Mälaren rakt 2013.

Igår var det dags för dagen som skulle komma att gå ifrån "tio små negerpojkar", via en del krutrök, till att slutligen landa i en magisk afton.

Jag hade för avsikt att bjuda ett par vänner till ett mindre gille under dagen, i samband med den årliga festen hos Strul Mcc efter MCM-rallyt Mälaren Runt. (Alternativt Mälaren kort eller Mälaren rakt, beroende på vilken typ av stenhård motorman man är)
Tyvärr började den bildliga glädjbägaren smolkas ganska ordentligt redan när det första sorgebeskedet kom - Xylografen skulle sannolikt kancellera resan till mitt gods då det rådande väderläget vid hans boställe var att likna vid ett monsunregn.
Strax efter kontaktade jag Världsmästaren, den mest långväga gästen, som till och med bor i ett annat land, bara för att kunna konstatera ytterligare ett återbud på grund av väta. Mitt gille började tunna ur en smula men jag närde mitt hopp med garanter som Sebban, Johan och Jerker, och jokrar som skrothandlare Plund och min Advokat.
Som en direkt följd av problem med att ordna omsorg åt sina arvingar tvingades Sebban avstå och Arnold hade redan packat upp Trangiaköket inne hos Strul och var därmed vid sin läst.

Konklusion.
Jag, Ljuset i mitt liv och Johan hade en trevlig dag med hagelgevärsövningar, glödgat svin och olika typer av rusdrycker. Dessutom dök Plund och hans ömma fru upp efter en stund, då Plund själv är pacifist vägrade han dock att greppa den italienska knallpåken - hans hustru däremot, visade vilken levnadsglad och nyfiken människa hon är genom att prova ett par skott. Tyvärr kunde jag inte erbjuda ett gevär som passade då stocken på min bössa var något för lång för att passa henne. - Det skulle i och för sig kunna vara så att fru Plund har för korta armar...?
Även Jerker kom smygandes efter ett litet slag och naturligtvis var han inte sen att stämma in i den dubbelpipiga stämsång Johan och jag redan påbörjat.
Dessutom bjöd moder natur på ett fantastiskt vackert väder så allt var till belåtenhet - den strida strömmen av sorgebud till trots.

Efter att alla lerduvor i lådan tagit slut hängav vi oss åt en formidabel svinsexa och därefter vidare transport till Strul i den väntande droskan.

Redan innan vi kommit in på festen började spektaklet - Sala Motorcircus hade nämligen ställt upp sin drom alldeles utanför Motorgården och jag kunde inte motstå tjusningen det innbär att se riktigt hårda motormän utmana döden.
Ljuset i mitt liv såg faktiskt lite spak ut då och då, trots att hon borde vara luttrad då hon valt att leva med en riktigt svajjig människa... Johan däremot hade ett tvättäkta leende på läpparna när uppträdandet var över.

Väl inne på området avverkades den sedvanliga inspektionspromenaden i jakt på ögongodis. Det finns onekligen en hel del och som vanligt så representerade Sinnersfarbröderna det mesta i den genren, men efter mycket om och men så dök Jerkers kompis Andy Niemi upp och hans hoj blev genast den ballaste på området. - Hans sena ankomst berodde på att han hade fått punka utanför Västerås, Jerker raggade tag i prylar och klarade därmed skivan.
Vi träffade Arnold som stod och spisade jazz medan han drack, hör och häpna, öl? - Jag måste nog kontrollera anledningen till ett såpass märkligt tilltag...
Rätt som det var dök Sebban upp som en blixt från klar himmel, vilket naturligtvis gladde mig något alldeles makalöst! Att vara i lag med sina närmaste är onekligen en ynnest.
Jag spenderade en stund hos Sidfläsk, vars middagsdukning var fullständigt sagolik, pratade lite med den mycket trevlige Prästgårdsinnehavaren och kollade på deras veteranmotorcyklar. Det verkar vara en spännande hobby det där med "veteranare".
Prästgårdsinnehavaren livade dessutom upp mig något alldeles oerhört med historien om när han begåvat sin hustru med en så kallad "CP-ruska", en gåva han försäkrade inte hade fallit i god jord för att uttrycka saken i moderata ordalag.

Den musikaliska biten sköttes av bla Stacie Collins med band.
Djävulen vad den flickan är energisk! - Swinjuste att både ha bra driv i rösten och kunna traktera en trynorgel på ett sätt som hade gjort självaste Sonny Boy Williamson grön av avund.
Egentligen var det en smula "dansbandscountry" över det hela, förvisso en högkvalitativ sådan men åndå... Hur som helst så kan jag inte förmå mig att åsidosätta munspelets intensiva närvaro.
Bra skit var det och att Conny Bloom var med och spelade elektrisk gitarr gjorde bara det hela mer intressant.
Jag antar att det presenterades fler akter men Stacie Collins räckte gott och väl för att förhöja den,  hos mig rådande, mycket goda stämningen.

Pidas reggaebar hade i år flyttats från sin tidigare plats till pissdiket bakom garaget, dessutom fanns det inte längre någon bar i reggaebaren?
Sprit serverades inte heller längre! Vin, öl och cider var det som tillhandahölls. - Som om det vore ett barnkalas eller en tjejmiddag! Samhällets förfall tydliggjordes i och med detta på ett mycket konkret och smärtande sätt.
-Skärpning Strul! Skulle Carl-Ingemar Perstad ha sagt.
Själv nöjer jag mig med att dystert och utan tvekan konstatera att det var bättre förr...



Sportskytte. Med betoning på sport, vilket vissa hävdar är ett prefix som
har med motorer att göra.

En sann naturbegåvning, jag tycker mig skönja en ung Zebulon Macahan...



I fotoögonblicket är den brandgula duvan sannolikt full av livslust...



Färdiglekt för denna gång.



Vacker dukning, jag antar att Ernst Kirchsteiger låg i tältet och tog igen sig
eftersom han inte syntes till...?

Conquistador Juventus Junior Blomqvist mitt i bild.
Något till vänster syns Stacie Collins.

Swinbra!
Jag beklagar den kassa bildkvaliteten men bilden är
tagen en bit in i augustinatten och mörkret var ett faktum.