onsdag 29 augusti 2012

Att vara rädd om sig.

Under den gångna dagen har jag funderat på fenomenet organdonation.
Organdonation är ju en fråga som dom flesta har en klar åsikt om, åsikterna är i och för sig väldigt spridda men ändå...
Min uppfattning om organdonation är som följer. (Nedanstående  kommer naturligtvis att instiftas i Monarkin Enberga när det blir dags för det.)

Alltså...
Alla, som inte specifikt har uttryckt att dom verkligen vill att deras organ ska ruttna bort eller eldas upp, borde vara självklara donatorobjekt om deras frånfälle skulle ske i en tid då deras organ fortfarande är användbara.
Dom människor som specifikt har uttryckt att dom verkligen vill att deras organ ska ruttna bort eller eldas upp, borde således per automatik, stå utanför den skara godhjärtade och ädla människor som gärna ger en annan människa livet tillbaks när deras eget jordeliv är över, och ska naturligtvis inte heller vara berättigade till att motta organ.
För mig är det självklart. - Om man är inte vill ge borde man ju rakryggat kunna ta konsekvenserna av det beslutet också.

Jag antar att den här typen av eget ansvar inte är aktuellt  i vårt "gratis allt till alla" samhälle, eftersom det säkert skulle klassas som oetiskt att vägra ge en sjuk människa ett organ den behöver - Även om vederbörande är så pass egoistisk och snål, att den hellre eldar upp sina egna grejer än att den låter någon annan få glädje av dom, och dessutom har gjort sig besväret att dokumentera sin snålhet...


En mkt avancerad pump.

13 kommentarer:

  1. Helt riktigt!
    Att sänka sin båt av excentriska skäl må vara hänt, men att möjligen vägra en människa livet är en helt annan.
    Förut fick man ju en lapp att fylla i som man hade i libran tills den självdestruerade.
    Men hur funkar det nu för tiden?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte, men jag har inte fått nån fråga angående hur jag ställer mig till att bidra iaf.
      Konstigt ändå, det finns ju register på allt annat skit så varför inte upprätta ett register över alla oss som vill bli av med lite skit innan man drar vidare till dom sälla jaktmarkerna, om nu olyckan skulle vara framme.

      Radera
    2. Organdonationer är ju nåt som kommer på tal ibland och jag har alltid ansett att den dagen jag stämplar ut för gott så är det fritt fram att rädda vad som räddas kan ifrån min saragde lekamen. För ett par dagar sedan gjorde jag faktiskt slag i saken och anmälde mig till donationsregistret, väntar bara på en skriftlig bekräftelse nu...

      http://www.livsviktigt.se/Sa-har-tar-du-stallning/register/Sidor/default.aspx

      Radera
    3. Mkt föredömligt av dig!
      Jag anmälde mig alldeles nyss.

      Radera
    4. Jag med...

      Radera
  2. Huvudet på spiken, igen. Lester går från klarhet till klarhet.

    För övrigt är det Picassos äventyr på TV4 Film nu. Passar bra som underhållning när man sitter med nymalet kaffe och konjak, och skriver om pansarhistoriska föreningen.
    När ska vi reda ut ämnet klargöring, förresten?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gunnar, du lever i en dröm!
      Ang klargöring så skulle jag behöva ta med mig min granne/Advokat, som likt mig är f.d. värnpliktig flygmek, till Hedemoras stora skald för redogörelse.

      Radera
    2. Fast jag kan ju ta mig till era domäner också.
      Å andra sidan har jag gästrum innanför baren, med plats för två vuxna karlar.

      Radera
  3. Kan du skruva loss en kompressor och lämpa av här på vägen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Naturligtvis åker jag den närmaste vägen till Hedemora - via Skogås alltså.

      Radera
  4. Samma regler gäller så klart blodgivning !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hugger väl i med att lämna plasma och ryggmärg borde vara ett obligatorium.

      Radera
  5. Enda smolket i bägaren är när man har lite väl bråttom, som nu senast när danskan som skulle donera, vaknade upp. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/dodsdomd-organdonator-vaknade_7452152.svd. Det var väl under pågående dokumentärfilming oxå.

    Lite sneda pralleller till dem som ville ha snöre mellan kistan och larmbjällra... ifall dom skulle råka vara skendöda och bli levande begravda.

    SvaraRadera