Jag är inte bitter...

men ibland blir jag en smula överväldigad av att det nutida är så in i helvete värdelöst.
Det måste ju ha varit bättre på den tiden då byggjobbarna drack ett par välförtjänta pilsner på frukostrasten eller när man kunde stöta på en Luffare ute... - Alltså en riktig Luffare, inte en tung narkoman i 30 års åldern, som efter att ha bevisat för samhället i 10 års tid att den är helt befriad från den kompetens och det sunda förnuft som krävs för att kunna besitta ett eget boende, tvingats alt. valt ett liv som "hemlös".
Eller varför inte stöta på en patrullerande Polis som folk respekterade av den anledningen att han var just Polis.
Sånt händer ju inte längre. Men det var faktiskt inte så fruktansvärt länge sedan som sådana saker kunde ske.
Till råga på allt så har det mesta som förr i världen klassades som bra och viktiga egenskaper inte samma tyngd längre.

Vad hände te.x. med alla Järnaffärer? Eller förresten, vad hände med alla affärer som hade en personalstyrka som faktiskt kunde hjälpa en med nåt överhuvudtaget?
Min uppfattning om dom allra flesta fackhandlar som jag besökt är att personalen som jobbar där har ett väldigt ytligt kunnande om det mesta i butiken, men om man verkligen vill veta nåt så står dom sig slätt... Det finns såklart undantag från detta. (Och självklart gör man sina affärer med undantagen, även om det är dyrare!)

Vad hände med att köra lättviktare utan körkort om man hade anlag? Eller att få jaga om man hade jaktmark och kunde skjuta som folk?

Undrar om man skulle kunna nöja sig med att sitta i en stuga och suga lite på en snugga medan man blandar sitt kaffe med Kron? (Till en angenäm styrka och smak naturligtvis.) Mitt på dan, efter att man vittjat tvåhundrade krok, glider man ut och volmar sitt hö.
Eller är man redan så pass trasig att man inte skulle klara ett liv i ett så makligt tempo som jag tror att det innebär?
Vafan är det man jagar egentligen!? Varför denna brådska?

Kron

Kaffe

Ang. nåt helt annat så hörde jag om Svensk narkomanvård (Heroinmissbrukare) på radion idag. Den var ju enl. dom som uttalade sig inte särskilt bra.
Det som jag fann lite festligt var att dom enda som uttalade sig - Iaf under den tiden jag lyssnade - var anhöriga till heroinister och folk som själva var heroinister. Det som är problemet är att vi i det här landet har för hård narkotikalagstiftning och således är vi alldeles för hårda mot missbrukarna vad det gäller olika behandlingsprogram, i det här fallet Subutexprogrammet.
Om man inte följer dom regler som gäller för att få medverka i en sån behandling så blir man utkastad. Detta är enl. pundarna själva, inte särskilt bra. Reglerna innebar, som jag förstod det, att man inte fick ha "sidomissbruk" och att man måste delta i möten med narkomanvården.
Personligen tycker jag att det är förjävligt att folk som får en chans, att på min och alla andra skattebetalares bekostnad, bli drogfria, eller åtminstone fria från ett heroinmissbruk och allt vad det sannolikt innebär. Att dessa människor ska tvingas följa regler. Det är ju helt barockt!!!
Att dom inte ens ska kunna få ha ett "sidomissbruk" utan att bli av med sina fria Subutextabletter är ju så ondskefullt att Stalin själv hade tyckt att det är lite i överkant.
Att dessa behandlingsprogram är EXTREMT kostsamma och att det kanske är bättre att satsa på dom ex.pundare som inte har ett "sidomissbruk" verkar ju också helt onödigt, i princip allt som kräver nån form av motprestation från en narkoman är ju helt omänskligt.

Kul också att man väljer att låta vårdtagarna ventilera sina åsikter i första rummet. - Jag menar, dessa människor är ju säkerligen färgade av sin ansvarsfulla och klarsynta bakgrund, och bara det borde ju rättfärdiga att dom själva sätter upp riktlinjerna för hur mina jävligt surt förvärvade skattekronor ska användas inom det här väldigt viktiga segmentet av socialexperimentella uppdrag.
Tilläggas bör, att Subutex är en handelsvara som inte enbart hamnar i händerna på dom personer som fått det av Staten - Dvs dig och mig - på recept, utan används också som en form av skatteåterbäring för nämnda personer. Jag har full förståelse om dom vill ha tillbaks lite av deras massiva inbetalningar under årens lopp.

Nu är jag ju inte beroende av heroin och just därför kanske jag borde hålla igen käften? Hur som helst så fascineras jag av fenomenet.
Jag längtar efter den dagen då våldsbrottslingar ska utvärdera och föreslå förändringar i brottsbalken.
Eller så kan ju pensionärerna bara själva bestämma vad dom ska ha för pension. - Uppenbart så finns det ju pengar att tillgå om man verkligen vill...

Det är en gåva från mig och många andra...