En märklig men lärorik insikt gällande den högst personliga uppfattningen om verkligheten.

Jag satt under aftonen och fluktade i ett fotoalbum och fann däri ett par bilder från ett medelstort gästabud som den mytomspunne Jerker höll under sensommaren tjugohundratretton. Jag själv och min mycket gode vän Sebban hade äran att vara inviterade till detta, som en parentes kan jag tillägga att också min favoritxylograf hade den äran - naturligtvis spred han stor trivsel omkring sig.
Iallafall!
Enligt min minnesbild av det hela var det en mycket rolig men lugn och skapligt städad tillställning där huvudstadens mer eller mindre tillrättalagda metropersonligheter, på ett enastående trevligt manér, mötte glesbygdens oborstade och lite godtrogna företrädare under avslappnade former med ett naturligt fokus på ömsesidig respekt.
Bilderna jag hittade säger annat...

Man kan, även som lekman, gissa att bägge dessa vettvillingar ådrog sig en lättare alkoholförgiftning i samband med den aktivitet som bedrevs på fastigheten efter att sedlighet och god ton fått ge vika för en annalkande orkan av dåligt omdöme och tvåtaktsrök.
Sorgligt nog uppfattade jag aldrig namnen på dessa två vansinnets representanter. - Tur att man gick till sängs innan det uppenbara helvetet brakade lös.