måndag 20 augusti 2012

En intelligent uppfattning om en sund världsordning, eller en odiagnostiserad psykisk sjukdom?

Idag intervjuades Jan Myrdal i P1s Nordegren i P1, som leds av den mycket duktige journalisten Thomas Nordegren. - Av någon obegriplig anledning ombads Jan redogöra för sina åsikter angående, och sin relation till, TV serien Dallas...
I vanlig ordning när det gäller människor med samma idéer som Herr Myrdal, så berättade han mer än gärna ehuru den amerikanska kulturen breder ut sig över te x Sverige på ett sätt som enligt Herr Myrdal är allt annat än bra, och har så gjort sedan det tidiga 40-talet.
Jag hann tyvärr inte lyssna färdigt på honom, men jag har haft svårt att släppa tanken på hur en man av Janne Myrdals kaliber kan vara välkommen i något forum över huvud taget?

Den medvetne är naturligtvis fullt insatt i Jannes succéer genom åren, för den oinvigde följer en liten snabbgenomgång eller snarare ett axplock...

Jan Myrdal är alltså mannen som bland annat:
- Hyllat Stalins Sovjet
- Hyllat det kommunistiska Kina och Mao.
- Hyllat Pol Pot´s Kambodja. (Eller Kampuchea om rätt ska vara rätt.)
- Rättfärdigat massakern på himmelska fridens torg 1989.
- Uttalat sitt stöd för Enver Hoxhas´Albanien.
- Anser att fatwan mot Salman Rushdie är "Formellt korrekt"

Primärt är Janne författare och säkert en duktig sådan - jag har aldrig läst något han har skrivit. Det kanske jag borde, men tanken på att jag, genom att köpa en bok som han skrivit, skulle bistå denne man med en liten slant gör mig illamående.
Han har även varit med och grundat tidningen Folket I Bild/Kulturfront och fått sina alster producerade i den "Oberoende socialdemokratiska" kvällstidningen Aftonbladet, samt den "oberoende liberala" kvällstidningen Expressen.

Att Herr Myrdal till och med bjuds in, alternativt har mage, att delta i samhällsdebatten är ett mysterium som sannolikt kommer att vara höljt i dunkel för all framtid. Jag har förståelse för att han fick utrymme i det forna DDR-Sverige. Men nu, i en tid där till och med Ärkemytomanen och uppviglaren Lars Ohly har gjort en extremt skenhelig rensning av sin, med kommunistisk skam, välfyllda ryggsäck, känns det lite som att låta en gammal åderförkalkad gammelnazist komma till tals i debatten... Nästan mer ologiskt faktiskt.

När jag tänker på radiointervjun med det ovanstående i bakhuvudet så kanske Thomas Nordegrens omdöme, trots allt, är precis så skarpt som jag vill tro att det är. - För vad annat duger den käre Jan till, än att uttala sig om en jävla såpa?
Jag väljer att tolka Nordegrens lilla tilltag som ett mycket sobert utfört ställningstagande. Mitt i prick Thomas!

Bifogar lite bilder på Janne och hans bästisar för eder njutning.

Det är klart man blir uppåt av att vara ytterst ansvarig för
nåt så fint som nio miljoners människors död.

Den här killen borde vara sjukt uppåt med
sina 40 - 70 Miljoner offer!!!

Inte skitnöjd, trots sina 1,7 miljoner offer på bara fyra år!

Supernöjd! Att klippa fem tusen och fängsla
35.000 av tre miljoner möjliga är ingen dålig bedrift.

Janne! - Vad sägs om att fortsätta läsa
Stormklockan under den sten där du hör hemma?








5 kommentarer:

  1. Vore även intressant att spinna vidare lite på anknytande tema som varför det t.ex. är ok att springa omkring med t-skjortor med vissa symboler. Typ hammaren och skäran medan solkorset är förbjudet. Båda symboliserar ideologier som hade livet av en massa människor, den förra fler än den senare. Beror det på att ena sidan var vinnare eller beror det på ...

    SvaraRadera
  2. Jag gjorde dig en tjänst genom att skicka en länk till Jan Myrdalssällskapet...

    Hepp

    SvaraRadera
    Svar
    1. Antar att dom har samma boxadress som svensk-sovjetiska broderskapsrörelsen hade tidigare? Isf kan du den väl utantill...? ;-)

      Radera
  3. Du får väl se när dom svarar...

    SvaraRadera
  4. Av exakt samma anledning har jag aldrig läst en bok av en annan vänsterJan.
    Samt att om det skulle visa sig att jag tyckte att han var bra på något annat än att agera antiföredömme så skulle jag vara tvungen att skjuta mig i bröstet med en silverkula.

    SvaraRadera