Toffelhjälte.

Jag insåg ikväll att mina tempelsmygare är inne på sista versen. Alltså som i den absolut sista versen i hela Vita bandets sångbok. - Det känns lite som om att jag är på väg att förlora den otroligt lojale Rättaren som arbetat på godset sen jag var barn.
Det stora problemet är att det har gått hål i sulan, samt att sulan har separerat från själva skon. Knepigt.
En insikt av den kalibern smärtar naturligtvis, som alla säkert förstår, nåt alldeles kopiöst.
Det finns dock en liten strimma av hopp mitt i all denna bedrövelse. - En av dom mest underhållande människor jag träffat, och som dessutom har förmågan att förstå, att en vackert smyckad text kan vara lika tilltalande som den daggvåta ängen är en tidig Julimorgon, när man i sitt livs bakrus desperat försöker räta upp sin sargade lekamen, för att med osäkra steg påbörja sin pilgrimsfärd ut ur sovkammaren och kasta ifrån sig resterna av det, av Kristus förvandlade vatten, man girigt inmundigat under den backanal som gårdagen erbjöd, eventuellt ska åka till Docksta  under den kommande veckan.
Om så sker finns det en möjlighet att han kan inhandla ett nytt par åt mig och jag kan då med visst vemod, pensionera mitt nuvarande par.
Om den eventuelle läsaren inte äger ett par av dom anrika och dessutom Svensktillverkade skorna, uppmanas denne att omedelbart införskaffa ett par Patrik alt. Gunilla. - Naturligtvis i det bruna respektive svarta originalutförandet...

Funkar såväl ute som inne.

Sköna.

Snygga.