Dagen spenderades i sällskap med arvtagarna på uppsalas mest gentila inrättning gällande förlustelse av den mer infantila skolan.
Efter att sticklingarna fyllt sina respektive tunnor med muntrationer, tornade som vanligt garagets vedermödor upp sig med Sinkadus i spetsen och det juvenila hoppandet och lekandet byttes hastigt ut mot ytterst allvarsam häxdans iform av svarfning och svetsning.
På läsordningen stod fortsatt plock med bakbromsen och därtill hörande stag, vajrar och fästen. Anpassning och infästning av den eminenta bakbromsen från en japansk stolthetsprodukt mot en amerikansk "så dåligt och fort jag kan utan att jag behöver skämmas om verkaren tittar på skiten" produkt går konstigt nog förhållandevis smidigt.
Att frångå originalet har dock sitt pris. - I detta fall och sannolikt i samtliga övriga fall, handlar det såklart om att man måste lägga en massa tid på småsaker som man inte tänker på när man i köpeögonblicket står med ett illa dolt rabarbersvaj i gabardinbyxorna och inbillar sig att "det bara är att göra si och så..." medan ögonen tindrar i skallen på en som om man hade sett Gud fader själv spatsera förbi i egen hög person.
Iallafall!
Telefonen ringer.
-Kräftorna serveras i salongen om tio minuter!
Vad vore då mer dumdristigt än att avstå en så pass direkt invit till själslig och inte minst kroppslig njutning?
Beslutet fattades inom rymden av ett swinblink och innan jag eller någon annan ens visste ordet av satt jag vid salsbordet omgiven av Ljuset i mitt liv, två stycken tindrande små stjärnor, ett stann dillkokta asätare från Kina och en Prosecco av det livligare slaget. - Visserligen en ytterst allmogebetonad sådan men detta till trots så tog den mig med storm.
Jag skulle ljuga om jag påstod att det inte var ett av de alla mest minnesvärda ögonblicken i mitt liv.
Av kräftorna och av vinet återstår nu intet, och jag har inget annat val än att återigen dra på mig de nedslitna arbetsskorna, unna mig en märkvärdigare filtercigarett och hanka mig ut till den väntande lödningen av en, i avsmalningssyfte, delad gaffellänk.
Självfallet är jag högst medveten om att min tillvaro är så nära Nirvana man kan komma. - I den mån man i egenskap av kränkt etniskt svensk, heterosexuell man överhuvudtaget kan uppleva Nirvana eller någonting där i närheten....
God afton.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar