Om man ändå var där...suck!

Jag hade en av mina mycket goda vänner över för att supa lite håglöst igår kväll, efter en mycket arbetsam påskmiddag hos min mor så behövde jag lite avslappning. Avslappningen bestod i att jag serverade kaffe, Flaggpunch, Eau de vie och Pommac.
Den kombon fick mig att drabbas av fantomnostalgi. Av någon anledning så kom jag att tänka på dom gamla träpatronerna som var lite av det Norrländska inlandets superstars när det begav sig.

Tänk att få vara en av dom för en dag...
Röka en cigarr i sängen innan man stiger upp, ha en hotellfrukost uppdukad när man kommer ner i salen. - Givetvis är man fullt klädd men utan kravatt och med morgonrock över skjortan istället för kavaj. Efter frukost tar man en cigarr till kaffet och Konjaken.
Lagom lurig blir man sedan upphämtad av den av firman anställde chauffören, som kör en till sågen alt. bruket i direktionsvagnen. Väl framme uträttar man sina dagliga sysslor på ren rutin, delegerar uppgifter till sina lakejer ang. hur man till exempel ska stoppa arbetarnas försök att "sticka opp" genom att organisera sig i en fackförening och andra spörsmål av liknande karaktär.
Förmiddagens hårda och betungande göromål tarvar en rejäl lunch så nästa anhalt blir ortens hotell, men först åker man förbi och hämtar upp en svagsint skogsbonde som kommer att bjudas på en skapligt schucker lunch med såväl rejäla supar till maten som cigarr och Grosshandlare till kaffet. Allt för att denne arma skogsbonde, i fyllan och villan ska kratsa på kontraktet, som ger mig möjligheten att avverka och tillgodogöra mig den skog som gått i arv i dennes släkt i generationer, för en spottstyver. Skulle den planen mot förmodan gå bet så tillser man bara att nån som man har en hake på, avverkar lite av kungens skog som man kan såga upp och sälja...
När detta stökats över är det sannolikt kvällning och direktionsvagnen styr mot herrgårdens varma härd där det vankas kortspel och grogg, alternativt att man låter starta upp kägelbanan, det är ju trots allt en del riktiga socitetsdinosaurier som har för avsikt att hedra med sin närvaro under kvällen.
När festen är slut går man raka spåret i säng eftersom man inte befattar sig med sånt jävla larv som te.x. städning, man förutsätter att personalen har vett att förstå att hemmanet ska stå i ordning "när patron´ vaknar"
Det var en dag, nästa dag kör man samma sväng igen...
Och om staten skulle få för sig att subventionera sågverksindustrin så sänker man arbetarlönerna och höjer vinsten lite till, hehehe. Hardcore!

Faan va fint! Få förunnat men ändå jävligt fint.

Är det bara jag som inbillar mig eller hade storfräsarna samma drogvanor förr i världen som dom har nu?
Man kan ju tänka sig att det söps en hel del även i dom bemedlade hemmen och inte bara hemma hos hamnsjåare och brohuggare.
Om man aldrig behöver vara nykter pga te.x förvärvsarbete eller att man måste driva den familjära logistiken, finns det då nån egentlig anledning att vara det?

Slutligen vill jag avsluta med att fantomsakna en grej - Sulfitfabriken i Svartvik. Det måste vara ett av Sveriges ballaste ställen! Fan vad jag fantomsaknar det...
Berättelser om den gamla Sulfitfabriken mottages mer än gärna - Om någon nu skulle sitta inne på en sådan berättelse, men det förefaller ju djävulskt osannolikt.

James Robertson Dickson

Arbetare,  Svartvik

Svartviks Herrgård

Här har det garanterat rullat en del flis!

Baggböle herrgård har ju en nyckelroll i sammanhanget.