Skärgårdsfredag.

Äntligen har fredagen återigen kommit för att bada mänskligheten i själslig värme och vällust.
Fredag. Dagen som tillser att även de mest populära av Ceylons opiumhålor gapar lika tomt som den svenska metodiströrelsens predikohus, detta som en naturlig följd av att Bacchus lockrop fått den svältande allmogen att gå man ur huse med avsikten att i bacchi tempel njuta fredagens mytomspunna konvalescens.
Vem skulle vara mera lämpad att kungöra fredagens evangelium än undertecknad? Vem skulle stadigare stå som härförare för alla de jordproletärer som under fredagens afton har sin chans att njuta samma rus som kapitalets företrädare njuter i densamma stund? - Att för ett kort ögonblick vara du och Bror med själva anledningen till den rådande avskyvärda världsordningen...
Trasproletariatet å sin sida, har fredagen att tacka för det faktum att det under en av veckans dagar inte avviker från normen utan istället förefaller vara normen självt.

För egen del kommer jag att spendera veckoslutet i roslagens famn, där jag i nåd kommer att traktera såväl kräftor som lättgrogg och lagoma supar. För denna ynnest är jag livet evigt tacksamt.

Nog om detta!
Vad är i tur att, under kvällen, strila nedför den alldagligt tråkiga och ofta kontinentalsupande människans strupe?
Kommer det att vara rött vin? - Precis som under samtliga av veckans övriga kvällar.
Kommer det att vara öl? - Precis som under samtliga av veckans övriga kvällar.
Eller kommer det kanske att serveras en lättgrogg, en Punsch eller en Calvados?
Kabinettets scen står till edert förfogande.
Varsågoda!