En helt vanlig torparlunch, om än en något sen sådan.

Gårdagens göromål bestod i att montera ihop den parksoffa som, under mitt överinseende, genomgått en mycket spartansk renovering.
När allt, efter mycket om och men, var uppriggat och alla brädor var på sin plats och det enda som återstod var att skruva ihop hela härligheten, så inser jag att det inte alls är M8 som jag trott, utan det är 5/16 Whitworth...
Inga muttrar, inget snitt, ingen bra start!
Letade efter orirginalmuttrarna helt utan framgång, vartefter jag blev otroligt uppretad över att man aldrig har grejer som passar verksamheten!
5/16 whitworth fanns inte ens upplagt på förrådet och förrådsförmannen hade heller inte fått in någon anmodan gällande en eventuell beställning.
Eftersom jag alltid reagerar på alla oförutsedda händelser av mindre god karaktär med ilska, gjorde jag det även i det här fallet. - Jag blev faktiskt så pass uppretad att jag gick raka spåret in i garaget och tände en Antico - Det är tydligen under stunder av ilska dom ska vara som bäst sägs det, och jag är beredd att hålla med.
Precis efter att jag fått bra fart på Antico´n och sköljt min mun och strupe, mycket grundligt, med alla dom dekorativa kraftuttryck som jag under årens lopp samlat i min verbala Amerikakoffert, så ringde det på telefonen - Det var Jerker som precis var hemkommen från ett motorcykelevenemang i Strängnäs och nu undrade om vi skulle spontanhalstra något ur den svenska faunan och till det kanske låta det finska ädelbrännvinet, genom sina väldokumenterade helande egenskaper, hjälpa alla behövande att bekämpa begynnande sjukdomstillstånd - såväl fysiska som psykiska.
Jag och mina nära ansåg idéen som mycket god och jag svarade jakande på Jerkers förslag, varvid han deklarerade sin avsikt att införskaffa dom nödvändiga specerierna.
Efter att jag servilt upplåtit mitt hemman att stå som skådeplats för den kommande trakteringen kände jag att min advokat borde kontaktas för att, i god tid, bjudas möjligheten att ta del av festligheterna. Sagt och gjort, jag kontaktade Dr. A som tydligt signalerade sin förtjusning och samtidigt passade på att berätta om sin utmärkelse för "Bästa hoj på parkeringen" som han tilldelats under det ovan nämnda motorcykelevenemang som även Jerker besökt, tidigare under dagen.
Att han fick just den utmärkelsen beror sannolikt på att han är en alldeles för ödmjuk man för att ställa ut hojen på den "riktiga" utställningen. Hursomhelst gläder det mig att han fick litet uppskattning för sin ovanligt trevliga bruksmotorcykel.

Efter att dom praktiska detaljerna kring kvällen klarats av, återgick jag till mitt parksoffa projekt, och döm av min förvåning när jag, innanför garagedörren, hittade samtliga muttrar till soffan!
Att skruva fast brädorna gick bra och soffan är numer att anse som färdig.

Jerker kom indundrandes på sin HPD 1600cc med en, även för honom, mycket yster uppsyn. Med sig i sin ränsel hade han en halvpanna tvåstjärning Jaloviina, burköl, kyckling och läskedryck. - Allt som krävs för en förtrollande afton plus lite till...
Maten tillreddes under livliga diskussioner och det framkom bl a. att Xylografen fått vandringspokalen "Erik Westerbergs minne" för sin mycket eleganta järnsporre, vilket var honom väl unt.
Trakteringen överträffade förväntningarna med astronomiska mått och alla närvarande nödgades ta ett ögonblick av stillhet för att visa sin vördnad gentemot det gastronomiska geniet och tillika enmansbandet som tillrett det hela - Jerker.
När bordet dukats av var det dags för kaffe och grogg, men först utfördes en liten provsmakning av tvåstjärnigt respektive trestjärningt ädelbrännvin. Provsmakningen var lyckad, även om ingen av provsmakarna kunde känna någon skillnad över huvud taget.
Sammantaget var detta en kväll som förutom glada vänner innehöll en hel del skratt, vilket inte är så konstigt när man samlar ihop ett antal riktiga sprakfålar vid samma bord.
Slutligen vill jag informera om att hela sittningen avlöpte väldigt lugnt och sansat och avslutades i emycket modest tid.

Det blev alltså ingen tid till vare sig till min Triumph, eller till min fastighet, denna Lördag heller... Fan också!

Ett hår av Hin...

Spaghetticigarrer?

Den är mycket trevligare än den ser ut.

Efter en hård kamp är den äntligen färdig.

Jerker blandade, kvällen till ära, med
Amerikansk ingefärsläsk.

Xylografens sporre.