Högmod går före fall.

OM ni som eventuell läsare är främmande för, alternativt att ni tycker att det är olustigt med, kritiskt tänkande, sunt förnuft eller en kritisk människas hypotetiska uppfattning om frågor som åsidosätter den egna nationens väl och ve, ombeds ni sluta läsa nu.
OM ni som eventuell läsare har för vana att välsigna andra människor med epitet dom inte lever upp till, enbart för att ni tvångsmässigt förkastar allt som inte ingår i den politiskt korrekta handboken, obeds ni sluta läsa nu.

Läser ni dessa rader så förutsätts att ni är tillräckligt begåvade för att läsa vad som faktiskt står, utan att blanda in streotypa antaganden eller önsketänkande. Det nedanståede är en text och inte en målning öppen för tolkning.

Cecilia Wikström.
Den kritiske skulle nog utbrista: Vilket jävla spån!!!
I morse lyssnade jag som vanligt på P1 Morgon där man intervjuade den folkpartistiska och naturligtvis liberala EU parlamentarikern Cecilia Wikström.
Överlag skulle hennes resonemang kunna få den kritiske att på allvar ifrågasätta hur man kan skicka iväg människor att representera Sverige i den europeiska centraladministrationen, när dom uppenbarligen inte ens förstår enkla ting som att man behöver pengar för att kunna betala för saker?

Frågan i detta fall gällde greklands och spaniens framtida mottagande av flyktingar från Syrien, och Wikström tillfrågades varför dessa länder som har grova ekonomiska problem redan nu, ska ta emot fler "kvotflyktingar"?
Wikströms svar på detta är "att det är en stor humanitär katastrof" i till exempel Syrien.
Den kritiske skulle sannolikt säga "Goddag yxskaft!" eftersom frågan handlade om den uppenbara bristen på medel att finansiera det önskade mottagandet med.

Att det är en stor humanitär katastrof med ett rasande inbördeskrig är naturligtvis tivelsutan, åtminstone i det land där kriget rasar...
Men att sveriges representant i den europeiska administrationen vill utöka katastrofen ännu mer, genom att flytta folk till en ekonomisk/social katastrof där dom sannolikt kommer att behandlas som paria, skulle nog den kritiske ha svårt att förstå.

Den kritiske skulle sannolikt hävda att den "folkvalda" svenska makteliten besitter ett rågat mått fräckhet i och med att den alltid, till varje pris och med en dåres envishet ska tillrättavisa allt och alla i migrationspolitiska frågor.
Den kritiske skulle nog fråga sig hur i helvete man kan ha mage att begära att länder som i princip är konkursmässiga, ska spä på det underskott man redan har i kassan genom att bedriva verksamhet som definitivt inte ligger i nationens intresse?
Den kritiske skulle nog vilja förklara för Wikström att en fungerande migrationspolitik enbart kommer att kunna existera i en ekonomiskt välmående nation, att hantera så kallad "kvotinvandring" kommer aldrig att bli, och har aldrig varit, en god affär - vare sig ekonomiskt eller socialt.(Vilket i princip är samma sak i det här fallet.)
Sannolikt hade den kritiske informerat Wikström om att högerpopulism är ett direkt svar på politikers vansinniga ideer om hur man sköter om ett samhälle - det har ingenting med utlandsfödda att göra utan är enbart ett tecken på att politiken måste förändras radikalt.

Den kritiske hade slutligen ställt sig frågan varför inte vårt lands "folkvalda" bryr sig om vårt lands bästa, utan istället tycks ha fullt upp med att uppfattas som bäst i klassen på solidaritet? Hur kan man som svensk "folkvald" tycka att det är viktigare att reda ut hur många "Kvotflyktingar" Grekland bör ta emot, än hur det egna landet och dess befolkning mår?
Varför finns det ens en utgift kopplad till den funderingen? Vad har Sverige överhuvudtaget med det att göra?
Tanken på att grekerna skulle berätta för oss hur man bedriver en sund pensionspolitik förefaller fullständigt barock och om dom "folkvalda" svenskar som är ute i världen och excellerar hade haft lite självinsikt skulle dom säkert inse att det dom håller på med är minst lika uppåt väggarna.
Den kritiske skulle slutligen och till sist hävda att liberalism är att se världen och dess basala sociala system genom ett par irrglasögon.

Menmen, vad vet väl jag om internationalismens omhuldade paradis? - Jag borde nog tala med en kritiker om detta.

OM den intresserade kabinettbesökaren skulle vilja lyssna på Wikströms mycket konkreta lösningar på den humanitära katastrofen så finns det HÄR. - Circa en timme och tjugotre minuter in i sändningen.

Den nyfikne tarvar sannolikt mer efter att ha hört Wikströms intervju. - Vad kan då passa bättre än att jag bjuder den eventuelle läsaren en present iform av Wikströms egen blog. Där bjuds den hugade massor av inspirerande läsning om både Syrien och Romer. Läs noga då det är ni som skattebetalare som indirekt har betalat för varenda bokstav som står där...