tisdag 13 augusti 2013

En fest för knapadeln.

Klockan är fem i tolv, det har således förflutit fyrtiotre timmar sedan jag avbröt supandet. - Ändå har jag glädjen att fortfarande få njuta av bakrusets mystik...
Anledningen till detta är sannolikt min medverkan i den backanal som gick av stapeln hos min vän Jerker i lördags.
Ett synnerligen trevligt tilltag måste jag tillstå, dessutom hade Jerker skrapat ihop ett ovanligt färgsprakande axplock ur den svenska allmogen att smycka sitt gille med. - Antalet bekanta ansikten var inte överdådigt men visst fanns dom där.
Te.x skrothandlare Plund och hans mycket förtjusande blomma -som numer också är hans hustru att älska i nöd och lust, tills döden skiljer dom åt- var där, Xylografen förärade det hela med sin närvaro och Sebban stod mig naturligtvis bi.
Det fanns till och med en sexturisthatt representerad!

Den uppsluppna stämningen bjöd, i mitt fall, av någon anledning in till ett rejält offensivt omfamnade av destillat som Negrita rom, Eau de Vie, Pepparkaksbrännvin och Southern Comfort, men även till saker som sittdans och motorsågsvarvning.
För andra bjöd den in till ekivoka äventyr i den svenska sommarens daggvåta natt...

Som en passus kan jag tillägga att Xylografen och jag hade ett litet så kallat "swapmeet" under kvällen, jag mottog en del prylar som kommer att utprovas på mitt kommande projekt "Sinkadus" för att se om något av det kan passa, och han fick sig en John Tickle produkt att njuta av. - Att vi hade mysigt är bara förnamnet!

Jag vet inte riktigt vad som gjorde det hela så lyckat?
Kan det ha varit Eau de Vien i kombination med Turbonegros tolkning av Bowies Suffragette City?
Eller kan det ha varit hästbiffen jag och Sebban valt att traktera till vickning? Kanske var det det faktum att jag vaknade upp på ett råspontsgolv, med enbart en kudde i sängklädesväg, utan att ha ont i ryggen för första gången på flera år, som påverkade saken?
Ärligt talat så vet jag inte, kanske var det en kombination av det ovan nämnda som gjorde det, sagolikt trevligt var det i alla fall! Jag hoppas och förutsätter att övriga inblandade är av samma uppfattning.

Att Arnold kom till undsättning på söndagen, och hämtade mig och min minst lika tilltuffsade kamrat, är en gest så vänlig att den saknar motstycke i den svenska missbrukarvården.
Det enda smolket i bägaren är att jag fick slut på film i min Instamatic och naturligtvis hade jag ingen extra rulle med mig... En bild blev det dock.

Just det!
Sebban har en bil till salu. - En Plymouth Belvedere -55, 2dr ht.
Kom och köp för bövelen!
Han sa att han gillade mig men hans kroppsspråk skvallrade om annat.

Upplagad och primad. - Änglalik.



2 kommentarer:

  1. Ja det var en oerhörd trivsel som räckte i flera dagar.


    Nästa gång kanske vi skippar kedjesågsduon även om det kändes uppiggande vid tillfället.

    Väl mött kamrater

    SvaraRadera
  2. Tack Erik, det var jävligt kul att vara dyng hos och med dig. Behöver iofs nytt inkråm..

    SvaraRadera