Tvivlens Fredag.

Än en gång har fredagens afton lagt sitt tageltäcke över den svenska allmogens huttrande kropp och till det gör sitt yttersta för att vagga den till sömns. Sannolikt kommer maran att ha fullt upp under natten då många själar ska plågas och tvingas lida helvetets alla tänkbara kval...
Så vad kommer då den uppgivna och egendomslösa massan att smutta på under sin väntan på den efterlängtade medvetslösheten?

Då min egen inspiration och konstruktivitet har lämnat mig med ett stort hål i själen vankar jag tvehågset av och an i min enkla boning. En naturlig följd av detta blir att jag nu står inför ett ödesdigert val. Antingen så söker jag återigen inspirationen och den okonstlade passionen för metall i ett rus så kraftfullt att forna tiders rallare kommer att framstå som erfarna godtemplare, eller så låter jag mitt armod krossa mig totalt och därmed förvandla mig till en mänsklig spillra, vari endast det äkta och påtagligt goda finns att återfinna, och därav söka bygga en ny, grandiös betvingare av det egna psyket. Att, så att säga, återinföra den tidigare världsordningen.
Valet är inte lätt, men att det är nödvändigt är ett oomkullrunkeligt faktum...

Gentilt.