Villfarelse i fredagsförpackning.

Idag när jag vid arbetsdagens början, som vanligt skulle låsa upp sjutillhållaren till mitt kabinett blev jag varse att någon spikat upp ett anslag på kabinettets dörr. Anslaget var inte undertecknat och tonen däri var inte på något sätt vare sig offensiv eller nedlåtande, snarare vänlig och försiktigt resonerande.
Texten i anslaget insinuerade att en eller flera av kabinettets besökare anser eller tror att undertecknad skulle hysa vördnad gentemot Nazitysklands politiska gärning.

I och med det faktum att jag aldrig skickat ut erbjudanden om medlemsförmåner eller annan otillbörlig bestickning till de människor som avser att besöka mitt kabinett så anser jag att vistelsen i kabinettets gemenskap är helt och fullt ett frivilligt beslut som ligger inom ramen för den eventuelle besökarens eget ansvar och jag kan inte stå till svars för eventuella obehagskänslor som grundas i ett sådant besök, faktum är dock att ALLA besökare skänker mig enorm glädje på ett eller annat sätt.
Nästa detalj i sammanhanget är att undertecknad heller inte har något problem med att inte vara omtyckt. - En egenskap som vanligtvis går hand i hand med att utpekas som Nationalsocialist. Att vara omtyckt av allmogens representanter är således ingen uttalad strävan från kabinettets presidium.
Men...

Missförstånd och missuppfattningar är något jag ogillar å det grövsta då dessa sällan bidrar till fördjupning i vare sig kunskap eller intresse, ej heller den rent personliga kontakten tenderar att gynnas av uppsåtliga eller omedvetna missförstånd.

Med anledning av det ovanstående väljer jag därför att gå i svaromål gällande dessa, för mig fullständigt absurda, indicier.
Att fascination för excentriker, såväl nazistiska som icke-nazistiska sådana, skulle vara likställt med att skriva under på den politiska åskådning som denne excentriker praktiserar, är en slutsats som är både felaktig och mycket enfaldig.
Fascinationen för människors förmåga att, under olika förhållanden, låta sina bra eller dåliga personlighetsdrag slå ut i full blom, kan komma ur många olika anledningar och saker som politik eller personkult behöver inte nödvändigtvis tillhöra dessa anledningar. Att förutsätta att så skulle vara fallet tyder på en snäv och stereotyp uppfattning av individers förmåga att kunna skilja en faktisk gärning eller ett faktiskt förlopp från mer legala egenskaper hos en människa. [som i inlägget om Hermann Göring, reds.anm.]
Att mitt kabinett presenterar kåserier som raljerar och ibland trippar längs den gräns som för många moderna politiska trendföljare tycks vara likställd med floden Styx, det vill säga att om gränsen korsas så är endast döden att vänta på andra sidan, är heller inget som utgör ett dugligt argument för att den raljerande gränsvandraren skulle besitta åsikter som står i mycket skarp kontrast till de mänskliga rättigheterna.

Med det klargjort kan jag inte annat än försäkra den orolige besökaren om att mitt nationalsocialistiska engagemang och att mitt bifall till den nationalsocialistiska idén är lika litet som hos den svenske arbetaren i gemen.

I ett resonemang av den här typen, vill jag passa på att tillägga att min personliga övertygelse förbinder mig att respektera alla människors åsikter - såväl nazister som kommunister eller sossar och miljöpartister. Det betyder dock INTE att jag eller någon annan inte får häckla, förringa eller göra sig lustig över eventuella meningsmotståndare. - Ordet är som bekant fritt, även om det införs fler och fler undantag mot det fria ordet.

I min enfald trodde jag att de människor som letat sig till mitt kabinett, dessutom helt på egen hand, var kapabla att ta del av den dynamik som råder inom dess fyra väggar. Visst kan tonen vara rå och visst förekommer det uttryck och uttalanden som inte till fullo passar in i det klimat som råder i miljöer där det skrivna ordet förekommer.
Anledningen till det är att flertalet av dessa miljöer inte är annat än kulisser och skådeplatser där diverse räddhågsna politiker och marxistiska kulturskribenter håller monologer om ett samhälle som inte existerar annat än i deras egna huvuden. Tillrättalagt, överlägset och inte sällan ren lögn.
Att jag avskyr dessa miljöer är inget jag ens försökt hemlighålla.
Inte heller detta gör mig till nazistsympatisör.

Gällande mina tankar om förmågan hos delar av kabinettets besökare hade jag fel, jag har med största sannolikhet fel om en massa andra saker också, det är dock inte relevant eftersom kabinettet är mitt och den som önskar gästa mitt kabinett kommer naturligtvis att få dras med mina sanningar fortsättningsvis också.