tisdag 3 december 2013

Sagobok.

En av alla dom fina människor jag känner, nämligen Gunnar, har gjort något så sagolikt omtänksamt som att producera en barnbok. Närmare bestämt en barnbok som handlar om saker som låter.
En god tanke med boken är att den inte förminskar barns förmåga att förstå saker, en detalj som tyvärr ofta saknas i barnbokssvängen...
Fler fantastiska saker med boken är att undertecknad medverkar i den samt att den endast finns i en mycket begränsad upplaga... och att undertecknad medverkar i den.

Jag känner mig naturligtvis mycket hedrad och smickrad av detta. Tänk att ha ynnesten att vara en av de första motorposörer som en liten parvel blir varse. - Det är inte kattskit!
Nämnde jag förresten att jag medverkar i boken?

3 kommentarer:

  1. Landsflyktingen till vänster känns också bekant.
    Att skriva för barn är kul. Man behöver nämligen inte tänka. Skriv spontant, det är ju så barn gör själva. Många barnböcker är ju tyvärr skrivna för idioter - inte för barn.

    I somras skrev jag en saga till min son, med handlingen instoppad i en miljö han känner. Den måste man läsa varje kväll. Även om han fortfarande inte förstår allt (han är 20 månader) hänger han med i berättelsen och infogar ord han vet ska komma, och reagerar direkt om jag ändrar eller utelämnar något.
    Jag har bett den lokala hotrodåkande tatueraren hjälpa mig med illustrationer, så även den sagan kan bli en bok.

    SvaraRadera
  2. Hoppsan!
    Ser ut som en treflig skrift!
    Går den att köpa på alla mackar och Cooperativ, eller måste man specialbeställa den på någon mystisk www-sida??

    SvaraRadera
  3. Gunnar.
    Jag noterade först inte att det fanns ytterligare en charmör på uppslaget, såpass allvarligt är tydligen min pösighet. - I det närmaste patologisk...
    En lustig detalj är att denna andra charmör är "till vänster" medan undertecknad följdaktligen är "till höger". Den nyfikne undrar naturligtvis vad Genéverrevolutionärerna kommer att dra för växlar på detta?

    SvaraRadera