Dock finns det en detalj som gör mig tvehågsen...
Min bristande förmåga att kunna skilja dikten från verkligheten gör att mitt upprymda tillstånd blir en smula uddlöst, för hur kan jag glädjas över att njuta paradiset på jorden då jag ej med säkerhet kan avgöra dess reella exsistens?
Ehuru denna vistelse är faktisk eller fiktiv gör mig detsamma då det känslomässiga resultatet är likställt. Min fingertoppskänsla säger mig trots allt att upplevelsen är ytterst verklig...
Min tidigare kramp gällande produktivitet, förnuft och känsla känns nu som bortblåst vilket i sin tur gör att mitt råd till den krampande brodern i nöd väger tungt i den livslogistiska vågskålen.
-Använd ett veckoslut till att undfly den illasinnade verkligheten och dess, av kapitalismens gallspyor färgade, ilsket gulskimrande förkämpar, och använd den istället till omsorg och upprättelse av den kuvade och hårt lindade bilden av den egna själens frö.
Att den illa sargade samhällskroppens förruttnelseprocess fortgår precis bakom Moder jords makalösa panorama är under skrivande stund inget annat än en ytterst liten teknikalitet.
Med huvudet, av djup vördnad, en liten aning sänkt.
Att det bara kan finnas något så vackert. Bara av sig självt. Själen får ro. / Acke
SvaraRaderaModer natur är ballare än något en mänsklig hand kan skapa.
SvaraRaderaMen svallvågorna vittnar om ett inte fullt lika ärorikt transportmedel som när du svassade efter Greta och Punchsnubblade på grabbräcken.
Finns det någon verklighet? Experimentet med interferens i dubbelspalt antyder att den inte ser ut som vi tror. Personligen är jag nöjd med den här verkligheten, och avslutade aldrig kursen Fysik B.
SvaraRadera/J B