Enmansband.

Jag hörde Don Partridge´s Rosie på radion idag, självklart mindes jag Götgatan i Stockholm under det tidiga 70-talet... Där kunde man ju se honom med sin gitarr, sitt munspel, sina knämonterade cymbaler och bastrumman på ryggen. Att han klassas som ett enmansband är ju ställt bortom alla tvivel.
När jag lyssnade på Rosie så kom jag att tänka på hur schuckert det är att vara "självförsörjande", Alltså självförsörjande vad det gäller praktiska saker som man är i behov av. - Behöver man bastrumma, cymbal, munspel o gitarr för att en bit ska bli så klämmig som man vill, ja då spelar man helt enkelt allt själv.
Enmansband finns ju faktiskt på fler ställen än i musiksvängen. I byggsvängen finns dom. - Alla känner väl någon som gör allt och alla moment i te.x. sin husrenovering själv, dessutom på ett fackmannamässigt sätt OCH med känsla.
I raggarbils och motorcykelhobbysvängen finns dom. - Dom skruvar, plåtslår, lackar, syr inredningar osv.
Sannolikt hittar man enmansband på fler ställen om man letar lite, detta är ju bara en reflektion så jag går inte djupare i saken. Hur som helst så blir jag djävulskt imponerad!
Om nån mot förmodan inte har en susning om vad jag menar så finns det tydliga exempel HÄR och HÄR.

I regel är ju dessa människor så otroligt mycket mer än bara ett enmansband, eftersom dom ofta har både familjer och hus och heltidsarbeten uppepå sitt enmansbandande.
Det är  inte utan att man blir en smula avis på den gode Partridge och hans gelikar inom olika skrån.
Nej, nu måste jag ta en kupa rom för att få bort den bittra smaken i munnen... Undrar om min gode vän och granne Brigadgeneral Karlsson är i stöten ikväll?