Avslappning.

Söndagen är dagen när den inre, svarta, svavelosande sörjan har äran att stå i centrum.
För vissa innebär detta att man tar en paus i Guds hus för att få i sig lite av den heliga skrift blandat med aktuella referenser, för andra innebär det att man omhuldar sin ande på andra sätt och för en tredje del gäller det att fortsätta på sin inslagna väg av irrationellt beteende iform av meningslös konsumtion, dövandet av smärtsamma funderingar och en fortsatt ansvarslös hållning mot det som har reell betydelse.
En av mina vänner har i och för sig söndagen som den stora arbetsdagen, undrar hur det funkar? Jaja, han har ju fredagen att luta sig mot...

I mitt fall är handarbete ett utmärkt sätt att kunna tillgodogöra sig en del av de ting den högkyrklige bjuds i kyrkan.
Saker som allvarliga funderingar gällande den egna platsen i skapelsen eller kanske konfrontationstankar om huruvida det är bibelkunskap och kyrkobesök som definierar den fromme? - Kanske är det istället livskunskap och medveten ödmjukhet som fäller ett eventuellt avgörande på den yttersta dagen...?

Att kapa, fila, borra och slipa är alla sysselsättningar som, vara sig man vill eller inte, för en ett litet steg närmare det oundvikliga slutet. Vad kan då vara lämpligare än att viga den tiden till att närma sig kärnan av den yviga livskroppen?