måndag 28 oktober 2013

Magnifik stimuli.

För en gångs skull fick den sedvanliga kyrkonärvaron idag stryka på foten. Anledningen till detta var att jag och mina närmaste hölls med att tillvarata den björk som fälldes på fastigheten för ett tag sen. - Detta har jag naturligtvis redogjort för i ett tidigare inlägg.
Som vanligt när det gäller spörsmål gällande praktiskt skogsbruk så kontaktade jag min vän Greve von Kvek för hjälp med såväl inspiration som erfordelig utrustning.
Att såga upp en fullvuxen björk i bitar, så att bitarna efter klyvning behagar passa i den av C.M. Hess tillverkade kaminen, innebär en hel del kapande eftersom kaminen sannolikt är tänkt att elda koks i. - Inga halvmetersbitar här inte... Tur att jag hinner vila upp mig ordentligt innan det är dags att klyva hela konkarongen.

Efter fullgjort värv njöt jag, i sällskap med Ljuset i mitt liv och våra barn, en ypperlig aftonvard bestående av swin som grillats på en bädd av kolat lövträ, fransk potatis och en sagolik svartpepparsås. Under trakteringen slogs jag av tanken på hur rart det skulle vara att efter middagen lägga sig raklång i fållbänken och låta ett stycke god litteratur balsamera det sargade psyket... Som tur var stålsatte jag mig och jag lät mig icke inledas i frestelse!
Istället gick jag raka spåret ut i garaget och unnade mig tre timmars slipning och med facit i hand så kan jag bara konstatera att det var ett mycket klokt val.
180-papper, vatten, oljetank, Anna-Lisa Öst och Hans Martin - sveriges svar på Willie Nelson, gjorde kvällen till något sagolikt. Som lök på laxen rundade jag av med lite TRBNGR vilket gjorde att jag blev så pass uppe i varv att jag nödgades ta en kopp kaffe och lite matsnus för att dämpa min yster när jag väl kom in i salongen igen.
Att slipa mjukmetall till tonerna av GuldgrävarsångenNoaks ark eller annan "läsarsång" måste vara det närmaste man kommer himmelriket utan att man de facto har kallnat.
En tråkig detalj är att jag inte kan svetsa längre. Eftersom jag var osäker på fogens hållfasthet valde jag att kompa med lite volfram här och där. Slipjobbet blev något mer än en aning större på grund av denna sagolika oduglighet.

OBS!
Om du som eventuell läsare lätt visar tecken på missriktad aggression vid kontakt med sanningen ombeds du sluta läsa omedelbart!



Som en helt ovidkommande passus kan jag tillägga att Svt24, i skrivande stund, sänder Uppdrag granskning om den numer stängda Rosengårdsskolan. Tyvärr valde jag att titta vidare efter att jag insett vad det handlade om...
Med risk att som vanligt framstå en smula stereotyp levererar jag följande uttalande:
-Resultatet av att implementera ultraliberala hypoteser i ett väl fungerande och välmående samhälle ligger uppenbart inte i linje med det drömscenario som den Socialdemokratiska eliten en gång målade upp och som nuförtiden delas av i princip samtliga partier. Det hade naturligtvis ett normalbegåvat barn kunnat räkna ut redan från början...
Den store folkhemsbyggaren Per Albin Hansson gråter med all säkerhet i sin himmel. - För egen del nöjer jag mig med att modfällt konstatera det fruktansvärt tragiska i att tvingas uppleva ett lands fullständiga förfall.


Vad säger du nu då!? - Björkdjävul.


Dags för en paragraf sju...?

9 kommentarer:

  1. "...på en bädd av kolat lövträ, fransk potatis och en sagolik svartpepparsås."

    Låter som en märklig mix.

    SvaraRadera
  2. Gunnar.
    Jag låter förstå att du insinuerar en språklig kullerbytta?
    Jag noterar det i min bok men låter texten förbli oförvanskad i väntan på utredning.

    SvaraRadera
  3. Inte alls, jag blev bara nyfiken på det Boréiska köket.

    SvaraRadera
  4. Jag blev nyfiken på en helt annan grej.
    Går du faktiskt till kyrkan, på söndagar?

    SvaraRadera
  5. Stellan.
    Det gör jag inte. - Inte för att jag inte vill utan för att jag är en oduglig logistiker och brukar därför slarva bort hälften av mina lediga dagar.
    Som en parentes kan jag tillägga att jag dessutom ibland har lite svårt för det praktiskta religionsutövandet då det tenderar att påminna mig om unga och i regel mycket osäkra frikyrkomedlemmar och allt trams som hör dom till.
    Men när det kommer till en tänkvärd predikan är jag definitivt inte den som bangar...

    I och med närheten till min vän kyrkoherden åtnjuter jag ju också fördelen att kunna ge andrum åt eventuella religionsfilosofiska funderingar i ett något mer intimt forum...

    SvaraRadera
  6. Gunnar.
    Swin, franskt tillagad potatis och svartpepparsås. - Jag kan inte se något som skulle kunna framkalla nämnvärd nyfikenhet...
    Jag väljer ofta swin framför nöt av två egentliga anledningar. - 1)Att äta swin är ett ställningstagande och ett sätt att tydligt särskilja sig från människor som valt att inte äta swin. 2)Swin är delikat och svårt att ledsna på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Två tummar upp på anledningarna!

      Radera
  7. Att gris inte anses ätbart där nere i mellanöstern kan det ursprungligen bero på att det feta köttet härsknar så mycket fortare en get- eller fårkött och utav det har det blivit en religiös tokig regel. Vad tror Du? Kan det ha varit så att den tidiga kristendomen åxå hade den regeln? Det vore kul att veta.
    Det skulle ju möjligen kunna förklara Ansgars tidiga frånfälle och för den skull även St Botvids dito. Man kan ju lätt föreställa sig hur en sådan regel skulle tas emot i mälarområdet på åttahundratalet." Nä nu har han pratat skit här i flera år och vi har låtit han hållas men att vi inte skulle få äta upp Särimer det får hornet att rinna över, Nu slår vi ihjäl den skrälingen!"
    Det är i alla fall en teori. / Acke

    SvaraRadera
  8. Acke.
    Din fundering är absolut värd att tänka på.
    Den tidiga kristendomen hade liknande regler till följd av att de första kristna var judar men numer är det inte särskilt vanligt att den kristne väljer bort swinet som föda på grund av religiösa skäl. Som du säkert vet så njuter inte heller juden swinets makalösa välsignelse...

    Samtliga fakta pekar följdaktligen åt samma håll - en fredsälskare äter inte swin utan det är en föda som är vigd åt barbarer.

    SvaraRadera