och ett par timmars krångel och kladd...