söndag 2 mars 2014

Rapport: Moon Bike show 2014

Vägen till årets narcissistiska höjdpunkt var tyvärr inte på något sätt den dans på rosor som den nyknoppade dandyn önskat.
Halv fem på lördagsmorgonen betalade jag och mina nära stadstullen till Avestas tillförordnade tullvaktmästare. Några timmars sömn senare var lossningen av hojarna ett oundvikligt faktum, ett faktum som drabbade Johan, Sebban och Arnold betydligt hårdare än vad det drabbade mig eftersom jag inte var kapabel att bidra... Dom skötte naturligtvis saken mycket elegant. - Som vanligt.

"Verket" där utställningen äger rum, är en mycket gentil lokal och den tillför en ansenlig mängd gemytlighet till arrangemanget som, precis som vanligt, var mycket trevligt. En del bekanta ansikten dök upp och självfallet uppfylldes kvoten för både varmluft och mer avancerade samtal med såväl representanter ur allmogen, som med mer aktade medlemmar ur societeten.

Ett exempel på bekanta ansikten är till exempel Enköpings svar på Erik Fernström, som vann pris för sin mycket respektingivande turbo-sida.
I övrigt fanns en hel del raggarklubbar närvarande, Bland andra Hi-Revs - för att nämna en makalös glamourös sådan.

Väldigt många bra hojar kombinerades, precis som vanligt, med en del mindre bra eller rentav dåliga hojar. Att det blir på det viset beror naturligtvis på att tycke och smak är ytterst personliga särdrag, vilket i sin tur förmodligen är väldigt bra eftersom det uppmuntrar till mångfald. - Detta i sin tur, är bra då mångfald är det slutgiltiga målet för den världsomspännande plan som den faktiska globala makteliten slagit fast sedan tidigare.
Att Erik Ullenhag, eller någon annan representant för regeringen i egenskap av företrädare för den så ytterst nödvändiga mångfalden, inte fanns på plats beror sannolikt på att implementeringen av den motormässiga mångfalden under årets utställning inte innebar någon direkt "utmaning" för den gode Ullenhag och därmed ansågs hans närvaro överflödig.  Den kritiske skulle kanske drista sig att säga att hela hans uppenbarelse är en smula överflödig...
En rolig överraskning var att delar av motorfamiljen Jokers hade kuskat hela vägen upp till Avesta för att, genom uppvisandet av sina gentila åkdon, sprida sitt evangelium gällande motorcyklismens mångfacetterade frälsning.

För egen del är jag mer än nöjd över att jag, med fantastisk hjälp av de två giganterna Sebban och Arnold, över huvud taget fick ihop hojen till utställningen. Visserligen utan elsystem och utan tändning, men det hinner jag förhoppningvis få ihop innan det blir åkdags.
Hur som helst kommer Sebbans variant på brytarlock sannolikt att bli kvar för alltid.





Glitter och glamour.


Supertuppen risslad till tänderna.


En påminnelse om ett vedertaget faktum.


En sagolik skapelse.
Rörd av stundens allvar var tårarna svåra att hålla tillbaka.

Stilig, ond, smal och med en omisskännlig integritet.










Johans B33:a.



Packade och glada.
Tillbaka på brottsplatsen.
Sebban fixade ett klockrent brytarlock...

3 kommentarer:

  1. Cykeln med påhängare i värsta boardtracker stuket är asball, måste fan pilla ihop en liknande sak snart!

    SvaraRadera
  2. Gjut av ett gristryne i Alu så har du ett annorlunda brytarlock, tror jag!?

    SvaraRadera
  3. Lester, det är verkligen imponerande att ni fick ihop "kulissen" som för någon dag sen låg i tusen bitar som en sönderslagen mingvas.
    Bra jobbat !
    Det ser ut att saknas något framför bränsleblandaren, finns det en plan ?

    SvaraRadera